torsdag 19 februari 2009

Tunga tider för sjuka Sera

I tre veckors tid har vi haft en liten sjuk flicka här hemma! Sera hade en hel vecka feber, det skrev jag om i föregående blogg. Efter antibiotika fick hon gå till skolan en dag, så kom veckoslutet och måndag, tisdag därefter var hon så matt och trött och klagade på att hon blev alldeles andfådd i uppförsbacken på väg till skolan. När hon kom hem både måndag och tisdag, somnade hon genast och sov några timmar. På tisdagen sov hon på soffan i vardagsrummet och när vi tog en titt på henne, såg vi att hon var alldeles flammig i ansiktet. Vi väckte henne och lättade på kläderna och fann att hon hade riktigt röda, svullna, flammiga ben och fläckar här och där på hela kroppen. Jag hoppade i bilen med henne och åkte till emergency på Sibley hospital. Där var en lång kö och vi fick sitta i ett hett väntrum med en massa hostande, spyende, sovande patienter. Under tiden klättrade Seras utslag upp längs kroppen på henne, timme för timme. Ena stunden var magen alldeles illröd och kliande, en timme senare var det armarnas tur. Med jämna mellanrum kontrollerade sköterskorna att Seras andning inte var påverkad. Så äntligen var det vår tur och vi fick flytta in i ett rum och en läkare undersökte Sera. Läkaren Paula tyckte genast att det såg ut som "drug-allergy" och trodde det berodde på Amoxicillinet som Sera ätit. Efter en titt på syremängden i blodet, insåg läkaren att det nog var nåt annat som inte var rätt heller. Sera fick en "breathing treatment" och låg sedan med syremask en stund. Hon fick olika sorters mediciner mot andningssvårigheter, utslag och syrebrist. Den sista medicinen var på tok för stark så efter 10 minuter kastade Sera upp den och hade otroliga kramper i magen. Efter det var hon så trött och blek. Efter 5 timmar på akuten och diverse "breathing treatments" hade syrehalten i blodet inte ännu heller stigit så läkaren ordinerade röntgen av lungorna och så märktes det att Sera hade lunginflammation! Hennes vänstra öra var också inflammerat. Halv elva på kvällen åkte vi hem med 3 recept på mediciner och lilla Sera somnade samtidigt hon satte sig ner i bilen. Jag åkte till vår närmaste CVS för att inhandla medicinerna som hon måste påbörja på natten och närmare halv två var jag hemma. Det var en så tung kväll, speciellt för Sera, som var så tuff och duktig! Men även om det inte var jag som var sjuk, kände jag mig så utmattad och gråtmild hela natten. Oron och tröttheten var hemsk! Följande morgon hade vi tid till en barnläkare, som nu är vår egen officiella barnläkare. Hon bekräftade att medicineringen var ok trots att vi tyckte att den lät litet väl tung med antibiotika, inhalator och steroider!
De närmaste dagarna var Sera bara hemma, såg på tv, sov, läste. Eftersom det (igen) var ledigt från skolan, President's day, fick barnen en extra vilodag och på tisdag morgon var det dags för en kontroll hos läkaren innan Sera fick gå till skolan. Innan läkarbesöket hade vi märkt att hostan var borta, likaså den tunga andningen men Sera var inte sig själv. Hon hade rödflammigt ansikte, förstorade pupiller som inte ens verkade reagera på ljus utan som gav henne ögonvärk speciellt då solen sken. Hennes humör var också förändrat. Hon var flegmatisk, smått deppig, långsam och allvarlig. Blicken saknade den där vanliga glimten och Sera-glädjen. Ibland tillät jag mig sjunka djupt i desperation och ångest och tänka att hon kanske är allvarligt sjuk. Det kändes som om jag skulle gå i bitar och jag gick omkring med en molande värk i magen hela tiden. Det var ju viktigt att inte visa åt Sera hur oroliga vi var.
Kontrollbesöket var ok, läkaren sa att vi ska ge Sera minst en vecka att repa sig, att få medicinen ur kroppen. Hon berättade att steroiderna är väldigt starka och att det är vanligt att man får personlighetsförändringar, tillfälligt. Sera ordinerades sol, god mat och Gatorade energidryck! Gissa om hon var glad när hon fick komma med mig till butiken och handla en megapack Gatorade ;) Innan vi lämnade läkare, kramade hon om Sera och tittade ner i hennes hår och lade märke till glitter på hårbottnet. Hon skämtade om det och jag krafsade Sera i håret och råkade av en slump få syn på ett "födelsemärke" jag aldrig sett tidigare. Läkaren såg det samtidigt och sa att det nog inte alls ser trevligt ut. Genast grävde hon fram telefonnummer till en hudspecialist och sa att vi absolut ska kolla det så fort som möjligt. Krampen i magen kom tillbaka, just när jag känt mig lättad för att Sera höll på att bli frisk. Vi fick tid till hudspecialisten 2 dagar senare, det var idag. Vi tillbringade 45 minuter i väntrummet, 30 sekunder hos läkaren som sa att det ser fint ut, behöver inte åtgärdas, bara följas med under ett halvt års tid. Suck av lättnad, hem igen med en flicka som idag för första gången verkar vara mera sig själv! Hon har glimten i ögat, pratar och skrattar som förr! Vi åkte hem, poppade popcorn och bänkade oss på tumis framför Netflix och såg Dirty Dancing med huvudena ihop. Jag snörvlade och snyftade flera gånger under filmen, mest för att jag kände mig så lättad över hela situationen och för att det varit så fruktansvärt tunga veckor fyllda av oro och ångest över lilla Hapschou som bleknat och magrat så mycket. Men nu återvänder hon med full energi! Kanske det hjälpte henne att vi hade en girls night igår med Annika, Sera och jag där jag gjorde en full pedikyr åt Sera med peeling, massage, nagelbandskräm, fotkräm och nagellack!

