Eftersom vi inte kunnat ligga på beachen under resan, ville jag definitivt värma mig vid poolen och vaknade för säkerhets skull vid 7 och tassade ner till poolen för att reservera de mjukaste, finaste stolarna intill poolen. Vi åt frukost vid poolen, simmade och njöt. Vi låg i skugga de första par timmarna och det var ändå hett, vi fasade nästan för när solen skulle klättra över hotelltaket. Och det gjorde den! Efter det var det omöjligt att ligga i solstolen mer än en kvart åt gången, sen måste man plumsa i eller åka lojt i floden med en iskall margerita i handen. Juri och Adrian gick in till en sportbar och såg matchen mellan Portugal och Spanien. Sera och jag joinade dem vid lunchtid och åt en bit. Så tillbaka till poolen igen en stund innan vi var så solsnurriga att vi måste gå upp på rummet och vila vid 4.
Vi köpte biljetter till en trollkarlsshow på hotellet, Lance Burton http://www.lanceburton.com/ I Las Vegas bör man, förutom spela på casino, se en trollkarlsshow. Och vi fick minsann valuta för pengarna. Burton trollade bort bilar, duvor, barn i publiken och sig själv på de mest otroliga sätt. Det var plymer, vackra flickor, stora bilar, rök och blingbling för hela slanten. Fascinerande och trollbindande. Alla gillade nog showen fast Juri och jag konstaterade att man nu har sett det....
Efter showen gick vi ut i natten för att fota och köpa litet "kräsä". Vi gick till M&M world, en "butik" i 4 våningar med ALLT du kan tänka dig som har med M&M att göra, godis, kläder, muggar, dockor, bollar, samlarobjekt..... På väggen i tredje våningen fanns tuber från golv till tak fyllda med godis och det säger sig självt att det var omöjligt att hålla barnen från att fylla några påsar. Och Juri med för den delen.
Över två veckor av resande, flängande, upplevande, körande, bytande av hotellrum o s v, hade nog börjat ta ut sitt. Vi kände oss alla trötta och redo att gå till hotellet för att packa. Vid midnatt började allt vara klart för avfärd hem till DC och vi ställde klockan på 3 på morgonen. Efter 3 timmar medvetslöshetssömn vaknade vi alla, duschade och gjorde oss klara för att föra vår bil till uthyrningen och gå ombord på planet till Salt Lake City (till Juris förtret). Las Vegas var i full gång när vi rullade ut från parkeringen vid 4.30 snåret, några välklädda damer ramlade in på hotellet när vi for... Så följde en lååååång resa hem, vi landade i Baltimore kl 5 och var hemma 7.30. Behöver jag berätta att huset var knäpptyst kl 9 för alla sov som stockar!
Vilken resa! Ett minne för livet!!!
fredag 2 juli 2010
Grand Canyon
Sov superdåligt i det fina hotellrummet i Grand Canyon, ingen aning vad det berodde på! Tidigt upp och iväg till G.C. Vi hade litet bråttom eftersom vi ville vara i Las Vegas någorlunda tidigt och hinna uppleva det också! Körde till nationalparken, fick en karta över dalgången men hade ingen aning om vad som var fiffigast, att ta shuttlebussen och se stora delar av Canyon eller köra själv eller kanske promenera. Gick till infodisken och fick tipset att då man har litet bråttom, lönar det sig att köra till en parkeringsplats en liten bit från info och så promenera, då har man bästa vyerna. Så gjorde vi, parkerade och promenerade de 50 metrarna till southern rim. Det som öppnade sig för våra ögon går inte att beskrivas i ord!!! Det var sagolikt vackert, fascinerande enormt och ofattbart skrämmande samtidigt! 600 m ner öppnade sig Gran Canyon som utformats av Colorado River, floden vi simmat i föregående dag! Dalgången är på sina ställen mellan 6 och 29 km bred!
Vi fotade en massa men inga bilder kan någonsin mäta sig med det man ser med egna ögon! Vi vandrade hänförda längs den södra kanten, gick ut på hisnande farliga stenar för att få de finaste bilderna och jag var svettig i händerna hela tiden. Jag kunde i några skeden inte riktigt njuta för jag måste vakta barnen hela tiden, fix idé! Redan nu när jag tänker på det, får jag kallsvettiga handflator! Inga räcken fanns på de flesta ställen och folk gick ju som vi ut på ställen som kunde ge fina foton! Huuuu!
Efter Grand Canyon hoppade vi i bilen, ställde in navigatorn på Las Vegas, 5 timmar och gasade iväg. Vi stannade inte för nåt annat än att på på WC eller fota Hoover Dam. Kl 6 rullade vi in i Las Vegas och såg de glittrande casinona, de enorma hotellbyggnaderna och tog in på vårt fina hotell, Monte Carlo. Vi bodde på 30nde våningen med utsikt över strippen (huvudgatan) och väntade bara på att ljusen skulle tändas. Vi hann byta om och gå till poolen, vilken pool! Där fanns förutom vanlig bassäng, en "lazy river" där man kunde flyta runt i sin stora simring med en drink i handen, en vågbassäng med stillahavsvågor och en bubbelpool. Vi simmade tills den stängde (Juri gick i gymet också...) och så duschade vi och gick till en kinesisk (dyr!!) restaurang för middag. Efter maten var både Juri och Sera så trötta så de gick till rummet medan Adrian och jag ville gå ut i mörka kvällen för att se på livet där. I Las Vegas upplevde vi den varmaste natten vi någonsin känt. Det var garanterat 35 grader och heta vindar pustade och fläktade bort svetten. Vi promenerade 1,5 timme längs gatorna och in i några butiker innan energin tog slut. Vilken ljusmängd och vilken folkmängd! Mycket speciellt, en stad mitt i öknen där det aldrig är tyst, där casinona blinkar nätterna igenom och där en massa annat fuffens pågår i kulisserna....
Sov som grisar den natten!
Vi fotade en massa men inga bilder kan någonsin mäta sig med det man ser med egna ögon! Vi vandrade hänförda längs den södra kanten, gick ut på hisnande farliga stenar för att få de finaste bilderna och jag var svettig i händerna hela tiden. Jag kunde i några skeden inte riktigt njuta för jag måste vakta barnen hela tiden, fix idé! Redan nu när jag tänker på det, får jag kallsvettiga handflator! Inga räcken fanns på de flesta ställen och folk gick ju som vi ut på ställen som kunde ge fina foton! Huuuu!
Efter Grand Canyon hoppade vi i bilen, ställde in navigatorn på Las Vegas, 5 timmar och gasade iväg. Vi stannade inte för nåt annat än att på på WC eller fota Hoover Dam. Kl 6 rullade vi in i Las Vegas och såg de glittrande casinona, de enorma hotellbyggnaderna och tog in på vårt fina hotell, Monte Carlo. Vi bodde på 30nde våningen med utsikt över strippen (huvudgatan) och väntade bara på att ljusen skulle tändas. Vi hann byta om och gå till poolen, vilken pool! Där fanns förutom vanlig bassäng, en "lazy river" där man kunde flyta runt i sin stora simring med en drink i handen, en vågbassäng med stillahavsvågor och en bubbelpool. Vi simmade tills den stängde (Juri gick i gymet också...) och så duschade vi och gick till en kinesisk (dyr!!) restaurang för middag. Efter maten var både Juri och Sera så trötta så de gick till rummet medan Adrian och jag ville gå ut i mörka kvällen för att se på livet där. I Las Vegas upplevde vi den varmaste natten vi någonsin känt. Det var garanterat 35 grader och heta vindar pustade och fläktade bort svetten. Vi promenerade 1,5 timme längs gatorna och in i några butiker innan energin tog slut. Vilken ljusmängd och vilken folkmängd! Mycket speciellt, en stad mitt i öknen där det aldrig är tyst, där casinona blinkar nätterna igenom och där en massa annat fuffens pågår i kulisserna....
Sov som grisar den natten!
söndag 27 juni 2010
500 miles, 10 timmar, 133F
Grand Canyon!
I morse vaknade vi igen av tva killar som satter pa tv:n for att titta pa match. De hade bestamt att skjuta fram avfarden till Gran Canyon for att fa se atminstone en av dagens 2 matcher. Morgonmal, dusch, packning och sa ivag. Vi hade 9 timmar korning framfor oss, utan inraknade pauser!
Ganska snart borjade temperaturen stiga, ju langre in i landet vi korde! Naturen andrade karaktar och vi korde genom oknen, Mojave oknen. Laga buskar, Joshua trees och vidder av torra buskar och lag vaxtlighet, berg i bakgrunden. Vi korde genom lustiga sma stader med ruckliga motell, sma kusliga hus och oandliga gator in the middle of nowhere. Fascinerande att kunna fundera pa vad manniskorna gor pa dagarna i dessa sma stader! Just nu har vi akt over gransen till Arizona och temperaturen visar 113F, 45 grader C! Luftfuktigheten ar bara 12% sa det ar en brannande torr varme. Inga skallerormar har vi sett hittills!! Skriver mera snart!
Mitt under farden sag vi blatt vatten oppna sid vid sidan av vagen, Colorado River! Och lustiga, enorma hotell! Vi bara maste stanna och det var en oas! Hettan dallrade och vi hoppade ur bilen for att filma och fota och nastan genast insag vi att vi bara maste ta oss ett dopp i det sota vattnet! Det var sa svalkande, nastan en dromsk stamning dar vid flodbanken. Vattnet strommade med otrolig kraft, kom sakert langt uppifran bergen. Fastan man simmade med full fart mot strommen, kom man knappt framat! Vi plaskade och filmade en halv timme, akte sen vidare.
Solnedgangen i Arizonas berg var sagolikt vacker! Sakta sjonk solen bakom bergen och fargade himlen gul-orange-rod. Sa fort morkret foll, sjonk temperaturen ocksa och inom nagra timmar hann den sjunka fran 113 till 69. Vid 9-snaret var vi framme vid vart hotell, Red Feather och fick checka in i var svit! Jattelyxigt rum med bardisk, vardagsrum, sovrum och fint badrum! Synd bara att vi endast sover nagra timmar och sen aker for att se Gran Canyon!
Barnen och Juri plumsade genast i poolen och jacuzzin medan jag sprang till McDonalds och kopte halsosam kvallsmat hrmmmm.....
Sa sag hela familjen tillsammans pa National Geographics “Great white shark” dokumentar, gick sen i sang. Barnen lag och fnissade en stund men nu ska alla sova gott for att imorgon ta del av Gran Canyons skonhet! Godnatt!
San Diego
San Diego!
