torsdag 27 november 2008

Inbrott i bilen och thanksgiving

Bilden är från igår på Salsa Room, Thanksgiving Extravaganza. Fr.v. Sarah, JoseAntonio, Karen, yo, Roberto

I förrgår hade vi inbrott i vår bil. Juri åkte in till DC och parkerade på sin "gamla gata", Willard St. där han bodde innan vi flyttade hit. Han hade jobbat och skulle sen gå på bio med sin kompis, parkerade bilen som innehöll jobb-laptop och en splitterny navigator (6 dagar gammal). Då han återvände 11-tiden på kvällen var passagerarsidans fönster helt inslaget, bilen fylld av glassplitter och både laptopen och navigatorn borta. Javisst - vi har blivit varnade tusentals gånger om att aldrig lämna t.ex. navigatorn synlig i bilen även om man bara är borta en kort stund. Men nu var de i alla fall stulna. Jag hade redan gått och lagt mig när Juri ringde om berättade om det som skett. Han ringde genast polisen och vi fick senare veta att minst 5 bilar hade råkat ut för samma sak den kvällen, på den gatan. En stund senare dök Juri upp med iskalla öron och dåligt humör.
Följande dag ringde Juri runt och fick tid för reparation av fönstret. Vi bor ju i USA och är klarar man sig inte utan bil, om det så gäller för en dag! Som tur fick vi tid samma dag och för 170 dollar fixades fönstret och städades bilen från glassplitter. Juri åkte via Best Buy och skaffade en ny, och bättre, navigator så nu är ordningen återställd! Vi är kanske litet noggrannare med att gömma undan GPS;en fast vi bara går in i butiken.....

I dag firar man Thanksgiving här i USA. Det är en jättestor högtid! Den är nästan större än julen eftersom ALLA firar den! Det är en nationell högtid så alla är lediga och man satsar på hemmafester med god mat. För en tid sen fick vi en inbjudan till middag hos Jacob och Andrea, ett par som är goda vänner till Nicke Torvalds som jobbat som korrespondent här tidigare. Vi har aldrig träffat dem men tänkte att det kan vara trevligt att tacka ja. Ett-tiden idag hämtade Jacob oss och det visade sig att de bor alldeles nära oss, på DC-sidan men bara några km härifrån. Jacob och Andrea visade sig var jättetrevliga och sociala! De hade också bjudit två Fulbright-studerande, Nazri, en kvinna från Pakistan och en man vars namn jag trots upprepade frågor aldrig uppfattade, från Afganistan. Vi hade en kiva middag med klassiska thanksgiving-ingredienser, dock inte kalkon!! De hade gjort kyckling istället. Men till det serverades squash-pudding, ugnsgrönsaker, gravy, pumpkinpaj (hmmmm måste medge att inget av det var så där särdeles delikat....). Med tanke på att det var en "blind-date" hade vi verkligen trevligt!
Imorgon blir det thanksgiving nr 2 hos Mika och Meppu med samma gäng som firade kräftskiva i somras. Vi ser fram emot det!

Igår var jag på en thanksgiving-extravaganza-salsafest på Salsa Room! Vi var ett större gäng som först gick till en Thai-restaurang, Bangkok 54, på middag och så gick vi till Salsa room och dansade bort kalorierna några timmar. Det var en fantastisk kväll! Körde sen runt halva Virginia och Maryland, via DC och körde hem folk så jag var hemma först efter 4. Så ikväll tar vi det lugnt, lagar hemhamburgare, ser på amerikansk fotboll och kopplar av eller laddar upp för morgondagens partaj!

