Måndag morgon, klockan ringde 4 på morgonen och jag trodde någon bråkade med oss men trots tröttheten, struttade vi alla upp ur sängen på tre röda sekunder. Inget morgonmål, taxi beställd till 5 och så iväg till flygfältet. Vi tog ett flyg från Dulles till Chicago, 2 h, där vi bytte till följande flyg till Honolulu. Den flygresan var ganska tung, närmare 9 timmar i planet.... Tidsskillnaden 6 timmar så när vi närmare vår sena kväll anlände till Honolulu, var det bara eftermiddag ännu. Vi löste ut vår hyrbil och efter hetsiga diskussioner, gick Juri med på att ta den bil som var avsedd för oss - EN LITEN, röd sportig, Chevy. Men mannen har vant sig vid stora vrålåk och vill upgrade till större, bättre, snabbare... Den sura hustrun tyckte vi hellre kan använda 200 dollar extra på att göra nåt roligt och så blev det. Med hjälp av navigatorn surrade vi sen i vår lilla bil till Celebrity Resort, Waikiki. Ett litet, sött hotell med ett litet, ganska trångt rum. Men å andra sidan, ingen har tänkt tillbringa vår semester på hotellrummet. Vi tog en vandring i Waikiki, såg de härliga palmerna, strandboulevarderna och glada människor. Mörket föll ganska snabbt och vi blev hungriga. Efter att ha vandrat av och an och sökt det ultimata ställe, hamnade vi på Cheescake Factory, ironiskt nog, den finns ju faktiskt i Friendship Heights :) Men vi var så hungriga och trötta. Efter middagen, vinglade vi hemåt och ramlade i säng, utmattade av tidsskillnaden och den långa resan. Vi sov som klubbade i huvudet allihop!
På tisdag vaknade vi tidigt, 6-tiden var alla uppe, pigga och glada. Vi packade bilen full av handdukar, simgrejer, liggunderlag och åkte iväg till Lanikai, en strand som lär vara en av de vackraste i världen. http://www.hawaiiweb.com/oahu/beaches/lanikai_beaches.htm Det var en jättefin strand med vit sand, turkost hav! Det blåste helt osannolikt mycket och vi sandblästrades allihop! Barnen och Juri simmade mest hela tiden och deras har-mamma låg på stranden och solade. När vi vandrade längs stranden, såg vi en jättestor sköldpadda!!! Den var verkligen mäktig!! Vi tillbringade nästan hela dagen på stranden och på hemvägen stannade vi på en ribs-restaurang och åt. På kvällen vandrade vi omkring i Waikiki och stannade vid Duke-statyn. Duke är en symbol för Hawaii, en simmare som fått en staty vid Waikiki Beach. Där finns en videokamera som filmar live vad som sker där. Vi textade momi som textade mofi och Ann och inom en kvart såg de alla oss därhemma i Finland! Det kändes fantastiskt! Efter det virtuella mötet, var vi trötta igen efter dagens sol och tidiga väckning. Vi vandrade till hotellet och innan 11 sov alla som stockar!! http://www.co.honolulu.hi.us/multimed/waikiki.asp
torsdag 2 april 2009
torsdag 12 mars 2009
St Patrick's parade i Alexandria
Lördag morgon, sol och 25 grader varmt! Bestämde oss för att åka till Alexandria för att se övningar inför St. Patrick's day parade. Alexandria ligger vid Potomac ca 40 min. körväg från DC. Vi kom iväg så sent så vi har säkra på att vi skulle missa paraden. När vi körde in i Alexandria, den härligt pittoreska staden, var de flesta stora gator avstända. Vi lyckades klämma in bilen i ett garage och hann precis ut på gatan för att se paraden. Eftersom vi inte förväntade oss något av den, blev vi positivt överraskade då det visade sig vara ett jippo som pågick i nästan en timme! Folk slöt upp längs gatorna, iklädda gröna skjortor, halsband med treklöver, hattar och annan rekvisita. Så följde grupper av säckpipstutare, hästekipage, motorcykelkonvojer, brandbilstutande, politikerunderstödare, hundutställare och andra lustiga typer. Det var underbart varmt även om solen inte sken! Efter paraden gick vi ner till stranden och tog del av ballongknytare, glasspelare och papegojor. Så bestämde vi oss för att gå och äta, gjorde det stora misstag vi alltid gör, nämligen att BÖRJA leta efter ett matställe då vi ren var vrålhungriga. Det slutade med att vi konstaterade att alla restauranger hade långa köer och inget såg lämpligt ut. Vi fräste åt varandra och barnen började tappa nerverna på oss och på varann. Så hittade vi en Thairestaurang där kön var måttlig. Det var det värsta barnen kunde tänka sig så när vi äntligen satt oss ner, såg Adrian ut som ett åskmoln, Sera grät stora tårar för "det finns bara ris och sånt där hemskt", Juris hår (det han har kvar) stod rakt upp och jag bet ihop tänderna och såg ut som ett bi. Happy family! Vi höll på att kasta menyerna och tåga ut med det konstruktiva "nå då får ni vara utan mat då" men samlade oss, beställde trots protester, fick underbar mat och efter en kvart hade alla släta ansikten och tonen var mjuk och glad igen! Det var en fantastisk dag sist och slutligen!
