Seras hiphop-uppvisning!

Seras lilla hiphop grupp!


Den energiska Setarra, läraren!



Spiderwalk

I slutet av höstterminen, den 12 december, hade Sera uppvisning med sin hiphop grupp. De visade upp 4 olika sånger som de övat koreografi till. Sera går på Imagination Stage på hiphop. Som kuriosa kan nämnas att Obamas döttrar Sasha och Malia går i samma dansskola (kanske jag berättat tidigare) och Sera har sett dem ett par gånger. Men tillbaka till uppvisningen. De söta barnen presenterades av sin även så söta Setarra lärare som dessutom berättade hur de jobbat med de olika koreografierna. Så dansade eleverna till olika sugande hiphop bitar. Efter uppvisningen fick alla elever ett betyg med verbalt utlåtande om deras styrkor och svagheter, sådand de kunde förbättra. Sera fick veta att hon lär sig snabbt och är duktig på koreografier men att hon kunde träna sina magmuskler lite bättre så att hennes "core" skulle bli starkare, viktigt i dans. Det var en fin show och vi var så stolta föräldrar!!!

Konserter!

Adrian spelar triangel



Westbrook Winter Concert dec 17


Jag gillar skolorna som barnen går i. Både Westbrook Elementary School och Westland Middle School. Förutom att de har hög standard på undervisningen, gör de också en hel del extra och trevliga saker. Som nu innan jul, då båda skolorna hade konserter. Adrian med skolbandet och Sera med kören. Båda är frivilliga. I Westland kan man välja "band" på schemat och då har man det varje dag i veckan. Som finne jag är, ser jag framför mig ett rockband med elgitarrer, trummor, bas och sångare. Det är ju så som band ser ut i finska högstadier. Men inte här. Här talar vi om ett stort band, klassiskt sådant, med tromboner, fioler, saxofoner, cellon, ja allt. Adrian hade, överraskande nog, valt percussions :) Det betyder inte att han bara sitter och dundrar på trummor utan han spelar alla slagverk från trianglar till xylofoner och alla slags trummor och cymbaler däremellan. 14 december hade skolans olika årskurser sin årliga konsert. Vilken kvalitet! Där stod finniga tonåringar i sina vita kragskjortor och svarta byxor och spelade klassisk musik med glädje! Vi fick höra olika klassiker, visor, t.ex. greensleeves, oye como va mm. Och vi var rörda! Musikläraren, en smal, späd, rödhårig kvinna, hade total kontroll över sina band som hon själv dirigerade. Jag kan inte låta bli att tänka på de uppträdanden jag sett i högstadiet på jul- och vårfester. Ifall man spelar för publik där, spelar man rock, covers, vilket i sig är fint. Men var finns variationen? Visst, Adrian skulle helst spela Nirvana eller Metallica men gladeligen smällde han ihop sina enorma cymbaler till någon marsch den där kvällen. Och visst utvecklar det musiksmaken och -kännedomen!

I Westbrook var det den årliga julkonserten för kören, 17 december. När man går i fyran får man börja sjunga med i kören. Barnen övar under skoltid och missar man någon lektion, får man bara ta igen det och göra läxor hemma. Även i Westbrook har de en energisk musiklärare, Ms McNeill, som övar med barnen så de verkligen kan sina stycken! Det är en glädje att se hur ivriga barnen är!

Monica skulle delta i båda konserterna men hennes flyg var försenat på måndagen så hon missade Adrians konsert men fick ta del av julsångerna på Seras som tur var!

Man ska aldrig lana nagon annans bil....

Igen en gang har det bevisats att man ska undvika att lana andras saker.... Igar jobbade jag som vanligt pa Falls Church, blev kord av Juri som behovde var bil for att plocka upp Nicke fran tagstationen senare pa dagen. Eftersom jag alltid har bilen, var jag overtygad om att jag kunde kora med egen bil och hamta en julgran till skolan. Jag skulle kora till ett lopptorg och kopa en gran och julgranspynt. Fick sa instruktioner och rusade ivag. I hissen kom jag plotsligt pa att jag inte har nan bil och fick snopet aka upp tillbaka och lana Rauls bil, en gammal Honda. Jag kande redan nar jag satte mig i bilen att nat sku ga pa tok men tankte att jag bara ar fast i barndomstankar "inte lana andras saker, de gar anda sonder". Turen till loppisen gick fint och det gamla skrallet skotte sig exemplariskt. Det kandes som att sitta med rumpan fast i gatan eftersom jag ar sa van vid var hoga tron! Pa garden steg jag ur bilen och trots att Hondan hade en remote, laste jag inifran som jag ar van vid med var bil. Dar startade cirkusen. Larmet slog pa och jag tillats inte ga in i bilen igen. Jag ryckte pa axlarna, gick in och borjade shoppa. Oron gjorde att jag maste ga ut igen och kolla laget, oppnade dorren och larmet slog pa igen. Jag tankte starta bilen for att se om det hjalpte men det tillats jag inte, ingen chans. Larmet bara tjot. En asiatisk man dok upp med tobaken i mungipan och gjorde vad han kunde, rokte ner Rauls bil, hamrade pa remoten, oppnade och stangde men inget hande. Han bad om ursakt att han inte kunde hjalpa och korde sin vag. Kort senare dok en annan man upp, en amerikan som stallde tusen fragor och hamrade pa remoten och sag forbryllad ut. Inget resultat. Jag talade med Raul i telefonen och det visade sig att han inte hade en blekbla aning om vad som kunde felas bilen.... Snart dok en tredje man upp, en vietnames som jag sett jobba inne i butiken. Han talade en obegriplig engelska men visade att vi sku hoppa in i hans bil och aka till CVS for att kopa nya batterier till remoten. Vi fraste ivag, fick ett batteri och bytte det. Pa vagen tillbaka till loppisen borjade mannen beratta om sitt liv. Han sa att han just kommit ut ur fangelset dar han spenderat 3 veckor som straff for ett slagsmal med en annan vietnames som han kladde upp. Orsaken till att han jobbade pa loppisen var att han fatt samhallstjanst 60 timmar och darmed befann sig dar just nu. Jag som alltid foljer min intuition maste medge att jag, da jag steg in i bilen till att borja med, kande en liten oro. Nu, nar han berattade sin historia och dessutom rakade missa avtaget till loppisen, blev oron plotsligt storre.... Jag papekade att vi korde fel medan min fantasi skenade ivag ("tank om han kor mig till nat avskilt stalle, misshandlar mig och styckar mig i tusen sma delar") Vi var ju anda i USA, psykopaternas naste. Det hjalpte ju inte att jag just nu laser om psychological disorders och frossar i psykopater, schizofrener och andra avvikande personligheter. Naval, vi vande om och landade sakra och hela pa loppisens gard och jag rodnade inuti. Alarmet gick att stanga av och allt var frid och frojd. Den vanliga lugna Falls Church fredagen hade dock tagit en annan vandning!
Efter incidenten akte jag ivag till Friendship Heights, at en lunch och vantade pa att Juri och Nicke sku komma med bilen sa jag kunde ta hem dem medan de fortsatte till en hockeymatch. Fredag kvall tillbringade jag hemma med nasan i psykologiboken medan Sera lekte hos Kate och Adrian for pa Westland middleschool Fall Play, en teaterforestallning. Kvallen slutade alltsa lugnt....

En dramatisk söndagskväll!

Igår kväll kom jag hem från danstimmarna vid tiosnåret som vanligt. Alla var uppen ännu men barnen kröp snart i säng och jag satte mig i soffan för att pusta ut, Juri jobbade i sin bunker. Plötsligt hörde jag brandbilen, vilket i sig inte är underligt här, men den ljöd så högt att jag lystrade noggrant. Snart lystes vardagsrummet upp av blinkande röda och blå ljus och jag tittade ut och såg inte mindre än 3 stora brandbilar precis utanför vårt hus. Min första irrationella tanke var ju att nåt hänt vårt hus så jag rusade ut. Vips, inom en minut var gatan full, från ena ändan till andra, av brandbilar, vi räknade senare till åtminstone 8!! Det visade sig vara grannens hus som hade någon mindre eldsvåda på gång. Med grannen menar jag den galne mannen med sin familj och sina 2 chowchown. Han vankade ute på gården och berättade att han efter en promenad med hunden sett stora lågor slå ut genom skorstenen. Vår gata var upplyst som mitt på dagen och målmedvetna brandmän trampade över vår gräsmatta fram till grannens hus. De klättrade tyst och lugnt upp på taket, nagelfor huset inuti och på en halvtimme var faran över. Troligen var det ett fågelbo som funnits i skorstenen och nu fattat eld. Det är inte så konstigt att det upptäcktes först nu, vi hade nämligen 17 grader och sol i torsdags och på söndagen var det minusgrader och snö!! Så grannen hade antagligen tänt sin brasa för första gången den här säsongen. Eftersom vi ganska snabbt visste att grannens hus inte var i fara, kunde vi njuta av spektaklet och det var verkligen som att vara med i en film! Ska sätta in några foton här så får ni se!

Nu snörvlar vi alla utom Juri, vi stod ju ute i kyla i alltför litet kläder!

En solig novemberlordag!

Godmorgon! Idag ar det lordag, 21 november. Solen skiner darute, jag sitter inne i Communikids frascha "kontor" och vantar pa att nasta vag med foraldrar och barn ska dyka in. Idag promenerade jag hit, det var harligt. Bethesda hade inte vaknat annu, bara nagra hundhussar och -mattar samt galna joggare var uppe och igang. Det var smakyligt och knapptyst. Jag ville inte ens satt iPoden i oronen for jag ville njuta av morgonlugnet. Ekorrarna samlar mat infor vintern sa ibland prasslade det till i buskarna och fram dok en brun eller helsvart ekorre med finurlig min. De var inte ens radda for mig, satt bara rakt framfor mig och plirade intresserat! Det intressanta var att nar jag narmade mig DC, blev antalet svarta ekorrar betydligt storre and pa Maryland-sidan. Ja lustigt nog promenerade jag fran Maryland till Washington DC idag!