måndag 24 november 2008

Dop


Igår morse väcktes jag före 7 av min telefon. Det var Cami som bryskt meddelade att jag skall upp och hoppa, dopet börjar om 10 min! Jag störtade ur sängen, hade ju bett om lite tid för att fixa mitt morgonfejs, men det var bara att blaska av ansiktet, dra på litet mascara och läppstift och sätta sig framför skype. Det började inte bra, jag ringde upp men hörde inget, såg inget. Så jag satt där och hojtade "nå moikka" "kuuluuko" "huhuuuu" innan jag hörde ett svagt mässande och insåg att prästen redan predikade - nolo! Tystnade snabbt och fick ta del av den högtidliga och lite vemodiga stämning som en finsk präst kan få till stånd. Efter själva dopstunden sattes kameran på och jag fick se lilla söta Amanda Smilla Maria med Annelis dopkolt på sig. Hon hade inte sagt ett pip under hela tillfället! Jag fick också se prästen, Annelis föräldrar och Cami. Jag var närvarande kanske 20 minuter men vad härligt att dagens teknik tillåter sånt! Nu är det bara att vänta på att få se Amanda live!
Efter dopet smög jag tillbaka i säng och vi sov alla länge den söndag morgonen. Efter morgonmålet ringde Martha och undrade om Adrian och Sera ville komma till Sam och Ella och leka så Juri körde dem dit. Vi tog sen en tumispromenad i solskenet och det var skönt att kunna prata lite ostört!
Efter det åkte jag iväg till Friendshih Heights för att träffa Meppu på kaffe innan dansen. Det droppade in andra från SAOCO också. Vi satt på Booeymonger och drack en kaffe och en öl innan vi promenerade till Chevy Chase för dans. Det var jätteroligt att träffa Miami-typerna igen! Det kändes klart att vi var mer bekanta med varandra efter resan och kvällen blev så lyckad med 2 timmar undervisning och närmare 3 timmar social dancing därtill! Kom hem sent helt genomsvettig och glad!
Måndagen har bara rusat iväg och jag tycker att jag inte hinner något alls! Skypade en stund med Victoria och svarade på en del mail. Juri åkte till jobbet och jag till Tenley Town och sen på lunch igen. När jag kom hem var barnen hemma redan och vi lagade mat och bestämde oss för att gå till bibban och låna böcker. I ösregn och mörker, utrustade med ficklampor och paraplyn, traskade vi iväg till vår närmaste bibba som ligger ett stenkast från Adrians kommande skolan, Westland Middle School. Vi lånade en hel kass med böcker och ficklade oss hemåt igen. På kvällen läste vi högt ur en härlig bok om topsecret, things that parent's tell you, sånt som vi föräldrar förmanar våra barn med men som inte är sant; att det är skadligt att bita på naglarna, att man måste dricka mjölk, att man ska kamma håret o s v. Jag märkte när jag läste att båda barnen har ett stort ordförråd, kanske ibland större än mitt ;) De har också lagt sig till med underbara svårigheter att hitta ord på svenska, att blanda in engelska ord mitt i en mening eller att slå ihop ett engelskt och ett svenskt ord. Adrian kom häromdagen med det allra bästa. Han ville berätta något om "grodorna" men utan att reflektera, talade han om "frogorna". Där ser man hur smarta hjärnor vi har, speciellt barnen som är unga och oförstörda!

lördag 22 november 2008

Tillbaka i vintervardagen

Veckan efter Miami gick ganska snabbt trots att jag kände mig borttappad emellanåt. Det har blivit riktigt vintrigt här. Washingtonborna klagar att det är kallare än normalt (morgon ca 2 grader, dag i sol ca 15 grader) och enligt Karen beter de sig konstigt, surar och är stressade. Smärtgränsen för oss finnar är så hög så jag har inte märkt något. Jag gläder mig fortfarande dagligen över ljuset, solen som kan pigga upp mig även om jag annars känner mig trött eller hängig.
Den senaste veckan har gått i skolans och luncharnas tecken. Har träffat Meppu, Gardy och Karen på dagarna, kvällarna har vi gjort läxor, lagat mat och annat vardagligt. På torsdag var jag på hot yoga för första gången i mitt liv. Det var en intressant upplevelse!! Jag blev ditlockad av Kim som gått regelbundet i 3 års tid. Hot yoga är Bikram yoga i ett hett rum. Här i Washington är rummet ett stort sådant med speglar, fönster och heltäckande matta (urk urk urk). Längst bak i salen står värme-aggregat som blåser ut het luft, ca 100F (närmare 40 grader) så man svettas redan då man kommer in. Så pågår en 90 minuters yogasession till mantrat av en ledare. Det är svettigt, hårt och beroendeframkallande. Jag har nu varit två gånger och tänker gå åtminstone tio gånger för att kunna fatta beslut om jag gillar det eller inte. Båda gångerna har jag svettats som en gris och känt mig alldeles lugn och samtidigt energisk efteråt. Och törstig.
Läs mera om Bikram yoga; http://www.bikramyoga.com/

Fredag eftermiddag var vi några stycken från SAOCO bjudna hem till Meppu på lunch för att underteckna "modellkontrakt" :) Det låter fint! I verkligheten skulle vi skriva under kontrakt på att vi ger vår tillåtelse till att hon säljer bilder på Istock, bilder där vi finns med. Hon visade också några av dem hon kommer att sälja, de var fina! Vi satt länge och åt och pratade och dansade. Så åkte vi iväg till Salsa Room för att dansa någon timme till. Kom hem i den kalla natten och sov som en stock till 10. Efter morgonmålet åkte vi iväg till en Finnish Bazar här nära oss. Det är en årligt återkommande basar där folk säljer allt från Iittalas glasfåglar till sillsmörgåsar. Det var onekligen ganska mysigt att vandra omkring, höra finska talas, smaka på karelska piroger med äggsmör, dricka glögg och umgås. Vi träffade en trevlig, intressant amerikansk familj som bott några år i Grani och nu flyttat hem tillbaka. De hade två barn varav det ena var autistiskt och kvinnan i familjen hade fått cancer. De pratade väldigt öppet med oss om det och efter en lång diskussion om livet, Finland, USA, sjukdomar och annat, bytte vi telefonnummer för att träffas också en annan gång!
Efter basaren åkte jag iväg med Kim på yoga igen och idag orkade och kunde jag göra alla postitioner med större effektivitet så jag är nu alldeles totalt slut och matt, men skönt matt. Juri for iväg med Colin på bio. Sera kom just hem från Hayley och nu ska barnen i säng så jag kan sätta mig framför tv:n och halvslumra framför en film.
Imorgon bitti stiger jag upp 7 för att delta i lilla Amandas dop som gudmor! Det blir spännande!!

