Sommaren kom!

Nu har sommaren kommit, äntligen!! Idag har det varit alldeles ljuvligt varmt och soligt! Den här dagen räddade mig efter några dagar och veckor av fruktansvärd stress! Igår kändes det som om mitt huvud var en vattenmelon som hotade sprängas om någon sade ett ord fel. Tusen saker att tänka på, allt från jobb till vårfester och festskor, visningar och städningar. Jag kände att om någon säger BUU till mig så börjar jag gråta. Jag valde att gå på xycling (spinning) för att hållas sansad. Det hjälpte. Nåt som kräver mindre av hjärnkapaciteten än spinning finns inte tror jag. Att sitta på en cykelsadel inomhus, se ut på östra centrums fasad och alla människor och bilar som susar förbi medan en hurtig flicka på likadan cykel ropar om uppförs- och nerförsbackar och musiken dånar. Jag trampade som en fåne med mina dansskor på (jo det gjorde jävligt ont) och kände hur stressen rann ner mellan brösten tillsammans med svetten. Somnade som en gris efter det!

Igår var en kille från Vuokraturva här för att värdera vår lägenhet inför uthyrningen. Och hur städat här var ;) Så fint så det sken i alla knutar ikapp med solen. Vår lägenhet visade sig från sin bästa sida. Mannen tog foton och ska väl sätta ut vårt hem på nätet för uthyrning. 1350 är startpriset tror jag. Få se vad vi får?

Idag åkte Ghita H, Rasse, Seba och jag tillsammans med 8 A,B,C och D till Mjölbolstas äventyrsbana utanför Karis. Det var en helt otrolig dag på alla sätt! Eleverna njöt av att skjuta paint-ball, klättra på repstegar, gunga i jättegunga mm tillsammans med ledare från Folkhälsan. Vi lärare låg på verandan till en stuga och solade och småpratade och bara kopplade av. Det var så underbart! Steg upp och gick dukat bord, drack kaffe och solade igen. Vår enda uppgift var att förse barnen med vatten och saft och se till att de kom tryggt hem med bussen. Jag kände mig så harmonisk!

Hemkommen från Mjölbolsta hade jag en timme på mig att fixa oss, Sera, Adrian och mig klara för barnens vårfest på Rastis. Fotot däruppe är taget precis när vi åkte iväg till festen! Det blev en mycket känslofylld fest på många sätt. Avskedet närmar sig och det här var en konkret milstolpe, att barnen sade hej till sin skola, sina lärare och skolkamrater. Sera var så söt, hon läste en dikt i festsalen inför full sal. Rak i ryggen och med tydlig röst läste hon upp sin egen dikt som handlade om vänskap, kärlek och fred! Adrian rusade direkt efter festen iväg med Semi och Micki till en match i Kottby så han hann inte vara med och ta farväl av sin klasslärare Pia utan jag gav ett kort han gjort till henne. Pia har inte den klassen mer nästa år så avskedet var mycket svårt och många hade tårar i ögonen. Jag kände att jag visste precis hur det kändes för henne, jag har mitt avsked framför mig i lördag då vi har vårfest. Vågar inte ens tänka på det ännu. Efter festen samlades Seras klass i tvåans klassrum och Sera (tillsammans med två andra elever som slutar) fick vackra ord och en fin mapp som innehöll en teckning av varje klasskamrat. Bilderna var så gulliga! Flera innehöll lyckönskningar och "snyft" "jag vill inte att du ska åka" och "glöm inte mig". Det var som sagt en ovanligt känsloladdad vårfest!

När Sera och jag kom hem från festen, satte vi oss på balkongen med ett glas cokis och ett glas vin och läste igenom vad kompisarna skrivit. Det var en fin stund! Jag frågade Sera hur hon kände det när alla tog farväl och vi snart ska åka men hon hittade tydligen inga ord just då för hon svarade ingenting. Senare på kvällen frågade jag Adrian hur han tänkte och han sa att han ser fram emot att flytta!

Det gör jag också fast det just nu känns skört. Godnatt.