Sommaren kom!

Nu har sommaren kommit, äntligen!! Idag har det varit alldeles ljuvligt varmt och soligt! Den här dagen räddade mig efter några dagar och veckor av fruktansvärd stress! Igår kändes det som om mitt huvud var en vattenmelon som hotade sprängas om någon sade ett ord fel. Tusen saker att tänka på, allt från jobb till vårfester och festskor, visningar och städningar. Jag kände att om någon säger BUU till mig så börjar jag gråta. Jag valde att gå på xycling (spinning) för att hållas sansad. Det hjälpte. Nåt som kräver mindre av hjärnkapaciteten än spinning finns inte tror jag. Att sitta på en cykelsadel inomhus, se ut på östra centrums fasad och alla människor och bilar som susar förbi medan en hurtig flicka på likadan cykel ropar om uppförs- och nerförsbackar och musiken dånar. Jag trampade som en fåne med mina dansskor på (jo det gjorde jävligt ont) och kände hur stressen rann ner mellan brösten tillsammans med svetten. Somnade som en gris efter det!

Igår var en kille från Vuokraturva här för att värdera vår lägenhet inför uthyrningen. Och hur städat här var ;) Så fint så det sken i alla knutar ikapp med solen. Vår lägenhet visade sig från sin bästa sida. Mannen tog foton och ska väl sätta ut vårt hem på nätet för uthyrning. 1350 är startpriset tror jag. Få se vad vi får?

Idag åkte Ghita H, Rasse, Seba och jag tillsammans med 8 A,B,C och D till Mjölbolstas äventyrsbana utanför Karis. Det var en helt otrolig dag på alla sätt! Eleverna njöt av att skjuta paint-ball, klättra på repstegar, gunga i jättegunga mm tillsammans med ledare från Folkhälsan. Vi lärare låg på verandan till en stuga och solade och småpratade och bara kopplade av. Det var så underbart! Steg upp och gick dukat bord, drack kaffe och solade igen. Vår enda uppgift var att förse barnen med vatten och saft och se till att de kom tryggt hem med bussen. Jag kände mig så harmonisk!

Hemkommen från Mjölbolsta hade jag en timme på mig att fixa oss, Sera, Adrian och mig klara för barnens vårfest på Rastis. Fotot däruppe är taget precis när vi åkte iväg till festen! Det blev en mycket känslofylld fest på många sätt. Avskedet närmar sig och det här var en konkret milstolpe, att barnen sade hej till sin skola, sina lärare och skolkamrater. Sera var så söt, hon läste en dikt i festsalen inför full sal. Rak i ryggen och med tydlig röst läste hon upp sin egen dikt som handlade om vänskap, kärlek och fred! Adrian rusade direkt efter festen iväg med Semi och Micki till en match i Kottby så han hann inte vara med och ta farväl av sin klasslärare Pia utan jag gav ett kort han gjort till henne. Pia har inte den klassen mer nästa år så avskedet var mycket svårt och många hade tårar i ögonen. Jag kände att jag visste precis hur det kändes för henne, jag har mitt avsked framför mig i lördag då vi har vårfest. Vågar inte ens tänka på det ännu. Efter festen samlades Seras klass i tvåans klassrum och Sera (tillsammans med två andra elever som slutar) fick vackra ord och en fin mapp som innehöll en teckning av varje klasskamrat. Bilderna var så gulliga! Flera innehöll lyckönskningar och "snyft" "jag vill inte att du ska åka" och "glöm inte mig". Det var som sagt en ovanligt känsloladdad vårfest!

När Sera och jag kom hem från festen, satte vi oss på balkongen med ett glas cokis och ett glas vin och läste igenom vad kompisarna skrivit. Det var en fin stund! Jag frågade Sera hur hon kände det när alla tog farväl och vi snart ska åka men hon hittade tydligen inga ord just då för hon svarade ingenting. Senare på kvällen frågade jag Adrian hur han tänkte och han sa att han ser fram emot att flytta!

Det gör jag också fast det just nu känns skört. Godnatt.

Måndagstankar

Måndag, sista skolveckan. Nästa vecka är både barnen och jag lediga! Känns så konstigt och härligt samtidigt!

I helgen hade vi avskedsfest på Tallbacka gård, Degerö. Det var en fantastiskt fin gammal villa med stora rum, fönster mot havet, mitt i naturen. En catering-firma skötte maten så ingen behövde stå i köket mer än för att värma maten. Många slöt upp, vi var väl faktiskt 18 stycken! Mat, dryck, sång och dans med glada kolleger, det var en lyckad fest! Didis vattenpipa på morgontimmarna var en hit ;) och samtidigt orsak till ordentlig huvudvärk igår. Visst kändes det vemodigt att ta en paus från det här, fast spännande!