Har pa jobbet ar lugnt just nu. Jag gillar det har stallet mer an Falls Church, kanske for att utrymmena ar finare, ljusare och gladare. I veckan jobbade jag mandag och onsdag i Falls Church och fredag, lordag har i DC. Nasta veckan ar det jobb bara mandag for resten av veckan ar skolorna stangda for Thanksgiving. Det ska onekligen bli skont. Inte for att jag ska klaga... Jag har jobb. Den kommentaren forde mina tankar till Adrian, den skarpa och snart vuxna killen som borjar komma med drypande kommentarer. Haromdagen satt vi vid middagsbordet och jag var trott och virrig av alla jobbdagar och ovetskapen om hur mina veckor ser ut (jag far namligen nastan alltid, fint nog, flera jobbdagar an planerat). Jag hade inte nyanserat forklarat varfor jag kande mig vimsig utan sa bara att jag inte hinner studera, sporta, ha tiiiiiid varpa Adrian tog till sin vuxna rost och sa: "Mamma, forst gnaller du att du maste fa jobba och sen nar du har jobb sa gnaller du att det ar for mycket". Jag satte kycklingen i halsen, rodnade och var sen tvungen att skratta hjartligt! Jag bad om utrymme att forklara hur det ligger till och halvintresserat tyckte Adrian att ok, jag far val forklara da! Touche'!

Med studierna har det gatt framat igen! Jag traffade en studiehandledare fran University of Maryland som visade sig vara sa entusiastisk och hjalpande. Hon tipsade om en massa alternativ till studievagar. Eftersom jag har bade en bachelors- och en masters degree, star flera dorrar oppna. Jag kan ta ga direkt till en andra masters degree i psykologi eller ta ett certifikat i mental healt counsceling for att sen ga in i ett masters program. Hon gav mig en massa material att lasa sa jag ska satta mig in i systemen for att sen hoppeligen valja ett fiffigt satt att studera. Jag maste aterkomma nar jag vet mera om vilka val jag star infor.

Annars ar det mesta bra har. Ibland blir jag lite skramd over hur inne vi ar i det har och hur langt borta Finland ar. Om jag satter mig ner och later kanslorna komma fram, kanner jag hur ledsamt jag har efter familjen och vannerna. Varfor kan ni inte alla vara har?

Regn och regn

Det har regnat i två dagar konstant! Stora, våta droppar och hela stan är uppochner. Det är helt ok att folk försenar sig till jobbet för det är ju VÄDRET som gjort det! Jag skrattar fortfarande inombords, liksom jag gjorde för ett år sen då vi kom. Om vi i Finland skulle bli försenade till våra liv för att det regnar, sku det inte bli något levt alls! Jag berättar det om och om igen för amerikanerna och de ser på mig och ler men jag ser att de inte förstår. För vad vet de om regn i flera veckor, grådaskiga månader som avlöser varandra, halvkoma för här vet de ju att i lördag skiner solen igen och mätaren kan klättra upp mot 20. Så vem orkar deppa över lite regn, inte ens ihållande regn i två dagar!

Vi har inte hunnit märka att det regnar. Det rullar på värre än nånsin. Juri är inte hemma mer än några timmar på natten, han kommer när vi somnat och har åkt när vi vaknar även om vi vaknar före 7! Jag har jobbat varje dag ända sedan förra fredagen, både i DC och Falls Church Communikids. Jag trivs finfint men funderar ibland ändå om det är fiffigt att jobba så här mycket. Jag tentade på tisdagen och det var första gången i min college-karriär som jag gick till en tent utan att känna mig hundra procent förberedd. Den gick fint, de andra fick ut den idag men jag var inte på plats, jag var på jobb... Nästa vecka har jag igen en tent och har inte ens öppnat boken ännu!

Idag var vi på BookFair i Westbrook. Det var en underbar tillställning som barnen talat om och bett om att få gå till i flera veckor! Under några dagar har skolans mediacenter en bokuställning och -försäljning. Författare besöker den under dagen och läser högt för barnen i skolan. Vem ordnar? Ja det är föräldrar som drar det frivilligt, konceptet ordnas "ovanifrån" men för att kunna genomföra det krävs duktiga föräldrar som sitter i mediacenter och hjälper till, ställer ut, tar betalt. I ösregnet gick vi dit med långa listor i handen, Adrian, Sera och jag. Barnen vandrade runt och bläddrade i böcker och målmedvetet plockade de ihop en stor bunt med sånt som intresserade. Vi gjorde av med närmare hundra dollar men det kändes fint att slösa pengar på böcker som dessutom var mycket billigare än vanligt. De kostade mellan 6 och 20 dollar styck. Barnen fick 5 böcker per man och såg nöjda ut när de vandrade till bilen. Jag var tagen av BookFair, svårt att sätta fingret på exakt varför men jag blir så lycklig när jag ser vad skolan här kan göra för barnen, ge dem en sån iver att de TIGGER om att få gå dit, njuter av att botanisera bland böckerna och vet precis vad de vill ha! Och det är helt ok t o m för en pubertetsnisse som visserligen gick ut i korridoren och textade istället för att själv betala böckerna. Där gick gränsen :) Härligt!

Imorgon är det fredag och även om jag jobbar på lördag, känns det skönt efter en sån hektisk vecka! Adrian och Juri ska gå på Washington Capitals mot
Minnesota Wild. Sera och jag går på bio istället, vi tänkte se "A Christmas Carol".

Jag har gjort litet smycken igen, har dem på facebook i mitt smyckesalbum. Jag försökte också göra en "fotobox" som jag fick tips om. En papplåda som Sera och jag klädde inuti med vitt papper. Så lyste vi uppifrån med en lampa och fotade men hmmm... jag tyckte nog inte att det blev SÅ mycket bättre foton. Därtill beställde jag en stämpel och taggar från en firma. Tagsen ska jag sätta på mina smycken, de ska ha min "logo" på sig! Jag sätter nog in foton sen när jag får dem. Ska se om jag hinner sätta in nåt av mina nya smycken. Har nämligen hårtoning på gång och när klockan ringer måste jag rusa.
Barnen snusar gott och det ska jag också göra just!

Busy days!

Täcks man ens säga det? Jag är stressad! Ja, ja, jag vet, jag har inte ett 8-4 jobb, jag är ju bara hemma! Men icke desto mindre är jag stressad till tusen, delad i flera delar och går på högvarv (glada högvarv dock).
Studier, jobb, barnens hobby, sport, smycken och allt därtill får mig att vara lite splittrad... Men som jag sagt tidigare, det är det amerikanska livet. Tänk så man faller in i det utan att reflektera!! Jag är förvånad!
Studierna går finfint, jag är fortfarande så motiverad! Älskar tisdagar och torsdagar då klockan ringer 7 och jag får studsa iväg till skooooolan! Samåker för det mesta med Kim så vi hinner catcha up på vägen. Efter föreläsningarna sätter jag mig i bibban och läser inför nästa tent. Vi har tent varannan vecka. Just nu läser vi om minnet, om språk och intelligens och jag slukar allting med ett leende. Tänk om man hade varit sån under studietiden! Men det var mer ointressant, trist och torrt då. Jag fick nyss mina STURE-utdrag från Akademin och fick kalla kårar då jag läste om kurser som lingvistik, kontrastiv finsk-svensk grammatik. Jeeeesus, hur fick jag en examen? Tänk om jag valt psykologi ändå! Men det är aldrig för sent och nu säger jag det så här offentligt på min blogg: Jag tänker bli psykolog!!
Hups, nu sa jag det! Men jag sa inte NÄR! Det kan bli om 2o år, det vet jag inget om men jag vet att det blir av!
Jobbet går också fint, har fått erbjudande att jobba 3 dagar i veckan. Det känns kiva! Det är samma skola, Communikids men deras andra byggnad i Falls Church i Virginia. Det tar mig 25 minuter att köra dig på måndagar och fredagar. Så har jag ju kvar lördagsjobbet i DC. Därtill har jag fått preliminära uppgifter om några andra dagar som jag behövs extra. Det känns jättekiva att få jobba lite mer fast det tar tid av allt annat... :)
Sporten tar också en hel del tid eftersom jag vill gå både på "total body conditioning" och på zumba, huuu vilka lyxproblem!

Barnen mår superfint och trivs så bra i skolan. Adrian, högstadie- tonårs- blasékillen, säger att han VILL till skolan, att det är så roligt där! Han delar med sig frikostigt av vad som händer under skoldagarna och njuter av sina lektioner och projekt. Sera går också glad i sinnet iväg på morgnarna och kommer glad och energisk hem (ibland) eller så ringer hon och vill "gå till Abbys hus". Suck den där svengelskan!

Solen skiner så härligt här och jag skickar en massa solenergi till alla där i Finland, hörde att det är kallt och mörkt där!
kramar till er alla!

"this is it"

Idag ska hela familjen gå och se filmen om Michael Jacksons liv. Juri är egentligen inte så intresserad, jag är måttligt men vi tänkte att det är en fin upplevelse för barnen. De har ju invigts i Jacksons mystiska liv ända sedan hans död i somras och han kommer att leva kvar som en legend, kanske för evigt. Både Adrian och Sera ser fram emot det!

Just nu tampas jag med en enorm muskelvärk, går som en 80-årig gumma med gikt (vad det nu sen egentligen är). Orsaken är god. På tisdagen var jag på en ny zumbatimme med Karen och vi studsade, dansade, vickade, salsade, snurrade och fånade oss så svetten sprutade! Gick sen genomsvettiga till Chadwicks på en öl och pratade bort ett par timmar. Igår morse steg jag upp, fortfarande hypad av zumbakicken och tog mig till mitt gym på en "total body conditioning" timme. Så nu är jag conditionad så det förslår. Känner garanterat av varenda en liten myrmuskel i kroppen men det är ju positivt i alla fall! Zumban och total conditioningen gav så mycket mera än bara fysiskt välbefinnande. Jag har i två veckors tid varit fräsande irriterad och otålig för att jag inte fått tillräckligt motion. Jag har släääääpat mig ut på promenader med audiobooks i ipoden och bara hatat det. Jag måste få göra sånt som jag tycker om, som får mig att skratta medan jag gör det. Dansen är ju förstås en sån grej men jag har inte haft tid att dansa så mycket som jag velat de senaste veckorna. Jag måste få röra på mig ordentligt, så jag svettas och blir trött, minst tre gånger i veckan. Nu har jag troligen löst det. Dansen får fortfarande utgöra den största kakbiten, några timmar varje fredag eller lördag och så de 4 timmarna på söndag. Däremellan får det bli zumba en gång i veckan och total body conditioning en till två gånger. Det ser ut som en plan som jag kunde leva med! Sen gör det inget om det blir en vecka paus emellan, jag vet ändå att jag återgår till det och det räcker för välbefinnandet. Låter kanske konstigt men jag känner mig så lättad och glad och ler när jag vaggar uppför trappstegen med ett "aaaj, oooj, puust"!

Idag fick vi ut vår senaste tent, den vi skrev i tisdags. Jag skrev ett A igen!!!! 3 A:n i 3 tenter! Härligt! Speciellt glad är jag över den här tenten för den kändes litet osäker. När jag gick till biblioteket på campus-området, råkade jag stöta på min professor som vinkade mig till sig och mysande meddelade mig att han ger ett A i mellanbetyg åt mig, avslöjade också att vi är endast 3 av 33 studeranden som får ett A. Jag smilade och tackade varpå han svarade "you're worth it"! Med lätta steg trippade jag till bibban för att studera! Det kallas motivation!

