Sjukdomar och Snö

Jag är glad att Juri ville skriva sin berättelse själv. Jag funderade länge och väl på vad jag sku skriva men allt kändes bara konstigt och tungt och ogreppbart att få ner i ord. Jag drog mig för att sätta mig ner och berätta, dagarna gick förbi i en dimma. Efter att Juri kom hem på fredagen (för att inte snöas in och inte få ett flyg från NC), började snöovädret. Det har gått en tid sen dess men det var så ofattbart stort så jag måste skriva om det. Juri kom alltså på fredagen och snön började falla på eftermiddagen. CommuniKids var stängt och barnens skolor slutade vid 12 eftersom snön skulle tillta vid 2-tiden. Barnen och jag hade varit i matbutiken på torsdag kväll men det var nåt av det lustigaste... Det fanns inga varukärror! Efter att ha insett att de långa rader som  i allmänhet står utanför butiken, var gone, gick jag ut och såg en kö av 15-20 desperata shoppare som väntade på att nån sku komma ut från butiken med en kärra och så följa den till bilen, lasta ur och ta kärran. Jag väntade 10 min innan jag gav upp och med två korgar på armen kämpade mig fram i gångarna bara för att inse att många saker var slut! Väldigt litet grönsaker kvar, ingen mjölk! Och vad ska man handla när man tänker på att man kanske blir instängt i många dagar? Pasta, kött, broiler, tomatsås, kokosmjölk, cornflakes och annat fiffig men faktiskt blev det en hel del njutningsvaror: chips, cokis, nötter, glass, kex, godis, chicken wings... , vi sku ju få hem Juri! Att vara utan mjölk var ju litet katastrofalt så på fredagen, just när snön började vräka ner, åkte jag till Safeway och såg varubilen komma! Jag ställde mig vid mjölkdisken och väntade så när milkman kom slet jag åt mig en pafflåda med mjölk, tala om Hullut Päivät! Köerna var osannolika och alla talade om vad som komma skall. Ännu då fnissade jag tyst för mig själv och tänkte på de galna amerikanera. Föga kunde jag ana att jag kanske inte sku fnissa mer litet senare i veckan. Fredag kväll kom och vi njöt av att vara tillsammans, äta gott och stora flingor dalade utanför fönstret. Det snöade utan uppehåll! Lördag morgon vaknade barnen och jag tidigt till en mjuk, vit värld. Eftersom Juri naturligtvis inte fick göra nåt annat än sitta på soffan med sitt ben högt, gick Adrian, Sera och jag ut och skottade snö. Vår nya bil, en Mazda CX-7, hade blivit hämtad dagen innan men den såg vi inget av, den var under en hög av snö!  Det fortsatte att vräka ner oavbrutet i ett par dagar och på söndagen kunde vi inte längre öppna dörren utan svårigheter! Det fanns inte en chans att komma ut ur huset annat än plumsande i knähög snö! Dagarna gick åt till njutningar inomhus, vi spelade, åt, pratade, såg på filmer, degade och skottade. På tisdagen hörde vi den första snöplogen på avstånd men den kom inte fram till Wriley Rd. På nåt sätt fick vi ändå ut bilen och jag kunde slira iväg till Giant för att fylla på lagren inför NÄSTA snöstorm som var ännu värre! Tisdag kväll och onsdag snöade det som aldrig skådat. Det vi skottade, var gömt under ett lager av pudersnö inom en halvtimme. Skolorna stängda, college likaså, jobbet också! Ännu några dagar inomhus. På fredagen började det kännas litet lustigt att bara vara inomhus, en vecka vid det laget... Eftersom måndag var President's Day och helg, gick barnen till skolan och jag till college första gången på tisdagen! En vecka och 3 dagar! Idag har vi redan varit tillbaka till vardagen över en vecka men vägarna är inte i skick ännu, trafiken är besvärlig, småvägar är smala så om man möts mitt på, måste en backa hela vägen tillbaka! En arbetsresa som i vanliga fall tar 30 min, tar nu minst 45 min eller t.o.m en timme. Jag har också fått hjälpa några stackare som fastnat i snömassorna och som ovana som de är, gör det klassiska felet att de gasar och spinner med hjulen. Skrattar fortfarande åt den hysteriska man som spann på Allan Rd och fick hjälp av en 11/2 meters finsk kvinna som satt sig vid ratten och visade hur man lungt och sansat kan komma ur knipan :) Jag glömde upplysa honom om att jag de facto kommer från ett land där snömassor på vägarna är vardagsmat flera månader av året, borde ha gjort det  men han försvann så fort hjulen tog mark...

I alla fall måste jag säga att den en och en halv vecka långa undantagsperioden var fylld av magi, ett vintervitt, mjukt landskap, familjen tätt tillsammans efter en otroligt omtumlande händelse, hemmamysande utan dåligt samvete eftersom hela samhället stannade upp, tillsammans! Men visst var det skönt att vakna upp till en vardag igen!