Uppdateringar

Lördag 5 september. Anns och Kalles bröllopsdag, fest i Ekenäs och här sitter jag i Bethesda med en enorm flunssa och känner att jag är på fel ställe! Festligheterna börjar väl så småningom där och i tankarna är hela vår familj med dem. Hoppas Anns flunssa har gett med sig och att de har en superfest!!

Här har hänt en hel del sen jag skrev senast! Skolorna har börjat och vardagen anlänt med fart!
Sera fortsatte ju i Westbrook på klass 4. Klasserna har blandats om så hon har inte längre samma klasskamrater. Man tycks göra så här för att barnen ska lära sig att jobba med olika människor och inte bli för fästa vid samma personer. Bra eller dåligt, det kan man ju diskutera. Så Sera går nu i en helt ny klass med några "gamla" klasskompisar såsom Abby t ex. Men de flesta är nya från andra klasser och så några som flyttat hit för i år. Hayley är nu i Seras klass. Seras nya lärare heter Mrs Geddes och är en äldre kvinna som jobbat i Westbrook i 18 år och är van vid systemen där! Hon verkar vara verkligen trevlig och hon älskar fieldtrips så brist på program blir det inte i år!
När första skoldagen började, följde jag Sera till skolan. De ställde upp precis som ifjol men den här gången var deras kö utanför huvudingången för Seras klass behöver inte inhysas i en barack mera utan har avancerat in i skolhuset. Klassrummet är ett underbart gammaldags rum med högt till tak och massor av vrår, bokhyllor, planscher och färger. Jag minns så väl ifjol när vi stod och köade och Sera kände sig utanför då alla andra ropade, tjoade och välkomnade varandra. I år var det Sera som fick kramar och rop och välkomnanden! Det kändes fint!

Adrian började ju i Westland, högstadiet. Det är ett oskrivet blad för mig ännu, vi har inte fått några email, någon info, inte varit där ännu sedan infomötet på våren. Men Adrian stortrivs och vi får ty oss till hans rapporter. Han stiger själv upp 6.20 på morgnarna. Vi lata föräldrar vägrar stiga upp före kl 7 så han tassar ensam omkring och fixar sig färdig. Så stiger vi upp och gör en lunchbox åt honom. 7.15 träffas han och några andra killar, bl.a. Jonah och Brahm uppe vid postlådan på Wriley Rd och promenerar tillsammans i sakta mak mot skolan som börjar 7.50. De är visst superlångsamma för de masar sig fram och har antagligen massor att prata om! Alla dagar har samma läsordning i Westland. "Rasterna" är 4 minuter långa och på den tiden ska man via sin "locker" för att ta rätta böcker och infinna sig på sin plats när klockan ringer. Lärarna är i sina rum hela tiden. Alla skoldagar slutar 14.40 och då masar samma gäng sig hemåt i lugn takt. Mera info om skoldagarnas innehåll får Adrian ge senare. Det enda vi märker är att Adrian trivs som fisken i vattnet. Han älskar friheten som högstadiet ger honom, ansvaret med läxor, papper, böcker, skåp och att kunna röra sig friare. Han ler ofta när han talar om skoldagen och verkar trivas speciellt bra med "band"-timmen mitt på dagen där han får spela trummor!

Det är inte bara barnen som börjat i skolan. Mamma har också satt sig i skolbänken igen, precis som Obama uppmanat alla mammor att göra :) Jag tar General Psychology vid Montgomery College tillsammans med ett trettiotal ungdomar. Professorn heter Dr. Schorr och är en gråhårig, skäggig, Freud-liknande man med en Kangool basker bakfram på huvudet. Han är humoristisk, kunnig och rapp. Förra veckan talade vi om psykologins historia, om Wundt, Skinner, Pavlov och Freud. Jag åker till föreläsningar 2 morgnar i veckan och startar i arla morgonstund för att hinna anmäla min närvaro 9.30 för professor Schorr. Parkeringen vid collegen är osannolik!! Man får komma en timme innan för att snurra runt runt runt och hitta en ledig plats även om collegen har ett tusental parkeringsrutor. I värsta fall får man köra tillbaka 1km, parkera på simcentrets gård och därifrån ta shuttlebussen till college, vilket kan ge en försening på minst 20 min. 3 förseningar ger professorn rätt att slänga ut en från kursen, en kurs man redan betalat 410 dollar för!!! Så det gäller att vara i tid! Jag har lite svårigheter att ta all disciplin på allvar med förseningar, mobiltelefoner, textanden, pratande lektionstid, fuskande i tenttillfällen o s v. Det är ju 20 år sen jag började vid Akademin.... Men jag njuter av att studera igen! Innan föreläsningarna börjar strosar jag omkring på Campusområdet och insuper atsmosfären i solgasset. Studeranden överallt, de sitter och pratar, har beställt pizza, studerar, skvallrar om dejtanden, talar i telefonen och det känns som om jag hoppat in i en film. Efter föreläsningen vandrar jag långsamt långsamt mot bilen för att igen få ta del av stämningen som finns där på Campusen. Jag känner mig delaktig på ett positivt sätt men ändå härligt utanför, som den som får ta del av det fina i studielivet utan att behöva ha den stress och panik och framtidsoro som de flesta sannolikt har där! Jag vet inte om jag uttryckte mig förståeligt, men jag tror att jag är litet stor på mig när jag vandrar där med all den vuxna mognad som en 40-åring samlar på sig under livets gång. Det kan ju hända att den mognaden faller ihop som en sufflé när första tenten kommer.... Det är ju litet kul att så många stannar upp och pratar med mig och undrar om jag är studerande eller lärare. Jag svarar sådär klurigt att både-och och så har jag skaffat mig många bekantskaper under den korta tid jag rört mig där!
Montgomery college lär vara den college som har den största kulturella diversiteten i USA. Så ser man alltså folk från alla världens hörn och på min kurs finns det elever från alla kontinenter! Jag är den enda från skandinavien men tyskar och polacker finns där. Jag är inte heller den äldsta i klassen, där finns sammanlagt 4 "vuxna", 2 av dem betydligt äldre än jag och en mamma som är i 30-årsåldern.
Jag vet inte vart jag vill nå med mina studier men jag har kontaktat Åbo Akademi för att få mina examenspapper översatta till engelska och så ska jag se hur många studieveckor jag eventuellt får till godo av min examen från Finland. Därefter planerar jag framtida studier som antingen stannar vid trevliga psykka-kurser eller eventuellt vid mer seriösa studier med tanke på framtiden. Det åtserstår att se.

Nu ska jag avrunda och skicka Ann och Kalle en varm tanke, klockan är närmare 7 i Finland och festen är väl i gång för fullt! Önskar jag vore där!!!