Lordag, latdag. Styrde kosan till San Diego och Coronado Island for att slappa pa beachen. Det har inte varit mer an en ordentlig beachdag sa vi tankte att vi kanske passar pa och vilar oss och laser, simmar och solar. Men tji fick vi, mulet och litet kyligt for att vara pa stranden, det blaste namligen ganska mycket. Vi korde over den langa bron fran San Diego till Coronado Island, en hog, bla bro. Innan uppfarten till bron fanns en skylt med “suicide counsceling 24 hours a day”, litet skrammande pa nat satt! Coronado Island var jattevackert med harliga pittoreska hus och vackra tradgardar. Man kunde se att dar bodde aningen rikare manniskor. Vi parkerade bilen pa huvudgatan och gick till en irlandsk pub for att se matchen mellan USA och Ghana. TV:n fanns overallt, bade inne i puben och ut pa pation. Vi satt forstas ute och passade pa att ata lunch (ganska acklig...). Sa gick Sera och jag till beachen, Sera byggde sandslott och inte ens vattendjuret Sera ville ga i det iskalla vattnet! Killarna kom senare och vi lag och vilade en stund innan vi bestamde oss for att aka in till San Diego, till Old Town. Forsta gangen visade navigatorn oss till nat riktigt shady stalle dar vi sag en skrammande typ sta i gathornet med nedblodad skjorta. Barnen blev litet skarrade och vi gav oss hastigt av mot riktiga downtown och sen Old Town. Downtown SD sag riktigt kiva ut och gamla stan var supermysig! Vi parkerade och promenerade langs smala gator med en massa mexikanska hantverk. Det morknade och vi beslot oss for att ata middag i Old Town och koade till en mexikansk restaurang. Medan vi vantade pa bord, bestallde vi varsin Margarita, jag en strawberry och Juri en Fred’s Cadillac. De var ENORMA och ingen av oss klarade av att dricka ens halva.... Dessutom pastod Juri att hans smakade bensin :)
Efter maten traskade vi i den kalla kvallen, alla kvallar ar kalla i Kalifornien, mot bilen och korde ca 1 timme tillbaka till motellet. Imorgon blir det tidig vackning och avfard mot Gran Canyon!
fredag 25 juni 2010
Midsommar i California
Midsommarafton i Ocean Side, CA. Morgonmal och sa vingard. Vi valde en liten vingard 45 min korning fran motellet. Deer Park hette den och var en kombination av en liten, liten vingard och en stor utstallning av gamla amerikanska vralak.
Vi fick en kort tur runt den sota vingarden och agaren berattade om sina druvor och procedurer. Han odlar 5 olika rodvinsdruvor och nagon vitvins-. Sa fick vi smaka pa 4 roda och ett efterrattsvin. Inget av dem var riktigt sa dar supergott tyckte vi men vi var vanliga och kopte ett par flaskor, en Petite Syrah fran 2006 och en Sangiovese fran 2002. Efter rundturen och provsmakningen hade vi en underbar picnic pa agorna, pa en grasslant, under ett trads skugga, med utsikt over harliga berg och vinodlingar!
Fran vingarden akte vi till stranden och Juri, Sera och Adrian tampades med enorma vagor medan jag lag pa stranden och huttrade och laste. Efter det gick hela familjen i motellets hot tub och njot en stund. Nu har Juri just kommit tillbaka med tacon till hela familjen. Det blir en skon kvall pa motellet och tidig sangtid! Imorgon San Diego!
Vi fick en kort tur runt den sota vingarden och agaren berattade om sina druvor och procedurer. Han odlar 5 olika rodvinsdruvor och nagon vitvins-. Sa fick vi smaka pa 4 roda och ett efterrattsvin. Inget av dem var riktigt sa dar supergott tyckte vi men vi var vanliga och kopte ett par flaskor, en Petite Syrah fran 2006 och en Sangiovese fran 2002. Efter rundturen och provsmakningen hade vi en underbar picnic pa agorna, pa en grasslant, under ett trads skugga, med utsikt over harliga berg och vinodlingar!
Fran vingarden akte vi till stranden och Juri, Sera och Adrian tampades med enorma vagor medan jag lag pa stranden och huttrade och laste. Efter det gick hela familjen i motellets hot tub och njot en stund. Nu har Juri just kommit tillbaka med tacon till hela familjen. Det blir en skon kvall pa motellet och tidig sangtid! Imorgon San Diego!
Universal Studios
Tidig vackning och morgonmal och nagorlunda i tid ivag mot LA och Universal Studios. 1,5 timmars korning. Vi kom fram halv 11-tiden vilket var en passlig tid att starta heldagen i theme parken.
Universal Studios visade sig vara jattefin och en positiv overraskning! En massa intressanta saker att se, valorganiserat program utan langa koer eller hysteri. Vi inledde dagen med en studio tour och fick se rekvisita fran manga kanda filmer. Det som gjorde det storsta intrycket pa oss alla var nog nar vi akte forbi Norman Bates motell och han kom ut ur ett av rummen, barande pa ett lik. Han dumpade liket i backluckan pa sin bil och fick sen syn pa oss. Med en mordisk blick drog han fram en kniv och borjade hotfullt ga mot oss med kniven lyft. Vi hann precis undan i var tram och akte runt gathornet bara for att se honom sta dar och glo mordiskt pa oss. Kusligt aven om vi var i sommarsolen! Vi sag ocksa den konstgjorda sjon dar Hajen filmats, gatan dar Desperate Housewives filmas och massor av andra intressanta grejer. Vi fick bl.a. aka in i en byggd metro-miljo dar vi sag specialeffekter som explosioner och metro-olyckor. Det var en jattespannande fard!
Fran studio touren gick vi till en waterworld how dar samma action pagick med vattenskotrar och osannolika stuntgrejer. Skadisarna var kandisar fran bl a CSI, Grey's Anatomy, Indiana Jones, Mission Impossible, Star Trek och andra filmer sa kvaliteten pa showen var hog!
Sa at vi feta hamburgare som sig bor och drack en ol. Jag bestallde en Corona och holl pa att baxna nar jag sag att det var en trippelstorlek pa flaskan :)
Efter lunchen gick vi pa Simpson's ride, en virtuell bergochdalbanetur. Tankte att det kanske nog inte ar sa varst haftigt men det var osannolikt!! Vi satt i en vagn som rorde sig pa stallet, skakade och vickade medan vi kastades ut i en rymd i hisnande farder tillsammans med familjen Simpson. Det var verkligen haftigt!!
Resten av dagen tillbringade vi i diverse rackerier och house of horrors. Vi orkade anda till 7 da parken stangde. Det var den mest positiva nojesparksupplevelsen jag haft och resten av familjen var ocksa supernojda!
Fastan vi var trotta, ville vi aka och se pa den legendariska Hollywood-signen och hittade pa internet ett tips varifran vi kunde se den pa hall. Man far ju naturligtvis inte ens komma i narheten av den sa den ska beundras pa tryggt avstand. Fotade och filmade litet pa en kulle dar sikten var ostord. Visst var den fin!
Sa akte vi in till LA, till Hollywood Boulevard for att se walk of fame. Det borjade bli kyligt och morkt och mjolksyran pressade pa efter en lang dag i solen. Vi parkerade och vandrade upp och ner langs gatan och fotade nagra av de haftigaste stjarnorna.
Juri ville bli fotad vid Anthony Hopkins stjarna men nagot spoooookyt hande! Han valde av misstag Anthony Perkins som ju var motellagaren i Psycho, mannen vi sett tidigare... huuuuu!!
Nar smartgransen var nadd och speciellt jag blev gnallig och trott (inte barnen hihi), ville Adrian annu se Michael Jacksons stjarna. Jag muttrade ilsket och gick med langa tander med pa att leta upp den. Tur var det! Det var en dag innan arsdagen for hans dod och folk hade satt sig pa trottoaren runt hans stjarna. Endel grat, spelade musik, hade levande ljus och stamningen var fin! Vi stod en lang stund och tittade pa och tog del av stamningen. T.om nyhetskameror var pa plats och Sera och jag blev fangade :)
Sa vandrade vi tillbaka till bilen och kunde konstatera att LA hade en litet kuslig stamning over sig och vi holl garna barnen valdigt nara intill oss nar vi gick. Det var litet underground stamning over Hollywood boulevard med smokeshops, porrbutiker, underkladsaffarer, tattoo studios och litet alternativa, smatt kufiska manniskor overallt. Mattet var ragat nar vi anlande till var bil pa en mork sidogata och hade parkeringsboter samtidigt som vi sag tva morka skepnader smyga omkring i omradet och se ut som om de verkligen inte hade goda avsikter. Det kandes skont att satta sig i trygga bilen och susa den 1,5 timme langa farden till Ocean Side och vart mysiga motell. Fa se vad vi orkar gora imorgon!!
Universal Studios visade sig vara jattefin och en positiv overraskning! En massa intressanta saker att se, valorganiserat program utan langa koer eller hysteri. Vi inledde dagen med en studio tour och fick se rekvisita fran manga kanda filmer. Det som gjorde det storsta intrycket pa oss alla var nog nar vi akte forbi Norman Bates motell och han kom ut ur ett av rummen, barande pa ett lik. Han dumpade liket i backluckan pa sin bil och fick sen syn pa oss. Med en mordisk blick drog han fram en kniv och borjade hotfullt ga mot oss med kniven lyft. Vi hann precis undan i var tram och akte runt gathornet bara for att se honom sta dar och glo mordiskt pa oss. Kusligt aven om vi var i sommarsolen! Vi sag ocksa den konstgjorda sjon dar Hajen filmats, gatan dar Desperate Housewives filmas och massor av andra intressanta grejer. Vi fick bl.a. aka in i en byggd metro-miljo dar vi sag specialeffekter som explosioner och metro-olyckor. Det var en jattespannande fard!
Fran studio touren gick vi till en waterworld how dar samma action pagick med vattenskotrar och osannolika stuntgrejer. Skadisarna var kandisar fran bl a CSI, Grey's Anatomy, Indiana Jones, Mission Impossible, Star Trek och andra filmer sa kvaliteten pa showen var hog!
Sa at vi feta hamburgare som sig bor och drack en ol. Jag bestallde en Corona och holl pa att baxna nar jag sag att det var en trippelstorlek pa flaskan :)
Efter lunchen gick vi pa Simpson's ride, en virtuell bergochdalbanetur. Tankte att det kanske nog inte ar sa varst haftigt men det var osannolikt!! Vi satt i en vagn som rorde sig pa stallet, skakade och vickade medan vi kastades ut i en rymd i hisnande farder tillsammans med familjen Simpson. Det var verkligen haftigt!!
Resten av dagen tillbringade vi i diverse rackerier och house of horrors. Vi orkade anda till 7 da parken stangde. Det var den mest positiva nojesparksupplevelsen jag haft och resten av familjen var ocksa supernojda!
Fastan vi var trotta, ville vi aka och se pa den legendariska Hollywood-signen och hittade pa internet ett tips varifran vi kunde se den pa hall. Man far ju naturligtvis inte ens komma i narheten av den sa den ska beundras pa tryggt avstand. Fotade och filmade litet pa en kulle dar sikten var ostord. Visst var den fin!
Sa akte vi in till LA, till Hollywood Boulevard for att se walk of fame. Det borjade bli kyligt och morkt och mjolksyran pressade pa efter en lang dag i solen. Vi parkerade och vandrade upp och ner langs gatan och fotade nagra av de haftigaste stjarnorna.
Juri ville bli fotad vid Anthony Hopkins stjarna men nagot spoooookyt hande! Han valde av misstag Anthony Perkins som ju var motellagaren i Psycho, mannen vi sett tidigare... huuuuu!!