På kvällen åkte vi till Mats och Karen. Karen och jag gick ut och äta på La Bodega i Georgetown. Där åt vi de godaste tapas jag någonsin ätit! Vi tog en svängom på Papermoon innan vi åkte hem igen. Härligt sommarveckoslut!!
onsdag 4 mars 2009
Hockey-feber i huset
Det känns som om vi drabbats av nån konstig hockey-feber i huset! Förra söndagen var vi, ett större gäng, på ishockey. Vi såg Washington Capitals få stryk av Florida Panthers så det brakade om det. Jag råkade av nån lustig anledning se åt helt fel håll nästan varje gång det blev mål och med tanke på att det gjordes 8 mål i matchen, kan man konstatera att jag kanske inte följde med spelet sådär väldigt koncentrerat. Det var i alla fall riktigt kiva att ta del av atmosfären, ropen, kiss-cameran, Ville Peltonen och de enorma hot-dogarna. Margueritan efteråt på en mexikans restaurang slog inte heller hål i sidan. Att dessutom få se Adrian och hans kompis Nick vara så ivriga var värt varenda öre.
Nu håller Adrian på att hjärntvätta oss inför hans födelsedag. Han berättar att han absolut vill gå på ishockey den dagen och att "det blir mycket billigare än om hela familjen går ut och äta för det blir hundratals dollar". Kanske han har rätt men nu är det så att Juri är i Finland den dagen, mamma är här och ingen av oss är SÅ intresserade av ishockey. Fast kanske momi är.... måste kolla. I alla fall känner jag att det är slöseri med dollar att sätta mig i hockeyläktaren igen. Få se vad vi gör.
Idag kom Sera hem och berättade att hon få gå med Abby på hockey imorgon. Abbys familj har säsongkort och sitter i Verizon center flera gånger i veckan. Gissa om Adrian tyckte att livet är orättvist! Vi försökte oss på ett väldigt vuxet perspektiv och frågade om han inte kan glädjas för Seras skull men insåg det fjantiga i det. Klart att han är sur för att hans ohängda lillasyster får gå och se en match som han skulle göra vad som helst för att se....
Häromdagen, ja dagen då Oscargalan visades, insåg jag att jag verkligen knappt sett någon av de filmer man talade om. Drabbades av lindrig panik och bestämde mig för att åtminstone se några av filmerna. Så förra veckan såg jag Slumdog millionire och älskade den!! Det var en så stämningsfull, dramatisk, vacker och speciell film. Musiken spelade en stor roll och genast efter filmen åkte jag hem för att köpa soundtracken på iTunes store. Idag såg jag The reader och gillade den också. Den lämnade inte lika starka spår som Slumdog men budskapet i filmen var mycket intressant och väldigt oamerikanskt. Nästa film på min lista är Milk. Kanske jag ser den imorgon, har inget speciellt för mig då. Jared, min elev, avbokade sin svenskatimme, harmar mig!
Känner mig väldig onyttig och föräten. Jag har inte dansat på ett par veckor och inte gått på hot yoga heller. Panik!! Det är bara lite mer än en månad innan vi åker till Hawaii! Jag måste bli av med chokon jag satt i mig till dess. Tror jag börjar imorgon med en megapromenad. Det ska bli varmt i detta weird klimat! Minus 10 grader idag, till helgen lovat 20 plus. Suck, konstigt! Väntar på sommaren!
