Juris sjukberättelse

Som de flesta vet har vi gått igenom en otroligt svår period de senaste veckorna då Juri insjuknat, tagits in på sjukhus och konstaterats ha 3 blodproppar. Jag har inte haft ork eller kapacitet att skriva här på bloggen och eftersom Juri skrivit till sina vänner, använder vi här hans text för att beskriva vad som hänt. Följande är alltså Juris berättelse:


Moin på er alla och tack till er alla för de hälsningar och styrkeönskningar som nådde mig förra veckan. Man kan lugnt säga att de kom väl till pass..

Eftersom jag inte vet hur mycket ni vet om vad som egentligen hände så tänkte jag berätta själv. Jag föredrar en öppen informationspolicy.

Det hela börja alltså osannolikt nog med min smärtsamma men till synes oskyldiga fotbollsskada för fyra veckor sen. Jag ådrog mig en häftig sträckning i hälsenan och fick studsa omkring på kryckor och med en spjäla på foten i en vecka. Skadan plus den orörliga foten gav enligt läkarna upphov till en blodpropp i vänster vad. Jag levde vidare ovetande om den och dess onda avsikter. Det som hände sen var att två bitar "lossnade" och for iväg längs blodomloppet med siktet inställt på lungorna där de parkerade vid en tidpunkt som är okänd. Det vi vet är att jag måndag eller tisdag för två veckor blev oförklarligt andfådd efter att ha gått upp för de två branta backarna som finns i början av min promenadväg till metron. Jag motionerar en hel del och i vanliga fall ska jag inte påverkas nästan alls. Jag kände genast på mig att det var onormalt, men inte akut alarmerande. Jag gick vidare och jobbade på kontoret lite trött och hängig men absolut inte katastrofalt dålig. Det här var dagen då det kunde ha gått rikigt illa för mig upplyste läkarna mig efteråt. Jag gick till läkaren två dagar senare fortfarande ovetande om propparna, men EKG visade ingenting. Läkaren föreslog allergi som orsak till andnöden..Hon förslog också stresstest för hjärtat, men eftersom min hälsena inte klarar av stress ännu så skulle det få vänta. " Det är ingen brådska. Du är bara 40. Int dör du nu vid 40 av hjärtattack" utbrast den gode doktorn som trots sina finska släktband inte kan räkna med fler besök av mig..:)

Anyway, förra måndagen blev det sen dags att åka till North Carolina. På kvällen när vi anlände och jag stod i beråd att gå och lägga mig, märkte jag mitt i allt att min vad hade svullit upp till oigenkännlighet. Kort konferering med frun per telefon och sen i taxi till sjukhuset. Där visade blodprov att det finns risk för blodpropp och jag gavs första dosen bloduttunnande medicin. Först på morgonen när ultraljudspersonalen anlände kunde faktum slås fast. Orsaken till svullnaden var att proppen hade börjat växa och rörde sig upp mot knäet. Nästa steg var att ta Cat Scan på övre kroppen och det var då de riktigt dåliga nyheterna om två stora blodproppar i lungorna kom. Det var också då läkarna utan omskrivelser lät mig förstå att jag ska skatta mig lycklig att ha överlevt. Jag pluggades fast i tusen trådar och övervakades i tre dygn. Då hade medicineringen börjar bita så pass att det var tryggt att låta mig åka hem.

Nu medicinerar jag mig själv hemma och väntar på att träffa en hematolog för att kolla att alla värden går i rätt riktning. Läkarna är optimistiska vad gäller fullständig tillfriskning. Jag får käka medicin ganska länge, men eftersom det inte finns tecken på ärftliga problem utan orsaken enligt läkarna är klar(akillessenan) så kommer jag antagligen att få hoppa av medicineringen om några månader. Det finns inget i de som läkarna har sagt hittills som heller tyder på att jag inte skulle kunna jobba normalt efter en sjukledighet vars längd jag inte vet just nu. Fotbollen det kanske är dags att släppa nu däremot..för gott...kanske..kanske int ;)

Summa summarum. Fysiskt mår jag förhållandevis ok. Medicineringen tär lite på krafterna. Förutom den ena tillfälliga andnöden och svullanden har jag inte kännt av mitt tillstånd på något fysiskt häftigt sätt. Psykiskt känns allt däremot ganska fragilt just nu. Har en hel del frågor som jag skulle vilja ställa läkare, men på grund av snöstormarna har det varit omöjligt. Och andra sidan har det varit bra att vara insnöad med familjen. Lugn och ro.