DC here we come after a loooong break!

Efter litet mer än 3 kalla och molniga veckor i Finland, vaknade vi den 24 juli hos Helena och Kevin i Nordsjö, redo för hemfärd! Det var inte en vanlig hemfärd med familjen utan det var Helena, Kevin, Sera och jag som skulle åka iväg till DC! Juri sov också där och vaknade med oss för att köra oss till flygfältet. Adrian hade tillbringat sina senaste dagar och nätter med vänner på svenska gården och var inte där för att ta avsked.
Efter en alltför kort natt, åkte vi iväg till Helsingfors-Vanda flygfält för att checka in till vår plan som skulle ta oss via Frankfurt till Dulles. Vi försökte vid incheckningen få platser bredvid varandra för båda flygen men det lyckades inte. Till Frankfurt satt vi en bit ifrån varandra, Kevin och Sera tillsammans. I Frankfurt skyndade vi till gaten för att eventuellt få byta våra biljetter så vi kunde sitta alla fyra tillsammans. Gatetjänstemannen såg skeptisk ut men knapprade på sin dator en lång stund medan han då och då lyfte sin blick för att fästa den i decolltaget på både Helena och mig. Efter ett tag och en ringlande kö bakom oss, printade han ut nya biljetter, log finurligt och sade nåt om "busines"... Vi smilade tillbaka och ställde oss i den normala boardingkön varifrån vi vänligt men bestämt flyttades till busineskön. Vi vågade naturligtvis inte knysta nåt till barnen ifall vi på nåt sätt hade missförstått alltihop så vi bara följde strömmen in till planet. Våra platser visade sig finnas i en businesavdelning och Seras och Kevins miner går inte att beskriva! I vår avdelning fanns 2 rader bänkar och inte vilka som helst. De var stora, breda stolar med inbyggd massage och fjärrkontroll till de flesta lägen man kunde tänka sig. Stolen blev till en säng eller en fåtölj eller vad man ville. För såna som vi som alltid åkt inklämda mellan diverse svettiga, hostande resenärer, var det här osannolik lyx. Det var nog inte bara barnen som var ivriga, två mammor kunde inte dölja sin förtjusning när de hörde skumppa-korkarna smälla bakom gardinen :) Vår närmare 9 timmar långa resa till DC var en en sann njutning! Servicen var klanderfri och drinkar bjöds ut med väldigt regelbundna mellanrum. Innan middagen som valdes från en trerätters meny, torkade vi händerna med heta servetter och den vita duken lades på bordet framför oss. Middagen med förrätt och varmrätt avrundades med antingen en osttallrik eller en chokladtårta med portvin eller konjak till.... Efter maten kunde vi välja mellan glassiga damtidningar eller ett otal filmer medan vi drog ett skönt täcke över oss och fällde ut stolen i halvliggande läge. Vi kände absolut för "Confessions of a shopaholic", vad kunde väl passa bättre i detta överflöd av lyx (flygplanslyx). Sera och Kevin sov inte en sekund på hela resan, det var väl litet för spännande kanske! Vi landade i DC nästan en timme för sent och kom sen till Wriley Road till ett varmt och svettigt hus där trädgården svämmade över av ogräs! Men det gjorde ingenting, det kändes så underbart att vara hemma! Vi åkte iväg till Safeway för att handla morgonmål, barnen ville stanna hemma för de var så trötta vid det laget ren! Helena gick omkring intresserat och petade på allt, förundrade sig och valde ut det och det och det som ska smakas på :) Barnen ramlade omkull av trötthet innan 9 ren, vi satt en liten stund längre och gick sen i säng.