Fredag 25 september

Här ovan ser du några smakprov på de smycken jag gjort den senaste veckorna eller egentligen dagarna. Jag försöker göra något varje dag men vardagen har blivit så hektisk så det är egentligen först sent på kvällen som jag kan dra mig tillbaka ner i källaren till mitt röriga pärlbord och börja knåpa. Oftast är jag så trött vid det laget så det blir en del funderande, designande och så verkställer jag det följande dag. Ibland, som idag, är jag jätte-energisk och har gjort 4 armand av olika slag! Det var roligt. Jag märker nog att jag har en egen stil som går igenom i nästan alla smycken, hmmm, surprisingly få det vara en hel del glitter och glamour. Måste försöka göra mera tillbakadragna, jordnära smycken också så det finns nåt för alla! I alla fall njuter jag helt osannolikt av att designa och pyssla vare sig jag får sälja dem eller inte. Men det går väl som med mina glas-alster, de samlas i högar och så måste jag börja ge bort och sälja :)

Juri är för tillfället i NYC, åkte i förrgår. Han intervjuar Vanhanen och gör juttun för finska sidan för första gången. Idag hade han gett in en grej till Aamu tv! Ikväll kommer han hem men troligen ser vi inte så mycket av honom för han och Janne ska väl börja kippa in öl på tåget från NYC för att sen avfira Janne som åker hem för gott om ett par veckor.

Igår fick jag ut tentresultatet från vårt första psykologiprov! Jag hade nästbästa resultatet 34/35 (det var en som hade fulla poäng) och kände mig superglad!! Det var litet spännande att läsa och tenta på ett annat språk än man är van vid men det gick tydligen fint. Nästa tent har jag om en vecka på tisdag.

Imorgon ska jag första dagen på jobb. Jag har fått lördagsjobb på Communikids, en språkskola i Tenley Town här i närheten. http://www.communikids.com/ Karen jobbar där som "director of communication" och jag ska i princip sköta det jobb hon gjorde innan hon fick den tjänsten. Jag tar emot föräldrar och barn som kommer till sin lördagsskola, till antingen spanska, franska, kinesiska eller arabiska, svarar på frågor, svarar i telefonen, hjälper lärarna med att hämta material, föra barnen till toaletten :) och annat dyligt. Arbetstiden är från 8.45 till 13.15. Jag kände mig så redo för att börja, få se hur det blir! Hoppas jag trivs fast jag tror nog det, både människorna och skolan verkar vara så kiva!

Sera har fotografering i skolan idag. De tar bara porträttbilder och så om några månader klassfoto. Vi flätade hennes hår igår kväll för att det skulle vara vågigt idag, valde kläder och smycken färdigt. I morse var hon inte nöjd med frisyren så det blev hennes nya hårstil som kommer att fastna på fotot. Hon har hittat en frisyr som hon älskar, pannluggen åt ena sidan, så två lösa flätor nonchalant vid sidan, hängande ner. Den ena sidan av luggen löst över halva ögat. Svårt att beskriva men jag ska se om jag hittar nåt foto där hon har det så. Hon ser så söt ut med det!

Sera har också haft en smyckesfabrik och igår kväll satt vi tillsammans och lagade pärlkreationer. Hon har fått en hel del beställningar av vänner från skolan så igår blev det två par örhängen till Jasmine, ett armband och ett par örhängen till Abby och så ett par som de får slåss om. Hon har fin stil Sera!

Adrian är så ivrig över både sin skolgång och sitt trummande. Nåt har hänt i honom, han sitter vid matbordet och berättar om skoldagen utan att man frågat honom! Jag kommenterade det en gång och då svarade han att högstadiet är så mycket intressantare så han vill berätta om det! De har en hel del läxor och projekt. Just nu håller han på med ett större matteprojekt och vi får gärna höra om det! Varje dag kan vi gå in på en sk Edline där vi kan kolla Adrians närvaro i skolan, hans gjorda eller ogjorda (hur stor sannolikhet??) läxor, hans vitsord. Vi har gjort ett password för den länken och den heter "Ionadu". Om man läser ut det blir det eye on Adu hahha, vi ser allt!

Vi har insett att vi inte kommer undan att köpa en bil till. Alltför ofta krockar våra tidtabeller och logistiken blir närmast ohållbar. Som nu i lördag. Jag ska vara på jobb 8.45. Adrian har match på dagen och kl. 1 ska Sera var på hiphop. Jag slutar 13.15 och när det sker är vi alla på olika håll. Ser omöjligt ut och kräver ett otaligt pusslande och arrangerande och taxiåkande. Så vi är tvungna att igen en gång bli amerikaniserade och ha två bilar. Vi skrattade åt det när vi kom men har insett att med alla dessa hobbyn finns det ingen chans att få det att gå ihop utan varsin bil. Ja, och Sera ska börja med privatlektioner i piano i tisdag....

