"this is it"

Idag ska hela familjen gå och se filmen om Michael Jacksons liv. Juri är egentligen inte så intresserad, jag är måttligt men vi tänkte att det är en fin upplevelse för barnen. De har ju invigts i Jacksons mystiska liv ända sedan hans död i somras och han kommer att leva kvar som en legend, kanske för evigt. Både Adrian och Sera ser fram emot det!

Just nu tampas jag med en enorm muskelvärk, går som en 80-årig gumma med gikt (vad det nu sen egentligen är). Orsaken är god. På tisdagen var jag på en ny zumbatimme med Karen och vi studsade, dansade, vickade, salsade, snurrade och fånade oss så svetten sprutade! Gick sen genomsvettiga till Chadwicks på en öl och pratade bort ett par timmar. Igår morse steg jag upp, fortfarande hypad av zumbakicken och tog mig till mitt gym på en "total body conditioning" timme. Så nu är jag conditionad så det förslår. Känner garanterat av varenda en liten myrmuskel i kroppen men det är ju positivt i alla fall! Zumban och total conditioningen gav så mycket mera än bara fysiskt välbefinnande. Jag har i två veckors tid varit fräsande irriterad och otålig för att jag inte fått tillräckligt motion. Jag har släääääpat mig ut på promenader med audiobooks i ipoden och bara hatat det. Jag måste få göra sånt som jag tycker om, som får mig att skratta medan jag gör det. Dansen är ju förstås en sån grej men jag har inte haft tid att dansa så mycket som jag velat de senaste veckorna. Jag måste få röra på mig ordentligt, så jag svettas och blir trött, minst tre gånger i veckan. Nu har jag troligen löst det. Dansen får fortfarande utgöra den största kakbiten, några timmar varje fredag eller lördag och så de 4 timmarna på söndag. Däremellan får det bli zumba en gång i veckan och total body conditioning en till två gånger. Det ser ut som en plan som jag kunde leva med! Sen gör det inget om det blir en vecka paus emellan, jag vet ändå att jag återgår till det och det räcker för välbefinnandet. Låter kanske konstigt men jag känner mig så lättad och glad och ler när jag vaggar uppför trappstegen med ett "aaaj, oooj, puust"!

Idag fick vi ut vår senaste tent, den vi skrev i tisdags. Jag skrev ett A igen!!!! 3 A:n i 3 tenter! Härligt! Speciellt glad är jag över den här tenten för den kändes litet osäker. När jag gick till biblioteket på campus-området, råkade jag stöta på min professor som vinkade mig till sig och mysande meddelade mig att han ger ett A i mellanbetyg åt mig, avslöjade också att vi är endast 3 av 33 studeranden som får ett A. Jag smilade och tackade varpå han svarade "you're worth it"! Med lätta steg trippade jag till bibban för att studera! Det kallas motivation!

Just nu har Sera antagligen en bookreport i skolan. Hon har övat framför mig och Adrian flera gånger och jag håller tummarna för henne. Igår kväll laddade hon upp sin book report och sin skolåda med bilder och berättade allvarligt och koncentrerat om sin "The princess and the frog" medan hon svängde sig med ord som "genre" "litterära grepp" "författarens avsikt med boken" utan att blinka! När hon var klar sa hon på sin svengelska: "Mamma, jag tycker inte om när min röst blir så mörk när jag är nervös. Fast jag kommer nog inte att vara nervös imorgon för jag är kind of proud of myself för det här projektet. Jag har gjort allt helt själv" Underbart!! Den här skolan har lärt henne att vara proud of herself! Eleverna berömmer varandra, ger komplimanger och engagerar sig i varandras arbeten. Läraren är också väldigt noggrann med att ge feedback, massor av feedback. Ms Geddes, Seras lärare, hade skickat hem ett formulär med bedömningskriterier för den muntliga delen av bokprojektet. Det var en lista med 15 punkter! Jag dyrkar skolorna här!