måndag 9 februari 2009

Vårfåglar!

Senaste blogg jag skrev, handlade om vintern! Idag har vi haft nästan 20 grader varmt, osannolikt! Har nog inte varit med om maken!! Meterologen Adrian som har koll, har berättat att man lovat värmebölja till onsdag och i övrigt en hel varm vecka. Sen var det någon som sa att kylan återvänder ännu för någon vecka innan det blir varmare för gott. Igår var barnen ute i shorts och kastade boll. Ja inte Sera förstås, hon har inte blivit riktigt kry ännu. Hennes feber höll i sig så länge så hon är mycket svag ännu. Hon hostar illa på nätterna och har tungt att andas ibland. Hon har också magrat en hel del och den lilla bulliga magen är nästan borta. Hon sa idag att det känns skönare att inte ha den mjuka magen där, "jag känner mig så svullen då". Sötnos! Men vi talade om att det nog inte är så kiva att magra när man är sjuk :( men att vi ska försöka hålla en sund kost och röra på oss tillsammans. Om hon inte blir starkare snart, måste vi nog gå till läkare igen innan efterkontrollen.

Jag har fått mitt första jobb! Det är visserligen inte sådär väldigt lagligt så att jag skulle behöva arbetstillstånd men i alla fall. Jag kollade in Craigslist, vilket är en lokal webb sajt med bl a arbeten. Där hittade jag en person som ville ha svenska eller norska lektioner privat. Jag mailade, presenterade mig och fick genast ett svar. I lördags träffades Jared och jag första gången på ett café i Dupont Circle och det var spännande att sitta och vänta på honom. Jared visade sig vara några yngre än jag och väldigt motiverad. Varför han ville läsa svenska förblev en hemlighet men så snabbt han lärde sig allt jag sade, visar nog att han har nån orsak till sin iver, annat än ABBA som han nämnde själv! Två timmar gick i ett huj och i onsdag ska vi ses igen. Han har några månader på sig att lära sig innan han åker till Kuwait. Han jobbar på utrikesministeriet här i DC. Hoppas han tyckte att de två första timmarna var ok och att han vill fortsätta!

Vår hyresgäst i Helsingfors har mailat mig och berättat att hon vill säga upp sitt hyreskontrakt fr.o.m mars. Få se hur det ska gå. Som tur är, behöver vi inte sköta något själva eftersom vi anlitade Vuokraturva för att hyra ut bostaden. I hyresgästens kontrakt står att hon får säga upp sig tidigast i juni. Vuokraturva garanterar oss dessutom ett års hyra från dag 1 så vi lär få pengar ända fram till sista juni hur det än går. Därefter hoppas vi hitta en ny hyresgäst. Visst känns det tokigt och framförallt onödigt! Hoppas allt går bra!