Just nu har Sera antagligen en bookreport i skolan. Hon har övat framför mig och Adrian flera gånger och jag håller tummarna för henne. Igår kväll laddade hon upp sin book report och sin skolåda med bilder och berättade allvarligt och koncentrerat om sin "The princess and the frog" medan hon svängde sig med ord som "genre" "litterära grepp" "författarens avsikt med boken" utan att blinka! När hon var klar sa hon på sin svengelska: "Mamma, jag tycker inte om när min röst blir så mörk när jag är nervös. Fast jag kommer nog inte att vara nervös imorgon för jag är kind of proud of myself för det här projektet. Jag har gjort allt helt själv" Underbart!! Den här skolan har lärt henne att vara proud of herself! Eleverna berömmer varandra, ger komplimanger och engagerar sig i varandras arbeten. Läraren är också väldigt noggrann med att ge feedback, massor av feedback. Ms Geddes, Seras lärare, hade skickat hem ett formulär med bedömningskriterier för den muntliga delen av bokprojektet. Det var en lista med 15 punkter! Jag dyrkar skolorna här!

Nu ska jag unna mig en double espresso med skim milk för att fira mitt A. Senare ikväll åker barnen och jag till Georgetown för att möta Juri och mumsa popcorn i AMC-teaterns mörker. Skönt!

Förresten, här är härligt varmt idag, närmare 20 grader! Till Halloween lär det ska bli 24! Jag njuter!

Birthday dance at CCB

Se också följande inlägg med rapport från födelsedag och vardag i Bethesda!

Födelsedag nr 2 i USA

Jaaaha, så är jag 41. Suck. Flera rynkor, färre år kvar att leva, flera funderingar på vad jag vill göra med mitt liv...

Födelsedagen gick i ett huj, kände knappt av att jag fyllde år. Men vad skulle det nu vara att fira så här på gamla dar hahah! Juri kom hem sent på natten den femtonde så han hann inte vara med och fira alls. Barnen och jag åt pesto och goda bakelser och tittade på en film. Tidigt på kvällen meddelade Adrian att han mådde litet dåligt och ville gå och lägga sig så han skulle vara i skick till lördagens Metallicakonsert i Charlottesville.

På fredagen var vi alla lediga men Adrian vaknade med feber, Sera var fortfarande ganska trött och Juri jobbade så dagen gick åt till att vara hemma och ta det lugnt.

På kvällen gick jag till Salsa Room för "birthday dancing". Vi var några stycken som provade på att äta där (rekommenderar inte) och så dansade vi halva natten. Jag åkte iväg hemåt redan efter midnatt för att få sova ordentligt innan jag skulle på jobb på lördag. Lördagsjobbet gick snabbt, en massa strul med låsta dörrar, sjuka lärare och söndriga kopieringsmaskiner gjorde att dagen gick i ett huj. Adrian kände sig yr och svag men låg i sängen ända tills det var dags att köra iväg till konserten. Plötsligt var febern borta och energinivån hög :)

Sera och jag gick till basaren och packade upp våra smycken. Eftersom det regnat oavbrutet i 3 dagar, var folk hemma och vägrade komma ut så försäljningen var därefter. Det var närmast tomt så det sporadiska vi sålde, var inget att hurra för. Vi räknade till 85 dollar efter 5 timmar och då packade vi ihop. Det var dock trösterikt att ingen annan heller sålt dessmera förutom en kvinna som prånglade ikoner....

Sera och jag kom hem vid 9-snåret, poppade en stor bunke popcorn och lade oss i sängen och tittade på en film. Snart ringde Juri och Adrian från konserten och vi fick höra "Master of puppets" och "Nothing else matters" ackompanjerade av jubel och skrik! Det gick ju inte att prata med dem men vi antog att Adrian mådde prima! 2-tiden fick vi ett textmeddelande att killarna var på hotellet uppspelta och nöjda.

På söndagen anlände Juri och Adrian fulla av historier och med ny t-skjorta (Adrian) och vi tittade på videon och bilder från konserten. Jag gick till Chevy Chase Ballroom på salsa och blev där överraskad med kaka och birthday dance!!

Måndag gick Adrian till skolan som vanligt men på tisdagen vaknade han svag och yr och hostade illa. Idag är det onsdag och han är fortfarande hemma från skolan för att inte bli värre däran. Sera är fullt återställd och har varit i skolan hela veckan. Få se om flunssan drabbar oss vuxna också. Jag har haft megahuvudvärk i 2 dagar nu och undrar om det kan vara en början. Äter vitaminer så det kommer ur öronen för att inte krokna. Juri jobbar som en galning och tär antagligen på sitt immunförsvar så vi får hålla tummarna. I natt kom han i säng efter 6 på morgonen....

Så här ser vardagen ut hos oss för tillfället. Inga fotisträningar nu när Adrian är sjuk. Tent nästa veckas torsdag. Annars är allt som förut och jag fortsätter min smyckestillverkning även om basaren gjorde att ivern dalade för några dagar. Men nu är det tillbaka och bara huvudvärken släpper ska jag sätta mig ner och skapa igen!

onsdagstankar

Tiden har flugit iväg och jag har inte haft en stund med så mycket energi att jag satt mig ner för att skriva. Nu har allt blivit aningen övermäktigt så bloggen får bli min ventil.
Så här till en början undrar jag varför Murphy måste spela ett spratt varje gång Juri är på en längre resa.... Han är i Californien 10 dagar och en hel del har hänt under den tiden. Hela resten av familjen är som trasor efter att ha gått på i ett galet tempo. Adrian har haft träningar titt som tätt, spelat fotboll 5 dagar av 7. Förra helgen hade han turnering vilket innebar väckning efter 6 för att hinna till matcher som spelas en timmes körväg härifrån. Lördagen såg ut att vara totalt omöjlig med avfärd för Adrian kl. 7.20, jobb för mig 8.45 och hiphop för Sera kl. 1. Tre saker på en gång och den enda vuxna i familjen sitter på jobb! Nå det fixade sig efter emailanden, telefonsamtal och snälla grannar. Inte nog med det, söndagens match började också i ottan, alla upp innan tuppen och så till matchen och med gasen i botten hemfärd så Adrian skulle hinna på paintball-födelsedagskalas en timmes körväg i andra riktningen. Tack och lov så körde födlarbarnets föräldrar alla killar dit! Och vi hann!! Och Adrians lag gick inte till final så Adrian missade ingen match! Frid och fröjd men idag är det onsdag och vi går på högvarv fortfarande. Därtill har skolorna haft öppet hus (en story för sig, jag tar den senare) och idag vaknade Sera med feber! Det innebär att jag inte kan åka med Adrian på träningar idag (hur i friden ska jag lösa det, någon carpooling fungerar inte för tillfället) och imorgon har jag psykka-föreläsningar på morgonen :( Suck, att det skulle hända just när Juri är borta!! Men så är det ju alltid, säger en butter mamma....

Nå nu har jag fått spotta ur mig frustrationen. Jag hoppas att lilla Seruschka inte har svininfluensa. Här hotar man med att alla virusar som härjar just nu är svininfluensa. Så det är bara att följa med. Sera kom just nedtassande från sängen och sa att huvudvärken litet lättat eftersom hon fick en tablett. Hon var genomsvettig och står nu i duschen. Jag tänker med milt våld få henne att hållas i sängen hela dagen och sova sova sova. Det har varit en bristvara de senaste 2 veckorna, barnen har inte haft en enda sovmorgon! Inte jag heller. En per vecka måste man ha, en enda morgon då den förbaskade klockan inte ringer 6.20. Igår kväll var Adrian så genomtrött att han gick omkring och fräste, spottade och var så ful i munnen. Samtidigt var han gråtfärdig och negativ och irriterad över allt, läxor, projekt, lillasyster, mamma, allt! Jag kände medlidande med honom, han har varit så duktig med sin skola och sina tusen träningar och matcher de senaste veckorna! Jag motade honom i säng, masserade och skrapade hans rygg och föreslog att han inte skulle ha sin klocka att ringa 6.20 som han plikttroget har varje morgon utan istället låta mig väcka honom 6.45 och så köra honom till skolan. Han verkade nöjd och glad och låg tillochmed och gosade en stund i sängvärmen efter att jag väckt honom. Tänk att en halv timme till på morgonen kan göra så mycket!

Nu har jag fått papperen från Åbo Akademi, översatta examenspapper som jag skickat iväg till WES, world education services, för att se om jag kunde få till godo några studieveckor från min Master's degree från Finland. Min filosofie magisters examen lät så rolig på engelska "Master of Art" haha! Kreativt så det förslår!

I fredag har barnen ledigt från skolan. Det är basardagen i armeniska kyrkan och vi ska väl försöka ta oss dit och se om våra smycken går åt! Rapport följer!

Nu kom Sera ner med täcke och dyna, vill ligga på soffan nära mig. Jag tänker använda min hemmadag effektivt och studera, laga smycken och läsa. Hoppas lilla gumman blir frisk snabbt!

Tänkte sätta in några fler bilder av mina smycken också på samma gång!

Fredag 25 september

Här ovan ser du några smakprov på de smycken jag gjort den senaste veckorna eller egentligen dagarna. Jag försöker göra något varje dag men vardagen har blivit så hektisk så det är egentligen först sent på kvällen som jag kan dra mig tillbaka ner i källaren till mitt röriga pärlbord och börja knåpa. Oftast är jag så trött vid det laget så det blir en del funderande, designande och så verkställer jag det följande dag. Ibland, som idag, är jag jätte-energisk och har gjort 4 armand av olika slag! Det var roligt. Jag märker nog att jag har en egen stil som går igenom i nästan alla smycken, hmmm, surprisingly få det vara en hel del glitter och glamour. Måste försöka göra mera tillbakadragna, jordnära smycken också så det finns nåt för alla! I alla fall njuter jag helt osannolikt av att designa och pyssla vare sig jag får sälja dem eller inte. Men det går väl som med mina glas-alster, de samlas i högar och så måste jag börja ge bort och sälja :)

Juri är för tillfället i NYC, åkte i förrgår. Han intervjuar Vanhanen och gör juttun för finska sidan för första gången. Idag hade han gett in en grej till Aamu tv! Ikväll kommer han hem men troligen ser vi inte så mycket av honom för han och Janne ska väl börja kippa in öl på tåget från NYC för att sen avfira Janne som åker hem för gott om ett par veckor.

