Sofia är här!!

Igår åkte vi iväg till Montgomery mall med Sofia för att shoppa! Hon hade lite abstinens eftersom hon inte hunnit gå i några butiker ännu sen hon kom. I mallen fick vi 4 timmar att bara rusa iväg! Sofia fick bestämma takten och butikerna så vi tillbringade tid i Abercrombie & Fitch och Forever 21. Eftersom jag inte hade en tanke på att shoppa (slutresultatet kan du räkna ut själv...) så passade jag på att kolla in mall-dofterna. I somras fick jag höra att alla mallar har en egen doft som är patenterad och alltså inte får säljas eller användas någon annanstans. Montgomery mall har sålunda en egen och den kände jag så fort jag steg in. De facto har jag märkt det tidigare, inte minst när vi var där i våras och Adrian hade ont i magen och meddelade att han nästan måste spy av den starka parfymdoften. För det är parfym, tung och stark. Sedan har alla butiker egna dofter och vi fick känna på Abercrombies starka parfym. Där dundrade musiken så högt att man inte kunde tänka! Kanske det är meningen att sinnena ska avtrubbas så man shoppar mer än man har tänkt.... I alla fall fick Sofia fulla kassar och efter mer shop och Thai mat åkte vi hem i fuktiga, småregniga kvällen.
Här hemma på Wriley Road lagade vi mat och satt ute i trädgården till halv 1 och lyssnade på cikadorna och pratade om livet. Herregud vad skönt det är!!!
Idag vaknade vi 9-tiden, åt ett av våra låååånga morgonmål ute i trädgården, åkte till matbutiken för att inhandla mat till kvällen och invänta Sofia! Så åkte vi iväg till Bethesda pool, simmade, jag 1 km, och plaskade och solade medan vi studerade pärlbok för kommande smyckesprojekt! Just nu är Helena alias Juan ute i trädgården och fixar det fint för Sofia. Det ska bli levande ljus i mängder, barbeque och ännu mera njutning. Sofia är på väg!

..."Thank you for the music, the songs I'm singing..."

Tisdag, soldag, pooldag! Alla lustiga USA-regler upplevda igen en gång men den här gången var Sera lärare och kunde föreläsa för Kevin om alla "safety breaks", "adult swims" och "don't run, don't jump with goggles on" o s v. Men vi njöt i solhettan vid Bethesda pool. Vid 4-tiden åkte vi hem för att duscha, packa picnic-korgen och köra iväg till Wolftrap i Vienna, Virginia http://www.wolftrap.org/ för att se ABBA-the show. Solen gassade och vi anlände senare än vi tänkt så både parkering och Wolftrap var överfullt. Tur så hade vi Helena med oss, som beslutsamt banade sin väg bland filtar, människor, Whole Foods godsaker och fann en plats på en plätt som vid första anblicken verkade vara frimärksstor. Filtägarna kring oss makade snällt på sig och vi fick breda ut vår egen picnic-duk och duka våra rester bestående av hemmagjorda hamburgare, mozzarellasallad, nachos med dip, popcorn, cotton candy, Corona och rödvin. I solgasset, fukten och människoglädjen avnjöt vi vår mat och bara tittade storögt omkring oss på alla tusentals människor som så fridfullt och städat kommit tillsammans för att se och lyssna på ABBA. När mörkret började falla och eldflugorna dansa, steg bandet upp på scenen. Det visade sig vara en kvartett från Sverige som verkligen på håll liknade originalupplagan. Med sig hade de diverse kända musiker och drog sen igång en show som fick nästan varje picnicare att stiga upp på sin filt och vaja av och an, hoppa, dansa, ropa och framförallt sjunga med! Men jag lovar att Helena och jag var nästan de enda som sjöng med när Fernando uppfördes på svenska! Sera och Kevin studsade omkring med neonband i händerna och såg så glada ut! Personligen shejkade jag som värst när "Rock me" spelades, en låt som jag inte hört på länge och som väckte ungdomsminnen.
Efter en show på en och en halv timme, slutade bandet spela efter en encore och en massa applåder och på äkta amerikanskt organiserat vis banade alla sin väg mot bilarna i en lugn, sansad massa och innan vi visste ordet av var det nästan tomt på området. Man kan se att det här folket är vant vid tillställningar som det här! Inga spyende, kissande, bråkande, örisande utan glada människor åt, umgicks, drack vin och dansade och åkte sen hem.
Det var en fantastisk kväll som gjorde oss alla på så gott humör! När vi kom hem kröp barnen i säng och Helena och jag satt i trädgården i ljussken och drack en Metaxxa för att avrunda en fin, känslofylld kväll!

Underbara dagar i Bethesda!