Nu ska jag göra några situps, hoppa i duschen och ta mig ut till matbutiken innan jag kommer hem, lagar mat åt Adrian och kör honom till träningar.

Glad fredag!!

en septemberkväll i värmen!

Ikväll promenerade jag hem från Tenly Town efter en zumbatimme. Det är ganska så lång väg till Wriley Rd därifrån! Jag gick längs Chesapeak St. i den mörka, otroligt varma kvällen. Mätaren visade på 24 grader ännu kl. 8 på kvällen och jag var klädd i kortbyxor och topp. Jag gick längs de tysta gatorna, hörde de öronbedövande cikadorna gnissla, såg in i alla gardinlösa hem där människor, åt, umgicks, såg på tv och livet kändes så härligt! Jag korsade Western Avenue, tog en genväg över Western Markets gård, butiken där vi köpte julkalkonen i fjol och som blivit utsatt för ett beväpnat rån häromveckan. Tankarna gick vidare till ett annat beväpnat råd som skedde förra veckan ett par kvarter från oss men inte ens det fick mig att känna något annat än en otrolig känsla av välbefinnande, trygghet och hemtrevlighet. Vägen gick längs Allan Rd, förbi "crazy house" eller Barbapapahuset, Kates hem och andra välbekanta hus och snart, in nerförsbacken skymtade vårt vita, upplysta hem! Jag kände så starkt att jag trivs otroligt bra!

Samtidigt jag gick uppför trapporna till huset, kurvade vår bil in på gården och ut hoppade Adrian efter sina trumlektioner, Sera som blivit hämtad från Hayley och Juri som hämtat dem. Adrian trivs så super med sitt trummande och idag beställde han och Juri ett trumset åt honom. Så nu är det slut på friden i huset och trummorna kommer att invadera basementen där jag nu sitter och gör mina smycken...
På tal om smycken så har jag en veritabel fabrik på gång. Jag har t o m beställningar, en av Annika och tre av Gardys syster. Två av beställningarna är redan fixade. En hel del av tiden går åt till att surfa på ebay och bjuda på pärlor och tillbehör eller åka omkring i pärlaffärer och hitta förmånliga men fina material att göra smycken av. Igår var Hayley, Sera och jag på äventyr. Jag var mitt i ett projekt och de gammalrosa glaspärlorna tog slut så jag behövde mer. Jag tänkte glädja flickorna och efter skolan meddela att jag tänkte ta dem med till Alexandria till den ljuvliga Potomac Bead Company. De blev jätteglada och vi tog metron via Metro Center till King's Street, en resa på närmare 40 minuter, promenerade sen 20 minuter till butiken. Det var hett och långt men flickornas humör var på topp! Jag skojade med dem att butiken säkert är stängd när vi kämpat så här hårt för att komma dit. Skrattet fastnade i halsen då vi kom fram och butiken var stängd på måndagar! Flickorna tog det med ro men jag var så trött och sur att jag hade svårt att hålla humöret. Intill den stängda affären fanns en smyckesaffär och flickorna ville gå in i den istället. 3 damer betjänade oss och var så trevliga! De tyckte väldigt synd om oss och när de hörde att jag var ute efter en speciell sorts pärlor, avslöjade de att de visserligen inte säljer pärlor men att de kan gå ner i källaren och leta eftersom de har kilovis med lösa pärlor då de själva gjort alla smycken de sålde. Efter 10 minuter kom de upp med en låda med enbart gammalrosa glaspärlor och jag hittade exakt sådana som jag behövde, dessutom för ett betydligt lägre pris än i Potomac Bead company! Kvinnorna var nyfikna på var jag skaffar mina pärlor av tyckte att det inte är värt att köpa dem i dyra butiker som den jag besökt utan försöka få en tax-number för att kunna köpa pärlor i större kvantiteter i wholesale vilket jag antar betyder partibutiker. Vi tillbringade en timme i butiken tills de stängde och var alla på gott humör när vi gick ut med små inköp i våra kassar! Vi var hemma först närmare 9 på kvällen efter en äventyrseftermiddag!

Idag hade jag som vanligt psykologiföreläsningar och blev igen confused av alla statistikprogram, centrala nervsystem och dyl och helt vimsig när jag lämnade föreläsningssalen. Nästa vecka har vi tent!! Jag hoppade i bilen och åkte till Tysons Corner för att träffa Merja och vi åt en lunch och fräste sen iväg till manikyr och pedikyr. Vilken lyxig eftermiddag. I två timmar satt vi i varsin stol och blev filade, tvättade, masserade och lackade. Idag tog jag en nude-färg så jag har fräscha glänsande naglar vilket är ovanligt för mig som oftast har granna färger!