I övrigt är den här veckan lite splittrad! Idag "vanlig" dag, vilket betyder film för de flesta klasserna. Åttorna ser Sandor slash Ida och sjuorna Simpson's movie. Kl 14 vitsordskonferens. Imorgon utvärderingsmöte där vi går igenom plus och minus för årets evenemang i skolan. Onsdag planeringsmöte, vilket jag hoppas jag inte behöver delta i. Torsdag äventyrsdag till Mjölbolsta med åttorna och fredag Helsingfors-orientering. Lördag betygsutdelning och så *POFF* är det slut. Minns från tidigare år att de första dagarna av sommarlovet är lite tomma, konstiga. Det tar en tid att komma in i semestermooden.

I onsdag kommer en man från Vuokraturva och värderar vår lägenhet för ythyrning. De sista veckorna har jag rusat på så mycket att jag inte hunnit städa ordentligt, bara plocka undan det värsta... Det betyder att jag nu i dagarna två måste städa, svabba, putsa, plocka! Visst, vi ska inte sälja, så perfekt behöver det inte vara. Men kanske hyran stiger med någon euro om det ser fräscht ut. Färska blommor på bordet och sånt.

Den tredje flyttfirman tog nu kontakt också. Torsdag 5/6 kommer alltså alla tre: Beweship, Victor Ek och Niemi. Passade in dem alla samma dag så mellan 12 och 16 springer det gubbar hos oss och ögon-packar våra grejer. Sen ger de en offert och så måste vi välja. En hel del ska väl (hoppas jag) kastas bort och inte packas ner men det har jag inte orkat fundera ut ännu.

Fick sms av Juri nyss. Har Andreas på besök i Washington och förstod att de har det kiva, ser på matcher, går ut och festar och solar i 30 graders värme. Önskar värmen kunde komma hit också, snabbt. Idag mulet och litet kyligt.

Snart är det sommarlov!

En svår dag

Idag är en svår dag! Har känt mig ledsen ända sen jag vaknade. Jag vet inte riktigt vad det beror på men allt har varit tungt. Då blir det lätt så att jag funderar på avskedet som är så nära. På jobbet är allt så hektiskt nu och jag vet att när jag stänger min klassrumsdörr bakom mig 31.5 kommer jag att känna mig som ett vrak, eländig och ledsen. Jag avskyr avsked. Jag avskyr också förändringar men jag plågas av att inte förändras eller förändra saker. På tal om att göra saker komplicerade....

Efter att för flera år sedan läst Erland Loes "Naiv Super" har jag älskat att göra upp listor på allt möjligt i mitt huvud. Här följer en lista på svåra avsked och förändringar inför vår flyttning. Nu tänker jag vältra mig i dem. Som sagt, idag är det en sån dag:

1. Avsked från trygga vardagen!

Här finns vår vardag, vårt hem, Nordsjö, Citymarket, Columbus, Rastis, Nybonds, R-kiosken och allt som gjort att det är känns som hem! Kaffedoften från Pauligs fabrik. Närheten till havet.

2. Avsked från kollegerna och skolan och eleverna!

Tänk att inte sätta sig i bilen eller hoppa på metron och ta sig till Blomängsvägen i Botby, traska in i det kaffedoftande, kaotiska lärarrummet och med muggen i hand gå de få stegen till mitt klassrum, möta 20 (oftast) glada face som väntar på att bli insläppta. Att inte sitta vid fredags-kaffebordet och låta vitsarna hålla låg nivå, ha vinlotteri och annars bara skratta åt allt och mest åt varandra. (Jag får det att låta som om vi aldrig fräste åt varandra och grälade).

3. Avsked från vänner och släkt.

Jag är totalt beroende av mina vänner, utan dem lever jag inte! Speciellt Helena, jag får ont i magen när jag tänker på att vi inte kan ringas, träffas, jumppa, dansa, äta gott, dricka vin var och varannan dag eller helg! Hon vet ju allt om mig! Tänk att inte bara ringa upp en väninna och sen gå på kaffe, shoppingtur, äta tillsammans eller bara sitta och skvallra.... Vad ensam jag kommer att vara först!
Vi kommer inte att fira jular, påskar, midsomrar o sånt med släkten som vi alltid gjort (eller kanske, vem vet?)

4. Barnens avsked från sina vänner!

Barnen har levt så socialt aktivt, speciellt den här våren! Alla dagar är här någon av Seras eller Adrians vänner, ibland flera. Hur ska det gå i Washington? Speciellt första tiden? Tänk om de blir alldeles förskräckligt ensamma och ledsna? Vill hem? Vägrar gå till skolan? Adrian fotislag då, tänk om han inte hittar ett nytt där han trivs?