Nu håller Adrian på att hjärntvätta oss inför hans födelsedag. Han berättar att han absolut vill gå på ishockey den dagen och att "det blir mycket billigare än om hela familjen går ut och äta för det blir hundratals dollar". Kanske han har rätt men nu är det så att Juri är i Finland den dagen, mamma är här och ingen av oss är SÅ intresserade av ishockey. Fast kanske momi är.... måste kolla. I alla fall känner jag att det är slöseri med dollar att sätta mig i hockeyläktaren igen. Få se vad vi gör.
Idag kom Sera hem och berättade att hon få gå med Abby på hockey imorgon. Abbys familj har säsongkort och sitter i Verizon center flera gånger i veckan. Gissa om Adrian tyckte att livet är orättvist! Vi försökte oss på ett väldigt vuxet perspektiv och frågade om han inte kan glädjas för Seras skull men insåg det fjantiga i det. Klart att han är sur för att hans ohängda lillasyster får gå och se en match som han skulle göra vad som helst för att se....
Häromdagen, ja dagen då Oscargalan visades, insåg jag att jag verkligen knappt sett någon av de filmer man talade om. Drabbades av lindrig panik och bestämde mig för att åtminstone se några av filmerna. Så förra veckan såg jag Slumdog millionire och älskade den!! Det var en så stämningsfull, dramatisk, vacker och speciell film. Musiken spelade en stor roll och genast efter filmen åkte jag hem för att köpa soundtracken på iTunes store. Idag såg jag The reader och gillade den också. Den lämnade inte lika starka spår som Slumdog men budskapet i filmen var mycket intressant och väldigt oamerikanskt. Nästa film på min lista är Milk. Kanske jag ser den imorgon, har inget speciellt för mig då. Jared, min elev, avbokade sin svenskatimme, harmar mig!
Känner mig väldig onyttig och föräten. Jag har inte dansat på ett par veckor och inte gått på hot yoga heller. Panik!! Det är bara lite mer än en månad innan vi åker till Hawaii! Jag måste bli av med chokon jag satt i mig till dess. Tror jag börjar imorgon med en megapromenad. Det ska bli varmt i detta weird klimat! Minus 10 grader idag, till helgen lovat 20 plus. Suck, konstigt! Väntar på sommaren!
måndag 2 mars 2009
Vinter - igen
Snowday - again!!! Vaknade till ett vitt Washington i morse. Adrian hade ren kollat internet och visste att skolan var stängd. Så här mycket snö har jag inte sett här, det var väl 10-20 cm på marken och yrde hela dagen! Snart börjar väl de här hemmadagarna påverka i slutändan av läsåret. Sera gick ut med Hayley i snöyran men Adrian och jag stannade inne i pyamas nästan hela dagen. Det är Adrians tur att hosta, snora och pysa nu. Få se om han får samma utslag som Sera?
Juri har varit i Mexiko i 5 dagar, återvänder idag. Det har tydligen varit en hård resa till drogverkligheten med obehagliga mordscener och intervjuer med mördare. Ska bli spännande att höra allt han varit med om!
Sera hade sent om sider sitt kalas förra måndagen. Hon bjöd 8 flickor som ramlade skrattande och fnissande in. De var så söta och sociala! Kalaset varade två timmar och var ganska intensivt med flasksnurrning, pizza-ätning, musical chair, fjärilstillverkning, dansmatta, kakätning, ballongkastning och Sera var på ett strålande humör! Hon är tillbaka till sitt gamla jag, glad och god och med glimten i ögat!!
Istället fick Juri flunssan och den avslutades med samma röda utslag som Sera hade. Natten innan han åkte till Mexiko, vandrade han omkring i huset och slet sönder sin hud, ilsken och irriterad tills han hoppade i bilen och åkte till Sibley Hospital där vi minsann tillbringat tid de senaste veckorna. Samma steroider fick han, återvände hem kl 3 på natten och steg upp 5 för att packa det sista för sin resa, 6 åkte han iväg. Ett par dagar kliade han sig ännu men nu är allt borta. Få se om Adrian ska få samma sak?
Här går vi nu i väntan på Mamma! Om en vecka landar hon i New York där hon övernattar och så kommer hon hit för att fira Adrians födelsedag. Det ska bli kiva att ha henne här! Jag funderar allvarligt om jag borde åka till NYC en natt och tillbringa en dag med henne där. Vi får se!
Juri har varit i Mexiko i 5 dagar, återvänder idag. Det har tydligen varit en hård resa till drogverkligheten med obehagliga mordscener och intervjuer med mördare. Ska bli spännande att höra allt han varit med om!