Nar smartgransen var nadd och speciellt jag blev gnallig och trott (inte barnen hihi), ville Adrian annu se Michael Jacksons stjarna. Jag muttrade ilsket och gick med langa tander med pa att leta upp den. Tur var det! Det var en dag innan arsdagen for hans dod och folk hade satt sig pa trottoaren runt hans stjarna. Endel grat, spelade musik, hade levande ljus och stamningen var fin! Vi stod en lang stund och tittade pa och tog del av stamningen. T.om nyhetskameror var pa plats och Sera och jag blev fangade :)
Sa vandrade vi tillbaka till bilen och kunde konstatera att LA hade en litet kuslig stamning over sig och vi holl garna barnen valdigt nara intill oss nar vi gick. Det var litet underground stamning over Hollywood boulevard med smokeshops, porrbutiker, underkladsaffarer, tattoo studios och litet alternativa, smatt kufiska manniskor overallt. Mattet var ragat nar vi anlande till var bil pa en mork sidogata och hade parkeringsboter samtidigt som vi sag tva morka skepnader smyga omkring i omradet och se ut som om de verkligen inte hade goda avsikter. Det kandes skont att satta sig i trygga bilen och susa den 1,5 timme langa farden till Ocean Side och vart mysiga motell. Fa se vad vi orkar gora imorgon!!
onsdag 23 juni 2010
Ocean Side
Ocean Side, frascht motell, skon natt! Vaknade av att killarna igen tittade pa match kl 7 pa morgonen, viskande och hansynsfulla. Vid det continentala morgonmalet traffade vi urtypiska finnar som jag SAG att var finnar innan de oppnade munnen :) Kanske de sag detsamma med oss... Idag bestamde vi oss for att ha en beachdag och bara ta det lugnt! Vi promenerade till den vackran hamnen och hittade beachen. Sa promenerade vi tillbaka till motellt och tog bilen till butiken for lunch. Sera och jag stannade pa stranden och killarna hamtade mat och forsvann sen till en Sports Bar for att se fotismatch. Sera simmade tappert i det kyliga vattnet i ett par timmar, hittade en latino vaninna, Ally, och hade kiva! Vagorna var stora och jag kunde nog inte koppla av pa stranden utan tittade konstant efter det lilla blonda guppande huvudet i vagskummet. Snart kom Juri och Adrian till stranden och alla 3 simmade i nastan en timme till! Adrian kallade mig badkruka - hmmm det har han ratt i, inget hade fatt mig i det kyliga vattnet! Jag simmar nog hadanefter enbart i Florida badkarsvatten!
Efter stranden gick vi till motellet och vilade en stund. Sera hade litet solsting sa hon stannade i sangen och sag pa tv medan Juri och Adrian spelade korgboll och jag tog en power-walk till hamnen. Sen tvattade vi klader i motellets laundry, duschade och barnen gick i motellets pool och jacuzzi.
Sent omsider, hungriga som vargar, gick vi till en italiensk restaurang i hamnen och at och drack gott, talade med kyparen som var fran Nicaragua och hade bott i Bethesda, narmare Silver Spring!
Vandrade sen hem trotta och matta i den kyliga Californianatten. Imorgon tidig vackning for LA och Universal Studios!
Efter stranden gick vi till motellet och vilade en stund. Sera hade litet solsting sa hon stannade i sangen och sag pa tv medan Juri och Adrian spelade korgboll och jag tog en power-walk till hamnen. Sen tvattade vi klader i motellets laundry, duschade och barnen gick i motellets pool och jacuzzi.
Sent omsider, hungriga som vargar, gick vi till en italiensk restaurang i hamnen och at och drack gott, talade med kyparen som var fran Nicaragua och hade bott i Bethesda, narmare Silver Spring!
Vandrade sen hem trotta och matta i den kyliga Californianatten. Imorgon tidig vackning for LA och Universal Studios!
Tisdag 22.6
Tisdag 22.6 2010 vaknade vi i Santa Barbara, at ett staende morgonmal i receptionen dar det inte bjods pa en bit halsosamt, bara muffins, kanelbullar, croisanter.... Vi bestamde oss for att ta en lugnare beachdag idag och korde mot Los Angeles. Det tog oss 2 timmar att komma till Santa Monika dar vi korde langs stranden och kande den forsta varmen sen vi kom! Vi hamnade sist och slutligen pa Venice Beach dar vi tog vart pick och pack och tassade ut pa den varma mjuka sanden! Vi hade inga handdukar sa Juri och Adrian gick till strandboulevarden och kom tillbaka med 4 farggranna handdukar. Sa foljde en lugn, skon, underbar dag med sol, sand, iskallt hav :) , basketboll och lite shopping langs strandshopparna. Vi lag och njot anda till 5-tiden varefter vi tog bilen till Santa Monika boulevard och hittade en fancy italiensk restaurang dar vi vralhungriga bestallde pasta och pizza och ett underbart shiraz vin fran en vingard vi kort forbi tidigare under veckan.
Smabranda akte vi sen till Ocean Side som ligger mittemellan Los Angeles och San Diego. Vi tog in pa ett motell och bokade rummet for 5 natter. Tanken ar att vi aker till Los Angeles en dag, San Diego en dag och daremellan kanske till nan vingard eller nat akvarium. Det kanns skont att ha landat och kunna packa upp litet! Nu ligger vi i sangen och ser pa tv och dricker ett glas vin, roda som kraftor i fejset :)
måndag 21 juni 2010
kankkarankka-dag
Det var kyligt och mulet nar vi vaknade i Monterey. Vart rum vara ju jattefint sa det kandes synd att lamna det men vi ville vidare. Efter ett snappet godare continental breakfast, packade vi grejerna i bilen och akte mot Santa Barbara. Ingen visste riktigt vad vi ville gora och var vi skulle stanna. Vi korde i dimma och fukt och bestamde oss for att stanna i Morro Bay for lunch. Vi hittade en underbar italiensk restaurang vid havet! Solen hade tittat fram och det var antligen litet varmare! Agaren var trevlig och smapratade med oss om ditt och datt, tipsade om fina vingardar. Vid bordet bredvid satt ett par med en baby. Foraldrarna tomde en flaska vin och berattade att de maste lugna sina nerver efter nattens eskapader. De hade namligen campat, bott i talt och mitt i natten blivit vackta av ett bergslejon som tassat runt taltet! Man kan gissa att de inte sovit en blund efter det och de var overtygade om att hotell var ett battre alternativ :)
Var servitor, fran Pamplona, var ocksa trevlig, ville lara sig lite finska och kunde t o m saga TACK! Det var en av de fa trevliga handelserna under dagen....
Vi akte sen vidare och insag att vi missat redwood skogarna, morr! De fanns tidigare, narmare San Francisco. Under vagen insag vi ocksa att vingardarna stanger 5 och klockan var 4. Morr igen. Sa vi sa inte manga ord utan akte in i Santa Barbara och tog forsta basta Days Inn. Det visade sig vara riktigt fint och frascht! Vi fick ett rum med stora sangar och tva rum i samma.
Vi akte genast ut for att leta en basketboll hoop och efter langt letande, hittade vi en utan nat och granne med en bajamaja-container. Jag gick pa en promenad pa stranden medan de andra spelade basket.
Sa akte Sera och Juri till motellet for att duscha medan Adrian och jag promenerade till downtown Santa Barbara. Vi gick langs huvudstraket, kopte litet grejer och traffade sen Juri och Sera. Vi promenerade en stund till och gick sen till Starbucks pa kvallssmorgas. Sa gick vi tillbaka till motellet med en flaska vin och lag i den stora King Size sangen och tittade pa Pulmuset medan barnen fick en glimt av 80-talets sapopera!
Var servitor, fran Pamplona, var ocksa trevlig, ville lara sig lite finska och kunde t o m saga TACK! Det var en av de fa trevliga handelserna under dagen....
Vi akte sen vidare och insag att vi missat redwood skogarna, morr! De fanns tidigare, narmare San Francisco. Under vagen insag vi ocksa att vingardarna stanger 5 och klockan var 4. Morr igen. Sa vi sa inte manga ord utan akte in i Santa Barbara och tog forsta basta Days Inn. Det visade sig vara riktigt fint och frascht! Vi fick ett rum med stora sangar och tva rum i samma.
Vi akte genast ut for att leta en basketboll hoop och efter langt letande, hittade vi en utan nat och granne med en bajamaja-container. Jag gick pa en promenad pa stranden medan de andra spelade basket.
Sa akte Sera och Juri till motellet for att duscha medan Adrian och jag promenerade till downtown Santa Barbara. Vi gick langs huvudstraket, kopte litet grejer och traffade sen Juri och Sera. Vi promenerade en stund till och gick sen till Starbucks pa kvallssmorgas. Sa gick vi tillbaka till motellet med en flaska vin och lag i den stora King Size sangen och tittade pa Pulmuset medan barnen fick en glimt av 80-talets sapopera!
Monterey
Sondag, sovmorgon, skont! Vi snusade alla till narmare halv 9 innan vi duschade och gick till samma kinesiska sylta som igar, for morgonmal. Efter det tomde vi rummet, forvarade bade bil och bagage i garaget pa hotell Hilton ($45 per natt for bilen...) och gick ut i den varma San Francisco morgonen for att ta den beromda sparvagnen. Den var romantisk med tva man som vaxlade, klingade och ropade! Uppfor backe, nerfor backe men bara en linje och inte den basta linjen, den med de brantaste backarna. Vi hoppade av och beslot oss for att promenera de 15 kvarteren ner mot Fisherman's wharf igen. Pa vagen stotte vi pa en yard sale dar en kvinna med baby salde sin mans cd-skivor och bocker (med hans medgivande). Vi stannade och rotade och det visade sig vara en guldgruva!! Efter en halvtimme vandrade vi ivag med 16 skivor for 4 dollar (25 cent styck), bl.a. Jay-Z, Neil Young, Elton John, Pink Floyd, Pearl Jam, Rush, Eagles, Indigo Girls, UB 40, Counting Crows, Elvis Costello, Jimi Hendrix, Tori Amos och andra klassiker! Pa vagen blev Juri stannad av nagra sparvagnschaufforer som ville veta var man far tag pa sana dyrgripar. Fast den fragan stallde de efter att de med ett leende fragat vad i fridens namn Juri gor med en Jay-Z skiva! Vi gick pa en drink i solskenet i Fisherman's wharf. Juri drack en valdigt feminin blueberry Martini och jag en Irish Coffe. Sa promenerade vi till nasta sparvagn bara for att inse att vi skulle ha fatt koa i evigheter innan vi fatt hoppa pa den sa vi tog en taxi istallet. Juri hamtade bilen och vi andra en Subway smorgas och sa akte vi ivag till serpentinvagen som ar sa kand fran filmer och ett varumarke for SF! Efter den upplevelsen akte vi med sorg i hjartat ut fran SF bara for att komma overens om att "hit kommer vi igen". Adrian tyckte t o m att SF ar kivogare an NYC och hans absoluta favoritstad i USA! Det ar en stad som vi alla tyckte massor om!
Vi beslot oss for att aka langs scenic drive, Pacific 1, kustvagen ner mot Santa Barbara. Vi hade inga planer utstakade sa det var en ganska rorig resa :) Vi sokte bensinstation i en halv timme, akte sen ut pa hisnande vagar dar Stilla Havet blankte och vagorna var enorma! Vi stallde siktet pa Santa Cruz, i valet och kvalet hur vi skulle gora. Det var ju inte nan ide' att kora scenic drive i morkret men a andra sidan borjar vi bli otaliga att komma nerat, till varmare omraden. Vi velade hit och dit och inget kandes bra, inte ens Santa Cruz som latit sa lovande. Vi korde ner till stranden, det var kyligt och bokigt med tivolin och en nersmutsad strand. Efter en kvart hoppade vi i bilen igen med navigatorn installd pa Morro Bay, 4 timmars fard.....i morker.... Vi var tysta och missnojda innan vi kom pa den stralande ide'n att kora en timme till, till Monterey, overnatta och starta jattetidigt mot Santa Barbara! Nu har vi tagit in pa ett mycket frascht Days Inn i Monterey, ett stort, nytt, luftigt rum. Just vad vi behovde efter att ha sovit i ett lyxigt hotellrum. Vi skojade hela vagen att vi nog fick vara beredda pa ett sunkigt super 8 men det har ar ju fint! Juri akte ut for att jaga en flaska vin och nat gott, det ar ju farsdag har i USA idag men kom tillbaka med bilvarma ol och cokisar. Men mysa ska vi i alla fall! Och stiga tidigt upp imorgon!
lördag 19 juni 2010
San Francisco
Vilken underbar natt i harligt frascha lakan, duntacke och valdoftande rum. Jag sov med Adrian som traget forsokte riva tacket av mig hela natten :) Inte sa latt att sova 2 pers i en sang aven om den ar nastan dubbel, Queen size. Gick ner till lobbyn for att kolla morgonmalet men insag att vi hade varit tvungna att punga ut med nastan 80 dollar for familjens frukost. Nehe, det tillater inte var budget. Gick ut pa gatan och sag att kinarestaurangerna i narheten hade insett vilken chans det var for dem sa vi at ett furstligt morgonmal for halva priset.
