vårens första grillkväll och fina betyg

Idag var det alldeles underbart varmt! Solen gassade från en klarblå himmel och det kändes som en sommardag! Jag satt mest hela dagen uten och njöt på gården, lackade naglar, sydde upp en klänning, läste tidningen och en deckare, chattade med vänner och njöt! När barnen kom hem efter skolan, sprang det till vårens första glassbil och handlade shave ice! Juri kom hem 6-tiden, hade varit via Wholefoods och handlat grillbart. Vi invigde grillen och måste med skammens blossande kinder medge att det är första gången sen vi flyttade hit.... Vi grillade halloumi, satay-chicken-spett och korv och åt sallad. Det smakade ljuvligt!!! Vi satt ute ända tills mörkret föll och kvällskylan spreds sig in under kläderna. Kändes som pargasnätter när vi suttit ute så länge att vinet i glasen blivit kallt :)
Så där by the way, visade barnen oss sina betyg som de fått idag(utan att vi haft en aning om det) och vi kan inte annat än ödmjukt, stolt och lyckligt konstatera att våra barn är alldeles fantastiska. Deras betyg är otroliga! Vi har på något sätt glömt bort att de inte ens gått ett helt läsår i amerikansk skola utan tagit för givet att de gör sina bookreports och läxor utan att vi hjälper dem. Det känns hemskt att man så lätt vänjer sig vid något, utan att reflektera över det. Som tur är (och kanske just därför) har både Adrian och Sera klarat sig fenomenalt! Båda har höjt sina betyg från redan höga, de har mest 3 och 4 samt A och B, båda det högsta och nästhögsta i både matematik, reading, writing, social studies, jumppa, musik, science, handwriting (!!!) och grammatik. Dessutom får de verbala utvärderingar som jag tänkte återge här. Seras lärare skrev såhär:
"Sera is making excellent progress learning English. She demonstrates good comprehension in listening and reading. she is able to follow directions and to participate in all class work. She is working on writing complete and correct senteces in English.
Sera continues to gain confidence and skill in English!

Om Adrian skrev hans lärare så här: Adrian is a very bright student who has worked hard all quarter. Adrian continues to prove his literature circle participation and he has made progress in critically thinking about what he reads. Articulating these ideas with his groups first has helped Adrian be more precise with his written responses to texts. In writing this quarter we finished our work with poetry and worked on persuasive wrtiting. Adrian always has plenty to write about and is working to consistently organize his thought into meaningful paragraphs. Adrian is an independent worker who completes his classwork without reminders. I am proud of how har Adrian continues to work.

Vad kan man mera säga? Krama sina gullisar, skåla för dem och äta några Hershey Kisses och bara vara så otroligt glad att allt gått så bra för dem!!

Vår- färger - värme

Färgerna har återvänt till Washington! Det spricker fram grönt, rosa, gult, vitt, orange lite här och där och vårkänslorna bubblar! Efter en, enligt washingtonborna, extremt kall och regning vinter, har värmen äntligen kommit! Körsbärsblommorna flyger överallt, gräset och träden är lummiga och gröna ren! Jag tog några foton som ger en smak av hur fint det är!

jäkla jetlag!

Jag har alltid småskrattat åt jetlag men nu fick jag nog äta upp det! Sen vi kom hem från Hawaii, har familjen varit upp-och-ner. Vi missade en natt eftersom vi flög från Honolulu mitt på dagen, bytte flyg i LA och var 13 timmar på resa. Då vår natt började, anlände vi till DC och där var klockan 6 på morgonen! Vi åkte hem, sov några timmar men hade en hel dag kvar! Så började eländet! I en veckas tid vakade både barnen och vi till 1-2-3 på natten och sov sen till middag, Adrian till och med till 2-tiden!! Vi började väcka barnen 11-tiden för att få någon rytm tills skolan börjar. Idag var barnen i säng före 10 men vi ska se om de kan somna alls! Imorgon rycks de upp till sin vardag så sen ska väl dygnsrytmen normaliseras, hoppas vi!
Vi längtar alla tillbaka till soliga, varma Hawaii för DC är kallare än normalt! Körsbärsträden blommar för fullt men värmen har inte kommit ännu.... Det lär bli sommar mot slutet av veckan och jag kan knappt bärga mig! Solbrännan flagar redan!