Nu ska jag unna mig en double espresso med skim milk för att fira mitt A. Senare ikväll åker barnen och jag till Georgetown för att möta Juri och mumsa popcorn i AMC-teaterns mörker. Skönt!

Förresten, här är härligt varmt idag, närmare 20 grader! Till Halloween lär det ska bli 24! Jag njuter!

Birthday dance at CCB

Se också följande inlägg med rapport från födelsedag och vardag i Bethesda!

Födelsedag nr 2 i USA

Jaaaha, så är jag 41. Suck. Flera rynkor, färre år kvar att leva, flera funderingar på vad jag vill göra med mitt liv...

Födelsedagen gick i ett huj, kände knappt av att jag fyllde år. Men vad skulle det nu vara att fira så här på gamla dar hahah! Juri kom hem sent på natten den femtonde så han hann inte vara med och fira alls. Barnen och jag åt pesto och goda bakelser och tittade på en film. Tidigt på kvällen meddelade Adrian att han mådde litet dåligt och ville gå och lägga sig så han skulle vara i skick till lördagens Metallicakonsert i Charlottesville.

På fredagen var vi alla lediga men Adrian vaknade med feber, Sera var fortfarande ganska trött och Juri jobbade så dagen gick åt till att vara hemma och ta det lugnt.

På kvällen gick jag till Salsa Room för "birthday dancing". Vi var några stycken som provade på att äta där (rekommenderar inte) och så dansade vi halva natten. Jag åkte iväg hemåt redan efter midnatt för att få sova ordentligt innan jag skulle på jobb på lördag. Lördagsjobbet gick snabbt, en massa strul med låsta dörrar, sjuka lärare och söndriga kopieringsmaskiner gjorde att dagen gick i ett huj. Adrian kände sig yr och svag men låg i sängen ända tills det var dags att köra iväg till konserten. Plötsligt var febern borta och energinivån hög :)

Sera och jag gick till basaren och packade upp våra smycken. Eftersom det regnat oavbrutet i 3 dagar, var folk hemma och vägrade komma ut så försäljningen var därefter. Det var närmast tomt så det sporadiska vi sålde, var inget att hurra för. Vi räknade till 85 dollar efter 5 timmar och då packade vi ihop. Det var dock trösterikt att ingen annan heller sålt dessmera förutom en kvinna som prånglade ikoner....

Sera och jag kom hem vid 9-snåret, poppade en stor bunke popcorn och lade oss i sängen och tittade på en film. Snart ringde Juri och Adrian från konserten och vi fick höra "Master of puppets" och "Nothing else matters" ackompanjerade av jubel och skrik! Det gick ju inte att prata med dem men vi antog att Adrian mådde prima! 2-tiden fick vi ett textmeddelande att killarna var på hotellet uppspelta och nöjda.

På söndagen anlände Juri och Adrian fulla av historier och med ny t-skjorta (Adrian) och vi tittade på videon och bilder från konserten. Jag gick till Chevy Chase Ballroom på salsa och blev där överraskad med kaka och birthday dance!!

Måndag gick Adrian till skolan som vanligt men på tisdagen vaknade han svag och yr och hostade illa. Idag är det onsdag och han är fortfarande hemma från skolan för att inte bli värre däran. Sera är fullt återställd och har varit i skolan hela veckan. Få se om flunssan drabbar oss vuxna också. Jag har haft megahuvudvärk i 2 dagar nu och undrar om det kan vara en början. Äter vitaminer så det kommer ur öronen för att inte krokna. Juri jobbar som en galning och tär antagligen på sitt immunförsvar så vi får hålla tummarna. I natt kom han i säng efter 6 på morgonen....