tisdag 18 november 2008

3 magiska dagar i Miami

Övre raden fr. v. Roberto, Stephanie, Paloma, Carmen, Linn, Jessenia, Dalia, David
Nedre raden fr. v. David, Ernesto, Richard, Joel


Bilden ovan visar SAOCO, gruppen som gjorde att jag åkte till Miami över veckoslutet. De deltog i tävlingar i salsa-rueda och ville ha så många som möjligt av SAOCOS medlemmar med sig som stöd. Då jag går och dansar på söndagar, är det Paloma, Ernesto, Richard och Jimmy (koreograf, inte med i gruppen) som drar timmarna för SAOCO. De övriga gruppmedlemmarna är också alltid där. De har tagit oss (Meppu, Karen och mig) så väl med i gemenskapen att det känns som om vi dansat där hur länge som helst! Så när de bad oss komma med, tvekade vi inte en sekund! Vilken chans! Att få dansa salsa i MIAMI, wow!!!

Tävlingsdeltagarna åkte iväg tidigt på fredag morgon men det flyget var fullbokat så vi var några som åkte med ett annat flyg mitt på dagen på fredag. Meppu och jag anmälde oss till resan först en vecka innan tävlingarna så vi fick bo på ett annat hotell, snett över gatan från hotellet där evenemangen hölls. Det var alltså en salsa-rueda kongress med workshopar, tävlingar, shower och fester i tre dagar. Hotellet låg på Miami Beach, alldeles vid havet.
Efter 2,5 timmars flygresa landade vi i ett hett Miami, helt otroligt eftersom vi lämnat ett kyligt och grått DC bakom oss! Genast blev vi uppringda av SAOCO medlemmar och gick tillsammans och äta till en Brasiliansk restaurang. Så dusch och klänning på och till tävlingskväll nr. 1. SAOCO klarade sig fint och gick till finalen som hölls på fredag. Det var fantastiskt att se hurdan stämning det var mellan de rivaliserande ruedagrupperna (9 st). De hade så roligt tillsammans och stödde och hejade på varandra! Efter tävlingarna följde en flera timmar lång räcka uppvisningar som gjorde att publiken höll på att stelna och bli rastlös för alla ville ju bara dansa! Vid midnatt kom den fria dansen igång och inleddes med en gigantisk rueda! Vi dansade några timmar tills svetten rann och salen stängdes och då gick vi via hotellet, tog vår ipod och en flaska rom och flyttade oss till stranden. Det var alldeles mörkt men både månen och stjärnorna lyste så det stora öppna havet såg magiskt ut! Vi dansade i sanden, simmade och dansade igen innan vi 6-tiden bröt upp för att få några timmar sömn innan morgondansen började! Det var en alldeles otrolig natt!

Lördag morgon sken solen igen och det var hett! Hela gruppen var nu samlad, de sista "groupina" hade kommit och vi var sammanlagt 30 st! Vi åt morgonmål på en liten kubansk restaurang och gick sen till beachen. Där hade man riggat upp en ipod med högtalare och vi dansade rueda i sanden och i vågorna! Att dansa i havet var en otrolig upplevelse! Vågorna slog in över oss och ibland hamnade något par under ytan. Det var någon som filmade dansen så jag ska efterlysa den så jag kan sätta in den här på bloggen! Mot eftermiddagen flyttade vi till poolen och fortsatte dansen där, både på land och i vattnet. När solen började gå ner, gick vi till hotellet och duschade för att sedan träffas igen på middag på en Argentisk restaurang. Alla började vara ganska trötta efter fredagskvällens fest och en lång dag av dans i solen så vi gick till hotellets "ballroom" och dansade en stund men alla tog det ganska lugnt. Hotellets bar, en liten trevlig restaurang-bar, hade ett kubanskt live band som spelade så vi satt där någon timme och dansade till son toner. Vid midnatt var de flesta så otroligt trötta att vi bröt upp för att orka dansa och fira på söndagen då finalen hölls.