Igår fick jag ut tentresultatet från vårt första psykologiprov! Jag hade nästbästa resultatet 34/35 (det var en som hade fulla poäng) och kände mig superglad!! Det var litet spännande att läsa och tenta på ett annat språk än man är van vid men det gick tydligen fint. Nästa tent har jag om en vecka på tisdag.

Imorgon ska jag första dagen på jobb. Jag har fått lördagsjobb på Communikids, en språkskola i Tenley Town här i närheten. http://www.communikids.com/ Karen jobbar där som "director of communication" och jag ska i princip sköta det jobb hon gjorde innan hon fick den tjänsten. Jag tar emot föräldrar och barn som kommer till sin lördagsskola, till antingen spanska, franska, kinesiska eller arabiska, svarar på frågor, svarar i telefonen, hjälper lärarna med att hämta material, föra barnen till toaletten :) och annat dyligt. Arbetstiden är från 8.45 till 13.15. Jag kände mig så redo för att börja, få se hur det blir! Hoppas jag trivs fast jag tror nog det, både människorna och skolan verkar vara så kiva!

Sera har fotografering i skolan idag. De tar bara porträttbilder och så om några månader klassfoto. Vi flätade hennes hår igår kväll för att det skulle vara vågigt idag, valde kläder och smycken färdigt. I morse var hon inte nöjd med frisyren så det blev hennes nya hårstil som kommer att fastna på fotot. Hon har hittat en frisyr som hon älskar, pannluggen åt ena sidan, så två lösa flätor nonchalant vid sidan, hängande ner. Den ena sidan av luggen löst över halva ögat. Svårt att beskriva men jag ska se om jag hittar nåt foto där hon har det så. Hon ser så söt ut med det!

Sera har också haft en smyckesfabrik och igår kväll satt vi tillsammans och lagade pärlkreationer. Hon har fått en hel del beställningar av vänner från skolan så igår blev det två par örhängen till Jasmine, ett armband och ett par örhängen till Abby och så ett par som de får slåss om. Hon har fin stil Sera!

Adrian är så ivrig över både sin skolgång och sitt trummande. Nåt har hänt i honom, han sitter vid matbordet och berättar om skoldagen utan att man frågat honom! Jag kommenterade det en gång och då svarade han att högstadiet är så mycket intressantare så han vill berätta om det! De har en hel del läxor och projekt. Just nu håller han på med ett större matteprojekt och vi får gärna höra om det! Varje dag kan vi gå in på en sk Edline där vi kan kolla Adrians närvaro i skolan, hans gjorda eller ogjorda (hur stor sannolikhet??) läxor, hans vitsord. Vi har gjort ett password för den länken och den heter "Ionadu". Om man läser ut det blir det eye on Adu hahha, vi ser allt!

Vi har insett att vi inte kommer undan att köpa en bil till. Alltför ofta krockar våra tidtabeller och logistiken blir närmast ohållbar. Som nu i lördag. Jag ska vara på jobb 8.45. Adrian har match på dagen och kl. 1 ska Sera var på hiphop. Jag slutar 13.15 och när det sker är vi alla på olika håll. Ser omöjligt ut och kräver ett otaligt pusslande och arrangerande och taxiåkande. Så vi är tvungna att igen en gång bli amerikaniserade och ha två bilar. Vi skrattade åt det när vi kom men har insett att med alla dessa hobbyn finns det ingen chans att få det att gå ihop utan varsin bil. Ja, och Sera ska börja med privatlektioner i piano i tisdag....

Nu ska jag göra några situps, hoppa i duschen och ta mig ut till matbutiken innan jag kommer hem, lagar mat åt Adrian och kör honom till träningar.

Glad fredag!!

en septemberkväll i värmen!

Ikväll promenerade jag hem från Tenly Town efter en zumbatimme. Det är ganska så lång väg till Wriley Rd därifrån! Jag gick längs Chesapeak St. i den mörka, otroligt varma kvällen. Mätaren visade på 24 grader ännu kl. 8 på kvällen och jag var klädd i kortbyxor och topp. Jag gick längs de tysta gatorna, hörde de öronbedövande cikadorna gnissla, såg in i alla gardinlösa hem där människor, åt, umgicks, såg på tv och livet kändes så härligt! Jag korsade Western Avenue, tog en genväg över Western Markets gård, butiken där vi köpte julkalkonen i fjol och som blivit utsatt för ett beväpnat rån häromveckan. Tankarna gick vidare till ett annat beväpnat råd som skedde förra veckan ett par kvarter från oss men inte ens det fick mig att känna något annat än en otrolig känsla av välbefinnande, trygghet och hemtrevlighet. Vägen gick längs Allan Rd, förbi "crazy house" eller Barbapapahuset, Kates hem och andra välbekanta hus och snart, in nerförsbacken skymtade vårt vita, upplysta hem! Jag kände så starkt att jag trivs otroligt bra!

Samtidigt jag gick uppför trapporna till huset, kurvade vår bil in på gården och ut hoppade Adrian efter sina trumlektioner, Sera som blivit hämtad från Hayley och Juri som hämtat dem. Adrian trivs så super med sitt trummande och idag beställde han och Juri ett trumset åt honom. Så nu är det slut på friden i huset och trummorna kommer att invadera basementen där jag nu sitter och gör mina smycken...
På tal om smycken så har jag en veritabel fabrik på gång. Jag har t o m beställningar, en av Annika och tre av Gardys syster. Två av beställningarna är redan fixade. En hel del av tiden går åt till att surfa på ebay och bjuda på pärlor och tillbehör eller åka omkring i pärlaffärer och hitta förmånliga men fina material att göra smycken av. Igår var Hayley, Sera och jag på äventyr. Jag var mitt i ett projekt och de gammalrosa glaspärlorna tog slut så jag behövde mer. Jag tänkte glädja flickorna och efter skolan meddela att jag tänkte ta dem med till Alexandria till den ljuvliga Potomac Bead Company. De blev jätteglada och vi tog metron via Metro Center till King's Street, en resa på närmare 40 minuter, promenerade sen 20 minuter till butiken. Det var hett och långt men flickornas humör var på topp! Jag skojade med dem att butiken säkert är stängd när vi kämpat så här hårt för att komma dit. Skrattet fastnade i halsen då vi kom fram och butiken var stängd på måndagar! Flickorna tog det med ro men jag var så trött och sur att jag hade svårt att hålla humöret. Intill den stängda affären fanns en smyckesaffär och flickorna ville gå in i den istället. 3 damer betjänade oss och var så trevliga! De tyckte väldigt synd om oss och när de hörde att jag var ute efter en speciell sorts pärlor, avslöjade de att de visserligen inte säljer pärlor men att de kan gå ner i källaren och leta eftersom de har kilovis med lösa pärlor då de själva gjort alla smycken de sålde. Efter 10 minuter kom de upp med en låda med enbart gammalrosa glaspärlor och jag hittade exakt sådana som jag behövde, dessutom för ett betydligt lägre pris än i Potomac Bead company! Kvinnorna var nyfikna på var jag skaffar mina pärlor av tyckte att det inte är värt att köpa dem i dyra butiker som den jag besökt utan försöka få en tax-number för att kunna köpa pärlor i större kvantiteter i wholesale vilket jag antar betyder partibutiker. Vi tillbringade en timme i butiken tills de stängde och var alla på gott humör när vi gick ut med små inköp i våra kassar! Vi var hemma först närmare 9 på kvällen efter en äventyrseftermiddag!

Idag hade jag som vanligt psykologiföreläsningar och blev igen confused av alla statistikprogram, centrala nervsystem och dyl och helt vimsig när jag lämnade föreläsningssalen. Nästa vecka har vi tent!! Jag hoppade i bilen och åkte till Tysons Corner för att träffa Merja och vi åt en lunch och fräste sen iväg till manikyr och pedikyr. Vilken lyxig eftermiddag. I två timmar satt vi i varsin stol och blev filade, tvättade, masserade och lackade. Idag tog jag en nude-färg så jag har fräscha glänsande naglar vilket är ovanligt för mig som oftast har granna färger!

Nu har vi kvällsritualer på gång, kvällsmål och sängdags så jag tror jag avrundar här! Godnatt!

sur dag, regn ute, bistert sinne

Fredag, regn, huvudvärk, sur, uppgiven, nere, ledsen, rasande, ja vad mer?
Regnet är det strunt detsamma med, jag är ju finne. Må det regna då! Men i natt var någon och stal vår navigator från bilen. Andra gången. Ok, vi är dumma, blåögda, naiva och lämnar vår navigator i bilen på gården. MEN, varför går idioter in på gården, in i bilen och tar våra saker? Inte alls kiva att tänka att nån smyger omkring så nära oss där vi ligger i våra sängar och snusar oskyldigt! Var går gränsen, när får de för sig att komma in i huset? Tänk om det varit någon av de gånger vi glömt att låsa dörrarna till huset, det har hänt ett par gånger! Usch. Ska försöka att inte tänka på det.

Det andra jag surar över är att det känns som om jag stöter på väggar överallt där jag går fram. Jag får inte jobba, mitt visum duger inte. Det har jag vant mig vid och tänker sådär förstrött ibland att jag ska göra en ny start och se till att någon firma/organisation inser att de bara måste hjälpa mig med papperskriget och se till att jag får ett arbetstillstånd. Men nu har jag inte varit så ledsen över det mera när jag börjat studera. Igår tillbringade jag en timme med en counselor som sköter överföringen av studieveckor från utländska examina till Montgomery College via internationella överföringsbyråer. Det ser så hopplöst snårigt ut!!! Först ska Åbo Akademi översätta mina kurser, vitsord och min examen. Sen ska det pappret till WES, world education service som tar 6 veckor på sig att pussla och "översätta" mitt sture-utdrag till amerikanska motsvarigheter. Så ska det intyget skickas till Montgomery College för att utvärderas och där kollas vilka studieveckor som kan fås till godo för psykkastudier. Det tar ytterligare 4-6 veckor. DÄREFTER kan jag ta de psykkakurser jag vill men det är inte säkert att de godkänns på universitetet. Suck, med tanke på att alla kurser kostar 500 dollar, har jag inte lust att ta onödiga kurser som jag inte kan använda mig av inför en eventuell examen. Samtidigt informerades jag om vad universitetsstudierna kostar här. 320 dollar per studievecka.... Vilket sådär snabbt räknat betyder att varje kurs kostar 1000 dollar! Om man behöver ca 100 sådana ser ju vem som helst att ekvationen är totalt omöjlig. Och jag nedslagen.
Nu tar jag mina stavar, går ut på Crescent trail och försöker samla positiv energi!!!!

Uppdateringar

Lördag 5 september. Anns och Kalles bröllopsdag, fest i Ekenäs och här sitter jag i Bethesda med en enorm flunssa och känner att jag är på fel ställe! Festligheterna börjar väl så småningom där och i tankarna är hela vår familj med dem. Hoppas Anns flunssa har gett med sig och att de har en superfest!!