Idag hade vi tankt vandra sa mycket vi kunde, ett fantastiskt satt att uppleva en stad. Barnen ar sa stora att de inte gnaller sa mycket aven om de hamnar att ga langa strackor. Eftersom Hilton finns mitt i Chinatown, var det dar vi borjade och vi fascinerades verkligen av storleken, omfattningen och autenticiteten i stadsdelen! Harliga kvarter, hus och stamningar! Vi vandrade ut och in i butiker, sogs med i manniskovimlet och plotsligt hade vi hamnat i en mat- och konstmarknad! Valdoftande stand med mat av olika harkomster, smakprov, musik, konstnarer och underbara handgjorda grejer stoppade upp var fard med jamna mellanrum och fastan vi var pa vag med malmedvetna steg till Fisherman's wharf, tog promenaden oss ett par timmar. Vi maste ju stanna och fota de harliga branta backarna, de pittoreska husen, de vackra vyerna. Sent om sider nadde vi pirerna dar det blaste ofattbart mycket! Tur att vi hade kopt nya jackor och hoodies! Turistiska sma farjor lockade med turer ut under Golden Gate och till Alcatraz men priserna var naturligtvis hutlosa. Juri som varit har tidigare, mindes att om man promenerar en bit fran de storre farjorna, kan man fa mindre fiskebatar som kor samma rutt men for halva priset. Och en san fann vi. Nagra rabarkade, solbranda, munviga man lockade oss ombord for en struntsumma jamfort med de andra batarna och vi hann t o m ta oss till butiken for att skaffa lite ol, limu och chips. Sa bar det ivag. Sjon gick hog och det blaste otroligt mycket! Vi var tuffa och korkade vara ol, filmade till hoger och vanster innan de RIKTIGA vagorna slangde var bat av och an, fram och tillbaka och vatten sprutade over oss pa framdack! Vi var tvungna att gomma bade videokamera och vanlig kamera och fokusera pa att halla i oss! Visst kandes det magiskt att aka in i skuggan under Golden Gate Bridge och titta upp pa den roda, majestatiska bron! Varfor Golden Gate nar den ar rod? Darfor att den byggdes under den tid da man hittade guld i Sierra Nevada. Den ar 2,7 km lang och 227 m hog pa det hogsta stallet, 67 m fran bron till vattnet. Sa vande baten och forde oss till on Alcatraz (vi tog inte iland) och fick oss berattat olika storyn om fangar som forsokt rymma och gomt sig en grotta som finns under on och som stracker sig fran den ena andan till den andra. Vid det laget var vi genomvata och iskalla!
Val iland ville vi genast hoppa i en taxi for att aka till hotellet och varma oss. Men forst ville vi se var sjolejonen haller hov pa sma pontoner. Vid pir 39 hittade vi dem! Dar lag de hoppackade och torkade i solen, ovetande om all uppmarksamhet! De sag ut att sova djupt, tatt ihop. Ibland lyfte nan huvudet och ramade som en skadskjuten ko medan de andra inte ens ryckte pa morrharen. Da och da kastade sig en ny kund upp pa pontonen, genomvat och glansande svart. De andra torra, salmiaksbruna sjolejonen tog ingen notis om nykomlingen men han fick verkligen inte krypa intill de redan torra exemplaren innan han torkat och blivit varm. Gjorde han det, fick han sig en morrande athutning!
Efter sjolejonen hoppade vi i en taxi och sniglade oss genom en galen trafik. Pa hotellet blev det ingen dusch utan gym istallet och vi fick upp varmen. Efter gymet satt vi som faglar pa rad uppe pa skrivbordet och tittade ut over de fantastiska vidderna i senkvallssolen. Nu ska vi kla pa oss och ge oss ut i kvallen och jaga mer kinesisk mat, det ar ju inte varje dag man ar i Chinatown!
Idag hade vi tankt vandra sa mycket vi kunde, ett fantastiskt satt att uppleva en stad. Barnen ar sa stora att de inte gnaller sa mycket aven om de hamnar att ga langa strackor. Eftersom Hilton finns mitt i Chinatown, var det dar vi borjade och vi fascinerades verkligen av storleken, omfattningen och autenticiteten i stadsdelen! Harliga kvarter, hus och stamningar! Vi vandrade ut och in i butiker, sogs med i manniskovimlet och plotsligt hade vi hamnat i en mat- och konstmarknad! Valdoftande stand med mat av olika harkomster, smakprov, musik, konstnarer och underbara handgjorda grejer stoppade upp var fard med jamna mellanrum och fastan vi var pa vag med malmedvetna steg till Fisherman's wharf, tog promenaden oss ett par timmar. Vi maste ju stanna och fota de harliga branta backarna, de pittoreska husen, de vackra vyerna. Sent om sider nadde vi pirerna dar det blaste ofattbart mycket! Tur att vi hade kopt nya jackor och hoodies! Turistiska sma farjor lockade med turer ut under Golden Gate och till Alcatraz men priserna var naturligtvis hutlosa. Juri som varit har tidigare, mindes att om man promenerar en bit fran de storre farjorna, kan man fa mindre fiskebatar som kor samma rutt men for halva priset. Och en san fann vi. Nagra rabarkade, solbranda, munviga man lockade oss ombord for en struntsumma jamfort med de andra batarna och vi hann t o m ta oss till butiken for att skaffa lite ol, limu och chips. Sa bar det ivag. Sjon gick hog och det blaste otroligt mycket! Vi var tuffa och korkade vara ol, filmade till hoger och vanster innan de RIKTIGA vagorna slangde var bat av och an, fram och tillbaka och vatten sprutade over oss pa framdack! Vi var tvungna att gomma bade videokamera och vanlig kamera och fokusera pa att halla i oss! Visst kandes det magiskt att aka in i skuggan under Golden Gate Bridge och titta upp pa den roda, majestatiska bron! Varfor Golden Gate nar den ar rod? Darfor att den byggdes under den tid da man hittade guld i Sierra Nevada. Den ar 2,7 km lang och 227 m hog pa det hogsta stallet, 67 m fran bron till vattnet. Sa vande baten och forde oss till on Alcatraz (vi tog inte iland) och fick oss berattat olika storyn om fangar som forsokt rymma och gomt sig en grotta som finns under on och som stracker sig fran den ena andan till den andra. Vid det laget var vi genomvata och iskalla!
Val iland ville vi genast hoppa i en taxi for att aka till hotellet och varma oss. Men forst ville vi se var sjolejonen haller hov pa sma pontoner. Vid pir 39 hittade vi dem! Dar lag de hoppackade och torkade i solen, ovetande om all uppmarksamhet! De sag ut att sova djupt, tatt ihop. Ibland lyfte nan huvudet och ramade som en skadskjuten ko medan de andra inte ens ryckte pa morrharen. Da och da kastade sig en ny kund upp pa pontonen, genomvat och glansande svart. De andra torra, salmiaksbruna sjolejonen tog ingen notis om nykomlingen men han fick verkligen inte krypa intill de redan torra exemplaren innan han torkat och blivit varm. Gjorde han det, fick han sig en morrande athutning!
Efter sjolejonen hoppade vi i en taxi och sniglade oss genom en galen trafik. Pa hotellet blev det ingen dusch utan gym istallet och vi fick upp varmen. Efter gymet satt vi som faglar pa rad uppe pa skrivbordet och tittade ut over de fantastiska vidderna i senkvallssolen. Nu ska vi kla pa oss och ge oss ut i kvallen och jaga mer kinesisk mat, det ar ju inte varje dag man ar i Chinatown!
fredag 18 juni 2010
Fran Super8 till Hilton
Ingen vackning kl 5 i morse inte men nog 7 nar killarnas vackarklocka ringde for fotboll. De var sa hansynsfulla, tittade i sangen men utan ljud! Efter en timme steg vi alla upp, duschade och gick till annu ett continental breakfast, ett skamt alltsa! Vitt brod, blajigt kaffe och sota cornflakes och vafflor. Packade ihop och jag gick pa en promenad, kande mig sa stel fran den langa bilresan dagen innan. Sa stallde vi in navigatorn pa San Francisco, via Millwood sa vi skulle fa kora pa Golden Gate. Magarna kurrade innan vi kort en timme ens, thanks to continental breakfast, sa vi stannade pa en Starbucks for att fylla pa kaffelagret. Medan vi satt i den heta formiddagen och sorplade i oss kakao och kaffe, andrade vi planer. Vi ville aka via Napa Walley och Sonoma for att se de kanda vindistrikten. Snart kantades vagrenen av vinodlingar i langa raka rader. Efter att ha kort fel ett antal otal ganger, korde vi in i downtown Napa, en pittoresk liten stad. Vi stannade vid postkontoret och tvarsover gatan fanns ett harligt, stiligt vinstalle, Grace's Table, dit vi slank in. Vi fick sitta vid gatan vid oppet fonster och smaka pa jattegoda vita viner fran Napa! Vi bestallde sma snacks, gravlax crostini with lime creme fraiche, otroligt goda! Barnen fick onionrings, hemgjorda och supergoda! Servitrisen var en trevlig kvinna som skotte val om oss och berattade litet om Napa dar hon bott hela sitt liv. Efter Grace's table, kande vi oss ganska matta pa upplevelser sa vi bestamde oss for att ANTLIGEN frasa till San Francisco dit vi varit pa vag hur lange som helst! Vi lyssnade pa Ake Edwardson igen pa vagen och snart dok Golden Gate upp! San Francisco ser ut att vara en harlig stad, det lilla vi sag nar vi korde till hotellet. De filmtypiska branta upp- och nerforsbackarna sag spannande ut och vart hotell, Hilton, ligger i China Town. China Town ar enorm har!! Vilken kontrast till DC:s nagra kvarter omfattande kinesiska stadsdel... Vi fick ett fantastiskt fint rum pa 20nde vaningen (hur ska vi kunna ga tillbaka till Super8 nansin mer) med en otrolig vy over stan!
Familjen prutthurt gick minsann inte ut pa stan, nej vi kladde om oss till sportklader och tillbringade mer an en timme i hotellets gym :) Det ar kallt och blasigt ute, morr sager en som alskar hetta! Vi beslot oss for att ta en lugn kvall pa hotellet sa vi duschade alla och sa gick Juri ut i sena kvallen for at hamta kinamat at oss. Vi kommer att mysa i de mjuka sangarna och kika ut genom det stora panoramafonstret dar citylightsen blinkar. Har stannar vi ett par dagar innan vi aker ner langs kusten mot Los Angeles. Ja, nan riktig vingard ska vi stanna pa innan det. Men nu tar vi SF forst!
