Vi ar i New York

Nu har aventyret startat! Onsdag morgon 30/7 kl 5.15 plockade en taxi upp oss och forde oss till flygfaltet. Vi var alla helt matta efter alla grat-avsked och pa tok for lite somn. Flyget gick till Dusseldorf dar vi vantade 4h pa fortsattningsflyget till NY. Efter 22 timmar vaken tid landade vi och tog en taxi in till Manhattan. Jag kan saga att man kande sig ganska liten, vaknat i Nordsjo och slutar dagen i New York. Varmt, fuktigt, kaotiskt. Oljud och massor av manniskor. Harligt!!! Vi kom in till centrum osterifran och det var en magisk kansla da Empire state buildning plotsligt stod framfor oss. Checkade in pa hotellet vilket visade sig vara kanska sjabbigt. Dyrt var det ocksa, 300 dollar for en natt med mogliga heltackande mattor, vata dessutom. Vi duschade av oss och gick ut i kvallen for att fa en bit mat. Alla kande sig sa yra och trotta att vi tog en pizza pa narmaste italienska stalle. Barnen satt och vindade med ogonen, blinkade av trotthet men glada var de! Helt otroliga! Kl 9 pa kvallen sov barnen och jag som sma grisar ren. Juri lag och tittade pa tv (what's new?)

Eftersom vi somnat sa tidigt, vaknade bade Juri och jag kl 4 lokal tid, lag och viskade en stund och laste sen tills barnen vaknade. Vi forsokte fa tag pa en hyrbil vilket visade sig vara svart men efter nagra samtal bestalldes en bil till kl 2. Vi gick ut pa stan i vimlet nagra timmar. Upp i Empire state building och ett varv till Times Square. Barnen var trotta, speciellt Sera som helst skulle velat vila. Jag maste saga att det verkligen pirrade i min mage. Jag ar nog valdigt fascinerad av den har staden. Har bestamt att jag ska lara kanna den!! All puls, alla manniskor, alla kanda byggnader, atmosfaren, wow!

Nu ar Juri och Adrian ute pa stan for att plocka upp bilen, sa hamtar de oss och vi aker till Washington. Vi hoppas vara dar fore kvallen sa vi hinner skaffa lite lakan och annat som gor att vi kommer igang med vardagen.

Spannande, ofattbart, konstigt och harligt!

alla prickar pa bokstaverna saknas, sitter pa hotellets internet-cafe och skriver!

Saker på väg

Flyttfirman Niemi har klåpat!!!!! Våra möbler låg i lager i Helsingfors 2 veckor efter att allt var packat och klart. De behövde scannad kopia av våra pass och visum, mailade om det men talade inte om att de behövdes för att överhuvudtaget skicka iväg våra saker. Det betyder att vi är en månad utan våra egna saker där, inga bestick, inga kläder mer än dem vi packat ner nu för en vecka. Barnens skola hinner väl börja innan vår egen soffa kommer! Försöker att inte bli desperat, det kunde varit nåt värre som strulat.

Man kan ju se positivt på det hela; nu MÅSTE vi ju shoppa lite kläder ;)

En dag kvar....