Här har hänt en hel del sen jag skrev senast! Skolorna har börjat och vardagen anlänt med fart!
Sera fortsatte ju i Westbrook på klass 4. Klasserna har blandats om så hon har inte längre samma klasskamrater. Man tycks göra så här för att barnen ska lära sig att jobba med olika människor och inte bli för fästa vid samma personer. Bra eller dåligt, det kan man ju diskutera. Så Sera går nu i en helt ny klass med några "gamla" klasskompisar såsom Abby t ex. Men de flesta är nya från andra klasser och så några som flyttat hit för i år. Hayley är nu i Seras klass. Seras nya lärare heter Mrs Geddes och är en äldre kvinna som jobbat i Westbrook i 18 år och är van vid systemen där! Hon verkar vara verkligen trevlig och hon älskar fieldtrips så brist på program blir det inte i år!
När första skoldagen började, följde jag Sera till skolan. De ställde upp precis som ifjol men den här gången var deras kö utanför huvudingången för Seras klass behöver inte inhysas i en barack mera utan har avancerat in i skolhuset. Klassrummet är ett underbart gammaldags rum med högt till tak och massor av vrår, bokhyllor, planscher och färger. Jag minns så väl ifjol när vi stod och köade och Sera kände sig utanför då alla andra ropade, tjoade och välkomnade varandra. I år var det Sera som fick kramar och rop och välkomnanden! Det kändes fint!

Adrian började ju i Westland, högstadiet. Det är ett oskrivet blad för mig ännu, vi har inte fått några email, någon info, inte varit där ännu sedan infomötet på våren. Men Adrian stortrivs och vi får ty oss till hans rapporter. Han stiger själv upp 6.20 på morgnarna. Vi lata föräldrar vägrar stiga upp före kl 7 så han tassar ensam omkring och fixar sig färdig. Så stiger vi upp och gör en lunchbox åt honom. 7.15 träffas han och några andra killar, bl.a. Jonah och Brahm uppe vid postlådan på Wriley Rd och promenerar tillsammans i sakta mak mot skolan som börjar 7.50. De är visst superlångsamma för de masar sig fram och har antagligen massor att prata om! Alla dagar har samma läsordning i Westland. "Rasterna" är 4 minuter långa och på den tiden ska man via sin "locker" för att ta rätta böcker och infinna sig på sin plats när klockan ringer. Lärarna är i sina rum hela tiden. Alla skoldagar slutar 14.40 och då masar samma gäng sig hemåt i lugn takt. Mera info om skoldagarnas innehåll får Adrian ge senare. Det enda vi märker är att Adrian trivs som fisken i vattnet. Han älskar friheten som högstadiet ger honom, ansvaret med läxor, papper, böcker, skåp och att kunna röra sig friare. Han ler ofta när han talar om skoldagen och verkar trivas speciellt bra med "band"-timmen mitt på dagen där han får spela trummor!

Det är inte bara barnen som börjat i skolan. Mamma har också satt sig i skolbänken igen, precis som Obama uppmanat alla mammor att göra :) Jag tar General Psychology vid Montgomery College tillsammans med ett trettiotal ungdomar. Professorn heter Dr. Schorr och är en gråhårig, skäggig, Freud-liknande man med en Kangool basker bakfram på huvudet. Han är humoristisk, kunnig och rapp. Förra veckan talade vi om psykologins historia, om Wundt, Skinner, Pavlov och Freud. Jag åker till föreläsningar 2 morgnar i veckan och startar i arla morgonstund för att hinna anmäla min närvaro 9.30 för professor Schorr. Parkeringen vid collegen är osannolik!! Man får komma en timme innan för att snurra runt runt runt och hitta en ledig plats även om collegen har ett tusental parkeringsrutor. I värsta fall får man köra tillbaka 1km, parkera på simcentrets gård och därifrån ta shuttlebussen till college, vilket kan ge en försening på minst 20 min. 3 förseningar ger professorn rätt att slänga ut en från kursen, en kurs man redan betalat 410 dollar för!!! Så det gäller att vara i tid! Jag har lite svårigheter att ta all disciplin på allvar med förseningar, mobiltelefoner, textanden, pratande lektionstid, fuskande i tenttillfällen o s v. Det är ju 20 år sen jag började vid Akademin.... Men jag njuter av att studera igen! Innan föreläsningarna börjar strosar jag omkring på Campusområdet och insuper atsmosfären i solgasset. Studeranden överallt, de sitter och pratar, har beställt pizza, studerar, skvallrar om dejtanden, talar i telefonen och det känns som om jag hoppat in i en film. Efter föreläsningen vandrar jag långsamt långsamt mot bilen för att igen få ta del av stämningen som finns där på Campusen. Jag känner mig delaktig på ett positivt sätt men ändå härligt utanför, som den som får ta del av det fina i studielivet utan att behöva ha den stress och panik och framtidsoro som de flesta sannolikt har där! Jag vet inte om jag uttryckte mig förståeligt, men jag tror att jag är litet stor på mig när jag vandrar där med all den vuxna mognad som en 40-åring samlar på sig under livets gång. Det kan ju hända att den mognaden faller ihop som en sufflé när första tenten kommer.... Det är ju litet kul att så många stannar upp och pratar med mig och undrar om jag är studerande eller lärare. Jag svarar sådär klurigt att både-och och så har jag skaffat mig många bekantskaper under den korta tid jag rört mig där!
Montgomery college lär vara den college som har den största kulturella diversiteten i USA. Så ser man alltså folk från alla världens hörn och på min kurs finns det elever från alla kontinenter! Jag är den enda från skandinavien men tyskar och polacker finns där. Jag är inte heller den äldsta i klassen, där finns sammanlagt 4 "vuxna", 2 av dem betydligt äldre än jag och en mamma som är i 30-årsåldern.
Jag vet inte vart jag vill nå med mina studier men jag har kontaktat Åbo Akademi för att få mina examenspapper översatta till engelska och så ska jag se hur många studieveckor jag eventuellt får till godo av min examen från Finland. Därefter planerar jag framtida studier som antingen stannar vid trevliga psykka-kurser eller eventuellt vid mer seriösa studier med tanke på framtiden. Det åtserstår att se.

Nu ska jag avrunda och skicka Ann och Kalle en varm tanke, klockan är närmare 7 i Finland och festen är väl i gång för fullt! Önskar jag vore där!!!

Supply list och ebay

Supply list och ebay är två nyckelord just nu i familjen. I förrgår tillbringade vi en stund i Staples och packade korgarna fulla med grejer inför skolstarten. I år hade vi Kim, Hayley och Jonah med oss så det tog betydligt kortare tid än ifjol. Förstås visste vi en hel del mera men att ha effektiva Kim med, hjälper ju alltid! I år var listorna kortare än ifjol, det tyckte vi alla. Borta var tennisstrumporna och -bollarna, de obligatoriska hand sanitizerna och andra näsdukar, minigrippåsar. De fanns på listan över frivilliga donationer istället. Kanske någon hade klagat på priset ifjol? Fast vad vet jag, vi gick ut ur Staples 130 dollar fattigare ändå! På kvällen satt Sera och Hayley och pysslade med sina binders och papper, fixade igång en hel mapp för skolan. Det var så rörande att se, framförallt när jag jämför med fjolåret då allt stort var framför, inga kompisar fanns då ännu!

Vi har surfat och bjudit och köpt på ebay de senaste dagarna. Efter all vår telefonrumba, har vi nu ställts inför faktum att både Adrian och jag måste få en telefon. Adrian har varit så duktig och letat efter billiga alternativ på nätet och så hittade han sin Nokia expressmusic på ebay. Vi betalade och kort därefter kom ett meddelande att telefonen inte fanns i lager.... Tur så fick vi pengarna tillbaka och Adrian började processen från början. Nu har han beställt och betalt en likadan. Den kommer från Los Angeles så vi får se när den är här. Troligen innan skolan börjar. Jag beställde min Nokia 7610 Supernova från nokiausa.com vilket känns tryggt. Den kommer bara från NYC så den kanske anländer lite tidigare än Adrians. Betalade 199 dollar för den.

Jag har också fastnat på ebay och beställt en hel del pärlor, lås och annat smyckestillbehör. Man blir så lätt hooked på att beställa och bjuda när vissa saker är så billiga. T ex beställde jag 100 silverpärlor för 1 dollar. Det kan man kalla billigt. Free shipping dessutom! Jag tror inte att jag öppnar ebay på ett tag nu för fast inköpen är små så är Ikea-effekten där - "bara den och den och den och den för den är ju så billig - och så är slutsumman över 50 dollar igen. Så nu hålls ebay stängd, ett tag :)

Igår var jag på zumba första gången. Jag har hört om det så mycket men aldrig provat och igår var första steget i äventyret. Jag åkte iväg i tid för att hitta parkering men allt var fullt så jag smet in i Whole Foods och trodde jag var smart när jag tänkte titta in i butiken, köpa en flaska vin till kvällen och därmed få validation på mitt parkeringskort. De flesta butiker har 2 timmars parkering och jag skulle ju hinna hur bra som helst. På vägen ut såg jag parkeringsinfo, 1 timme, utöver det 8 dollar för varje påbörjad timme!! shit! Det blev dyr zumba... Nåja, jag vet att inte parkera där nästa gång!
Zumban var helt härlig! Det är aerobic kombinerad med dans till livsglad salsa, merengue, reggaeton, bachata, cumbia, funk. Vi dansade, svettades och skrattade. Jag råkade hamna i en del av salen som var fylld av afrikanska kvinnor och de tjoade och klappade och svängde sina stora rumpor så svetten stänkte! Vilken energi! Jag vill absolut fortsätta gå dit!

När jag kom hem, hade Juri beställt Thai-mat åt oss. Han kom hem från sin resa tidigare än tänkt, jag tror de hade fått allt gjort snabbare än väntat. Eftersom han var den återvändande trötta resenären, fick han bestämma vad och var vi åt så vi satt framför tv:n hopknycklade och såg på något fånigt program där Shaq O'Neil, basketspelaren på 2.20m, spelade beachvolley mot två snygga brudar och ifall han skulle förlora, skulle han gå längs beachen iklädd rosa bikinibyxor. Han förlorade, och vaggade iväg i neonrosa stora byxor. Jaaaha, var det liksom värt att vänta på det? Men maten var god!

