Seras hiphop-uppvisning!

Seras lilla hiphop grupp!


Den energiska Setarra, läraren!



Spiderwalk

I slutet av höstterminen, den 12 december, hade Sera uppvisning med sin hiphop grupp. De visade upp 4 olika sånger som de övat koreografi till. Sera går på Imagination Stage på hiphop. Som kuriosa kan nämnas att Obamas döttrar Sasha och Malia går i samma dansskola (kanske jag berättat tidigare) och Sera har sett dem ett par gånger. Men tillbaka till uppvisningen. De söta barnen presenterades av sin även så söta Setarra lärare som dessutom berättade hur de jobbat med de olika koreografierna. Så dansade eleverna till olika sugande hiphop bitar. Efter uppvisningen fick alla elever ett betyg med verbalt utlåtande om deras styrkor och svagheter, sådand de kunde förbättra. Sera fick veta att hon lär sig snabbt och är duktig på koreografier men att hon kunde träna sina magmuskler lite bättre så att hennes "core" skulle bli starkare, viktigt i dans. Det var en fin show och vi var så stolta föräldrar!!!

Konserter!

Adrian spelar triangel



Westbrook Winter Concert dec 17


Jag gillar skolorna som barnen går i. Både Westbrook Elementary School och Westland Middle School. Förutom att de har hög standard på undervisningen, gör de också en hel del extra och trevliga saker. Som nu innan jul, då båda skolorna hade konserter. Adrian med skolbandet och Sera med kören. Båda är frivilliga. I Westland kan man välja "band" på schemat och då har man det varje dag i veckan. Som finne jag är, ser jag framför mig ett rockband med elgitarrer, trummor, bas och sångare. Det är ju så som band ser ut i finska högstadier. Men inte här. Här talar vi om ett stort band, klassiskt sådant, med tromboner, fioler, saxofoner, cellon, ja allt. Adrian hade, överraskande nog, valt percussions :) Det betyder inte att han bara sitter och dundrar på trummor utan han spelar alla slagverk från trianglar till xylofoner och alla slags trummor och cymbaler däremellan. 14 december hade skolans olika årskurser sin årliga konsert. Vilken kvalitet! Där stod finniga tonåringar i sina vita kragskjortor och svarta byxor och spelade klassisk musik med glädje! Vi fick höra olika klassiker, visor, t.ex. greensleeves, oye como va mm. Och vi var rörda! Musikläraren, en smal, späd, rödhårig kvinna, hade total kontroll över sina band som hon själv dirigerade. Jag kan inte låta bli att tänka på de uppträdanden jag sett i högstadiet på jul- och vårfester. Ifall man spelar för publik där, spelar man rock, covers, vilket i sig är fint. Men var finns variationen? Visst, Adrian skulle helst spela Nirvana eller Metallica men gladeligen smällde han ihop sina enorma cymbaler till någon marsch den där kvällen. Och visst utvecklar det musiksmaken och -kännedomen!

I Westbrook var det den årliga julkonserten för kören, 17 december. När man går i fyran får man börja sjunga med i kören. Barnen övar under skoltid och missar man någon lektion, får man bara ta igen det och göra läxor hemma. Även i Westbrook har de en energisk musiklärare, Ms McNeill, som övar med barnen så de verkligen kan sina stycken! Det är en glädje att se hur ivriga barnen är!

Monica skulle delta i båda konserterna men hennes flyg var försenat på måndagen så hon missade Adrians konsert men fick ta del av julsångerna på Seras som tur var!

Man ska aldrig lana nagon annans bil....

