Resten av resan i ett nötskal

Hanauma Bay var kanske den finaste upplevelsen på Hawaii. Vi fick flera gånger frågan om vad vi tyckte mest om och det var svårt att peka ut det allra bästa. Oahu där vi vistades var en mycket varierande ö med bergslandskap, storstaden Honolulu och så ett otal vackra beachar! Vi körde runt de flesta dagarna, stannade till vid någon strand som såg fin ut och åkte sen vidare. Ett tag tog vi en tur till North Shore för att se Bansai Pipeline, vilket guiden Adrian hade läst att var surfarnas paradis. Och vackert var det! Sanddynerna verkade eviga och det öppna blåa havet rullade så långt ögat nådde. På stranden fanns vackra hus och min fantasi skenade iväg till en rikare framtid där jag har råd att köpa eller hyra ett av husen! Tänk att några månader av året sitta där ute på en strand, i Hawaii, med bara 45 min körväg till Honolulu där pulsen finns..... Vakna!!! Vi åkte också till Turtle Bay, dit Sera ville. Det var en vik där det kryllade av sköldpaddor! Och det var inte vilka små söta paddor som helst, det var enorma havssköldpaddor som då och då stack upp sitt stora kobraliknande huvud ovanför vattenytan för att dra andan. De var hur tama som helst och Adrian och Juri snorklade en stund med dem. På stranden vandrade frivilliga vakter och såg till att ingen gjorde skalmännen något illa. En hansköldis hade hasat sig upp på stranden kl 11 på förmiddagen, vispat mängder av sand över sig och somnat gott. Han låg där för att värma sig och vila upp sig för sina strapatser. Vakterna hade ringat in honom med ett band så ingen fick gå nära och väcka honom. Vi var där kl. 4 och jag frågade den kvinnliga vakten när hon tror att han vaknar. Hon svarade att ingen kan veta det men att hon stannar kvar där tills han behagar vakna ur sin skönhetssömn, även om det bli sent! Det kallar jag passion! En annan vakt pratade länge med oss och svarade på alla våra nyfikna frågor. Varje sköld eller huvud som dök upp över ytan eller t. o. m. skymtade under ytan, var bekant för honom. Han kunde ange ålder, kön och nästan vem det var! Han berättade också varför människan inte ska röra sköldisarna. De bär på herpes.... Hmmm, varför hade ingen sagt det? Vi trodde det var för att vi kunde skada dem. Dessutom har de, trots sina tandlösa munnar, ett otroligt starkt "bett" och "if they bite, something will fall off". En kvinna hade blivit av med sina fingrar då hon inte förstått att inte peta på en sköldpadda. Vi fick också veta att där det finns sköldpaddor, där finns det hajar. Nå kiva! Sköldisarnas ända fiender är tigerhajarna och de är glupska. En hona hade blivit av med en del av sin sköld då en haj mumsat på henne. Tack och lov skyr hajarna korallreven så de var smarta nog att hålla sig en bit utanför simstränderna men ibland händer det ju att någon tok tappar bort sig. Vakten berättade att folk försvinner, speciellt surfare och kajakister och att man då nästan alltid tänker att det är en hungrig tigerhaj som fått sig en munsbit. Tack och lov fick vi höra det här sista dagen så vi behövde inte gå på skakiga ben ner till stranden mer. Varför månne man inte upplyser turister om det tidigare? Nåväl, folk simmade ju och njöt så kanske det trots allt inte händer alltför ofta!
Sista kvällen i Waikiki gick vi till en italiensk restaurang och träffade en servitör från Maui som också kunde berätta en massa intressanta historier om havet, vågorna, strömmarna. Vi hade en fin sista kväll och glada men samtidigt ledsna gick vi till hotellet en sista gång för att sova och nästa morgon packa, föra snorkelgrejer och hyrbil tillbaka. Det var en underbar resa!! Bifogar en länk till picasa-galleri för foton! http://picasaweb.google.com/ghita.bonsdorff/1Hawaii#