Familjen prutthurt gick minsann inte ut pa stan, nej vi kladde om oss till sportklader och tillbringade mer an en timme i hotellets gym :) Det ar kallt och blasigt ute, morr sager en som alskar hetta! Vi beslot oss for att ta en lugn kvall pa hotellet sa vi duschade alla och sa gick Juri ut i sena kvallen for at hamta kinamat at oss. Vi kommer att mysa i de mjuka sangarna och kika ut genom det stora panoramafonstret dar citylightsen blinkar. Har stannar vi ett par dagar innan vi aker ner langs kusten mot Los Angeles. Ja, nan riktig vingard ska vi stanna pa innan det. Men nu tar vi SF forst!
Crater Lake och Kalifornien
Onsdag 17 juni 2010
Klockan 05.00 ringde telefonen pa svettiga Super8 och innan vi vaknat till och fattat att det var telefonen, tog det sin goda stund. Det var receptionen som ville meddela att vart kort inte gatt igenom. Suck, maste det faktiskt fixas den tiden pa morgonen? Juri vinglade ivag upp till disken med mitt Diners kort och tillbaka till sangen igen. 8 steg vi alla upp, duschade och at varldens futtigaste morgonmal. Vi ville komma ivag snabbt med hopp om att na Kalifornien annu idag, allra helst San Fransisco! Adrian kom pa att han verkligen, superdupergarna ville ha en basketskjorta, Portland Trail Blazers sa vi stannade en extra timme pa rummet for att ringa runt till olika sportaffarer och kolla om de hade skjortan i fraga. Den enda som svarade positivt fanns i en mall utanfor Portland sa vi akte dit och tillbringade en timme dar, shoppade litet klader och Adrian fick sin skjorta med nummer 7, Brandon Roy. Tog en Starbucks i flykten och hoppade i bilen. Juri hade bestamt att vi absolut maste aka till Crater Lake, en 5 timmars fard till en vulkansjo uppe i bergen pa vag ner mot Kalifornien. Den resan blev en riktigt skrattresa! Igen en gang ringlade vagen upp i bergen, temperaturen sjonk, snovallarna vallde fram och naturen sag ut som den i Bromarv eller Barosund.... Tills de hoga bergstopparna tittade fram och bergsbackar porlade omkring oss. Efter vara 5 rumpstelnande timmar, dok Crater Lake upp, ofattbart vacker! Allt var sa tyst, snotacket lag tryggt pa marken, solen sken varm och sjon var enorm och sa otroligt bla! Den ar den djupaste sjon i USA, varldens sjunde djupaste (600 m) och uppstod for over 7000 ar sedan da vulkanen hade ett utbrott. Kratervaggarna var branta och skrammande sa sjon tedde sig onabar och litet skrammande!
Efter naturupplevelsen hoppade vi in i bilen och varmde oss och knappade in Redding, den forsta staden efter gransen till Kalifornien, 3 h.... Vi hade redan tidigare insett att San Fransisco idag annu var en utopi, for lang korvag! Ingen mat i magen, bara frukter och granola bars, insag vi att vi helt enkelt maste stanna pa vagen. I en gudsforgaten by 1 timme fran Crater Lake hittade vi en sot liten mexikansk restaurang dar vi kunde fa mat. Killarna sag pa basketfinalen i baren medan Sera och jag konverserade vid matbordet. Sera var sa sot, visade sociala talanger med att inleda diskussionen med att artigt fraga hur gammal jag var nar jag hade mitt forsta sommarjobb och vad jag gjorde da, nar jag bestamde mig for att studera till larare o s v. Sotnos! Hon sa att hon sjalv funderar mellan att bli larare eller servitris :) I morkret korde vi sedan vidare bara for att inom en kvart nastan missa skylten som valkomnade oss till Kalifornien. Vi fick svanga om och ta en ny filmsnutt med videokameran, det ar ju inte varje dag man aker in i CALIFORNIA! Nu har vi annu 2 timmar kvar att kora innan vi nar vart foljande svettiga motell i Redding, navigatorn sager 11.47 pm. Det ar ganska mysigt att kora i morkret, speciellt da Juri kor och jag sitter och knapprar pa hans nya fina Mac med en Corona och ett glas vin i palsen. Killarna hotar med att stiga upp fore 7 for att ga till nan bar och se fotismatchen mellan USA och Slovenien. Jag tror att Sera och jag stannar en stund i sangen anda.... Men snabbt vill vi ivag, vi planerar att vara i San Fransisco tidig eftermiddag.
onsdag 16 juni 2010
Seattle - Portland
Efter morgonmalet packade vi vara saker och checkade ut fran motellet. Vi styrde kosan till downtown Seattle for att ga pa SAM och se Kurt Cobain-utstallningen. Den visade sig vara litet av en besvikelse, valdigt litet substans och lustiga tavlor, installationer och musikinslag.Det har var min asikt, Adrian och Sera tyckte om den! Kanske vi bara inte forstod oss pa den... Vi tog en svang via Warhol-delen av museet och gick sen pa kaffe. Seattle ar kant for sitt goda kaffe och varldens forsta Starbucks. Eftersom vi dricker Starbucks konstant i DC, valde vi ett annat cafe dar vi fick den underbaraste, mest smakfulla kaffe latten vi druckit pa lange! Sa hoppade vi i bilen, tog sikte pa Mount Rainer, Washingtons hogsta berg. Vi stannade i en Safeway for att ladda upp med frukt, vatten och brod med tanke pa att vi kanske inte skulle hitta nat matstalle i bergen. Da ringde telefonen och en PNC-kvinna ville hora sig for med oss om vi anvant vart bankkort i Virginia och om nagra andra ovantade banktransaktioner. Det ar verkligen tryggt att veta att alla uttag som gors pa ett ovanligt stalle, dvs inte dar de flesta uttagen vanligen sker, registreras och bankpersonalen kontaktar kunden. Det ena samtalet ledde till ett antal, otal, samtal till diverse instanser och banktjansteman och vi hann bli riktigt nervosa innan allt redde ut sig. Vart kort sparrades under den tid vi utredde transaktionerna och i ett skede sag det illa ut och vi befarade att vi kanske inte hade nat kort att rora oss med. Efter nan timme pa Safeways parkeringsplats var allt fixat och vi kunde fortsatta var fard mot bergen.
Vi korde ett par timmar och kande snart hur oronen gick i las av hojdskillnaderna. Snart borjade vi se vackra landskap omkring oss, hisnande hojdskillnader, underbar gronska, snokladda bergstoppar och forsande vattenfall. Varje liten bergsknall foljdes av fragan "ar det dar Mount Rainer"? Vi stannade vid varje utsiktsplats och filmade, fotade och beundrade. For varje minut sjonk temperaturen och snart visade mataren 39F, 3 grader celcius. Snohogarna vaxte till ett par meter hoga och angan stod ur munnen, det var en absurd kansla! Plotsligt korde vi in i en molnvagg och hela varlden omkring oss var innesluten i en mjolkvit dimma, vi hade natt upp bland molnen! Eftersom vagrenen slutade i branta stup ner i evigheten, kandes det riktigt obehagligt att krypa framat langs vagen. Vi stannade pa en rastplats for att kanna hur molnen kanns i verkligheten (iskalla, fuktiga) och kasta nagra snobollar. Vi lutade oss ner over stenmuren men sag inget, bara gravit dimma! Snabbt hoppade vi in i bilen, drog upp varmen och korde malmedvetet vidare for att plotsligt, lika snabbt som vi sogs in i dimman, ramla ut ur den igen! Tillbaka till den harliga gronskan, till de hisnande hojdskillnaderna och dalarna. Vi stallde navigatorn pa Portland, Oregon och skruvade upp talboken, Ake Edwardsons "Samurajsommar", en deckare for ungdomar och sogs in i Kennys samurajvarld pa koloni i Sverige.
Efter 3 timmar kunde vi skonja Portlands silhuett och med kurrande magar knapprade vi in adressen till en indisk restaurang pa navigatorn. Vi landade vid matbordet pa East India bar and grill vid 8.30 snaret och fick oss serverade en fantastisk middag med chicken korma, rakor, gronsaksgryta, naan brod och raita. Vi summerade dagen, skrattade gott at aventyret i bergen, at att vi faktiskt varit litet skramda i den mjolkvita dimman, da navigatorn inte funkade och telefonen inte hade horbarhet....
Trotta men nojda korde vi till vart sunkiga motell Super8, en kvart utanfor Portland och ligger nu i ett fuktigt rum for nagra timmar innan vi hoppar upp for morgonmal.
Imorgon styr vi nosen mot San Fransisco men maste antagligen stanna har en stund for att shoppa, det visade sig namligen att Oregon ar en taxfree delstat :)
Vi korde ett par timmar och kande snart hur oronen gick i las av hojdskillnaderna. Snart borjade vi se vackra landskap omkring oss, hisnande hojdskillnader, underbar gronska, snokladda bergstoppar och forsande vattenfall. Varje liten bergsknall foljdes av fragan "ar det dar Mount Rainer"? Vi stannade vid varje utsiktsplats och filmade, fotade och beundrade. For varje minut sjonk temperaturen och snart visade mataren 39F, 3 grader celcius. Snohogarna vaxte till ett par meter hoga och angan stod ur munnen, det var en absurd kansla! Plotsligt korde vi in i en molnvagg och hela varlden omkring oss var innesluten i en mjolkvit dimma, vi hade natt upp bland molnen! Eftersom vagrenen slutade i branta stup ner i evigheten, kandes det riktigt obehagligt att krypa framat langs vagen. Vi stannade pa en rastplats for att kanna hur molnen kanns i verkligheten (iskalla, fuktiga) och kasta nagra snobollar. Vi lutade oss ner over stenmuren men sag inget, bara gravit dimma! Snabbt hoppade vi in i bilen, drog upp varmen och korde malmedvetet vidare for att plotsligt, lika snabbt som vi sogs in i dimman, ramla ut ur den igen! Tillbaka till den harliga gronskan, till de hisnande hojdskillnaderna och dalarna. Vi stallde navigatorn pa Portland, Oregon och skruvade upp talboken, Ake Edwardsons "Samurajsommar", en deckare for ungdomar och sogs in i Kennys samurajvarld pa koloni i Sverige.
Efter 3 timmar kunde vi skonja Portlands silhuett och med kurrande magar knapprade vi in adressen till en indisk restaurang pa navigatorn. Vi landade vid matbordet pa East India bar and grill vid 8.30 snaret och fick oss serverade en fantastisk middag med chicken korma, rakor, gronsaksgryta, naan brod och raita. Vi summerade dagen, skrattade gott at aventyret i bergen, at att vi faktiskt varit litet skramda i den mjolkvita dimman, da navigatorn inte funkade och telefonen inte hade horbarhet....
Trotta men nojda korde vi till vart sunkiga motell Super8, en kvart utanfor Portland och ligger nu i ett fuktigt rum for nagra timmar innan vi hoppar upp for morgonmal.
Imorgon styr vi nosen mot San Fransisco men maste antagligen stanna har en stund for att shoppa, det visade sig namligen att Oregon ar en taxfree delstat :)
tisdag 15 juni 2010
Dag 2
Dag 2, Early awake in Seattle...
Underligt nog serverades morgonmal pa motellet! Vi fick t o m flingor och frukt och sa fick vi steka vara egna vafflor! Hoppade i bilen for att aka till Pike Fish Market, ett stalle som vi blivit rekommenderade (satt in webadress).