Heta, loja, härliga dagar förflyter i sakta mak. Vi har ingen aning om vilken veckodag det är eller vad klockan är. När vi är hungriga äter vi, däremellan dricker vi och när vi är trötta sover vi (utom på morgonen för jetlagen gör att vi alla vaknar väldigt tidigt ännu.
Igår morse skedde ett litet missöde med vår pressé panna, den slant och sprack och utan kaffepanna klarar vi ju sidu inte oss en dag heller. Fram med internet, Bodumbutiker lyser med sin frånvaro så det var bara att fräsa iväg till Ikea och få första hjälp och en ny kanna. BARA en kanna, kom ihåg! Fast på vägen genom de ringlande gångarna såg vi oooo tuikkun måste vi ha, oooo nya underlag till bordet i trädgården, oooo så vackra servetter, oooo en kupa till mikron och åååååå nya vita plastskärbräden går det inte att leva utan, summa 60 dollar. Tack och hej.
Iväg till poolen, simma 1 km, njuta, sola, bada, hoppa! Karen, Sofia och barnen dök upp där också så det var riktigt trevligt. Så via Safeway för att inhandla ingredienser till hemhamburgare och snabbt hem hungriga och solkyssta. Korkade en iskall öl och vred ihop gudomligt goda burgare. Vi dukade ute i trädgården med nya underlagen, en massa levande ljus och så satt vi och mumsade medan eldflugorna dansade omkring oss som discolampor! Cikadorna gnisslade i varje knut och livet kändes underbart! Sera och Kevin var så rörande, de satt med oss i mörkret och ljusskenet och konverserade om livet, om rädslor, tankar, som två vuxna människor! 11-tiden fick vi dem i säng och så korkade vi en ny rödvin och smakade på den nyinköpta Metaxxan och fortsatte med livstankarna! Härligt!!!

Dag 1 med tammarna

Lördag morgon vaknade vi alla kring 6 av tidsskillnaden. Ingen kunde sova vidare utan steg ganska snart upp. Vi gjorde ett furstligt morgonmål med färska frukter, scrambled eggs och åt ute i trädgården i solen!! Vilken fin start på vår semester! Eftersom vi frusit så i Finland, bestämde vi oss för att ta en riktigt het pooldag, simma, sola och bara njuta. Vi låg och stekte oss bredvid och i poolen hela dagen. Så åkte vi via butiken och handlade ingredienser till Helenas och min traditionella måltid - broiler, grönsaker, kokosmjölk och rödvin till. Vi satt sen och åt, njöt och gäspade. Jetlagen är inte över ännu förstås och barnen sku gärna ha kroknat redan 8-tiden men vi förbjöd dem, ville inte vakna vid 6 igen följande morgon!
Ute regnade det och blixtrade oavbrutet så vi satt inne med levande ljus, AC:n på men svettades ändå!

DC here we come after a loooong break!

Efter litet mer än 3 kalla och molniga veckor i Finland, vaknade vi den 24 juli hos Helena och Kevin i Nordsjö, redo för hemfärd! Det var inte en vanlig hemfärd med familjen utan det var Helena, Kevin, Sera och jag som skulle åka iväg till DC! Juri sov också där och vaknade med oss för att köra oss till flygfältet. Adrian hade tillbringat sina senaste dagar och nätter med vänner på svenska gården och var inte där för att ta avsked.
Efter en alltför kort natt, åkte vi iväg till Helsingfors-Vanda flygfält för att checka in till vår plan som skulle ta oss via Frankfurt till Dulles. Vi försökte vid incheckningen få platser bredvid varandra för båda flygen men det lyckades inte. Till Frankfurt satt vi en bit ifrån varandra, Kevin och Sera tillsammans. I Frankfurt skyndade vi till gaten för att eventuellt få byta våra biljetter så vi kunde sitta alla fyra tillsammans. Gatetjänstemannen såg skeptisk ut men knapprade på sin dator en lång stund medan han då och då lyfte sin blick för att fästa den i decolltaget på både Helena och mig. Efter ett tag och en ringlande kö bakom oss, printade han ut nya biljetter, log finurligt och sade nåt om "busines"... Vi smilade tillbaka och ställde oss i den normala boardingkön varifrån vi vänligt men bestämt flyttades till busineskön. Vi vågade naturligtvis inte knysta nåt till barnen ifall vi på nåt sätt hade missförstått alltihop så vi bara följde strömmen in till planet. Våra platser visade sig finnas i en businesavdelning och Seras och Kevins miner går inte att beskriva! I vår avdelning fanns 2 rader bänkar och inte vilka som helst. De var stora, breda stolar med inbyggd massage och fjärrkontroll till de flesta lägen man kunde tänka sig. Stolen blev till en säng eller en fåtölj eller vad man ville. För såna som vi som alltid åkt inklämda mellan diverse svettiga, hostande resenärer, var det här osannolik lyx. Det var nog inte bara barnen som var ivriga, två mammor kunde inte dölja sin förtjusning när de hörde skumppa-korkarna smälla bakom gardinen :) Vår närmare 9 timmar långa resa till DC var en en sann njutning! Servicen var klanderfri och drinkar bjöds ut med väldigt regelbundna mellanrum. Innan middagen som valdes från en trerätters meny, torkade vi händerna med heta servetter och den vita duken lades på bordet framför oss. Middagen med förrätt och varmrätt avrundades med antingen en osttallrik eller en chokladtårta med portvin eller konjak till.... Efter maten kunde vi välja mellan glassiga damtidningar eller ett otal filmer medan vi drog ett skönt täcke över oss och fällde ut stolen i halvliggande läge. Vi kände absolut för "Confessions of a shopaholic", vad kunde väl passa bättre i detta överflöd av lyx (flygplanslyx). Sera och Kevin sov inte en sekund på hela resan, det var väl litet för spännande kanske! Vi landade i DC nästan en timme för sent och kom sen till Wriley Road till ett varmt och svettigt hus där trädgården svämmade över av ogräs! Men det gjorde ingenting, det kändes så underbart att vara hemma! Vi åkte iväg till Safeway för att handla morgonmål, barnen ville stanna hemma för de var så trötta vid det laget ren! Helena gick omkring intresserat och petade på allt, förundrade sig och valde ut det och det och det som ska smakas på :) Barnen ramlade omkull av trötthet innan 9 ren, vi satt en liten stund längre och gick sen i säng.