En solig novemberlordag!

Godmorgon! Idag ar det lordag, 21 november. Solen skiner darute, jag sitter inne i Communikids frascha "kontor" och vantar pa att nasta vag med foraldrar och barn ska dyka in. Idag promenerade jag hit, det var harligt. Bethesda hade inte vaknat annu, bara nagra hundhussar och -mattar samt galna joggare var uppe och igang. Det var smakyligt och knapptyst. Jag ville inte ens satt iPoden i oronen for jag ville njuta av morgonlugnet. Ekorrarna samlar mat infor vintern sa ibland prasslade det till i buskarna och fram dok en brun eller helsvart ekorre med finurlig min. De var inte ens radda for mig, satt bara rakt framfor mig och plirade intresserat! Det intressanta var att nar jag narmade mig DC, blev antalet svarta ekorrar betydligt storre and pa Maryland-sidan. Ja lustigt nog promenerade jag fran Maryland till Washington DC idag!

Har pa jobbet ar lugnt just nu. Jag gillar det har stallet mer an Falls Church, kanske for att utrymmena ar finare, ljusare och gladare. I veckan jobbade jag mandag och onsdag i Falls Church och fredag, lordag har i DC. Nasta veckan ar det jobb bara mandag for resten av veckan ar skolorna stangda for Thanksgiving. Det ska onekligen bli skont. Inte for att jag ska klaga... Jag har jobb. Den kommentaren forde mina tankar till Adrian, den skarpa och snart vuxna killen som borjar komma med drypande kommentarer. Haromdagen satt vi vid middagsbordet och jag var trott och virrig av alla jobbdagar och ovetskapen om hur mina veckor ser ut (jag far namligen nastan alltid, fint nog, flera jobbdagar an planerat). Jag hade inte nyanserat forklarat varfor jag kande mig vimsig utan sa bara att jag inte hinner studera, sporta, ha tiiiiiid varpa Adrian tog till sin vuxna rost och sa: "Mamma, forst gnaller du att du maste fa jobba och sen nar du har jobb sa gnaller du att det ar for mycket". Jag satte kycklingen i halsen, rodnade och var sen tvungen att skratta hjartligt! Jag bad om utrymme att forklara hur det ligger till och halvintresserat tyckte Adrian att ok, jag far val forklara da! Touche'!

Med studierna har det gatt framat igen! Jag traffade en studiehandledare fran University of Maryland som visade sig vara sa entusiastisk och hjalpande. Hon tipsade om en massa alternativ till studievagar. Eftersom jag har bade en bachelors- och en masters degree, star flera dorrar oppna. Jag kan ta ga direkt till en andra masters degree i psykologi eller ta ett certifikat i mental healt counsceling for att sen ga in i ett masters program. Hon gav mig en massa material att lasa sa jag ska satta mig in i systemen for att sen hoppeligen valja ett fiffigt satt att studera. Jag maste aterkomma nar jag vet mera om vilka val jag star infor.

Annars ar det mesta bra har. Ibland blir jag lite skramd over hur inne vi ar i det har och hur langt borta Finland ar. Om jag satter mig ner och later kanslorna komma fram, kanner jag hur ledsamt jag har efter familjen och vannerna. Varfor kan ni inte alla vara har?