Resten av resan i ett nötskal

Hanauma Bay var kanske den finaste upplevelsen på Hawaii. Vi fick flera gånger frågan om vad vi tyckte mest om och det var svårt att peka ut det allra bästa. Oahu där vi vistades var en mycket varierande ö med bergslandskap, storstaden Honolulu och så ett otal vackra beachar! Vi körde runt de flesta dagarna, stannade till vid någon strand som såg fin ut och åkte sen vidare. Ett tag tog vi en tur till North Shore för att se Bansai Pipeline, vilket guiden Adrian hade läst att var surfarnas paradis. Och vackert var det! Sanddynerna verkade eviga och det öppna blåa havet rullade så långt ögat nådde. På stranden fanns vackra hus och min fantasi skenade iväg till en rikare framtid där jag har råd att köpa eller hyra ett av husen! Tänk att några månader av året sitta där ute på en strand, i Hawaii, med bara 45 min körväg till Honolulu där pulsen finns..... Vakna!!! Vi åkte också till Turtle Bay, dit Sera ville. Det var en vik där det kryllade av sköldpaddor! Och det var inte vilka små söta paddor som helst, det var enorma havssköldpaddor som då och då stack upp sitt stora kobraliknande huvud ovanför vattenytan för att dra andan. De var hur tama som helst och Adrian och Juri snorklade en stund med dem. På stranden vandrade frivilliga vakter och såg till att ingen gjorde skalmännen något illa. En hansköldis hade hasat sig upp på stranden kl 11 på förmiddagen, vispat mängder av sand över sig och somnat gott. Han låg där för att värma sig och vila upp sig för sina strapatser. Vakterna hade ringat in honom med ett band så ingen fick gå nära och väcka honom. Vi var där kl. 4 och jag frågade den kvinnliga vakten när hon tror att han vaknar. Hon svarade att ingen kan veta det men att hon stannar kvar där tills han behagar vakna ur sin skönhetssömn, även om det bli sent! Det kallar jag passion! En annan vakt pratade länge med oss och svarade på alla våra nyfikna frågor. Varje sköld eller huvud som dök upp över ytan eller t. o. m. skymtade under ytan, var bekant för honom. Han kunde ange ålder, kön och nästan vem det var! Han berättade också varför människan inte ska röra sköldisarna. De bär på herpes.... Hmmm, varför hade ingen sagt det? Vi trodde det var för att vi kunde skada dem. Dessutom har de, trots sina tandlösa munnar, ett otroligt starkt "bett" och "if they bite, something will fall off". En kvinna hade blivit av med sina fingrar då hon inte förstått att inte peta på en sköldpadda. Vi fick också veta att där det finns sköldpaddor, där finns det hajar. Nå kiva! Sköldisarnas ända fiender är tigerhajarna och de är glupska. En hona hade blivit av med en del av sin sköld då en haj mumsat på henne. Tack och lov skyr hajarna korallreven så de var smarta nog att hålla sig en bit utanför simstränderna men ibland händer det ju att någon tok tappar bort sig. Vakten berättade att folk försvinner, speciellt surfare och kajakister och att man då nästan alltid tänker att det är en hungrig tigerhaj som fått sig en munsbit. Tack och lov fick vi höra det här sista dagen så vi behövde inte gå på skakiga ben ner till stranden mer. Varför månne man inte upplyser turister om det tidigare? Nåväl, folk simmade ju och njöt så kanske det trots allt inte händer alltför ofta!
Sista kvällen i Waikiki gick vi till en italiensk restaurang och träffade en servitör från Maui som också kunde berätta en massa intressanta historier om havet, vågorna, strömmarna. Vi hade en fin sista kväll och glada men samtidigt ledsna gick vi till hotellet en sista gång för att sova och nästa morgon packa, föra snorkelgrejer och hyrbil tillbaka. Det var en underbar resa!! Bifogar en länk till picasa-galleri för foton! http://picasaweb.google.com/ghita.bonsdorff/1Hawaii#