Sera hade sent om sider sitt kalas förra måndagen. Hon bjöd 8 flickor som ramlade skrattande och fnissande in. De var så söta och sociala! Kalaset varade två timmar och var ganska intensivt med flasksnurrning, pizza-ätning, musical chair, fjärilstillverkning, dansmatta, kakätning, ballongkastning och Sera var på ett strålande humör! Hon är tillbaka till sitt gamla jag, glad och god och med glimten i ögat!!
Istället fick Juri flunssan och den avslutades med samma röda utslag som Sera hade. Natten innan han åkte till Mexiko, vandrade han omkring i huset och slet sönder sin hud, ilsken och irriterad tills han hoppade i bilen och åkte till Sibley Hospital där vi minsann tillbringat tid de senaste veckorna. Samma steroider fick han, återvände hem kl 3 på natten och steg upp 5 för att packa det sista för sin resa, 6 åkte han iväg. Ett par dagar kliade han sig ännu men nu är allt borta. Få se om Adrian ska få samma sak?
Här går vi nu i väntan på Mamma! Om en vecka landar hon i New York där hon övernattar och så kommer hon hit för att fira Adrians födelsedag. Det ska bli kiva att ha henne här! Jag funderar allvarligt om jag borde åka till NYC en natt och tillbringa en dag med henne där. Vi får se!
torsdag 19 februari 2009
Tunga tider för sjuka Sera
I tre veckors tid har vi haft en liten sjuk flicka här hemma! Sera hade en hel vecka feber, det skrev jag om i föregående blogg. Efter antibiotika fick hon gå till skolan en dag, så kom veckoslutet och måndag, tisdag därefter var hon så matt och trött och klagade på att hon blev alldeles andfådd i uppförsbacken på väg till skolan. När hon kom hem både måndag och tisdag, somnade hon genast och sov några timmar. På tisdagen sov hon på soffan i vardagsrummet och när vi tog en titt på henne, såg vi att hon var alldeles flammig i ansiktet. Vi väckte henne och lättade på kläderna och fann att hon hade riktigt röda, svullna, flammiga ben och fläckar här och där på hela kroppen. Jag hoppade i bilen med henne och åkte till emergency på Sibley hospital. Där var en lång kö och vi fick sitta i ett hett väntrum med en massa hostande, spyende, sovande patienter. Under tiden klättrade Seras utslag upp längs kroppen på henne, timme för timme. Ena stunden var magen alldeles illröd och kliande, en timme senare var det armarnas tur. Med jämna mellanrum kontrollerade sköterskorna att Seras andning inte var påverkad. Så äntligen var det vår tur och vi fick flytta in i ett rum och en läkare undersökte Sera. Läkaren Paula tyckte genast att det såg ut som "drug-allergy" och trodde det berodde på Amoxicillinet som Sera ätit. Efter en titt på syremängden i blodet, insåg läkaren att det nog var nåt annat som inte var rätt heller. Sera fick en "breathing treatment" och låg sedan med syremask en stund. Hon fick olika sorters mediciner mot andningssvårigheter, utslag och syrebrist. Den sista medicinen var på tok för stark så efter 10 minuter kastade Sera upp den och hade otroliga kramper i magen. Efter det var hon så trött och blek. Efter 5 timmar på akuten och diverse "breathing treatments" hade syrehalten i blodet inte ännu heller stigit så läkaren ordinerade röntgen av lungorna och så märktes det att Sera hade lunginflammation! Hennes vänstra öra var också inflammerat. Halv elva på kvällen åkte vi hem med 3 recept på mediciner och lilla Sera somnade samtidigt hon satte sig ner i bilen. Jag åkte till vår närmaste CVS för att inhandla medicinerna som hon måste påbörja på natten och närmare halv två var jag hemma. Det var en så tung kväll, speciellt för Sera, som var så tuff och duktig! Men även om det inte var jag som var sjuk, kände jag mig så utmattad och gråtmild hela natten. Oron och tröttheten var hemsk! Följande morgon hade vi tid till en barnläkare, som nu är vår egen officiella barnläkare. Hon bekräftade att medicineringen var ok trots att vi tyckte att den lät litet väl tung med antibiotika, inhalator och steroider!