Söndag tillbringade vi vid poolen med musik och några mojiton! SAOCO-medlemmarna var trötta, spända, nervösa inför kvällen så alla höll låg profil den dagen. Vi gick senare mot kvällen ut och äta på en italiensk restaurang och träffade en hel del andra kongressdeltagare på stan. Vi hade ju träffats i två dagar på dansgolvet så det var många bekanta redan i det skedet! Alla rörde sig på en och samma gata så man visste nästan att den man mötte var en salsero eller salsera ;) Jag kom hem med väskan full med visitkort och löften om nya salsaresor och danser! Det var jätteroligt att träffa så många nya människor och de allra flesta var på strålande humör, öppna, glada och intresserade! Kl. 9 på kvällen började tävlingarna, först med parsalsa och sen med salsarueda. SAOCO klarade sig fint igen, dansade med glädje och energi men det fanns ett par grupper som var klart mer meriterade och jag tror alla insåg att det inte fanns en chans att komma bland de tre bästa. Vinnarna annonserades vid midnatt, SAOCO var inte med i medaljtävlingen men det visste de nog innan. Genast efter prisutdelningen samlades alla 30 på ett hotellrum och det dukades fram snacks, vin och öl för att fira att spänningen var över och för att se igenom videon av uppvisningen. Folk var på strålande humör och besvikelsetårarna torkade. Efter en stunds mingel och hojtande, var det någon som bestämde att alla skulle hålla tal och berätta om sitt förhållande till SAOCO och sina känslor just då. Det blev en massa känsloladdade tal och vi skrattade högt och grät ibland av alla de fantastiska saker som sades. Det kändes helt otroligt att få ta del av en sån grupp, ett sånt tillfälle för under helgen hade det så tydligt kommit fram hur stark sammanhållning de har inom gruppen. Många talade om att det är som en familj för dem. 2-3 tiden hade alla tal hållits, alla kramar utväxlats och vi visste att det skulle vara tidig väckning nästa morgon så vi gick till våra respektive rum (de flesta utom några tappra som hade festat tills flyget gick...).

Måndag åkte de flesta iväg redan 8 men Meppus och mitt flyg gick först 3 så vi träffade sådana som också åkte senare och åt morgonmål tillsammans. Vi checkade ut, gick till poolen och satt i solen med några cuba libre tills vi hoppade i en taxi och åkte till flygfältet. Flyget landade i DC 17.30, Juri och barnen mötte oss och DC var IIIIISKALLT! Vilken kontrast igen! Vi körde hem Meppu, åkte via McDonald's och så ramlade jag i säng utmattad men glad efter en helg som jag bara kunnat drömma om!

torsdag 13 november 2008

Silver Spring Courthouse

(inlägg nr 2 samma dag)

Min väninna Gardy åkte en varm vårkväll bil med sin svägerska, på väg hem från butiken. Vid rött ljus stannade hon och blev påkörd bakifrån av en stor bil. Varken svägerskan eller Gardy skadades men blev naturligtvis chockade. De satt kvar och väntade att chauffören som kört på, skulle komma fram och fråga hur det gått. Deras förvåning kunde inte mätas när de i backspegeln såg att båda framdörrarna i bilen som kört på dem, slogs upp och två personer rusade åt varsitt håll rakt ut i skogen! Poliserna larmades och de kom snabbt med 6 (!!!) patruller, sirener och blåljus på men fick inte tag på chauffören och passageraren. Den fina bilen stod kvar och på sätet låg en kvinnas skattepapper prydligt framme. Några månader senare fick Gardy en kallelse till rättegång, och den var alltså idag. Eftersom hennes man Atle är på resa i Norge, ville hon ha sällskap av mig. Vi träffades i Silver Spring centrum på en kopp kaffe för att lugna Gardy som naturligtvis var litet nervös. Hon har aldrig varit nära ett courthouse tidigare. Jag var jättenyfiken och glad att jag fick gå med och ser hur det går till vid en rättegång i USA. Månne det skulle vara som i filmerna?

Vi vandrade in i det enorma komplexet en halvtimme innan rättegången, gick genom säkerhetskontroller, metalldetektorer och skickade väskor, paraplyn, ytterkläder i genomlysning. Rum 302 hade en glasdörr och därinne såg det ut EXAKT som i filmerna! Jag måste skratta högt, vände mig om för att se om Matlock kom gående på väg in i salen ;) Då man kom in i rättegångssalen, fanns det bänkar på båda sidor om en gång. Längst fram fanns domarens bord med två enorma flaggor bakom, en USA- och en Marylandflagga. Till vänster om domaren fanns stenografen som idag använder sig av dator. Till höger om honom fanns en stor tavla, en sån där vit där man i filmerna ritar upp en dödande kulas penetrering genom kroppen.

Innan vi släpptes in i salen, satt Gardy och jag ute i korridoren och pratade när Gardy fick syn på en kvinna som liknade den som rusat ut ur bilen som kört på henne. Det måste ha känts konstigt! När dörrarna till salen öppnades, vandrade ett trettiotal människor in och köade med sina papper fram till en district attorney för att anmäla sig. Så satte vi oss och plötsligt var vi med i en film. Domaren tågade in och med bullrande röst ropade han: "All rise". Så började det. De flesta "case" var trafikförseelser av mindre mått. Det var en ung kvinna som kört utan körkort. Nu dök hon upp med ett körkort och "case dropped". Det mest fascinerande var hur man kunde förhandla om det mesta! En latino hade kört utan körkort och advokaten kallade in ett vittne, latinons fru. Tårdrypande berättade hon att mannen varit tvungen att köra för att hon, som har körkort, var sjuk då det skedde. De hade inte fått tid till sjukhusets mottagning per telefon så de måste köra dit och kvinnan var för svag för att köra. Mannen stod med huvudet sänkt och såg så ynklig ut. Domaren frågade om det var sant det hustrun berättade, om mannen trots allt förstod att han gjort fel. Så höll advokaten en plädering där hon med känsla förklarade hur duktig mannen är, att han jobbar hårt, har skött sig klanderfritt och inte fått en enda bot. Åtalet förkastades, mannen ombads skaffa ett körkort omedelbart och inte göra om sin dumhet. Straff: 500 $ böter.