Imorgon ska Adrian på orientation day till Westland. Han får bekanta sig med skolan och vara där från morgonen 7.50. Eleverna får lära sig hur de handskas med sina "lockers" :) På tal om Adrian, han var på sin första trumlektion på Bach 2 Rock igår. Han tar över här och berättar lite om hur det gick till:

Min lärare hette Luke o han va kiva, han fråga hudan musik jag tycker om. Han lärde mig att spela på virveltrumman först sen så lärde han mig några komp, och sen några drumfills ännu. Min nästa lektion e på tisdag nästa vecka.

Kommentar till Adrians långa inlägg... Luke hade berömt Adrian massor och sagt att han är imponerad av hur mycket Adrian kan och att "he's like a natural"! Man kunde se på Adrian att han verkligen var nöjd!

Söndagstankar

Efter att igen en gång ha hört att det är flera som läser min blogg, flera än jag vet om alltså, så fick jag inspiration att skriva igen! Därför säger jag till alla som är här och snusar och läser: snälla, sätt ett bokmärke, ett tecken att ni varit här! Det ger mig så mycket mera energi att skriva! Om ni inte vill kommenter, skriv bara "hej" eller sätt en smiley så jag vet att ni läser!

Idag är det söndag. Juri är i Charlottsville och samlar material om den heta hälsovårdsreformen. Han åkte iväg tidigt igår morse och kommer i onsdag. Igår, lördag, hade vi en skön dag på tremanhand, barnen och jag! Vi vaknade sent, njöt av ett långt morgonmål ute i trädgården. Kolibrina höll oss sällskap igen (kolibriina som Kevin sa) och surrade med sina små små vingar. Så lät vi dagen rinna iväg utan att fundera på klockan, tittade på tv, tvättade kläder, satt vid datorn, småpratade.

På eftermiddagen ringde Kate och ville ha Sera-sällskap så jag körde henne till Allan Road. På samma väg åkte jag Michaels, en hobbyaffär på Rockville Pike, och gjorde av med en ansenlig summa på pärlor, vajrar, utfyllnadspärlor, redskap och inspirationstidningar. Undrar vad Juri ska säga när han ser minuset på bankkontot... När jag ett par timmar senare steg ut ur pärlparadiset hade himlen öppnat sig och det åskade och dundrade på äkta Washingtonvis. Åkte hem via Kate och plockade upp två flickor som fick fortsätta leken hos oss. Sera skulle ha velat stanna över natten hos Kate men hon har övernattningsförbud på obestämd tid eftersom de senaste övernattningarna har resulterat i gråtsamtal och hemhämtning. Vi har diskuterat med Sera och kommit överens om att vi tar en paus i sleepovern och återkommer om några månader. Det visade sig att Kate haft samma problem men igår ville hon ändå prova på att sova hos Sera.

Adrian, Sera och Kate spelade guitar hero och lekte Michael Jackson medan jag inredde ett pärlbord nere i basementen. Med ett stort glas rödvin, en ännu större inspiration, satt jag mig ner och på några timmar hade jag gjort ett halsband och ett armband som jag var riktigt nöjd med. Det var en härlig känsla att sitta där och pynja och jag fick flashbacks till tiden då jag målade glas varje gång Sera tog sina dagslurar som baby. Nu kliar det i fingrarna hela tiden och jag bara längtar efter stunder då jag kan gå ner i källaren och fortsätta!!

Flickorna blev sent omsider nedbäddade i Futonsoffan i källaren, fick lov att titta på tv, äta popcorn, skvattra och annat som man får göra när det är sleepover. Kate verkade trivas och allt gick bra. Jag kunde ändå inte sova eftersom jag hela tiden var orolig att Kate skulle få hemlängtan och mycket riktigt, 03.15 hörde jag tassande steg i trappan och så fick jag ringa Claire, Kates mamma, och be henne komma och hämta sin dotter. Tur så bor de bara ett par hundra meter härifrån. De små söta flickorna ändå!! Suck...

Idag sov vi till halv tolv på dagen! Vi tog alla igen oss efter nattens strapatser. Det var osannolikt hett, 36 grader genast på förmiddagen. Jag hade lovat träffa barnen Maya och Ian med mamma Jenny, en familj som flyttat hit från NYC och skall stanna här minst ett år. Maya och Ian är tvillingar och ska börja i fyran, som Sera. Jag hade tidigare i veckan läst ett mail på Westbrooks listserve att Jenny, mamman, ville att barnen skulle träffa andra barn i samma ålder så jag kontaktade henne och vi bestämde träff på skolans lekplats. I den stekande hettan lekte sen Maya och Sera, Adrian och Ian en stund och vi pratade, Jenny och jag. Jenny är advokat och undervisar vid University of Maryland här i ett år. Hennes man är hemma och sköter barnen, intressant med lite annorlunda fördelning i familjen!
Efter träffen åkte Sera med Hayley till Hayleys mormor och morfar i Cabin John medan Adrian och jag fick gå som fripassagarera till den privata poolen intill skolan, på Antonellis namn. Vi tillbringade knappt två timmar där för det var så fullt i poolen så vi inte kunde simma ordentligt.
På kvällen gick jag till Chevy Chase och dansade som jag alltid gör på söndagar. Det var lika roligt som alltid! Lärde mig två nya "moves" och dansade ett par timmar. Plockade sen upp Sera halv tio från Antonellis och vi planerade att åka på school supply - uppköp imorgon med Kim och Hayley.
Nu märker jag ofta att vi varit här i ett år, saker upprepar sig för första gången: Screen on the Green part II, school supply-list part II o s v. Det känns fint, lite magiskt på något sätt! Och tryggt!

Gulnäbb vid 40?

Gulnäbb?
Har längs sommaren funderat på vad jag ska hitta på när jag tydligen inte kan jobba här i USA, åtminstone inte just nu. Att studera skulle väl inte vara så dumt? Jag har surfat på Montgomery county community college hemsidor och blivit vimsig så igår bestämde jag mig för att åka till campusområdet och se om jag hittade nån att tala med. Jag steg in i studentbyrån och såg dum ut men fick genast hjälp och blev visad till rätta köer och personer. Det hela resulterade i att jag skrev in mig på college utan att veta vad jag vill studera. Eftersom jag inte är amerikan, måste jag anmäla mig till ett större språktest och fick tid till följande dag. Jag hade också lämnat passet hemma så trots att det fick mina visumuppgifter, var jag tvungen att åka tillbaka nästa dag och visa upp det. Tur så hade jag språktestet som ytterligare orsak att köra den halvtimmelånga vägen till Mannakee St. i Rockville.
Testet visade sig vara ganska lätt. Jag skulle skriva en essä på 25 minuter (valde rubriken "A teacher who has been important for me" eller nåt liknande). Så fick jag lyssna på ett tiotal konversationer för att sedan kryssa i rätt påstående eller svar på fråga. Därefter fick jag kombinera två huvudsatser till en, klicka för rätt idiomatiska uttryck och välja rätt ordföljd eller grammatiska alternativ. Testet bestod av fyra delar med 2o frågor i varje del , det hela tog mig 2,5 timmar och jag var den första av ett fyrtiotal elever som lämnade salen. Mitt test ska bedömas och nästa torsdag morgon ska jag träffa en counseler för att diskutera vilka möjligheter jag har att studera det jag vill.
Eftersom jag bott 1 år i Montgomery County och har ett I-visum, har jag rätt att betala den minsta summan , residencial tuition men kurserna är ändå dyra! Få se vad vi har råd med. Jag vill åtminstone studera spanska igen. Dessutom intresserar psykologi och specialpedagogik. Det gäller att innan nästa torsdag hinna plocka ihop ett material av kurser som skulle kännas bra och så se vad counselern säger.
Idag har jag känt mig duktig och motiverad (och trött, väckarklockan ringde 6) och hoppas jag ska hitta något som är givande för mig att göra det här året!

Efter testet åkte hela familjen till Bethesda pool för det var så hett! Närmare 95 F! Vi simmade allihop på konditionsbanan och efter det åkte vi till bibban för att låna böcker åt barnen. En bead-bok fastnade förstås för mig och Juri lånade en deckare. Nu sitter alla på varsitt håll och skriver, läser, jobbar, ser på tv. Jag är så trött så jag väntar på att klockan ska bli 10 så jag täcks gå i säng! Nati!

Söndag i NYC

Då vi är på semester, har vi en pockande väckarklocka - Adrian - som absolut vill att vi ska stiga tidigt upp så vi hinner göra något! Söndag morgon i NY har väckarklockan stärvat, ingen ruskar om oss innan klockan närmar sig halv 10, skandal!! Ett surt blont huvud dyker upp bland dynorna och förebrår oss, vi har ju missat morgonmålet och hur ska vi nu hinna göra något innan bussen åker hem igen? Snabbt fixar vi oss klara, packar väskorna och checkar ut. Vi rekommenderas en diner runt hörnet och klämmer så i oss ohälsosamma omeletter, pannkakor och toastar. Rullar sen ut för att hoppa i närmaste metro och ta oss till Frihetsstatyn. Tacka vet jag DC:s fina, rena, stiliga, svala metro! I New York springer råttorna omkring, det luktar piss i varje knut och det är helvetiskt hett! Jag viftar förtvivlat med min sedermera försvunna solfjäder och överlever med nöd och näppe. Framme vid hamnen vars färjor ska ta oss ut till Statue of Liberty, inser vi att 3 miljoner andra har tänkt sig samma sak. Kön ringlar som en föräten orm i sakta mak mot biljettkassan och vi inser att vi aldrig hinner med kö, färja, turistande och kö igen innan bussen går 17.30. Desperata, arga och svettiga fräser vi åt varandra en stund innan Juri rycker en vattentaxi-representant i ärmen och får höra att taxin går ut om en kvart och rundar kustlinjerna runt Manhattan. Vi betalar en större summa och hoppar på båten tillsammans med ett femtiotal andra. Ingen trängsel, det fläktar skönt på vattnet och guiden är fenomenal! Så får vi höra om BMW-broarna (Brooklyn, Manhattan, Williamsburg bridges), om vackra torn och mindre vackra skyskrapor, om färjor och helikoptrar och om frihetsgudinnan! En timme tar färden och vi är nöjda med vad vi fått! Efter turen promenerar vi till Ground Zero som inte är Ground Zero mera eftersom man påbörjat bygget av det nya tornet http://www.nyc-tower.com/ The Freedom Tower som skall bli 1776 feet högt och bli klart 2012. Igen fascineras och påverkas vi av historierna kring 9/11 och att vandra i de smala gränderna runt "Ground Zero" får mig att försöka leva mig in i hur det kändes för dem som sprang undan faran, ovetande om vad som egentligen skett och framförallt VARFÖR? Utanför byggnadsområdet såg vi en fanatisk man med en egen konspirationsteori, en av de tusentals som florerar. Han brinner för sin teori och samlade skaror omkring sig. Han ber publiken ställa frågor och pekar med ett smutsigt finger på Sera och säger "you kids always have the hardest questions, you ask WHY".
Från det blivande tornet tar vi taxi till hotellet efter vårt bagage, Sera och jag spenderar ännu några dollar i beadbutiken och så vandrar vi mot bussen. Stannar till för ett sista flottintag på pizza hut och känner hur varje por skriker efter sundare liv! Bussresan hem tar en evighet och vi stannar i Bethesda först närmare 22.30. Då vi stiger ur bilen på Wriley road kan vi konstatera att det känns som om vi varit på resa i en vecka! Så får NYC en att känna sig!