Hanauma Bay

Väckning kl. 6 igen (fast ivriga Adrian har varit vaken alla morgnar kl. 6) och upp i morgondiset. Vi sku åka till Hanauma Bay, ett vackert snorklingsställe en liten bit från Waikiki http://http://www.honolulu.gov/parks/facility/hanaumabay/welcome.htm. Vi försökte få plats där igår redan men anlände kl. 10 och då var det omöjligt att få parkering! Så populärt är stället! Idag var vi där före kl. 8 och då fanns det plats. Det var en mulen, blåsig morgon så vi småhuttrade när vi traskade mot Hanauma Bay. Alla snorklare måste se en info-video på 9 min innan man får lov att vandra ner i viken. Här berättar man om hur känsliga korallerna är, att de faktiskt dör om man rör vid dem. Visa och redo gjorde vi den branta vandringen ner till viken. Adrian var ivrig med snorkelutrustningen och i vattnet innan vi hann blinka. På nolltid var han en hejare på att snorkla. Juri hängde med och man såg inte mycket av dem. Sera blev litet skrämd för korallerna, de var ganska stora och nära ytan. Jag satt på stranden och frös och tänkte nästan säga att jag lämnar snorklandet. Brrr.... Tur att alla övertalade mig och så hoppade jag i. Vilken värld som öppnade sig!!! Det var otroligt vackert! Under mig simmade fiskar av alla färger, gula, randiga, lila, blåa! Det var så ofattbart fint och magiskt! Det enda som hördes var ljudet av den egna andningen, lugn och regelbunden. Adrian var min fenomenala guide, jag följde efter honom bland koraller och sandlaguner. Han visade mig fina fiskar och gjorde tummen upp för att kolla om allt var bra. Jag tyckte det var en konst att snorkla, det tog en stund innan det kändes riktigt tryggt. Ibland fick jag vatten in i snorkeln och drabbades nästan av panik, sprattlade till och skrapade rumpan eller magen mot vassa korallrev. Men kul var det! Vi hade undervattenskameror så genast vi kommer hem ska vi framkalla fotona!!

Honolulu-here we come!

Måndag morgon, klockan ringde 4 på morgonen och jag trodde någon bråkade med oss men trots tröttheten, struttade vi alla upp ur sängen på tre röda sekunder. Inget morgonmål, taxi beställd till 5 och så iväg till flygfältet. Vi tog ett flyg från Dulles till Chicago, 2 h, där vi bytte till följande flyg till Honolulu. Den flygresan var ganska tung, närmare 9 timmar i planet.... Tidsskillnaden 6 timmar så när vi närmare vår sena kväll anlände till Honolulu, var det bara eftermiddag ännu. Vi löste ut vår hyrbil och efter hetsiga diskussioner, gick Juri med på att ta den bil som var avsedd för oss - EN LITEN, röd sportig, Chevy. Men mannen har vant sig vid stora vrålåk och vill upgrade till större, bättre, snabbare... Den sura hustrun tyckte vi hellre kan använda 200 dollar extra på att göra nåt roligt och så blev det. Med hjälp av navigatorn surrade vi sen i vår lilla bil till Celebrity Resort, Waikiki. Ett litet, sött hotell med ett litet, ganska trångt rum. Men å andra sidan, ingen har tänkt tillbringa vår semester på hotellrummet. Vi tog en vandring i Waikiki, såg de härliga palmerna, strandboulevarderna och glada människor. Mörket föll ganska snabbt och vi blev hungriga. Efter att ha vandrat av och an och sökt det ultimata ställe, hamnade vi på Cheescake Factory, ironiskt nog, den finns ju faktiskt i Friendship Heights :) Men vi var så hungriga och trötta. Efter middagen, vinglade vi hemåt och ramlade i säng, utmattade av tidsskillnaden och den långa resan. Vi sov som klubbade i huvudet allihop!
På tisdag vaknade vi tidigt, 6-tiden var alla uppe, pigga och glada. Vi packade bilen full av handdukar, simgrejer, liggunderlag och åkte iväg till Lanikai, en strand som lär vara en av de vackraste i världen. http://www.hawaiiweb.com/oahu/beaches/lanikai_beaches.htm Det var en jättefin strand med vit sand, turkost hav! Det blåste helt osannolikt mycket och vi sandblästrades allihop! Barnen och Juri simmade mest hela tiden och deras har-mamma låg på stranden och solade. När vi vandrade längs stranden, såg vi en jättestor sköldpadda!!! Den var verkligen mäktig!! Vi tillbringade nästan hela dagen på stranden och på hemvägen stannade vi på en ribs-restaurang och åt. På kvällen vandrade vi omkring i Waikiki och stannade vid Duke-statyn. Duke är en symbol för Hawaii, en simmare som fått en staty vid Waikiki Beach. Där finns en videokamera som filmar live vad som sker där. Vi textade momi som textade mofi och Ann och inom en kvart såg de alla oss därhemma i Finland! Det kändes fantastiskt! Efter det virtuella mötet, var vi trötta igen efter dagens sol och tidiga väckning. Vi vandrade till hotellet och innan 11 sov alla som stockar!! http://www.co.honolulu.hi.us/multimed/waikiki.asp