De närmaste dagarna var Sera bara hemma, såg på tv, sov, läste. Eftersom det (igen) var ledigt från skolan, President's day, fick barnen en extra vilodag och på tisdag morgon var det dags för en kontroll hos läkaren innan Sera fick gå till skolan. Innan läkarbesöket hade vi märkt att hostan var borta, likaså den tunga andningen men Sera var inte sig själv. Hon hade rödflammigt ansikte, förstorade pupiller som inte ens verkade reagera på ljus utan som gav henne ögonvärk speciellt då solen sken. Hennes humör var också förändrat. Hon var flegmatisk, smått deppig, långsam och allvarlig. Blicken saknade den där vanliga glimten och Sera-glädjen. Ibland tillät jag mig sjunka djupt i desperation och ångest och tänka att hon kanske är allvarligt sjuk. Det kändes som om jag skulle gå i bitar och jag gick omkring med en molande värk i magen hela tiden. Det var ju viktigt att inte visa åt Sera hur oroliga vi var.
Kontrollbesöket var ok, läkaren sa att vi ska ge Sera minst en vecka att repa sig, att få medicinen ur kroppen. Hon berättade att steroiderna är väldigt starka och att det är vanligt att man får personlighetsförändringar, tillfälligt. Sera ordinerades sol, god mat och Gatorade energidryck! Gissa om hon var glad när hon fick komma med mig till butiken och handla en megapack Gatorade ;) Innan vi lämnade läkare, kramade hon om Sera och tittade ner i hennes hår och lade märke till glitter på hårbottnet. Hon skämtade om det och jag krafsade Sera i håret och råkade av en slump få syn på ett "födelsemärke" jag aldrig sett tidigare. Läkaren såg det samtidigt och sa att det nog inte alls ser trevligt ut. Genast grävde hon fram telefonnummer till en hudspecialist och sa att vi absolut ska kolla det så fort som möjligt. Krampen i magen kom tillbaka, just när jag känt mig lättad för att Sera höll på att bli frisk. Vi fick tid till hudspecialisten 2 dagar senare, det var idag. Vi tillbringade 45 minuter i väntrummet, 30 sekunder hos läkaren som sa att det ser fint ut, behöver inte åtgärdas, bara följas med under ett halvt års tid. Suck av lättnad, hem igen med en flicka som idag för första gången verkar vara mera sig själv! Hon har glimten i ögat, pratar och skrattar som förr! Vi åkte hem, poppade popcorn och bänkade oss på tumis framför Netflix och såg Dirty Dancing med huvudena ihop. Jag snörvlade och snyftade flera gånger under filmen, mest för att jag kände mig så lättad över hela situationen och för att det varit så fruktansvärt tunga veckor fyllda av oro och ångest över lilla Hapschou som bleknat och magrat så mycket. Men nu återvänder hon med full energi! Kanske det hjälpte henne att vi hade en girls night igår med Annika, Sera och jag där jag gjorde en full pedikyr åt Sera med peeling, massage, nagelbandskräm, fotkräm och nagellack!
De närmaste dagarna var Sera bara hemma, såg på tv, sov, läste. Eftersom det (igen) var ledigt från skolan, President's day, fick barnen en extra vilodag och på tisdag morgon var det dags för en kontroll hos läkaren innan Sera fick gå till skolan. Innan läkarbesöket hade vi märkt att hostan var borta, likaså den tunga andningen men Sera var inte sig själv. Hon hade rödflammigt ansikte, förstorade pupiller som inte ens verkade reagera på ljus utan som gav henne ögonvärk speciellt då solen sken. Hennes humör var också förändrat. Hon var flegmatisk, smått deppig, långsam och allvarlig. Blicken saknade den där vanliga glimten och Sera-glädjen. Ibland tillät jag mig sjunka djupt i desperation och ångest och tänka att hon kanske är allvarligt sjuk. Det kändes som om jag skulle gå i bitar och jag gick omkring med en molande värk i magen hela tiden. Det var ju viktigt att inte visa åt Sera hur oroliga vi var.