En annan man hade i fyllan kört över i fel fil och krockat med två bilar och ställdes nu inför rätta. De två påkörda bilarnas chaufförer var på plats och fick tid att berätta om sin upplevelse. Igen var vi i en film. "I am soooo happy to stand here today, this wonderful day, I was given a second chance".....o s v. Det visade sig att ingen av männen blivit ens lindrigt skadad. Den åtalade grät ångerfyllt och förklarade att han vid tiden för dådet haft en nyfödd baby hemma som hållit honom vaken på nätterna. Den kvällen hade hans vänner firat babyns födelse med honom och så åkte han ut på vägen. I Finland tror jag inte att man ens lyssnat på förklaringarna utan gett ett straff oberoende av omständigheter. Här tog domaren sig tid att förklara att vi alla har problem men att vi måste lösa dem på ett sätt som inte skadar omgivningen eller strider mot lagen. Att inte kunna sova p g a en baby är förståeligt men förstår du (den åtalade) att du gjort fel? Han vädjade till den åtalades känslor med att göra en jämförelse där det var den åtalade hustru och 4 barn som är ute och kör och krockar med "one like you". Domaren hade tidigare, innan rättegången, lagt fram olika alternativ på bestraffning som de påkörda männen tillsammans fick välja mellan, vilket de tyckte passade rattfylleristen bäst. Här idag förklarade domaren att männen valt ett mycket lindrigt straff trots allt, ett veckoslut i fängelse. Intressant bestraffningsmetod! Fylleristen ska alltså sitta en helg i mars, fredag till söndag och därtill betala $ 2000.

Så kom de till Gardys case. Försvarssidans advokat hade tidigare smugit fram till Gardy och frågat om hon med säkerhet känner igen den kvinna som kört på henne och om denna kvinna finns i salen nu. Eftersom Gardy, innan vi kom in i courthuset, inte skulle kunnat peka ut kvinnan, var hon ärlig och sade nej. Faktum var ganska galet eftersom 98 procent av personerna i rummet var män. 5 kvinnor satt där varav 4 var magra, mörkhyade. Gardy hade sett i backspegeln att kvinnan var ljus och rund. Av de 5 var det en enda som var ljus och denna ljusa var också rund. Konstigt sätt att peka ut den skyldige. Eftersom Gardys moral sade att hon inte kan peka ut kvinnan, lades åtalet ner och kvinnan kom undan.

Efter några timmar i rättssalen, fick vi gå. Vi hade båda, av olika orsaker, spänt oss och var både lättade och hungriga. Gardy bjöd mig på thairestaurang och vi satt länge och pratade om upplevelsen. Gardy var glad över att allting nu var över, ingen hade blivit skadad och försäkringen hade sett till att bilen var fixad.

Det var en intressant dag! När jag kom hem packade jag flera timmar (jävla packningstrauma) för Miami. Det känns spännande att åka iväg!! Nu sitter jag här och skriver, borde sätta ner det sista i väskan och sen gå i säng. Förresten, jag kom att tänka på att idag i rättegångssalen hördes inte ett enda "objection - objection overruled". Kanske det inte var nån film heller ;)

Utvecklingssamtal

Den här veckan har varit utvecklingssamtalens vecka. På måndag träffade vi miss Horos och talade om Sera, på onsdagen var det miss Vincent som talade om Adrian. Efter dessa två möten kan vi bara konstatera att vi är fruktansvärt glada och stolta över våra barn!

Ashley strödde bara beröm över Sera! Eftersom Sera tillhör ESOL-nivå 1, d v s de som kommit utan förkunskaper i engelska, får hon inte ett betyg efter den första quartern som slutade den här veckan. Hon får en utvärdering och den diskuterade vi med Ashley. Sera har gått framåt med stormsteg och utvecklas dag för dag. Hon talar, läser och skriver på engelska i allt längre meningar. Efter att ha blygt och lågmält svarat på frågor, vågar hon nu ta utrymme, markera och svara med hög och klar röst. Hon är väldigt duktig på att ta emot instruktioner och förstår genast vad som krävs av henne. Ifall Ashley korrigerar något i hennes språk, behöver hon inte göra det mer än en gång, Sera gör aldrig samma misstag på nytt. Vi fick se Seras utvärdering av sig själv och hon hade, på typiskt finskt vis, gett sig själv låga poäng. Hennes mål var: I will listen and focus more! Ashley skrattade hjärtligt och sade att det knappt finns någon i klassen som fokuserar och lyssnar bättre än Sera! Hon sade också att Sera är duktig i både läsning, skrivning och matematik. Sera läser åk 4 matematik redan! ESOL-läraren berömde också henne och Ashley konstaterade att Sera talar bättre engelska än den andra utlänningen i klassen, en kille som redan varit ett år i USA. Det enda kruxet var att Sera de senaste veckorna har börjat stava sämre, kasta om bokstäver. Vi har märkt detsamma när det gäller den svenska stavningen och jag tror faktiskt att det beror på att engelskan kommit så starkt in i hennes värld. Hon behöver tid att få alla pusselbitar på plats. Det var två leende föräldrar som vandrade hem till Wriley Road för att ge Sera en jättekram!