Nu har vi kvällsritualer på gång, kvällsmål och sängdags så jag tror jag avrundar här! Godnatt!

sur dag, regn ute, bistert sinne

Fredag, regn, huvudvärk, sur, uppgiven, nere, ledsen, rasande, ja vad mer?
Regnet är det strunt detsamma med, jag är ju finne. Må det regna då! Men i natt var någon och stal vår navigator från bilen. Andra gången. Ok, vi är dumma, blåögda, naiva och lämnar vår navigator i bilen på gården. MEN, varför går idioter in på gården, in i bilen och tar våra saker? Inte alls kiva att tänka att nån smyger omkring så nära oss där vi ligger i våra sängar och snusar oskyldigt! Var går gränsen, när får de för sig att komma in i huset? Tänk om det varit någon av de gånger vi glömt att låsa dörrarna till huset, det har hänt ett par gånger! Usch. Ska försöka att inte tänka på det.

Det andra jag surar över är att det känns som om jag stöter på väggar överallt där jag går fram. Jag får inte jobba, mitt visum duger inte. Det har jag vant mig vid och tänker sådär förstrött ibland att jag ska göra en ny start och se till att någon firma/organisation inser att de bara måste hjälpa mig med papperskriget och se till att jag får ett arbetstillstånd. Men nu har jag inte varit så ledsen över det mera när jag börjat studera. Igår tillbringade jag en timme med en counselor som sköter överföringen av studieveckor från utländska examina till Montgomery College via internationella överföringsbyråer. Det ser så hopplöst snårigt ut!!! Först ska Åbo Akademi översätta mina kurser, vitsord och min examen. Sen ska det pappret till WES, world education service som tar 6 veckor på sig att pussla och "översätta" mitt sture-utdrag till amerikanska motsvarigheter. Så ska det intyget skickas till Montgomery College för att utvärderas och där kollas vilka studieveckor som kan fås till godo för psykkastudier. Det tar ytterligare 4-6 veckor. DÄREFTER kan jag ta de psykkakurser jag vill men det är inte säkert att de godkänns på universitetet. Suck, med tanke på att alla kurser kostar 500 dollar, har jag inte lust att ta onödiga kurser som jag inte kan använda mig av inför en eventuell examen. Samtidigt informerades jag om vad universitetsstudierna kostar här. 320 dollar per studievecka.... Vilket sådär snabbt räknat betyder att varje kurs kostar 1000 dollar! Om man behöver ca 100 sådana ser ju vem som helst att ekvationen är totalt omöjlig. Och jag nedslagen.
Nu tar jag mina stavar, går ut på Crescent trail och försöker samla positiv energi!!!!

Uppdateringar

Lördag 5 september. Anns och Kalles bröllopsdag, fest i Ekenäs och här sitter jag i Bethesda med en enorm flunssa och känner att jag är på fel ställe! Festligheterna börjar väl så småningom där och i tankarna är hela vår familj med dem. Hoppas Anns flunssa har gett med sig och att de har en superfest!!

Här har hänt en hel del sen jag skrev senast! Skolorna har börjat och vardagen anlänt med fart!
Sera fortsatte ju i Westbrook på klass 4. Klasserna har blandats om så hon har inte längre samma klasskamrater. Man tycks göra så här för att barnen ska lära sig att jobba med olika människor och inte bli för fästa vid samma personer. Bra eller dåligt, det kan man ju diskutera. Så Sera går nu i en helt ny klass med några "gamla" klasskompisar såsom Abby t ex. Men de flesta är nya från andra klasser och så några som flyttat hit för i år. Hayley är nu i Seras klass. Seras nya lärare heter Mrs Geddes och är en äldre kvinna som jobbat i Westbrook i 18 år och är van vid systemen där! Hon verkar vara verkligen trevlig och hon älskar fieldtrips så brist på program blir det inte i år!
När första skoldagen började, följde jag Sera till skolan. De ställde upp precis som ifjol men den här gången var deras kö utanför huvudingången för Seras klass behöver inte inhysas i en barack mera utan har avancerat in i skolhuset. Klassrummet är ett underbart gammaldags rum med högt till tak och massor av vrår, bokhyllor, planscher och färger. Jag minns så väl ifjol när vi stod och köade och Sera kände sig utanför då alla andra ropade, tjoade och välkomnade varandra. I år var det Sera som fick kramar och rop och välkomnanden! Det kändes fint!