Kontrollbesöket var ok, läkaren sa att vi ska ge Sera minst en vecka att repa sig, att få medicinen ur kroppen. Hon berättade att steroiderna är väldigt starka och att det är vanligt att man får personlighetsförändringar, tillfälligt. Sera ordinerades sol, god mat och Gatorade energidryck! Gissa om hon var glad när hon fick komma med mig till butiken och handla en megapack Gatorade ;) Innan vi lämnade läkare, kramade hon om Sera och tittade ner i hennes hår och lade märke till glitter på hårbottnet. Hon skämtade om det och jag krafsade Sera i håret och råkade av en slump få syn på ett "födelsemärke" jag aldrig sett tidigare. Läkaren såg det samtidigt och sa att det nog inte alls ser trevligt ut. Genast grävde hon fram telefonnummer till en hudspecialist och sa att vi absolut ska kolla det så fort som möjligt. Krampen i magen kom tillbaka, just när jag känt mig lättad för att Sera höll på att bli frisk. Vi fick tid till hudspecialisten 2 dagar senare, det var idag. Vi tillbringade 45 minuter i väntrummet, 30 sekunder hos läkaren som sa att det ser fint ut, behöver inte åtgärdas, bara följas med under ett halvt års tid. Suck av lättnad, hem igen med en flicka som idag för första gången verkar vara mera sig själv! Hon har glimten i ögat, pratar och skrattar som förr! Vi åkte hem, poppade popcorn och bänkade oss på tumis framför Netflix och såg Dirty Dancing med huvudena ihop. Jag snörvlade och snyftade flera gånger under filmen, mest för att jag kände mig så lättad över hela situationen och för att det varit så fruktansvärt tunga veckor fyllda av oro och ångest över lilla Hapschou som bleknat och magrat så mycket. Men nu återvänder hon med full energi! Kanske det hjälpte henne att vi hade en girls night igår med Annika, Sera och jag där jag gjorde en full pedikyr åt Sera med peeling, massage, nagelbandskräm, fotkräm och nagellack!
måndag 9 februari 2009
Vårfåglar!
Senaste blogg jag skrev, handlade om vintern! Idag har vi haft nästan 20 grader varmt, osannolikt! Har nog inte varit med om maken!! Meterologen Adrian som har koll, har berättat att man lovat värmebölja till onsdag och i övrigt en hel varm vecka. Sen var det någon som sa att kylan återvänder ännu för någon vecka innan det blir varmare för gott. Igår var barnen ute i shorts och kastade boll. Ja inte Sera förstås, hon har inte blivit riktigt kry ännu. Hennes feber höll i sig så länge så hon är mycket svag ännu. Hon hostar illa på nätterna och har tungt att andas ibland. Hon har också magrat en hel del och den lilla bulliga magen är nästan borta. Hon sa idag att det känns skönare att inte ha den mjuka magen där, "jag känner mig så svullen då". Sötnos! Men vi talade om att det nog inte är så kiva att magra när man är sjuk :( men att vi ska försöka hålla en sund kost och röra på oss tillsammans. Om hon inte blir starkare snart, måste vi nog gå till läkare igen innan efterkontrollen.
Jag har fått mitt första jobb! Det är visserligen inte sådär väldigt lagligt så att jag skulle behöva arbetstillstånd men i alla fall. Jag kollade in Craigslist, vilket är en lokal webb sajt med bl a arbeten. Där hittade jag en person som ville ha svenska eller norska lektioner privat. Jag mailade, presenterade mig och fick genast ett svar. I lördags träffades Jared och jag första gången på ett café i Dupont Circle och det var spännande att sitta och vänta på honom. Jared visade sig vara några yngre än jag och väldigt motiverad. Varför han ville läsa svenska förblev en hemlighet men så snabbt han lärde sig allt jag sade, visar nog att han har nån orsak till sin iver, annat än ABBA som han nämnde själv! Två timmar gick i ett huj och i onsdag ska vi ses igen. Han har några månader på sig att lära sig innan han åker till Kuwait. Han jobbar på utrikesministeriet här i DC. Hoppas han tyckte att de två första timmarna var ok och att han vill fortsätta!
Vår hyresgäst i Helsingfors har mailat mig och berättat att hon vill säga upp sitt hyreskontrakt fr.o.m mars. Få se hur det ska gå. Som tur är, behöver vi inte sköta något själva eftersom vi anlitade Vuokraturva för att hyra ut bostaden. I hyresgästens kontrakt står att hon får säga upp sig tidigast i juni. Vuokraturva garanterar oss dessutom ett års hyra från dag 1 så vi lär få pengar ända fram till sista juni hur det än går. Därefter hoppas vi hitta en ny hyresgäst. Visst känns det tokigt och framförallt onödigt! Hoppas allt går bra!