På onsdagen träffade vi Claire, Adrians lärare. Eftersom Adrian är ESOL-2 elev, får han betyg redan såsom alla andra. Claire kunde bara berömma Adrian och hon var framförallt imponerad av hans förmåga att stava rätt och ha en perfekt interpunktion. Hon sa att han stavar bättre än de infödda amerikanerna och undrade vad det beror på. Ja, det undrar vi också! Månne det kan bero på att han har en perfekt svenska? Ofta går språken hand i hand. Han lär också ha en otrolig känsla för nyanser i engelskan. Här ger man bokstavs-vitsord där A är det bästa. Adrian hade flera A:n och några B:n, inte ett enda C eller D! I matematik var han O=outstanding! Han läser åk 6 matematik redan. Det sämsta vitsordet var - surpriiiise - art! Adrian hatar att rita, måla och vara kreativ...
Claire sade också att Adrian gått framåt då det gäller det sociala. I början hade han inte vågat säga när han inte förstod och då Claire gick fram till honom för att fråga om han förstod, nickade han alltid men kunde inte alltid förklara. Nu har han lärt sig att det inte går att "juxa" för att komma lättare undan. Han blir tvungen att förklara sig och när han inte kan, måste han medge ;) Svårt för coola Ade!!
Adrian fick massor av beröm, liksom Sera av ESOL-läraren. Bådas språk är väldigt bra!
Lika breda leenden på föräldrarnas läppar när de gick hem för att ge Adrian en jättekram!
Ofattbart och härligt att det gått så bra!

söndag 9 november 2008

Ett fartfyll veckoslut i november

Söndag kväll. Sitter i soffan, äter Fazers Blå och tänker tillbaka på en helg som varit väldigt fartfylld.
Fredag var det bastukväll på ambassaden. Innan det träffades Karen och jag i Georgetown för att gå till en nail studio. Vi satt i masserande stolar bredvid varandra och skvallrade på svenska högt och ljudligt för ingen förstod oss ändå. Samtidigt satt en kvinna vid fötterna och skrapade, masserade, smorde och lackade medan en annan filade naglar, masserade och lackade. Vad lyxigt det kändes och vad FINT det blev! Jag har alldeles perfekt formade, grannröda tå- och fingernaglar. Färgen har hållit hela helgen utan att flaga det minsta trots att jag duschat, diskat, krattat. Dit måste jag gå igen! Efter manikyr och pedikyr körde Karen Juri och mig till ambassaden där vi åt, bastade och pratade med andra journaliser och respektive. Mot slutet av kvällen drogs Vodkan fram och shotar skulle drickas ur drinkglas.... Den som inte svepte sin, var en looooooser. Det behöver väl inte sägas att vi var ganska många som var tämligen lulliga. Vid midnatt hoppade vi i några taxin och åkte till Madam's Organ, en krog i tre våningar i Adams Morgan. Vi ockuperade en soffgrupp och gick ibland för att dansa till ett live jazz-band i nedersta våningen. Det var ganska livligt ska jag säga! Först när krogen stängde gav vi upp, hoppade i en taxi och åkte hem. Jag vaknade med århundradets huvudvärk på lördagen. Den höll i sig nästan hela dagen!
Adrian, Monica och Juri åkte till Adrians sista match för säsongen, Sera och jag blev hemma och jag sov till 12 utan att må bättre. Drog på mig joggingbyxor och gick ut i trädgården för att kratta bort min morkkis och alla löv som singlat ner. Att kratta ihop gick ändå an men att böja mig ner och lyfta upp lövhögar för att placera dem i en säck gick bara inte! Efter ett par timmar kom Juri hem med kinamat och kraft att samla ihop lövhögarna. Då satt jag ute i solen i bara t-shirt och läste spanska i trädgården! Vilken dag!
På kvällen åkte vi till Kennedy Center i Virgina för att se "Shear Madness", en helt fantastisk pjäs, en komedi om ett mord i en hårsalong. Den var jättebra och alla, både vuxna och barn älskade den! http://www.kennedycenter.org/calendar/? fuseaction=showEvent&event=TGMAD

Söndag åkte vi på utfärd till Arlington Cemetery för att se på den enorma gravgården och främst J.F Kennedys grav. Vi kom precis till den mastodontiska, disciplinära vaktbytesceremonin och fick i varmt solsken se många lackskorklädda hälar slå ihop och många honnörer visas. Det var intressant, allvarligt men samtidigt litet smått skrattretande med alla stelbenta, spatserande vakter. Efter gravgårdsbesöket tog vi bilen till Georgetown, till Paper Moon, en italiensk restaurang där vi åt en delikat lunch-middag innan Karen kom och plockade upp mig och vi åkte till Chevy Chase Ballroom för danstimmar. Idag var det fundraising för Miamikongressen. SAOCO, gruppen som ska uppträda, samlade in pengar för resan och så fick vi som avslutning se de danser de ska uppträda med nästa veckoslut. Vi dansade till kl 10, i 5 timmar så fötterna var verkligt sjuka!
Nu en bit choko till och så i säng!

torsdag 6 november 2008

Obama - 08!