Fishmarketen var ganska fin med huvudattraktionen mitt i omradet: ett stort bord med farsk fisk och unga killar som var effektiva till tusen och gjorde en show av sin forsaljning. Med jamna mellanrum ropade de och tjoade. En s.k. inkastare forsokte locka kunder och sa fort en affar var klar, hojtade han till, varpa en kille bakom disken tog tag i fisken och slangde ivag den till en annan som packade in den. Det var en hel del energi bakom disken och folk som intresserat kollade in kommersen. Vi vandrade runt pa marketen i nagra timmar, tittade oss omkring, at rostade cashewnotter och clamchowder. Efterat hade vi tankt ga till SAM, Seattle Art Museum, for att se en utstallning om Kurt Cobain men det visade sig att museet var stangt mandag och tisdag. Luften gick ur oss och vi vandrade till bilen medan vi planerade resten av dagen. Vi bestamde oss for att ta farjan over till Bainbridge for att kora till skogen som omtalas som den enda regnskogen i nordamerika. Farden var inte varst speciell for oss, det kandes som om vi var i Finland, likadan omgivning, likadan gronska och naturen sag likadan ut pa andra sidan sundet. Vi skojade att vi var an i Barosund, an i Ekenas och daremellan i Pargas! Inte dumt i sig men kanske inte vad vi onskat oss. Vi insag ocksa att bilturen till regnskogen skulle ta oss narmare 4h sa planerna andrades. Vi tog sikte pa en liten hamnby, Gig Harbor, dar vi stannade pa en liten restaurang med stort fonster ut mot vattnet dar vi just nu sitter och har atit en god middag, druckit gott vin och sett pa NBA final mellan Boston Celtics och Los Angeles Lakers. Boston ligger under med 20 poang just nu sa Adrian tycker vi ska betala notan och hoppa i bilen for att aka tillbaka till motellet.
Det ska vi gora, en skon biltur i en stor bil, fin natur och moomin som vantar pa Days Inn. Imorgon bitti stiger vi tidigt upp, aker till SAM och ser Kurt Cobain-utstallningen varefter vi tillbringar hela dagen i bil for att kora till Mount Reiner och Mount St. Helena.
Seattle here we come!
Var stora resa!
Antligen ska jag uppdatera min blogg efter flera manaders paus.... Nu finns motivationen att skriva, vi ar ju pa vart stora aventyr! Vi startade 14.6 fran Wriley Rd, Bethesda och flog till Seattle. Hemresan sker fran Las Vegas 30.6. Vad som hander daremellan far vi se!
Vi startade alltsa mandag 14.6 och korde var gamla grona van till Baltimore dar vi lamnade henne pa langtidsparkering. Security checken gick smidigt och snart satt vi pa vart slitna Deltaplan pa vag till Minnesota. Vardinnorna var otrevliga, stressade och sura. En svettluktande ung brutta blev sur pa Juri for att HON inte horde att han ville bestalla en gin tonic at sig sjalv och ett glas vin at sin fru. Hon smallde fram 2 gin tonicar och efter att ha upplysts vanligt om misstaget, vande hon ryggen till Juri och smallde drinken pa hans bord och darefter kvittot pa betalningen for att demonstrativt visa vem som var skurken. Tacka vet vi Finnairs flygvardinnor :)
Flygresan tog 2h, mellanlandningen var smidig och snart var vi pa vart 3 timmars flyg till Seattle. Nar vi steg ut ur planet, slog en iskyla emot oss.... Det kandes som att vara i Finland! Gratt, smaduggande och 12 grader. Tog oss till Avis for att losa ut var hyrbil bara for att stota pa problem nr 1, firman godkande inte vart debitkort och i ett skede sag det ut som om vi inte skulle fa nan bil. Vi fick lov att anlita desken intill, Alamo, innan vi fick en bil, dock en billigare! Efter en lang stund i underjorden bland biluthyrningsfirmorna, akte vi ivag med en ny Dodge Gran Caravan och resan hade borjat pa riktigt. Forsta etappen i duggregnet var vart “lyxiga” motell Days Inn. Innan vi checkade in, stannade vi pa det fettmattade Jack in a Box for en chicken bowl och hamburgare. Motellet var frascht och helt acceptabelt, litet liknande det vi sov pa med Peter, Jenni, Kasper och Hedvig forra sommaren pa var resa ner till Florida.
Innan vi somnade, laste vi hogt ur “Finn Family Moomin Trolls”, del ett av de oversatta muminbockerna. Sera var hoglasaren for kvallen och vi klippte alla med ogonen innan kapitlet var slut. Litet fnissade vi nog at “Little My” (uttalat maj forstas) och, “Snufkin”, “Snorksmaiden”, “The Hemulen”.
Tidsskillnaden gjorde att vi sov litet oroligt och alla vaknade till vid 4 eftersom den inre klockan var 7, vanlig tid att vakna i Bethesda alltsa!
måndag 22 mars 2010
Måndag, regndag
Idag är det varmt men regnigt. Båda barnen har varit hemma från skolan - ensamma för första gången! Adrian är fortfarande megasnuvig och hostig så han har varit hemma både fredag och måndag. På söndag morgon före 6 började Sera kasta upp och så åt hon inget på hela dagen igår. I morse vaknade hon vrålhungrig och satt med mig vid morgonmålsbordet och glufsade i sig 2 stora tallrikar cornflakes :) Både Juri och jag åkte till jobb så barnen klarade sig hemma på tumis.
Efter jobbet gick jag till ett café för att slutföra läsningen till min midterm exam i "Human growth and development". Gick sen hem och gjorde tenten online och det blev ett A!!!! Nu har jag "bara" 3 andra tenter inom en vecka och 2 assignments, suck. Det känns som om det aldrig tar slut! Har tusen saker att göra och vill dessutom ha allt gjort innan mamma kommer. Det gäller att inte få samma magbobba som Sera hade....
I fredags var det International Night i Westland, Adrians högstadium men det var Westbrook, Seras lågstadium som ordnade det. I ett svagt ögonblick hade Juri och jag lovat att ställa upp och laga finsk mat att provsmakas. Vi involverade en grupp matlagningsglada finnar som gjorde karelska piroger och så gravade Juri lax. Vi skar sen upp dem i små smakbitar, pirogerna med äggsmör som sig bör, laxen med laxsås och citronskiva. Det gick åt i ett huj! Det behöver kanske inte sägas att det var tjo och tjim och höga decibel i festsalen i Westland och folk var glada, gick runt och köpte sig smakprover från alla världens hörn. På scenen dansade japanska geishor och drakar och alla var på gott humör!
Imorgon ska jag träffa min professor i "Abnormal psychology" för att diskutera vettig fortsättning på mina studier. Hoppas jag får några bra tips!
Efter jobbet gick jag till ett café för att slutföra läsningen till min midterm exam i "Human growth and development". Gick sen hem och gjorde tenten online och det blev ett A!!!! Nu har jag "bara" 3 andra tenter inom en vecka och 2 assignments, suck. Det känns som om det aldrig tar slut! Har tusen saker att göra och vill dessutom ha allt gjort innan mamma kommer. Det gäller att inte få samma magbobba som Sera hade....
I fredags var det International Night i Westland, Adrians högstadium men det var Westbrook, Seras lågstadium som ordnade det. I ett svagt ögonblick hade Juri och jag lovat att ställa upp och laga finsk mat att provsmakas. Vi involverade en grupp matlagningsglada finnar som gjorde karelska piroger och så gravade Juri lax. Vi skar sen upp dem i små smakbitar, pirogerna med äggsmör som sig bör, laxen med laxsås och citronskiva. Det gick åt i ett huj! Det behöver kanske inte sägas att det var tjo och tjim och höga decibel i festsalen i Westland och folk var glada, gick runt och köpte sig smakprover från alla världens hörn. På scenen dansade japanska geishor och drakar och alla var på gott humör!
Imorgon ska jag träffa min professor i "Abnormal psychology" för att diskutera vettig fortsättning på mina studier. Hoppas jag får några bra tips!
torsdag 18 mars 2010
Vår!!!
Våren är här! Mitt vintervita skinn bränner efter att ha suttit en timme i trädgården och läst psykka! Det är underbart varmt, över 20 grader i solen (skuggan är kylig ännu) och fåglarna är som besatta, sjunger, bygger bo och flyger virriga omkring. Alla vinterrockar är bortpackade och sandalerna har kommit fram. Underbart, härligt, fantastisk, kan inte fatta att vintern är över, på riktigt, i en smäll!
Nästa vecka kommer mamma hit, det ska bli kiva! Det råkar vara Cherry Blossom festival just då hon är här så vi ska hoppas att körsbärsblommen doftar under den tiden. Hon ska också få gå på ishockey med Adrian, presenten hon gav honom då han blev 13, ja, han är faktiskt tonåring nu :) officiellt :)! Det är ganska länge sen nån av våra släktingar varit här så vi ser alla fram emot att få rå om mamma ett par veckor!
Idag är Juri i Raleigh, stället han besökte då han fick sina blodproppar. Hittills har det gått bra, han åkte på måndagen och kommer imorgon. Han verkar må bra, ha energi och jobba på som förr. Barnen är i skolan och jag har vårlov från college den här veckan. Hade tänkt studera som en galning men en irriterande flunssa har plågat mig hela veckan. Den har inte brutit ut så jag kunde ligga i sängen och snörvla utan den bråkar där inne nånstans och gör mig trött och låter inte mig sova på natten p g a halsont. Jag vaknar av att jag måste svälja hela tiden för att det irriterar :( Har visserligen som sagt suttit ute i trädgården och studerat idag men de tontiga fåglarna drog till sig min uppmärksamhet hela tiden och så satt jag och stirrade omkring mig på allt som måste göras, buskar som ska klippas, saker som ska plockas undan, grenar som fallit under snöstormarna, löv som snart spricker ut. Och så för att retas med er i kalla Finland, måste jag ju gå in efter solglasögen och smörja in mig i solcreme för att inte bränna mig. Men det lyckades ju alltså inte. Huden är så chockad över solen så jag brände mig på nolltid!
Idag satt Sera vid morgonmålsbordet och rabblade upp sin dag: "Idag är en kiva dag för jag har 4 speciella saker att göra. Jag ska sheara (redovisa) min powerpoint inför klassen, jag har PE (physical education), pow-wow med rektorn och så art class efter skolan". Lugnt och sansat berättade hon det för mig och mitt hjärta hoppade i bröstet för jag sku vara så nervös åtminstone för powerpoint-presentationen och för pow-pow. Pow-wow är lunch tillsammans med rektorn där Sera agerar klassrepresentant och konverserar med Mr. Evald om hur det går för klassen, vilka önskemål de har för evenemang, materialanskaffning eller dylikt. Så frågar han ut Sera och fattar sitt beslut där vid lunchen. Gullevännen, hon meddela det sådär som om hon sku gå på pizza med en kompis och jag var ju noggrann med att inte projicera min nervositet på henne. Väntar med spänning på att höra hur det gick!
För Adrians del blev det kontakt med studiehandledaren Melanie Khani idag. Adrian har valt sina tillval för sjuan och bytte av nån outgrundlig anledning sin band (instrumental music) till art rotation (konst i olika former) Vi tyckte ju det var fiffigt men överraskande med tanke på att Adrian ritade huvudfotingar ännu som 10-åring (Ghita-överdrift) och är vän av stickgubbar fortfarande. Men fiffigt för att det är klokt att kasta sig in i sånt man inte är bra på för att utvecklas. Dessutom spelar han ju trummor varje vecka, en privatlektion och en bandlektion. Men nu ville han då ändå byta så jag talade med Ms Khani och det är fixat.
Nu tänker jag gå ut i solen igen och bränna mig lite till!
Nästa vecka kommer mamma hit, det ska bli kiva! Det råkar vara Cherry Blossom festival just då hon är här så vi ska hoppas att körsbärsblommen doftar under den tiden. Hon ska också få gå på ishockey med Adrian, presenten hon gav honom då han blev 13, ja, han är faktiskt tonåring nu :) officiellt :)! Det är ganska länge sen nån av våra släktingar varit här så vi ser alla fram emot att få rå om mamma ett par veckor!
