Tunga tider för sjuka Sera

I tre veckors tid har vi haft en liten sjuk flicka här hemma! Sera hade en hel vecka feber, det skrev jag om i föregående blogg. Efter antibiotika fick hon gå till skolan en dag, så kom veckoslutet och måndag, tisdag därefter var hon så matt och trött och klagade på att hon blev alldeles andfådd i uppförsbacken på väg till skolan. När hon kom hem både måndag och tisdag, somnade hon genast och sov några timmar. På tisdagen sov hon på soffan i vardagsrummet och när vi tog en titt på henne, såg vi att hon var alldeles flammig i ansiktet. Vi väckte henne och lättade på kläderna och fann att hon hade riktigt röda, svullna, flammiga ben och fläckar här och där på hela kroppen. Jag hoppade i bilen med henne och åkte till emergency på Sibley hospital. Där var en lång kö och vi fick sitta i ett hett väntrum med en massa hostande, spyende, sovande patienter. Under tiden klättrade Seras utslag upp längs kroppen på henne, timme för timme. Ena stunden var magen alldeles illröd och kliande, en timme senare var det armarnas tur. Med jämna mellanrum kontrollerade sköterskorna att Seras andning inte var påverkad. Så äntligen var det vår tur och vi fick flytta in i ett rum och en läkare undersökte Sera. Läkaren Paula tyckte genast att det såg ut som "drug-allergy" och trodde det berodde på Amoxicillinet som Sera ätit. Efter en titt på syremängden i blodet, insåg läkaren att det nog var nåt annat som inte var rätt heller. Sera fick en "breathing treatment" och låg sedan med syremask en stund. Hon fick olika sorters mediciner mot andningssvårigheter, utslag och syrebrist. Den sista medicinen var på tok för stark så efter 10 minuter kastade Sera upp den och hade otroliga kramper i magen. Efter det var hon så trött och blek. Efter 5 timmar på akuten och diverse "breathing treatments" hade syrehalten i blodet inte ännu heller stigit så läkaren ordinerade röntgen av lungorna och så märktes det att Sera hade lunginflammation! Hennes vänstra öra var också inflammerat. Halv elva på kvällen åkte vi hem med 3 recept på mediciner och lilla Sera somnade samtidigt hon satte sig ner i bilen. Jag åkte till vår närmaste CVS för att inhandla medicinerna som hon måste påbörja på natten och närmare halv två var jag hemma. Det var en så tung kväll, speciellt för Sera, som var så tuff och duktig! Men även om det inte var jag som var sjuk, kände jag mig så utmattad och gråtmild hela natten. Oron och tröttheten var hemsk! Följande morgon hade vi tid till en barnläkare, som nu är vår egen officiella barnläkare. Hon bekräftade att medicineringen var ok trots att vi tyckte att den lät litet väl tung med antibiotika, inhalator och steroider!
De närmaste dagarna var Sera bara hemma, såg på tv, sov, läste. Eftersom det (igen) var ledigt från skolan, President's day, fick barnen en extra vilodag och på tisdag morgon var det dags för en kontroll hos läkaren innan Sera fick gå till skolan. Innan läkarbesöket hade vi märkt att hostan var borta, likaså den tunga andningen men Sera var inte sig själv. Hon hade rödflammigt ansikte, förstorade pupiller som inte ens verkade reagera på ljus utan som gav henne ögonvärk speciellt då solen sken. Hennes humör var också förändrat. Hon var flegmatisk, smått deppig, långsam och allvarlig. Blicken saknade den där vanliga glimten och Sera-glädjen. Ibland tillät jag mig sjunka djupt i desperation och ångest och tänka att hon kanske är allvarligt sjuk. Det kändes som om jag skulle gå i bitar och jag gick omkring med en molande värk i magen hela tiden. Det var ju viktigt att inte visa åt Sera hur oroliga vi var.
Kontrollbesöket var ok, läkaren sa att vi ska ge Sera minst en vecka att repa sig, att få medicinen ur kroppen. Hon berättade att steroiderna är väldigt starka och att det är vanligt att man får personlighetsförändringar, tillfälligt. Sera ordinerades sol, god mat och Gatorade energidryck! Gissa om hon var glad när hon fick komma med mig till butiken och handla en megapack Gatorade ;) Innan vi lämnade läkare, kramade hon om Sera och tittade ner i hennes hår och lade märke till glitter på hårbottnet. Hon skämtade om det och jag krafsade Sera i håret och råkade av en slump få syn på ett "födelsemärke" jag aldrig sett tidigare. Läkaren såg det samtidigt och sa att det nog inte alls ser trevligt ut. Genast grävde hon fram telefonnummer till en hudspecialist och sa att vi absolut ska kolla det så fort som möjligt. Krampen i magen kom tillbaka, just när jag känt mig lättad för att Sera höll på att bli frisk. Vi fick tid till hudspecialisten 2 dagar senare, det var idag. Vi tillbringade 45 minuter i väntrummet, 30 sekunder hos läkaren som sa att det ser fint ut, behöver inte åtgärdas, bara följas med under ett halvt års tid. Suck av lättnad, hem igen med en flicka som idag för första gången verkar vara mera sig själv! Hon har glimten i ögat, pratar och skrattar som förr! Vi åkte hem, poppade popcorn och bänkade oss på tumis framför Netflix och såg Dirty Dancing med huvudena ihop. Jag snörvlade och snyftade flera gånger under filmen, mest för att jag kände mig så lättad över hela situationen och för att det varit så fruktansvärt tunga veckor fyllda av oro och ångest över lilla Hapschou som bleknat och magrat så mycket. Men nu återvänder hon med full energi! Kanske det hjälpte henne att vi hade en girls night igår med Annika, Sera och jag där jag gjorde en full pedikyr åt Sera med peeling, massage, nagelbandskräm, fotkräm och nagellack!