Det lönade sig att hålla tummar! Vilken historisk dag 11/04/08!!! Var man än rörde sig såg man människor med ett klistemärke på bröstet - I voted. Vilken stolthet!
Juri åkte på jobb 4 på morgonen och vi visste att vi inte ser honom innan onsdag kväll. Meppu kom till oss på valvaka och vi satt klistrade vid tv:n efter en god middag. Det framkom i ett relativt tidigt skede att Obama var segrare och vid midnatt fick vi alla höra det fantastiska tal som kommer att gå till historien. Det känns faktiskt fint att få ta del av det stora som händer i det här landet! Samtidigt är det på nåt sätt skönt att det är över. Vi har levt några månader här då presidentvalen dominerat vår vardag på alla sätt! Juri (som levt i det mer än ett år redan) har jobbat mer än någon kan klara av och nyhetssändningarna har avlöst varandra. Vardagen har präglats av reklam och sloganer. Och så plötsligt är allt bara över! Nu följer några månader av tom tid då Bush sitter i sitt vita hus och väntar på att Obama tar över!
Till natten bäddade vi åt Juri på soffan nere i vardagsrummet och på morgonen när vi steg upp till en vanlig skoldag (efter 4 dagars ledighet!) var han redan på jobb.
Monica åkte iväg på en egen tur till muséer i Washington och Meppu och jag tog vår bil till Potomac Mills, ett stort outlet-köpcentrum ca 1 h från oss. Jag köpte klänningar till Miami-resan. Ja, vi har nu beställt flyg till Miami veckoslutet 14-17 november för att njuta av sol, värme, dans och trevliga människor!

Idag, torsdag, skypade jag länge med Anneli och fick se Amanda som vuxit så mycket! Vad härligt söt hon var! Och Anneli fräsch som bara vad! Meppu kom på morgonen och hann tala en stund med Anneli innan Bruce kom för privatlektioner. Meppu var superduktig, hon dansade cha-cha som aldrig förr och videofilmade våra timmar. Jag hade en sämre dag, var aningen spänd och irriterad så det märktes.... Bruce hade fint tålamod och i slutet av danstimmen, då han försökte lära mig salsa on two, lyckades det plötsligt! Vilken utmaning! Ska det aldrig liksom gå att vila på lagrarna och njuta av t.ex. att man lärt sig SALSA och bachata och sånt. Nej, sen ska man vidare och lära sig salsa on two då allting kastas upp och ner igen. Istället för att starta på clavens första takt, startar man nu på den andra. Det som nu sitter i ryggmärgen ska dras ur och modelleras om. SUCK! Å andra sidan njuter jag mer av salsa on two för det ger en mjukare, mer sensuell dansstil!

Efter att Bruce åkt, for Juri och jag och handlade inför kvällens släktfest. Mats, Karen, Liam, Oskar, Kea och vår familj med Monica träffades hemma hos oss för mat och prat och vin och stoj! Det var en härlig kväll då barnen njöt av att vara tillsammans och vuxna satt och pratade över god mat. Kvällen var osannolikt varm och vi satt med dörrarna öppna ut i trädgården medan barnen lekte därute i mörkret! Det var säkert 17-18 grader på kvällen ännu! Imorgon har de lovat sommarvärme och sol! Juri och Monica ska åka med Sera på fieltrip till en trädgård här i Maryland. Hoppas de har en härlig dag! På kvällen ska Juri och jag till ambassaden på bastukväll med andra finska journalister och det känns härligt för vi har barnvakt!!!! Lyx!

tisdag 4 november 2008

Lördag-tisdag i början av november

Lördag, matchdag. Vi steg upp till en underbart het dag, över 20 grader redan tidigt på förmiddagen. Vi åkte alla till Adrians match i DC och Panthers vann 6-3, Adrian gjorde hattrick!! Vi njöt i solen, hejade på killarna och pratade med andra föräldrar som stod vid planen. Hemma hade vi krattalko och fick både fram- och bakgården att se riktigt fina ut!
Mot kvällen åkte Juri och jag iväg till stan för att träffa Annina, Colin, Mats och Karen. Vi satt på Café Citron och åt och drack mojiton tills musiken blev så dundrande att killarna inte stod ut. De gick över gatan till en irländsk pub, satt där och drack öl och skrävlade. Karen och jag stannade på Citron och dansade en timme innan vi joinade killarna. Vi tog taxi hem i fiffig tid, Juri skulle stiga upp kl 6 och göra juttu och ja... han var lullig och hade raspig röst när han talade in sin juttu ;)

Söndag promenerade vi omkring i våra kvarten och visade Monica skolan och omgivningen. På kvällen åkte jag iväg på mina danstimmar och njöt som bara vad av att få dansa, träffa trevliga människor. Vi blev tillfrågade om vi (Meppu, Karen och jag) vill komma med till Miami när Saoco deltar i ruedatävlingar 14-16 november under en salsakonferens. Hmmm..... låter super!