Juri 40 år!

Lördag 15.8 ringde väckarklockan 6.00 och yrvakna barn och jag steg upp för att fixa till en annorlunda födisuppvaktning. I vanliga fall stiger vi inte upp så tidigt och vi tar tid på oss att duka fram fint med blommor, godsaker, lyxiga pålägg, pain au chocolat, calvados och går sen för att väcka födelsedagsbarnet. I lördags var planen en annan, vi skulle ta bussen till New York kl. 8.15! Vi gjorde i alla fall pain au chocolat :) men efter fjolårets fiasko med fel deg, hade jag köpt croissantdeg på rulle och Hershey choklad. De blev fina förstås men litet mäktigare än de vanliga krispiga vi gjort i Finland! Så packade vi buss-morgonmål med croissanter med prosciutto, jordgubbar, hallon, melon, kex, kakao, juice och förstås en skvätt Calvados i en vattenflaska... Vi skyndade oss upp och sjöng för Juri och han fick öppna sina presenter vid matbordet och inte i sängen som vanligt. Orsakerna var tvenne; vi hade bråttom OCH när Juri satte sig upp i sängen så brakade den ihop haha! Ålderns tyngd! Efter en snabb paketöppning var det dusch och så hoppade vi i bilen och åkte till Bethesda. Bussresan på 4 timmar gick bra för vi åt den första halvtimmen och vilade sen resten. Vi var i NYC vid middagstid. Promenerade så till vårt hotell Marriot residence Inn som var i hörnet av Avenue of the Americas och 38 St. Det var ett riktigt fint hotell med fräscht, stort rum, rent och nästan lite lyxigt! Vi slängde in kassarna och så gick Sera och jag över gatan till ett pärlparadis - 3 butiker med bara pärlor pärlor pärlor och smyckestillbehör!!! Hjärtat bultade och pengarna flög, gissa om jag tänkte på Helena!! Under tiden promenerade Juri och Adrian till Broadway st. för att se om vi kunde få biljetter till någon fin musikal. Vi hade flera på listan, bl.a. Billy Elliot, Shrek, Hair. Eftersom vi ville ha en dagsföreställning, var det Hair som fick bli vår musikal! Efter att ha pungat ut med 488 dollar, vandrade vi i hettan till teatern som började 2. http://www.hairbroadway.com/ Det var en otroligt fantastisk upplevelse! Bättre än så här blir det inte! I ett par timmar fick vi se en show som fick oss att rysa, skratta och gråta. Skådisarna var skickliga, närmast perfekta, sångerna medryckande och budskapet berörande. Barnen kanske inte njöt lika mycket som vi men jag tror att de kommer att minnas det här länge! Om inte för annat så för att hela scenen intogs av spritt språngande nakna människor just innan pausen. Sera tittade förläget ner och när vi sedan stod i toa-kö och en mamma frågade vad Sera tyckt om slutet, svarade hon "embarrassing"! Omtumlade ramlade vi ut i den ljusa NY-hettan, virrade omkring en stund på stan för att sen vila på vårt svala hotellrum. Så duschade vi och klädde oss fina för att åka iväg till en italiensk restaurang i Brooklyn, Queen Mary http://www.queenrestaurant.com/ Restaurangen ägs av två italienska bröder som lagar maten och den är känd för sin hemgjorda mozzarella - gudomlig! Mozzarellans väsen utvidgades klart efter att ha smakat på den! De vita oformliga klimpar vi köper i Giant ter sig smått smaklösa efter det här! Vi åt och åt och åt som sig bör när man är på italiensk restaurang. Servicen var oklanderlig och vår ungerska servitör underhöll oss på ett diskret och intressant sätt. Barnen smakade på allt, och vi delade en förrätt med mozzarella, räkor och musslor. Det var en fin kväll i fint sällskap! Efter maten tog vi en taxi in till Time Square för att se på nattlivet! Där var det liv och rörelse och prat och dofter! Det tedde sig så annorlunda mot förra gången jag var där, då det singlade ner frimärksstora snöflingor och gjorde världen så magisk! Den var magisk också nu men på ett annorlunda, mer påträngande sätt. Vi vandrade omkring och bara tittade på folk, på konstnärer, galningar, kärlekspar, akrobater, turister. Och på neonskyltarna!! Stannade till vid en asiatisk man som med sprayburkar fixade tavlor med NY skyline och båda barnen fastnade för dem så de fick varsin. Eftersom dagen börjat så tidigt och innehållit så många sinnesretande uppleveler, var vi alla färdiga för godnatt vid 1-snåret. Vi vandrade i stilla mak mot hotellet och efter en massa fniss och viskande, somnade vi gott och konstaterade att Juri inte mera fyller 40 eftersom det är efter midnatt! Grattis i alla fall!!

Screen on the green part 2

Jahaa! Nu har vi definitivt varit här ett helt år för det är redan andra gången vi går på säsongens sista Screen on the Green, utomhusbio på mallen! Ifjol var det Superman, klassikern, den första. Barnen och jag var uppochner för vi hade nyss kommit hit och allt var nytt och spännande. I år var det "Rebel without a cause" med James Dean och Helena och Kevin var här! Kvällen var betydligt hetare än ifjol då jag minns att vi mot slutet av filmen drog på oss hupparin och långbyxor. I år var det osannolikt hett och fuktigt. Hela storfamiljen packade en picnic som hette duga och åkte iväg till mallen till 6.30. Vi fick en riktigt fin plats mitt på gräset, relativt långt ifrån screenen. Vi hann packa fram vår mat och äta en stund innan Jukka och Nina Pihlman dök upp och joinade oss. När mörkret föll, startade filmen med den sedvanliga Screen on the Green - dansen. Fråga inte varför men alla stiger upp och hoppar och dansar en minut eller så! Filmen var sådär, gammaldags förstås och inte så värst intressant för barnen. De tittade tappert en halvtimme men lade sig sen ner på filten och lyssnade på sina iPodar. Jag kände igen mig från ifjol och konstaterade att samma tankar rullade i mitt huvud. Jag kunde inte fokusera på filmen, min blick gick till det upplysta Capitol Hill i bakgrunden, till den dramatiska himlen, öronen spetsade sig för trafikbruset, utryckningsfordonen och jag tänkte på hur fantastiskt det är att jag får vara här! Att jag fått och får uppleva allt det som det senaste året har gett mig! Jag fylldes av en otrolig glädje! Att dessutom ha hela sin fina familj plus Helena och Kevin med, var så fint!
Mitt i tanken kände jag en ploppande droppe på min nästipp och inom 5 minuter hade himlen öppnat sig och blixtarna avlöste varandra som de bara gör i filmer! Det dundrade, ösregnade och de effektiva amerikanera rafsade ihop sina filtar, matsäckar, coolers och vips, inom några minuter var fältet tomt och filmduken nertagen! Jag upphör aldrig att fascineras av hur vant folket är att fixa såna här sociala tillställningar!
Vi åkte hemåt i regnet och avslutade kvällen inomhus med en Metaxxa! Strunt i filmen, den kan vi se på Netflix senare om vi vill. Vi hann ju ha picnic och uppleva stämningen!

Kings Dominion

Igår ringde väckarklockan 7 och yrvakna steg alla upp för en dag på Kings Dominion! http://www.kingsdominion.com/#actions

Vi åkte iväg 8.30 på en färd som tar 2-2½ timmar. Det var hett, soligt och vi var förväntansfulla (jo även mammorna)! Efter en stopp vid Dunkin' Donuts, rullade vi in på den stora parkeringen just efter öppningsdags. Därefter följde 10 timmar av ständigt rullande, skakande, skrikande, skrattande! Vilka berg-och-dalbanor de hade! Här i USA koncentrerar man sig mest på b-d-b och de är osannolika! http://www.youtube.com/watch?v=J5FII0IxES4 är en video på den mest spektakulära rollercoastern vi sett och upplevt - Volcano, the blast coaster - som åkte 110 km/h! Det är den enda b-d-b som skjuts rakt upp i luften ur en vulkan i 110 km/h! Efter den adrenalinrushen var allt mer eller mindre piece of cake :) Men de flesta rackerierna var dock skrämmande tyckte jag som vuxen! Barnen var så otroligt duktiga och modiga! Alla utom Sera fick gå i vilka attraktioner som helst, hon var litet för kort för vissa av dem men hon märkte att hon ändå inte velat gå i de värsta av dem. Kanske nästa år!

Eftersom det var superhett, och Kings Dominion består av en halva vattenpark, sökte vi oss dit i eftermiddagshettan. Där tillbringade vi några timmar i vattenrutschbanor och plask! Så gick vi tillbaka till rollercoaster-helsike och fortsatte våra adrenalinruscher. Vi konstaterade att vi varit Kings Domninion i 10 timmar och när mörkret föll, var det dags att avrunda med ett sista åk. Natten var ännu otroligt varm när vi dök in i 7eleven och tog med oss bilsnacks och susade hemåt i mörkret.

Efter att ha sett diverse nöjesfält, t.ex. Disney world eller andra stora bl.a. i Spanien, tycker jag att Kings Dominion var det mest sympatiska nöjesfältet jag varit på. Parken var stor och kunde svälja en stor folkmassa så några hysteriska köer uppstod ingenstans. Samtidigt var där en trevlig, lugn och glad stämning. Dit åker vi nog gärna flera gånger!

Flera smakprov: http://www.youtube.com/watch?v=RcQ-KYI5tVI&feature=fvw

Indianer och mera pool - eller tvärtom!