Huuu.... nu är det bara en dag kvar i vår "gamla" lägenhet..... Allt är ett otroligt kaos, för mycket saker kvar, för många ostädade skåp, för mycket ogjort! Solen gassar ute men vi rusar som yrbollar omkring och försöker få allt gjort inför onsdagen då flyget går lite över 7 på morgonen. Idag har Juri hyrt Pakuovelle-bil för att föra vår säng till Barösund, lite överblivna möbler till avstjälpningen. Jag har varit hemma med Cami och städat, kastat tonvis med onödiga saker. Innan det var jag till frissan i Borgå för att ta bort mina hårförlängningar. Mitt hår är alldeles förstört, tunt som fjun, små stripor som hänger här och där. Jag har gråtit över det (fast jag vet inte vad jag egentligen gråtit över, kanske det är de stora känslorna kring flytten, kombinerat med mitt tunna hår). Men jag kommer alldeles säkert att sätta nya, jag gillade mitt långa, feminina hårsvall. Lite måste det få vila emellan.
Tillbaka till flytten: Imorgon kommer Helena, Annika och Cami för att hjälpa mig att städa. Juri åker in till stan till banken för att skriva fixa bilköpet. Ja vi fick vår bil såld! Skönt, just innan vi flyttade. Priset helt hyfsat, vi är riktigt nöjda. Vi blev också erbjudna en bil i Washington. Mika och Meppu ringde igår och frågade om vi vill köpa deras Dodge Gran Caravan, en ganska gammal (10 år) men stor bil med 3 rader bänkar. Priset skulle vara mycket modest och jag som inte är så bilgalen blev frestad. Juri däremot har pojkdrömmar om någon finare bil så han är lite tveksam. Mäkeläinens är så goa så de låter oss ha bilen genast när vi kommer så vi får prova den.

Vi åker alltså iväg onsdag morgon, Helsingfors-New York och stannar i NY över natten för att se lite av staden. Vi kom överens om att alla får se något de vill se under dagen och så åker vi "hem" till Wriley Road mot kvällen. Lite spännande är det eftersom Lufthansas personal tydligen gått i strejk och vi ska flyga med dem. Måste se hur vi kommer iväg... Vi kommer att vara tvungna att städa huset noggrant p g a Adrians allergi eftersom de haft katt i huset. Adrian hade ett allvarligt allergi-anfall tidigare i sommar så vi blev en aning skrämda. Nu har vi både medicin och en epi-pen (adrenalinpenna) för säkerhets skull. Enligt läkaren borde det inte vara något problem eftersom katten inte bott där på någon månad och vi sakta men säkert kan städa bort alla spår av den. Hoppas hon har rätt.

Jag har fjärilar i magen, massor av dem. Ibland känns det som om jag ville gråta men samtidigt känns det så spännande! Ett äventyr ligger framför oss. Många tårar har runnit under alla de fester som ordnats för oss, alla fina tal, kramar och gåvor. Få se hur det känns när vi sitter där och är så långt borta.
Skriver mer sen!!

Läspassion

Glömde skriva i föregående blogg om en bok som uppfyller mig totalt just nu! Mitt i all stress och flytt söker jag bara tid att få läsa ens en liten stund! Boken heter "Vi måste tala om Kevin" och är skriven av Lionel Shriver. Den är helt fantastisk!! Gripande, djup, analytisk. Manar till eftertanke, en sida kan ta en kvart att läsa för jag måste stanna upp och fundera, läsa om, gå tillbaka. Härligt! Jag älskar såna läsupplevelser! För att ge en bild vad den handlar om skriver jag baksidestexten här:

"Familjen Plaskett-Khatchadourian är på ytan en alldeles vanlig amerikansk familj. Men strax före sin sextonde födelsedag skjuter Kevin Khatchadourian ihjäl sju skolkamrater och två av skolans anställda.
Hans mamma, Eva, är den enda som inte är förvånad över det som hänt. Ända sen Kevin var nyfödd har hon anat att något inte står rätt till med sonen, men ingen har lyssnat på hennes varningar - särskilt inte hennes make, Franklin. Han är en sorglös ärkeamerikan och republikan som envist försvarar sin bild av den lyckliga familjen, trots att den långsamt faller sönder.
Efter morden försöker Eva bygga upp sitt liv igen, och under tiden skriver hon brev till Franklin, som hon inte längre lever med. Äntligen ska hon få ge sin version av hur hon upplevt Kevins uppväxt, utan att bli avbruten, och hon gör det med svart humor och en nykter blick.
Den historia hon berättar väcker frågor om skuld och ansvar.
Vi måste prata om Kevin är en roman som vägrar släppa taget, och som dröjer kvar långt efter det att sista sidan är läst.
Boken belönades med Orange Prize 2005.