Måndag åkte Monica, barnen och jag till Air- and space museum och såg månraketer, flygplan, film och annat spännande. Så tog vi taxi till Kramer Book and Afterwords på lunch/middag och gick i bokhandeln och shoppade böcker. Det var en skön dag! Juri jobbade och har 2 hysteriska dagar framför sig. Vi håller tummar för Obama!!!

Catching up!

Vad tiden går! Jag har inte hunnit skriva på länge så jag måste ta ett hopp tillbaka några dagar, ända till fredag, Halloween!
Hade en tidig morgon för att hinna packa ner alla dräkter, hårspray, örhängen, skor och sånt för skoldagen. Adrian och Sera hade en helt vanlig dag fram till lunch. Då bytte alla om till skrämmande kostymer för att paradera ut ur skolan 13.30. Föräldrar var på plats för att beskåda den långa paraden av söta små barn i Tingeling-dräkter och fruktansvärda monster med groteska masker i de högre klasserna. Femmorna som är äldst i skolan kom sist med en liten fördröjning för att förhöja stämningen. Med en ghetto-blaster i högsta hugg kom så miss Vincent med sina coola femmor tågande. Det fanns en hel del Obaman och Palinare i leden ;) Paraden avslutades inne i skolan där alla klasser hade fest. Vad de hade satsat!! Klassrummen var inredda till små skräck-kammare med spindlar, nät, fula masker, blinkande ljus, talande små gubbar o s v. I femmornas skräckabinett satt spågummor och spådde framtid för barnen. De hade limbo- och munkätartävlingar (Ann, fick du ordet rätt nu ;) Så dukades ett godis-smörgåsbord fram med en massa karkki som skulle sättas på söta kex. De flesta måtte ha fått en sockerchock och det där var bara början ännu! Lärarna var utklädda till nördar! Det som var mest annorlunda jämfört med de finska skolor jag besökt var lugnet! Barnen var så glada, ivriga men lugna och sansade. De lydde de vuxna, tog det coolt och njöt av situationen. Jag kan bara ana det kaos och skrik och den villervalla som en dylik fest skulle åstadkomma i Finland. Jag har försökt fundera på vad det kan bero på. Kanske en orsak är det stora antal vuxna som deltar och engagerar sig i evenemangen i skolan. De ger barnen en signal att det här är fint, viktigt och att det är något man vill satsa på för att barnen ska ha det bra. I finska skolor är läraren allena ansvarig för allt som ska göras utanför det sedvanliga skolarbetet.
Klockan 3 slutade dagen och barnen hann hem för att vila en stund för den stora smällen. Juri åkte till flygfältet för att möta Monica som fick dimpa ner i ett veritabelt kaos ;) Sera, Adrian och jag gick till Antonellis på pre-trick or treat-pizza med en massa andra barn och vuxna. Så delade barnen upp sig i grupper, flickorna och pojkarna skilt för att gå ut på sin trick or treat runda. Jag gick med flickorna och Kim. När mörkret föll vällde det ut monster och spöken ur alla hus och barnen sprang från dörr till dörr för att få godis. Många vuxna hade också klätt ut sig och det var en härlig stämning på gatorna! Vi gick några kvarter och tittade på håll när flickorna artigt knackade på och fick sina karameller. De flesta hade sin dörr på vid gavel och största delen av husen var väldigt fint dekorerade med pumpor, lampor, spindlar, nät och spöken. En del hade satsat riktigt mycket och gjort house of horror! Sera och Adrian besökte ett sånt där vinden ven via en bandspelare och psyko-musiken spelade. Inne på bordet låg spindelnät, blodiga huvuden och annat hemskt! De som ägde huset var ett gammalt par som aldrig själv haft barn men som vill satsa på halloween för andra barns skull. Mannen hade tagit på sig rollen som en vålnad och smög omkring på gatan utanför huset i en lång cepe med mask och huva på. Han så vääääldigt skrämmande ut där han tyst som en vindpust kom fram bakom ett träd för att lika tyst försvinna igen. Jag måste säga att jag fick kalla kårar fast jag är vuxen! På en gård satt folk runt en brasa och grillade marshmallows och drack varm cider och alla vuxna som kom på besök fick smaka. Det var en alldeles speciell kväll!
Monica och Juri kom direkt till Antonellis och satt där med Kims föräldrar och talade politik en stor del av kvällen! Så kom vi alla hit till oss och som tur var kom några sena trick-or-treatare hit också men vi har nog flera kilo godis kvar!
Jag hoppade snabbt i duschen och klädde om mig till djävul för kvällens salsafest. Meppu och Karen kom hit och hämtade mig och så åkte vi iväg till the Salsa Room på Halloweenfest. Det var en fin kväll där alla satsat verkligen på sina kostymer! Där dansade sjuksköterskorna med The Cat In The Hat, Scream med pirater och Zorro med fångar. Folk var på superhumör och några t o m i fyllan vilket är ovanligt för salsan ;) Vi dansade till kl 2 och då var jag nog ganska så trött! Ser redan fram emot nästa Halloween!!