De heta underbara dagarna bara fortsätter. Juri har legat inne med feber och vi andra har rusat ute med febrig iver :) Igår var det extremt hett och fuktigt så vi avbokade våra museum och sightseeingplaner och susade iväg till Rockville pool igen. Adrian har ju aldrig varit där så han måste få se en litet större pool. Vi ringde Sofia som var ledig och hämtade henne och så åkte vi iväg. Vi låg och gasade i solen, åkte stora rutschkanan och simmade 1 km (Adrian, Sofia och jag) och 500 m (Kevin och Sera). Solkyssta och småslöa åkte vi hem och lämpade av barnen, duschade och så for Sofia, Helena och jag in till Bethesda. Sofia skulle shoppa hårprodukter så vi landade i CVS och laddade korgarna fulla med Tigi, Redken, Biosilk, smink, doftkrämer för en struntsumma jämfört med finska priser. Efter heavy Tigishopping körde vi till Bethesda, parkerade och gick till Jaleo på tapas och sangria. Vi satt i den varma natten och njöt, hade girlstalk och körde sen hem till barnen som inte kunnat somna när mammorna var borta :) (suck). Efter många om och men och springanden och skrapanden och hot somnade barnen och vi tre satt i trädgården och drack vin till 3 på natten....
Idag åt vi morgonmål 12-tiden (det blir allt senare) och så körde Juri oss till metron och vi åkte via Chinatown till National museum of the american indian. Helena som har en faiblesse för indianer ville absolut dit för kanske Skrattande Örnen skulle dyka upp och svepa fötterna under henne :) Muséet var jättefint, modernt och pedagogiskt uppbyggt och barnen orkade överraskande fint! Vi tillbringade över 2 timmar där och åkte sen hemåt. Stannade vid McDonalds på milkshake och så förde Juri hem Sofia medan Helena och jag gick till Giant och handlade och hann t o m med en liten drink på Cheesecake Factory innan Juri plockade upp oss. Nu badar barnen i vår lilla gårdspool medan Juri lagar wok i köket. Idag ska alla tidigt i säng för att stiga jättetidigt upp imorgon och åka till King's Dominion för en hel dag med hisnande berg-och-dalbanor och vattenparker!

DC-turistande och mera pool

Sofias besök här blev kort men härligt kiva! Sera, Kevin och hon badade i den lilla bassängen på gården, vi åt god mat och satt länge och sent i trädgården och diskuterade djupa frågor om liv, förhållanden. Följande morgon latade vi oss alla länge, sov sent och åt morgonmål vid middagstid! Sofia hämtades av Karen och vi andra åkte iväg in till DC. På vägen stannade vi i Tenley Town på Guapos på en Marguerita eftersom det ösösregnade! Så tog vi metron in till Farragut north och vandrade sen mot Vita huset och tog de foton man bara måste ta. Solen sken igen och det var varmt och skönt. Helena fick skavsår på tårna så vi vandrade i sakta mak mot Washington Memorial utan avsikter att ta en hel turistur med allt vad Capitol Hill, Lincoln Memorial, Vietnam monument heter. Sera och Kevin ville absolut räkna hur många amerikanska flaggor som vajar kring Washington Monument och kom efter flera dubbelkollar till att där finns 50 st. Vi stötte också på en man med en kamera av aldrig skådat linsmått som erbjöd oss att kika in i hans objektiv för att se de beväpnade män som vankar beskyddande uppe på Vita Husets tak. Det var fascinerande, vi kunde t o m se deras vapen! Så avslutade vi vår tur med en mastodont-fett-orgie på Burger King och var hemma vid 9-snåret.
Följande morgon gassade solen och det var "extremly hot and humid" så vi tog bilen till en ny pool i Rockville. Den var större än Bethesda mysiga, trygga hempool och hade flera rutschkanor, hopptorn och bassänger. Barnen var ivriga och åkte, sprang, hoppade i flera timmar medan Helena och jag fick ligga och njuta i solen. Ett par gånger började det regna och vi räddade alla handdukar och väskor för en liten stund bara för att återvända och fortsätta vårt solande.
Idag, söndag, åkte vi till flygfältet för att hämta Adrian och Juri. De anlände enligt tidtabell och t o m customsprocedurerna räckte kortare tid än vanligt. Innan 5 var vi hemma och jag bestämde mig för att gå på danstimmar till Chevy Chase ballroom. Helena som inte ännu var redo för ruedatimmar, tog en shoppingtur i Friendship Heights för att se Bloomingdales, Luis Vuitton, Gap och dylikt men eftersom det var söndag och alla butiker stängde 6, senast 7, fick hon nöja sig med en lång shoppintur i Bloomingdales och lämna de övriga till senare. Vi kom hem vid 8-snåret, gjorde en megapesto och satt sen ute och åt, pratade och njöt. Adrian stackarn var så slut så han slocknade innan maten och sov som en stock klockan 8. Han kommer antagligen att rastlöst vanka i huset vid 6 i morgon bitti och undra varför alla sover så länge.
Nu är huset tyst, alla sover gott och jag ska avrunda för idag. Godnatt!

Sofia är här!!

Igår åkte vi iväg till Montgomery mall med Sofia för att shoppa! Hon hade lite abstinens eftersom hon inte hunnit gå i några butiker ännu sen hon kom. I mallen fick vi 4 timmar att bara rusa iväg! Sofia fick bestämma takten och butikerna så vi tillbringade tid i Abercrombie & Fitch och Forever 21. Eftersom jag inte hade en tanke på att shoppa (slutresultatet kan du räkna ut själv...) så passade jag på att kolla in mall-dofterna. I somras fick jag höra att alla mallar har en egen doft som är patenterad och alltså inte får säljas eller användas någon annanstans. Montgomery mall har sålunda en egen och den kände jag så fort jag steg in. De facto har jag märkt det tidigare, inte minst när vi var där i våras och Adrian hade ont i magen och meddelade att han nästan måste spy av den starka parfymdoften. För det är parfym, tung och stark. Sedan har alla butiker egna dofter och vi fick känna på Abercrombies starka parfym. Där dundrade musiken så högt att man inte kunde tänka! Kanske det är meningen att sinnena ska avtrubbas så man shoppar mer än man har tänkt.... I alla fall fick Sofia fulla kassar och efter mer shop och Thai mat åkte vi hem i fuktiga, småregniga kvällen.
Här hemma på Wriley Road lagade vi mat och satt ute i trädgården till halv 1 och lyssnade på cikadorna och pratade om livet. Herregud vad skönt det är!!!
Idag vaknade vi 9-tiden, åt ett av våra låååånga morgonmål ute i trädgården, åkte till matbutiken för att inhandla mat till kvällen och invänta Sofia! Så åkte vi iväg till Bethesda pool, simmade, jag 1 km, och plaskade och solade medan vi studerade pärlbok för kommande smyckesprojekt! Just nu är Helena alias Juan ute i trädgården och fixar det fint för Sofia. Det ska bli levande ljus i mängder, barbeque och ännu mera njutning. Sofia är på väg!

..."Thank you for the music, the songs I'm singing..."

Tisdag, soldag, pooldag! Alla lustiga USA-regler upplevda igen en gång men den här gången var Sera lärare och kunde föreläsa för Kevin om alla "safety breaks", "adult swims" och "don't run, don't jump with goggles on" o s v. Men vi njöt i solhettan vid Bethesda pool. Vid 4-tiden åkte vi hem för att duscha, packa picnic-korgen och köra iväg till Wolftrap i Vienna, Virginia http://www.wolftrap.org/ för att se ABBA-the show. Solen gassade och vi anlände senare än vi tänkt så både parkering och Wolftrap var överfullt. Tur så hade vi Helena med oss, som beslutsamt banade sin väg bland filtar, människor, Whole Foods godsaker och fann en plats på en plätt som vid första anblicken verkade vara frimärksstor. Filtägarna kring oss makade snällt på sig och vi fick breda ut vår egen picnic-duk och duka våra rester bestående av hemmagjorda hamburgare, mozzarellasallad, nachos med dip, popcorn, cotton candy, Corona och rödvin. I solgasset, fukten och människoglädjen avnjöt vi vår mat och bara tittade storögt omkring oss på alla tusentals människor som så fridfullt och städat kommit tillsammans för att se och lyssna på ABBA. När mörkret började falla och eldflugorna dansa, steg bandet upp på scenen. Det visade sig vara en kvartett från Sverige som verkligen på håll liknade originalupplagan. Med sig hade de diverse kända musiker och drog sen igång en show som fick nästan varje picnicare att stiga upp på sin filt och vaja av och an, hoppa, dansa, ropa och framförallt sjunga med! Men jag lovar att Helena och jag var nästan de enda som sjöng med när Fernando uppfördes på svenska! Sera och Kevin studsade omkring med neonband i händerna och såg så glada ut! Personligen shejkade jag som värst när "Rock me" spelades, en låt som jag inte hört på länge och som väckte ungdomsminnen.
Efter en show på en och en halv timme, slutade bandet spela efter en encore och en massa applåder och på äkta amerikanskt organiserat vis banade alla sin väg mot bilarna i en lugn, sansad massa och innan vi visste ordet av var det nästan tomt på området. Man kan se att det här folket är vant vid tillställningar som det här! Inga spyende, kissande, bråkande, örisande utan glada människor åt, umgicks, drack vin och dansade och åkte sen hem.
Det var en fantastisk kväll som gjorde oss alla på så gott humör! När vi kom hem kröp barnen i säng och Helena och jag satt i trädgården i ljussken och drack en Metaxxa för att avrunda en fin, känslofylld kväll!

Underbara dagar i Bethesda!

Heta, loja, härliga dagar förflyter i sakta mak. Vi har ingen aning om vilken veckodag det är eller vad klockan är. När vi är hungriga äter vi, däremellan dricker vi och när vi är trötta sover vi (utom på morgonen för jetlagen gör att vi alla vaknar väldigt tidigt ännu.
Igår morse skedde ett litet missöde med vår pressé panna, den slant och sprack och utan kaffepanna klarar vi ju sidu inte oss en dag heller. Fram med internet, Bodumbutiker lyser med sin frånvaro så det var bara att fräsa iväg till Ikea och få första hjälp och en ny kanna. BARA en kanna, kom ihåg! Fast på vägen genom de ringlande gångarna såg vi oooo tuikkun måste vi ha, oooo nya underlag till bordet i trädgården, oooo så vackra servetter, oooo en kupa till mikron och åååååå nya vita plastskärbräden går det inte att leva utan, summa 60 dollar. Tack och hej.
Iväg till poolen, simma 1 km, njuta, sola, bada, hoppa! Karen, Sofia och barnen dök upp där också så det var riktigt trevligt. Så via Safeway för att inhandla ingredienser till hemhamburgare och snabbt hem hungriga och solkyssta. Korkade en iskall öl och vred ihop gudomligt goda burgare. Vi dukade ute i trädgården med nya underlagen, en massa levande ljus och så satt vi och mumsade medan eldflugorna dansade omkring oss som discolampor! Cikadorna gnisslade i varje knut och livet kändes underbart! Sera och Kevin var så rörande, de satt med oss i mörkret och ljusskenet och konverserade om livet, om rädslor, tankar, som två vuxna människor! 11-tiden fick vi dem i säng och så korkade vi en ny rödvin och smakade på den nyinköpta Metaxxan och fortsatte med livstankarna! Härligt!!!