Igen en gang har det bevisats att man ska undvika att lana andras saker.... Igar jobbade jag som vanligt pa Falls Church, blev kord av Juri som behovde var bil for att plocka upp Nicke fran tagstationen senare pa dagen. Eftersom jag alltid har bilen, var jag overtygad om att jag kunde kora med egen bil och hamta en julgran till skolan. Jag skulle kora till ett lopptorg och kopa en gran och julgranspynt. Fick sa instruktioner och rusade ivag. I hissen kom jag plotsligt pa att jag inte har nan bil och fick snopet aka upp tillbaka och lana Rauls bil, en gammal Honda. Jag kande redan nar jag satte mig i bilen att nat sku ga pa tok men tankte att jag bara ar fast i barndomstankar "inte lana andras saker, de gar anda sonder". Turen till loppisen gick fint och det gamla skrallet skotte sig exemplariskt. Det kandes som att sitta med rumpan fast i gatan eftersom jag ar sa van vid var hoga tron! Pa garden steg jag ur bilen och trots att Hondan hade en remote, laste jag inifran som jag ar van vid med var bil. Dar startade cirkusen. Larmet slog pa och jag tillats inte ga in i bilen igen. Jag ryckte pa axlarna, gick in och borjade shoppa. Oron gjorde att jag maste ga ut igen och kolla laget, oppnade dorren och larmet slog pa igen. Jag tankte starta bilen for att se om det hjalpte men det tillats jag inte, ingen chans. Larmet bara tjot. En asiatisk man dok upp med tobaken i mungipan och gjorde vad han kunde, rokte ner Rauls bil, hamrade pa remoten, oppnade och stangde men inget hande. Han bad om ursakt att han inte kunde hjalpa och korde sin vag. Kort senare dok en annan man upp, en amerikan som stallde tusen fragor och hamrade pa remoten och sag forbryllad ut. Inget resultat. Jag talade med Raul i telefonen och det visade sig att han inte hade en blekbla aning om vad som kunde felas bilen.... Snart dok en tredje man upp, en vietnames som jag sett jobba inne i butiken. Han talade en obegriplig engelska men visade att vi sku hoppa in i hans bil och aka till CVS for att kopa nya batterier till remoten. Vi fraste ivag, fick ett batteri och bytte det. Pa vagen tillbaka till loppisen borjade mannen beratta om sitt liv. Han sa att han just kommit ut ur fangelset dar han spenderat 3 veckor som straff for ett slagsmal med en annan vietnames som han kladde upp. Orsaken till att han jobbade pa loppisen var att han fatt samhallstjanst 60 timmar och darmed befann sig dar just nu. Jag som alltid foljer min intuition maste medge att jag, da jag steg in i bilen till att borja med, kande en liten oro. Nu, nar han berattade sin historia och dessutom rakade missa avtaget till loppisen, blev oron plotsligt storre.... Jag papekade att vi korde fel medan min fantasi skenade ivag ("tank om han kor mig till nat avskilt stalle, misshandlar mig och styckar mig i tusen sma delar") Vi var ju anda i USA, psykopaternas naste. Det hjalpte ju inte att jag just nu laser om psychological disorders och frossar i psykopater, schizofrener och andra avvikande personligheter. Naval, vi vande om och landade sakra och hela pa loppisens gard och jag rodnade inuti. Alarmet gick att stanga av och allt var frid och frojd. Den vanliga lugna Falls Church fredagen hade dock tagit en annan vandning!
Efter incidenten akte jag ivag till Friendship Heights, at en lunch och vantade pa att Juri och Nicke sku komma med bilen sa jag kunde ta hem dem medan de fortsatte till en hockeymatch. Fredag kvall tillbringade jag hemma med nasan i psykologiboken medan Sera lekte hos Kate och Adrian for pa Westland middleschool Fall Play, en teaterforestallning. Kvallen slutade alltsa lugnt....

En dramatisk söndagskväll!

Igår kväll kom jag hem från danstimmarna vid tiosnåret som vanligt. Alla var uppen ännu men barnen kröp snart i säng och jag satte mig i soffan för att pusta ut, Juri jobbade i sin bunker. Plötsligt hörde jag brandbilen, vilket i sig inte är underligt här, men den ljöd så högt att jag lystrade noggrant. Snart lystes vardagsrummet upp av blinkande röda och blå ljus och jag tittade ut och såg inte mindre än 3 stora brandbilar precis utanför vårt hus. Min första irrationella tanke var ju att nåt hänt vårt hus så jag rusade ut. Vips, inom en minut var gatan full, från ena ändan till andra, av brandbilar, vi räknade senare till åtminstone 8!! Det visade sig vara grannens hus som hade någon mindre eldsvåda på gång. Med grannen menar jag den galne mannen med sin familj och sina 2 chowchown. Han vankade ute på gården och berättade att han efter en promenad med hunden sett stora lågor slå ut genom skorstenen. Vår gata var upplyst som mitt på dagen och målmedvetna brandmän trampade över vår gräsmatta fram till grannens hus. De klättrade tyst och lugnt upp på taket, nagelfor huset inuti och på en halvtimme var faran över. Troligen var det ett fågelbo som funnits i skorstenen och nu fattat eld. Det är inte så konstigt att det upptäcktes först nu, vi hade nämligen 17 grader och sol i torsdags och på söndagen var det minusgrader och snö!! Så grannen hade antagligen tänt sin brasa för första gången den här säsongen. Eftersom vi ganska snabbt visste att grannens hus inte var i fara, kunde vi njuta av spektaklet och det var verkligen som att vara med i en film! Ska sätta in några foton här så får ni se!

Nu snörvlar vi alla utom Juri, vi stod ju ute i kyla i alltför litet kläder!