Idag är Juri i Raleigh, stället han besökte då han fick sina blodproppar. Hittills har det gått bra, han åkte på måndagen och kommer imorgon. Han verkar må bra, ha energi och jobba på som förr. Barnen är i skolan och jag har vårlov från college den här veckan. Hade tänkt studera som en galning men en irriterande flunssa har plågat mig hela veckan. Den har inte brutit ut så jag kunde ligga i sängen och snörvla utan den bråkar där inne nånstans och gör mig trött och låter inte mig sova på natten p g a halsont. Jag vaknar av att jag måste svälja hela tiden för att det irriterar :( Har visserligen som sagt suttit ute i trädgården och studerat idag men de tontiga fåglarna drog till sig min uppmärksamhet hela tiden och så satt jag och stirrade omkring mig på allt som måste göras, buskar som ska klippas, saker som ska plockas undan, grenar som fallit under snöstormarna, löv som snart spricker ut. Och så för att retas med er i kalla Finland, måste jag ju gå in efter solglasögen och smörja in mig i solcreme för att inte bränna mig. Men det lyckades ju alltså inte. Huden är så chockad över solen så jag brände mig på nolltid!
Idag satt Sera vid morgonmålsbordet och rabblade upp sin dag: "Idag är en kiva dag för jag har 4 speciella saker att göra. Jag ska sheara (redovisa) min powerpoint inför klassen, jag har PE (physical education), pow-wow med rektorn och så art class efter skolan". Lugnt och sansat berättade hon det för mig och mitt hjärta hoppade i bröstet för jag sku vara så nervös åtminstone för powerpoint-presentationen och för pow-pow. Pow-wow är lunch tillsammans med rektorn där Sera agerar klassrepresentant och konverserar med Mr. Evald om hur det går för klassen, vilka önskemål de har för evenemang, materialanskaffning eller dylikt. Så frågar han ut Sera och fattar sitt beslut där vid lunchen. Gullevännen, hon meddela det sådär som om hon sku gå på pizza med en kompis och jag var ju noggrann med att inte projicera min nervositet på henne. Väntar med spänning på att höra hur det gick!
För Adrians del blev det kontakt med studiehandledaren Melanie Khani idag. Adrian har valt sina tillval för sjuan och bytte av nån outgrundlig anledning sin band (instrumental music) till art rotation (konst i olika former) Vi tyckte ju det var fiffigt men överraskande med tanke på att Adrian ritade huvudfotingar ännu som 10-åring (Ghita-överdrift) och är vän av stickgubbar fortfarande. Men fiffigt för att det är klokt att kasta sig in i sånt man inte är bra på för att utvecklas. Dessutom spelar han ju trummor varje vecka, en privatlektion och en bandlektion. Men nu ville han då ändå byta så jag talade med Ms Khani och det är fixat.
Nu tänker jag gå ut i solen igen och bränna mig lite till!
fredag 19 februari 2010
Sjukdomar och Snö
Jag är glad att Juri ville skriva sin berättelse själv. Jag funderade länge och väl på vad jag sku skriva men allt kändes bara konstigt och tungt och ogreppbart att få ner i ord. Jag drog mig för att sätta mig ner och berätta, dagarna gick förbi i en dimma. Efter att Juri kom hem på fredagen (för att inte snöas in och inte få ett flyg från NC), började snöovädret. Det har gått en tid sen dess men det var så ofattbart stort så jag måste skriva om det. Juri kom alltså på fredagen och snön började falla på eftermiddagen. CommuniKids var stängt och barnens skolor slutade vid 12 eftersom snön skulle tillta vid 2-tiden. Barnen och jag hade varit i matbutiken på torsdag kväll men det var nåt av det lustigaste... Det fanns inga varukärror! Efter att ha insett att de långa rader som i allmänhet står utanför butiken, var gone, gick jag ut och såg en kö av 15-20 desperata shoppare som väntade på att nån sku komma ut från butiken med en kärra och så följa den till bilen, lasta ur och ta kärran. Jag väntade 10 min innan jag gav upp och med två korgar på armen kämpade mig fram i gångarna bara för att inse att många saker var slut! Väldigt litet grönsaker kvar, ingen mjölk! Och vad ska man handla när man tänker på att man kanske blir instängt i många dagar? Pasta, kött, broiler, tomatsås, kokosmjölk, cornflakes och annat fiffig men faktiskt blev det en hel del njutningsvaror: chips, cokis, nötter, glass, kex, godis, chicken wings... , vi sku ju få hem Juri! Att vara utan mjölk var ju litet katastrofalt så på fredagen, just när snön började vräka ner, åkte jag till Safeway och såg varubilen komma! Jag ställde mig vid mjölkdisken och väntade så när milkman kom slet jag åt mig en pafflåda med mjölk, tala om Hullut Päivät! Köerna var osannolika och alla talade om vad som komma skall. Ännu då fnissade jag tyst för mig själv och tänkte på de galna amerikanera. Föga kunde jag ana att jag kanske inte sku fnissa mer litet senare i veckan. Fredag kväll kom och vi njöt av att vara tillsammans, äta gott och stora flingor dalade utanför fönstret. Det snöade utan uppehåll! Lördag morgon vaknade barnen och jag tidigt till en mjuk, vit värld. Eftersom Juri naturligtvis inte fick göra nåt annat än sitta på soffan med sitt ben högt, gick Adrian, Sera och jag ut och skottade snö. Vår nya bil, en Mazda CX-7, hade blivit hämtad dagen innan men den såg vi inget av, den var under en hög av snö! Det fortsatte att vräka ner oavbrutet i ett par dagar och på söndagen kunde vi inte längre öppna dörren utan svårigheter! Det fanns inte en chans att komma ut ur huset annat än plumsande i knähög snö! Dagarna gick åt till njutningar inomhus, vi spelade, åt, pratade, såg på filmer, degade och skottade. På tisdagen hörde vi den första snöplogen på avstånd men den kom inte fram till Wriley Rd. På nåt sätt fick vi ändå ut bilen och jag kunde slira iväg till Giant för att fylla på lagren inför NÄSTA snöstorm som var ännu värre! Tisdag kväll och onsdag snöade det som aldrig skådat. Det vi skottade, var gömt under ett lager av pudersnö inom en halvtimme. Skolorna stängda, college likaså, jobbet också! Ännu några dagar inomhus. På fredagen började det kännas litet lustigt att bara vara inomhus, en vecka vid det laget... Eftersom måndag var President's Day och helg, gick barnen till skolan och jag till college första gången på tisdagen! En vecka och 3 dagar! Idag har vi redan varit tillbaka till vardagen över en vecka men vägarna är inte i skick ännu, trafiken är besvärlig, småvägar är smala så om man möts mitt på, måste en backa hela vägen tillbaka! En arbetsresa som i vanliga fall tar 30 min, tar nu minst 45 min eller t.o.m en timme. Jag har också fått hjälpa några stackare som fastnat i snömassorna och som ovana som de är, gör det klassiska felet att de gasar och spinner med hjulen. Skrattar fortfarande åt den hysteriska man som spann på Allan Rd och fick hjälp av en 11/2 meters finsk kvinna som satt sig vid ratten och visade hur man lungt och sansat kan komma ur knipan :) Jag glömde upplysa honom om att jag de facto kommer från ett land där snömassor på vägarna är vardagsmat flera månader av året, borde ha gjort det men han försvann så fort hjulen tog mark...
I alla fall måste jag säga att den en och en halv vecka långa undantagsperioden var fylld av magi, ett vintervitt, mjukt landskap, familjen tätt tillsammans efter en otroligt omtumlande händelse, hemmamysande utan dåligt samvete eftersom hela samhället stannade upp, tillsammans! Men visst var det skönt att vakna upp till en vardag igen!
onsdag 10 februari 2010
Juris sjukberättelse
Som de flesta vet har vi gått igenom en otroligt svår period de senaste veckorna då Juri insjuknat, tagits in på sjukhus och konstaterats ha 3 blodproppar. Jag har inte haft ork eller kapacitet att skriva här på bloggen och eftersom Juri skrivit till sina vänner, använder vi här hans text för att beskriva vad som hänt. Följande är alltså Juris berättelse:
Moin på er alla och tack till er alla för de hälsningar och styrkeönskningar som nådde mig förra veckan. Man kan lugnt säga att de kom väl till pass..
Eftersom jag inte vet hur mycket ni vet om vad som egentligen hände så tänkte jag berätta själv. Jag föredrar en öppen informationspolicy.
Det hela börja alltså osannolikt nog med min smärtsamma men till synes oskyldiga fotbollsskada för fyra veckor sen. Jag ådrog mig en häftig sträckning i hälsenan och fick studsa omkring på kryckor och med en spjäla på foten i en vecka. Skadan plus den orörliga foten gav enligt läkarna upphov till en blodpropp i vänster vad. Jag levde vidare ovetande om den och dess onda avsikter. Det som hände sen var att två bitar "lossnade" och for iväg längs blodomloppet med siktet inställt på lungorna där de parkerade vid en tidpunkt som är okänd. Det vi vet är att jag måndag eller tisdag för två veckor blev oförklarligt andfådd efter att ha gått upp för de två branta backarna som finns i början av min promenadväg till metron. Jag motionerar en hel del och i vanliga fall ska jag inte påverkas nästan alls. Jag kände genast på mig att det var onormalt, men inte akut alarmerande. Jag gick vidare och jobbade på kontoret lite trött och hängig men absolut inte katastrofalt dålig. Det här var dagen då det kunde ha gått rikigt illa för mig upplyste läkarna mig efteråt. Jag gick till läkaren två dagar senare fortfarande ovetande om propparna, men EKG visade ingenting. Läkaren föreslog allergi som orsak till andnöden..Hon förslog också stresstest för hjärtat, men eftersom min hälsena inte klarar av stress ännu så skulle det få vänta. " Det är ingen brådska. Du är bara 40. Int dör du nu vid 40 av hjärtattack" utbrast den gode doktorn som trots sina finska släktband inte kan räkna med fler besök av mig..:)
Anyway, förra måndagen blev det sen dags att åka till North Carolina. På kvällen när vi anlände och jag stod i beråd att gå och lägga mig, märkte jag mitt i allt att min vad hade svullit upp till oigenkännlighet. Kort konferering med frun per telefon och sen i taxi till sjukhuset. Där visade blodprov att det finns risk för blodpropp och jag gavs första dosen bloduttunnande medicin. Först på morgonen när ultraljudspersonalen anlände kunde faktum slås fast. Orsaken till svullnaden var att proppen hade börjat växa och rörde sig upp mot knäet. Nästa steg var att ta Cat Scan på övre kroppen och det var då de riktigt dåliga nyheterna om två stora blodproppar i lungorna kom. Det var också då läkarna utan omskrivelser lät mig förstå att jag ska skatta mig lycklig att ha överlevt. Jag pluggades fast i tusen trådar och övervakades i tre dygn. Då hade medicineringen börjar bita så pass att det var tryggt att låta mig åka hem.