Adrian började ju i Westland, högstadiet. Det är ett oskrivet blad för mig ännu, vi har inte fått några email, någon info, inte varit där ännu sedan infomötet på våren. Men Adrian stortrivs och vi får ty oss till hans rapporter. Han stiger själv upp 6.20 på morgnarna. Vi lata föräldrar vägrar stiga upp före kl 7 så han tassar ensam omkring och fixar sig färdig. Så stiger vi upp och gör en lunchbox åt honom. 7.15 träffas han och några andra killar, bl.a. Jonah och Brahm uppe vid postlådan på Wriley Rd och promenerar tillsammans i sakta mak mot skolan som börjar 7.50. De är visst superlångsamma för de masar sig fram och har antagligen massor att prata om! Alla dagar har samma läsordning i Westland. "Rasterna" är 4 minuter långa och på den tiden ska man via sin "locker" för att ta rätta böcker och infinna sig på sin plats när klockan ringer. Lärarna är i sina rum hela tiden. Alla skoldagar slutar 14.40 och då masar samma gäng sig hemåt i lugn takt. Mera info om skoldagarnas innehåll får Adrian ge senare. Det enda vi märker är att Adrian trivs som fisken i vattnet. Han älskar friheten som högstadiet ger honom, ansvaret med läxor, papper, böcker, skåp och att kunna röra sig friare. Han ler ofta när han talar om skoldagen och verkar trivas speciellt bra med "band"-timmen mitt på dagen där han får spela trummor!

Det är inte bara barnen som börjat i skolan. Mamma har också satt sig i skolbänken igen, precis som Obama uppmanat alla mammor att göra :) Jag tar General Psychology vid Montgomery College tillsammans med ett trettiotal ungdomar. Professorn heter Dr. Schorr och är en gråhårig, skäggig, Freud-liknande man med en Kangool basker bakfram på huvudet. Han är humoristisk, kunnig och rapp. Förra veckan talade vi om psykologins historia, om Wundt, Skinner, Pavlov och Freud. Jag åker till föreläsningar 2 morgnar i veckan och startar i arla morgonstund för att hinna anmäla min närvaro 9.30 för professor Schorr. Parkeringen vid collegen är osannolik!! Man får komma en timme innan för att snurra runt runt runt och hitta en ledig plats även om collegen har ett tusental parkeringsrutor. I värsta fall får man köra tillbaka 1km, parkera på simcentrets gård och därifrån ta shuttlebussen till college, vilket kan ge en försening på minst 20 min. 3 förseningar ger professorn rätt att slänga ut en från kursen, en kurs man redan betalat 410 dollar för!!! Så det gäller att vara i tid! Jag har lite svårigheter att ta all disciplin på allvar med förseningar, mobiltelefoner, textanden, pratande lektionstid, fuskande i tenttillfällen o s v. Det är ju 20 år sen jag började vid Akademin.... Men jag njuter av att studera igen! Innan föreläsningarna börjar strosar jag omkring på Campusområdet och insuper atsmosfären i solgasset. Studeranden överallt, de sitter och pratar, har beställt pizza, studerar, skvallrar om dejtanden, talar i telefonen och det känns som om jag hoppat in i en film. Efter föreläsningen vandrar jag långsamt långsamt mot bilen för att igen få ta del av stämningen som finns där på Campusen. Jag känner mig delaktig på ett positivt sätt men ändå härligt utanför, som den som får ta del av det fina i studielivet utan att behöva ha den stress och panik och framtidsoro som de flesta sannolikt har där! Jag vet inte om jag uttryckte mig förståeligt, men jag tror att jag är litet stor på mig när jag vandrar där med all den vuxna mognad som en 40-åring samlar på sig under livets gång. Det kan ju hända att den mognaden faller ihop som en sufflé när första tenten kommer.... Det är ju litet kul att så många stannar upp och pratar med mig och undrar om jag är studerande eller lärare. Jag svarar sådär klurigt att både-och och så har jag skaffat mig många bekantskaper under den korta tid jag rört mig där!
Montgomery college lär vara den college som har den största kulturella diversiteten i USA. Så ser man alltså folk från alla världens hörn och på min kurs finns det elever från alla kontinenter! Jag är den enda från skandinavien men tyskar och polacker finns där. Jag är inte heller den äldsta i klassen, där finns sammanlagt 4 "vuxna", 2 av dem betydligt äldre än jag och en mamma som är i 30-årsåldern.
Jag vet inte vart jag vill nå med mina studier men jag har kontaktat Åbo Akademi för att få mina examenspapper översatta till engelska och så ska jag se hur många studieveckor jag eventuellt får till godo av min examen från Finland. Därefter planerar jag framtida studier som antingen stannar vid trevliga psykka-kurser eller eventuellt vid mer seriösa studier med tanke på framtiden. Det åtserstår att se.

Nu ska jag avrunda och skicka Ann och Kalle en varm tanke, klockan är närmare 7 i Finland och festen är väl i gång för fullt! Önskar jag vore där!!!