På vardagsfronten går allt bra. Jag kämpar fortfarande med min onda korsrygg sen jag sträckte den på hot yoga i torsdags. Det vara knakade till och efter det är den konstig, stel och lite öm. När jag dansar, känner jag inget, det är väl en så naturlig och mjuk rörelse men så fort jag stiger upp följande morgon, är den stel igen. Att knyta skosnörena är jobbigt!
Ja jag har dansat en hel del, flera gånger i veckan och tagit ett skutt framåt plötsligt, också på det mentala planet! I fredags var jag på Salsa Room i en ny klänning och allt kändes "som en dans". Adrian spelar fotis 3 gånger i veckan i det bättre laget, travel team och verkar trivas bara sådär halvbra. Vi vet inte riktigt om det är så att "vanlig" fotis inte smakar för tillfället i all den här jenkkifutisyran eller om det är det att alla lagkamrater är nya och han inte känner någon. Dyrt så in i helsike är det så han får nog lov att fortsätta säsongen till slut men efter det får han själv bestämma vad han vill göra. Sera har ju sin hiphop som hon börjat med och verkar tycka jättemycket om den. Den är by the way också helsikes dyr! Alla hobbyn för barn här är galet dyra!! Ändå hör det till att alla barn har massor av hobbyn, helst alla dagar. Aint gonna happen med våra barn. Hur sku de ens orka?

I lördags var vi alla 4 på en jättetrevlig restaurang i Bethesda, Rock Bottom. Vi satt länge och åt och pratade tills Sera blev så blek om nosen så vi åkte hem tillbaka. Men det var en kiva familjekväll i alla fall!

I lördag kommer Annika och Arthur!! Det ska bli kiva! Vi har en hel del planer för veckan de är här. Det är då precis ett år sen vi landade i DC barnen och jag. Vad det känns länge sen och vad massor det har hänt sen dess!

måndag 2 februari 2009

Februari-prat

Midvinter i Finland med mörker, kyla och snö. Vinter här också men vilken konstig en! Förra veckan snowdays, hemmadagar, igår och idag värme och sol, 18 grader. Man blir inte klok på det! Var inne i centrum idag och satt på uteservering på Dupont Circle och drack kaffe i solskenet. Nu kryper jag ihop under en filt för temperaturen sjunker och skolan har uppmanat oss stiga upp i tid för att kolla ifall det kommit snö för då kan man ju definitivt inte gå till skolan. Fast det kan Sera ändå inte, hon ligger i feber för andra dagen i rad. 39 grader nu mot kvällen.
På lördag hade vi en flick-shoppingdag. Kim, Hayley, Sera och jag åkte till Montgomery mall med cupons som flickorna hade hittat. Kupongerna gällde i Limited too http://www.limitedtoo.com , en underbar butik för små flickor. Hayley och Sera var så söta, gick omkring och valde, provade kläder. För Sera blev det två skjortor, ett par långa "handskar" utan fingrar, ett par örhängen och en scarf. Så gick vi på kaffe och så förde jag Sera till frissan. Vi har hittat en härlig kille, Jeremy, som varit den enda som fått äran att klippa Adrian den kräsne. Han fick nu klippa också Sera och hon blev jättefin! Medan hon satt i stolen började hon skaka och darra av frossa. Hon brukar ju aldrig frysa så jag gissade att det var nåt som inte var som det skulle. Efter frissan åkte vi hem och Hayley kom till oss. Juri och Adrian hade varit i Pentagon City under tiden och skaffat Wii!!! De hade bland andra spel också köpt en dansmatta så flickorna och jag ville prova den genast. Men Sera orkade inte utan ville gå i säng och då märkte vi att hon hade hög feber. Hayley stannade ändå här hela kvällen och vi dansade med henne tills Kim och Arthur hämtade henne efter 10.
Förra veckan var jag 4 gånger på hot yoga (!!!!) och är ganska mör i hela kroppen. Det får nog bli några dagar paus och nästa gång går jag antagligen på onsdag. Söndag var Superbowl-sunday och hela USA var ur spel. Det skulle bullas upp med chicken wings, pizza, godsaker, chips och öl. Även här i detta hus! Juri hade bjudit hit killar på matchen och det vrålades och skreks kvällen igenom. Sera låg och sov och jag var på en rueda-superbowl-tillställning där största delen inte tittade på matchen utan dansade rueda. Adrian funderade hur det kan vara möjligt, att vi måste vara galna ;)
På tal om vad barnen säger.... de har en härlig rotvälska på svenska för tillfället. Vi får oss många goda skratt. Idag skulle Adrian säga "som nånting" och sa istället "somthing". Sera ville också häromdagen sätta en mugg med mjölk i frysen (för att få snö nästa dag) och berättade att vi måste "sätta en cup of milk i frysen". Sen kan man ju fråga sig om det är den engelska interferensen som fick henne att, då Adrian tog sin tredje taco i rad, fråga honom "men Adrian, hur stor magcykel har du riktigt"? ;)