Nu medicinerar jag mig själv hemma och väntar på att träffa en hematolog för att kolla att alla värden går i rätt riktning. Läkarna är optimistiska vad gäller fullständig tillfriskning. Jag får käka medicin ganska länge, men eftersom det inte finns tecken på ärftliga problem utan orsaken enligt läkarna är klar(akillessenan) så kommer jag antagligen att få hoppa av medicineringen om några månader. Det finns inget i de som läkarna har sagt hittills som heller tyder på att jag inte skulle kunna jobba normalt efter en sjukledighet vars längd jag inte vet just nu. Fotbollen det kanske är dags att släppa nu däremot..för gott...kanske..kanske int ;)
Summa summarum. Fysiskt mår jag förhållandevis ok. Medicineringen tär lite på krafterna. Förutom den ena tillfälliga andnöden och svullanden har jag inte kännt av mitt tillstånd på något fysiskt häftigt sätt. Psykiskt känns allt däremot ganska fragilt just nu. Har en hel del frågor som jag skulle vilja ställa läkare, men på grund av snöstormarna har det varit omöjligt. Och andra sidan har det varit bra att vara insnöad med familjen. Lugn och ro.
Moin på er alla och tack till er alla för de hälsningar och styrkeönskningar som nådde mig förra veckan. Man kan lugnt säga att de kom väl till pass..
Eftersom jag inte vet hur mycket ni vet om vad som egentligen hände så tänkte jag berätta själv. Jag föredrar en öppen informationspolicy.
Det hela börja alltså osannolikt nog med min smärtsamma men till synes oskyldiga fotbollsskada för fyra veckor sen. Jag ådrog mig en häftig sträckning i hälsenan och fick studsa omkring på kryckor och med en spjäla på foten i en vecka. Skadan plus den orörliga foten gav enligt läkarna upphov till en blodpropp i vänster vad. Jag levde vidare ovetande om den och dess onda avsikter. Det som hände sen var att två bitar "lossnade" och for iväg längs blodomloppet med siktet inställt på lungorna där de parkerade vid en tidpunkt som är okänd. Det vi vet är att jag måndag eller tisdag för två veckor blev oförklarligt andfådd efter att ha gått upp för de två branta backarna som finns i början av min promenadväg till metron. Jag motionerar en hel del och i vanliga fall ska jag inte påverkas nästan alls. Jag kände genast på mig att det var onormalt, men inte akut alarmerande. Jag gick vidare och jobbade på kontoret lite trött och hängig men absolut inte katastrofalt dålig. Det här var dagen då det kunde ha gått rikigt illa för mig upplyste läkarna mig efteråt. Jag gick till läkaren två dagar senare fortfarande ovetande om propparna, men EKG visade ingenting. Läkaren föreslog allergi som orsak till andnöden..Hon förslog också stresstest för hjärtat, men eftersom min hälsena inte klarar av stress ännu så skulle det få vänta. " Det är ingen brådska. Du är bara 40. Int dör du nu vid 40 av hjärtattack" utbrast den gode doktorn som trots sina finska släktband inte kan räkna med fler besök av mig..:)
Anyway, förra måndagen blev det sen dags att åka till North Carolina. På kvällen när vi anlände och jag stod i beråd att gå och lägga mig, märkte jag mitt i allt att min vad hade svullit upp till oigenkännlighet. Kort konferering med frun per telefon och sen i taxi till sjukhuset. Där visade blodprov att det finns risk för blodpropp och jag gavs första dosen bloduttunnande medicin. Först på morgonen när ultraljudspersonalen anlände kunde faktum slås fast. Orsaken till svullnaden var att proppen hade börjat växa och rörde sig upp mot knäet. Nästa steg var att ta Cat Scan på övre kroppen och det var då de riktigt dåliga nyheterna om två stora blodproppar i lungorna kom. Det var också då läkarna utan omskrivelser lät mig förstå att jag ska skatta mig lycklig att ha överlevt. Jag pluggades fast i tusen trådar och övervakades i tre dygn. Då hade medicineringen börjar bita så pass att det var tryggt att låta mig åka hem.
Nu medicinerar jag mig själv hemma och väntar på att träffa en hematolog för att kolla att alla värden går i rätt riktning. Läkarna är optimistiska vad gäller fullständig tillfriskning. Jag får käka medicin ganska länge, men eftersom det inte finns tecken på ärftliga problem utan orsaken enligt läkarna är klar(akillessenan) så kommer jag antagligen att få hoppa av medicineringen om några månader. Det finns inget i de som läkarna har sagt hittills som heller tyder på att jag inte skulle kunna jobba normalt efter en sjukledighet vars längd jag inte vet just nu. Fotbollen det kanske är dags att släppa nu däremot..för gott...kanske..kanske int ;)
Summa summarum. Fysiskt mår jag förhållandevis ok. Medicineringen tär lite på krafterna. Förutom den ena tillfälliga andnöden och svullanden har jag inte kännt av mitt tillstånd på något fysiskt häftigt sätt. Psykiskt känns allt däremot ganska fragilt just nu. Har en hel del frågor som jag skulle vilja ställa läkare, men på grund av snöstormarna har det varit omöjligt. Och andra sidan har det varit bra att vara insnöad med familjen. Lugn och ro.
lördag 30 januari 2010
Snö i DC - igen!
Vi har full vinter i DC - igen! Kring jul, då fotona togs, snöade det alldeles ofattbart mycket och vi var instängda ett par dagar. Idag började det plötsligt snöa igen och nu sitter vi här instängda på Wriley Rd. Jag fick skjuts till jobbet av Juri i morse kl 8.30 på snöfria gator. Efter en timme började snön vräka ner och jag agerade robot så jag lät så här:
"Thank you for calling CommuniKids, this is Ghita, how may I help you" (visst hör ni leeeeendet bakom orden), "Yes, the school is open today".... Och jag svarade inte 10 eller 20 gånger utan betydligt mer! DC är ur spel igen och vet ni vad som är det ALLRA VÄRSTA? Att jag efter 1 år och 5 månader här, känner en viss oro över snön, jag skäms nästan över att säga det. Jag funderar också på hur det ska gå, ska vi klara oss med bilen? Vi har tänkt ha middag här ikväll med Karen, Mats med barn, Anders och Ingrid med barn men funderar på att avboka den eftersom snön fortsätter att yra. De kanske kan komma hit, parkera uppe i backen på Wriley Rd men vad händer om det snöar så här i några timmar till? Har vi 2 familjer här över natten? Ska Adrian åka med Shelley och hennes barn till sin första Bar Mitzvah eller ska vi hålla honom hemma? Svåra beslut. TV:n varnar för snö och storm, uppmanar alla att bli hemma. Och jag medger att det känns lite småmysigt att bli instängd, tända i brasan, hälla upp ett glas vin och bara vara, mysa och njuta. Vi har ju en massa godsaker här hemma eftersom vi tänkte ha middag :) Men först ska jag studera, en timme effektiv lästid till, sen njuuuuut!
torsdag 28 januari 2010
College-tankar...
Idag var det en av mina college-dagar. Jag åkte till Rockville Campus till 9 och satt på en fin föreläsning om Abnormal Psychology, mycket givande! Efter det gick jag disciplinerat raka spåret till bibban och läste nästan 3 timmar i sträck. Tänk om man varit så fokuserad då på gamla goda akademitiden? Under de timmarna läste jag fatt allt jag har planerat för den här veckan i Human Growth and Development. Så var det dags för sista föreläsningen, Theories of Personality, ett väldigt intressant ämne. Men jag bara inte klarar av de timmarna! Professorn, Bob Kauppi (jo han har finska anor!) är så disträ och ofokuserad och oplanerad. Han är väldigt go och varm men helt ute och cyklar. Idag lärde jag mig inget! Nada! Han älskar att ha mig som provkanin i de flesta frågor eftersom han nästan kissade honung då han upptäckte att jag är från Finland. Idag diskuterade vi en stund varför jag är mörk och inte blond såsom ALLA FINSKA KVINNOR! Jag lyckades göra bort mig med att först höra att "all Finnish women are BLIND" hrmmm så det artade sig till en underlig diskussion. Jag trodde han menade blinda i en symbolisk mening och hann få upp en liten adrenalinkick ren men så var det hårfärg han ville tala om. När vi borde ha talat om NeoFreudianer.... Så jag vet inte hur jag ska göra i fortsättningen. Jag ger honom en chans i några veckor till, därefter börjar jag läsa på egen han på bibban de timmar jag egentligen borde sitta på hans föreläsning. Elakt? ja kanske men i den här åldern blir man litet kritisk måste medges...
Det mörknar ute, Adrian läser i sitt rum, Sera är ute med Abby och samlar in pengar för Haiti, Juri på väg hem från jobbet och jag borde studera litet till men är ganska trött. Jag borde också gå till gymet. Jag borde också dammsuga och tömma diskmaskinen. Jag borde också ha bäddat sängen i morse. Jag borde.... stopp! Nu går jag till mitt överfyllda pärlbord och gör nåt kreativt! Ugh! Checka min smyckesblogg också! Där finns nu en enkel poll där du kan klicka i om du älskar, gillar, avskyr det jag gjort, anonymt så var inte orolig!
Det mörknar ute, Adrian läser i sitt rum, Sera är ute med Abby och samlar in pengar för Haiti, Juri på väg hem från jobbet och jag borde studera litet till men är ganska trött. Jag borde också gå till gymet. Jag borde också dammsuga och tömma diskmaskinen. Jag borde också ha bäddat sängen i morse. Jag borde.... stopp! Nu går jag till mitt överfyllda pärlbord och gör nåt kreativt! Ugh! Checka min smyckesblogg också! Där finns nu en enkel poll där du kan klicka i om du älskar, gillar, avskyr det jag gjort, anonymt så var inte orolig!
onsdag 27 januari 2010
Trögt!
Nähä, inte blir det någonting om jag inte skriver litet då och då! Tror fortfarande jag har för höga krav på mig att det ska bli långa, ingående inlägg men drar nu ner på kraven! Härefter skriver jag korta dagboksanteckningar som passar in i min stressade vardag! Foton får bli en lyx som förekommer endast vid speciella tillfällen!
Idag är det onsdag. Adrian gick iväg till skolan i arla morgonstund. Sera har pyjama-day, cozy day i skolan så hon tassar här hemma med sin flanell pyamas på sig. Juri har fört bilen på service och ringde och meddelade om en räkning på MINST 500 dollar... suck... Jag ska till DC och jobba med Karen idag. Har huvudvärk för n:te dagen, undrar vad det beror på nu igen. Kanske för att jag zumbade ivrigt igår och glömde dricka, igen!
Studierna har börjat, 3 kurser. Få se om det lyckas! Igår var första college-dagen. En kurs, abnormal psycology, på morgonen, 3 timmar paus då jag satt i bibban och jobbade med min online-kurs, human growth and development och så kurs nummer 3 på eftermiddagen, theories of personality. 6 timmar psykologi i sträck får vem som helst att vinda med ögonen. En häftig zumba kunde inte ens få mig ur "stressen".
Nu borsta tänderna och så iväg till jobbet! hörs igen snart, lovar!
Idag är det onsdag. Adrian gick iväg till skolan i arla morgonstund. Sera har pyjama-day, cozy day i skolan så hon tassar här hemma med sin flanell pyamas på sig. Juri har fört bilen på service och ringde och meddelade om en räkning på MINST 500 dollar... suck... Jag ska till DC och jobba med Karen idag. Har huvudvärk för n:te dagen, undrar vad det beror på nu igen. Kanske för att jag zumbade ivrigt igår och glömde dricka, igen!
Studierna har börjat, 3 kurser. Få se om det lyckas! Igår var första college-dagen. En kurs, abnormal psycology, på morgonen, 3 timmar paus då jag satt i bibban och jobbade med min online-kurs, human growth and development och så kurs nummer 3 på eftermiddagen, theories of personality. 6 timmar psykologi i sträck får vem som helst att vinda med ögonen. En häftig zumba kunde inte ens få mig ur "stressen".
Nu borsta tänderna och så iväg till jobbet! hörs igen snart, lovar!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