Rekommenderar varmt!!

Ångestfyllt!!

Nå nu är de här, 4 personer som rotar och river i alla våra saker! En kille är i Seras rum och man hör ibland hur något pipande mjukisdjur ger ljud ifrån sig, som om det protesterade. Kl 9 i morse kom de. Trevliga typer, glada och energiska men allt känns väldigt konstigt. Jag har inte kunna analysera den känsla som överväldigade mig några timmar efter att de börjat. Jag känner mig ledsen? orolig? nervös? Jag vet inte! Men det känns inte bra. Kanske det är så definitivt nu när allt som vi äger och har finns inne i bruna kartonger där det står NIEMI, fragile, kitchen table, CD:s osv. Imorgon bär de ut alla paket i en bil så i natt sover vi bland dessa hundratals lådor. Samtidigt är det inte en fiffig förklaring att det är definitivt. Jag har ju hela tiden vetat att vi flyttar. Jag vill ju flytta! Eller vill jag? Jo, nog vill jag! Väl? Men jag sku så gärna hoppa över det här skedet! Bara åka iväg med en kass packad med kläder, flygbiljetterna och passet. Så sku vi komma till vårt hus i Bethesda där våra saker väntar på oss, färdigt uppackade.

Om en halvtimme ska de pysa iväg härifrån, de kommer kl 8 imorgon för att fortsätta. Ikväll går vi till Jancku och Viktoria på middag, skönt, vi kommer bort från den här yrseln.

Solen skiner ute men en oro gnagar på mitt innanmäte.

Mitt i stressen...

Imorgon kommer flyttkarlarna och börjar packa ihop! Det kommer att ta 2 dagar och fr.o.m fredag är våra möbler och saker på väg till Washington. Det kändes i början jättelyxigt att tänka sig att någon annan packar och visst, det är bättre än om vi själva vore tvungna att få varje liten pryl i någon låda. Men jag kunde inte ana hur mycket det ändå är att göra för oss. Vi vill först och främst inte ta med ALLT skrot vi har och det har ju samlats en hel del under åren. Sen måste vi ju fundera ut vad vi behöver här 2½ vecka innan vi åker. Bestick, kläder, kastruller, täcken, handdukar mm. De flesta sakerna måste vi kasta innan vi åker så det är de fulaste handdukarna, de mest udda, slitna besticken som blir kvar. En del måste vi ändå låna ihop, täcken, påslakan och sånt. Vi insåg igår att vi antagligen borde bo på hotell den sista natten innan vi åker eftersom flyget går tidigt och ingen av oss orkar stå och sortera bort det sista så att lägenheten är tom då vi far.

Varje morgon då jag vaknar och ligger så där halvt i drömmarnas värld, är det något som väcker mig. I morse var det paniken över att vi glömt att ringa elbolaget! Och Helsingfors telefon! Och att jag måste komma ihåg att tvätta de lakan vi nu sover i så de är torra och klara att skickas iväg imorgon! Och vilka skor ska bli kvar för veckorna vi ännu bor här?
Nå allt kan inte förberedas, det kommer ändå att vara en hel del vi märker först när vi ska packa ner allt. Viktigaste är att inte flygbiljetterna eller passen åker iväg i fredag ;)

Vi har en massa människor vi vill träffa innan vi åker och dagarna är ganska fullbokade med sociala evenemang! Det är kiva, lite kontrast till plikterna här hemma! Dessutom kan det nog vara skönt att komma bort från vår tomma lägenhet så ofta vi bara kan! Här kommer ju fr.o.m fredagen att finnas bara 4 madrasser och en tv!! Angst!

Nu ska jag sortera skorna innan Sera vaknar. Juri och Adrian åkte iväg till Adrians första match för idag. Den andra ska jag gå och titta på innan jag åker till Ingvar på middag!

Hejs!