Vid det här laget orkar jag inte spinna vidare på min lista! Blir alltför deppig. I februari då vi var i Washington, kände jag att jag kunnat stanna där genast. Barnen var glada och trivdes. Vi var tillsammans igen. Nu har minnena bleknat lite och jag är så inne i de här rutinerna hemma. Vi ska dessutom åka då Finland visar sig som allra ljuvligast och flirtar med sina färger och (oftast) sin värme.

Vilken deppig blogg!

Tror jag ska masa mig till MIN R-kiosk, köpa en mega-chokoplatta och lägga mig under filten, se på TV och bara vara miserabel. Hur i fridens namn känner jag mig så här?

Aj jo, jag har ju PMS, helvete!

Det är förresten vår bröllopsdag idag, 13 år!!!!

Flyttningsfirma sökes

Idag ringde de från flyttningsfirma nr 1 för att erbjuda sina tjänster. Suck, hur ska vi veta när vi vill att de lastar allt vårt bohag på en färja och börjar den långa resan till USA? Det lär ta upp till 6 veckor! Vill vi välja att bo här i en tom lägenhet för att vara säkra på att sakerna är framme då vi anländer eller vill vi bo bland främmande möbler och husgeråd några veckor innan våra trygga grejer kommer? Vad allt ska vi ta med? Åtminstone vill jag att vi gör oss av med ALLT skrot som vi samlat på oss de snart 9 år vi bott här i den här lägenheten.

Huset i Bethesda är ett trevåningshus på en lugn gata. Adrian, Sera och jag har inte sett det ännu men Juri har skickat en massa bilder ur alla vinklar och vrår så jag tycker jag känner huset ren! Försökte sätta in en bild av det igår men den blev ENORM, måste lära mig hur jag förminskar foton. Gården är också ganska stor och det kommer att kännas lyxigt, vi som bott i höghus så länge! Och ute-säsongen är ju så mycket längre där så vi kommer säkert att få utnyttja gården en hel del. Där finns ju förstås en stor grill så där ska Juri stå med förklädet på och vända biffar kvällarna igenom.

Det var en lång process (för mig) att fatta beslut om att bo i ett egnahemshus i Washington. Jag tror jag sett för många filmer. Speciellt skräckfilmer. Jag ville först absolut bo i en lägenhet i ett hus som har vakter 24/7 men problemet visade sig vara att det helt enkelt inte finns lägenheter som är så stora som vi behöver! Tydligen flyttar amerikaner till egnahemshus när de får barn och familjen växer. Men alarm vill jag ha... Juri kommer ju ändå att resa en del och jag ska vara ensam med barnen i det stora huset. I USA finns ju en massa galningar och alla bär de vapen eller hur... De bryter in sig i hus och offren ligger under sängen och ringer väsande till 911. Så är det ju alltid i filmerna, så måste det ju vara. Jag tänker inte se en enda skräckis till!

Snart (eller egentligen nu) måste vi sätta vår lägenhet för uthyrning! Jag blir matt när jag tänker på allt som ska göras innan vi kan åka! Just nu orkar jag inte, hinner inte åtgärda något. Sista veckorna i skolan tar musten ur mig! Tusen portföljer att läsa, vitsord att ge, uppsatser att korrigera, utfärder, stafettkarnevaler, avskedsfester, utvärderingsmöten, vitsordskonferenser. Och så plötsligt!!!! är allt slut och lovet börjar.

Förresten, läste bloggartips och ett av de viktigaste var att man inte ska ha facebook eller msn öppen medan man bloggar. Gissa om jag har? Gmail också! Mamma chattar, en förälder frågar om sonens frånvaro i skolan.... Tanken brast men kanske jag lär mig nångång!
Nu stänger jag!

Jag har en blogg!

Jaha, så har jag en egen blogg, konstigt! Hade nog aldrig tänkt att jag sku börja blogga... Men nu har jag en! Varför? Kanske för att jag hoppas att den ska hjälpa mig att reda ut mina tankar, att stanna upp, fundera och hitta ord för saker som händer omkring mig.

Vi ska flytta.

30 juli 2008 går flyget till New York. Därifrån buss till vårt nya hem i Bethesda, Maryland, Washington DC, USA.

En kort tillbakablick:

I maj 2007 fick Juri veta att han fått jobbet som korrespondent i Washington DC. Vi hade naturligtvis diskuterat en eventuell flytt många gånger innan han sökte jobbet. Det var en glad nyhet och där startade planeringen av ett avbrott i vardagen. När? Hur länge? Var? Alla? Skolor? Tusen frågor. Efter processer och funderingar åkte Juri iväg för att jobba i november ifjol och vi åker som sagt i juli.

Eftersom jag nu förbereder mig och övar mig i att skriva blogg, tänkte jag skriva om vardagen här på tremanhand, Adrian, Sera och jag.

Få se hur det går ;)