Så här ser vardagen ut hos oss för tillfället. Inga fotisträningar nu när Adrian är sjuk. Tent nästa veckas torsdag. Annars är allt som förut och jag fortsätter min smyckestillverkning även om basaren gjorde att ivern dalade för några dagar. Men nu är det tillbaka och bara huvudvärken släpper ska jag sätta mig ner och skapa igen!

onsdagstankar

Tiden har flugit iväg och jag har inte haft en stund med så mycket energi att jag satt mig ner för att skriva. Nu har allt blivit aningen övermäktigt så bloggen får bli min ventil.
Så här till en början undrar jag varför Murphy måste spela ett spratt varje gång Juri är på en längre resa.... Han är i Californien 10 dagar och en hel del har hänt under den tiden. Hela resten av familjen är som trasor efter att ha gått på i ett galet tempo. Adrian har haft träningar titt som tätt, spelat fotboll 5 dagar av 7. Förra helgen hade han turnering vilket innebar väckning efter 6 för att hinna till matcher som spelas en timmes körväg härifrån. Lördagen såg ut att vara totalt omöjlig med avfärd för Adrian kl. 7.20, jobb för mig 8.45 och hiphop för Sera kl. 1. Tre saker på en gång och den enda vuxna i familjen sitter på jobb! Nå det fixade sig efter emailanden, telefonsamtal och snälla grannar. Inte nog med det, söndagens match började också i ottan, alla upp innan tuppen och så till matchen och med gasen i botten hemfärd så Adrian skulle hinna på paintball-födelsedagskalas en timmes körväg i andra riktningen. Tack och lov så körde födlarbarnets föräldrar alla killar dit! Och vi hann!! Och Adrians lag gick inte till final så Adrian missade ingen match! Frid och fröjd men idag är det onsdag och vi går på högvarv fortfarande. Därtill har skolorna haft öppet hus (en story för sig, jag tar den senare) och idag vaknade Sera med feber! Det innebär att jag inte kan åka med Adrian på träningar idag (hur i friden ska jag lösa det, någon carpooling fungerar inte för tillfället) och imorgon har jag psykka-föreläsningar på morgonen :( Suck, att det skulle hända just när Juri är borta!! Men så är det ju alltid, säger en butter mamma....

Nå nu har jag fått spotta ur mig frustrationen. Jag hoppas att lilla Seruschka inte har svininfluensa. Här hotar man med att alla virusar som härjar just nu är svininfluensa. Så det är bara att följa med. Sera kom just nedtassande från sängen och sa att huvudvärken litet lättat eftersom hon fick en tablett. Hon var genomsvettig och står nu i duschen. Jag tänker med milt våld få henne att hållas i sängen hela dagen och sova sova sova. Det har varit en bristvara de senaste 2 veckorna, barnen har inte haft en enda sovmorgon! Inte jag heller. En per vecka måste man ha, en enda morgon då den förbaskade klockan inte ringer 6.20. Igår kväll var Adrian så genomtrött att han gick omkring och fräste, spottade och var så ful i munnen. Samtidigt var han gråtfärdig och negativ och irriterad över allt, läxor, projekt, lillasyster, mamma, allt! Jag kände medlidande med honom, han har varit så duktig med sin skola och sina tusen träningar och matcher de senaste veckorna! Jag motade honom i säng, masserade och skrapade hans rygg och föreslog att han inte skulle ha sin klocka att ringa 6.20 som han plikttroget har varje morgon utan istället låta mig väcka honom 6.45 och så köra honom till skolan. Han verkade nöjd och glad och låg tillochmed och gosade en stund i sängvärmen efter att jag väckt honom. Tänk att en halv timme till på morgonen kan göra så mycket!

Nu har jag fått papperen från Åbo Akademi, översatta examenspapper som jag skickat iväg till WES, world education services, för att se om jag kunde få till godo några studieveckor från min Master's degree från Finland. Min filosofie magisters examen lät så rolig på engelska "Master of Art" haha! Kreativt så det förslår!

I fredag har barnen ledigt från skolan. Det är basardagen i armeniska kyrkan och vi ska väl försöka ta oss dit och se om våra smycken går åt! Rapport följer!

Nu kom Sera ner med täcke och dyna, vill ligga på soffan nära mig. Jag tänker använda min hemmadag effektivt och studera, laga smycken och läsa. Hoppas lilla gumman blir frisk snabbt!

Tänkte sätta in några fler bilder av mina smycken också på samma gång!