På vardagsfronten går allt bra. Jag kämpar fortfarande med min onda korsrygg sen jag sträckte den på hot yoga i torsdags. Det vara knakade till och efter det är den konstig, stel och lite öm. När jag dansar, känner jag inget, det är väl en så naturlig och mjuk rörelse men så fort jag stiger upp följande morgon, är den stel igen. Att knyta skosnörena är jobbigt!
Ja jag har dansat en hel del, flera gånger i veckan och tagit ett skutt framåt plötsligt, också på det mentala planet! I fredags var jag på Salsa Room i en ny klänning och allt kändes "som en dans". Adrian spelar fotis 3 gånger i veckan i det bättre laget, travel team och verkar trivas bara sådär halvbra. Vi vet inte riktigt om det är så att "vanlig" fotis inte smakar för tillfället i all den här jenkkifutisyran eller om det är det att alla lagkamrater är nya och han inte känner någon. Dyrt så in i helsike är det så han får nog lov att fortsätta säsongen till slut men efter det får han själv bestämma vad han vill göra. Sera har ju sin hiphop som hon börjat med och verkar tycka jättemycket om den. Den är by the way också helsikes dyr! Alla hobbyn för barn här är galet dyra!! Ändå hör det till att alla barn har massor av hobbyn, helst alla dagar. Aint gonna happen med våra barn. Hur sku de ens orka?
I lördags var vi alla 4 på en jättetrevlig restaurang i Bethesda, Rock Bottom. Vi satt länge och åt och pratade tills Sera blev så blek om nosen så vi åkte hem tillbaka. Men det var en kiva familjekväll i alla fall!
I lördag kommer Annika och Arthur!! Det ska bli kiva! Vi har en hel del planer för veckan de är här. Det är då precis ett år sen vi landade i DC barnen och jag. Vad det känns länge sen och vad massor det har hänt sen dess!
Jag har fått mitt första jobb! Det är visserligen inte sådär väldigt lagligt så att jag skulle behöva arbetstillstånd men i alla fall. Jag kollade in Craigslist, vilket är en lokal webb sajt med bl a arbeten. Där hittade jag en person som ville ha svenska eller norska lektioner privat. Jag mailade, presenterade mig och fick genast ett svar. I lördags träffades Jared och jag första gången på ett café i Dupont Circle och det var spännande att sitta och vänta på honom. Jared visade sig vara några yngre än jag och väldigt motiverad. Varför han ville läsa svenska förblev en hemlighet men så snabbt han lärde sig allt jag sade, visar nog att han har nån orsak till sin iver, annat än ABBA som han nämnde själv! Två timmar gick i ett huj och i onsdag ska vi ses igen. Han har några månader på sig att lära sig innan han åker till Kuwait. Han jobbar på utrikesministeriet här i DC. Hoppas han tyckte att de två första timmarna var ok och att han vill fortsätta!
Vår hyresgäst i Helsingfors har mailat mig och berättat att hon vill säga upp sitt hyreskontrakt fr.o.m mars. Få se hur det ska gå. Som tur är, behöver vi inte sköta något själva eftersom vi anlitade Vuokraturva för att hyra ut bostaden. I hyresgästens kontrakt står att hon får säga upp sig tidigast i juni. Vuokraturva garanterar oss dessutom ett års hyra från dag 1 så vi lär få pengar ända fram till sista juni hur det än går. Därefter hoppas vi hitta en ny hyresgäst. Visst känns det tokigt och framförallt onödigt! Hoppas allt går bra!
På vardagsfronten går allt bra. Jag kämpar fortfarande med min onda korsrygg sen jag sträckte den på hot yoga i torsdags. Det vara knakade till och efter det är den konstig, stel och lite öm. När jag dansar, känner jag inget, det är väl en så naturlig och mjuk rörelse men så fort jag stiger upp följande morgon, är den stel igen. Att knyta skosnörena är jobbigt!
Ja jag har dansat en hel del, flera gånger i veckan och tagit ett skutt framåt plötsligt, också på det mentala planet! I fredags var jag på Salsa Room i en ny klänning och allt kändes "som en dans". Adrian spelar fotis 3 gånger i veckan i det bättre laget, travel team och verkar trivas bara sådär halvbra. Vi vet inte riktigt om det är så att "vanlig" fotis inte smakar för tillfället i all den här jenkkifutisyran eller om det är det att alla lagkamrater är nya och han inte känner någon. Dyrt så in i helsike är det så han får nog lov att fortsätta säsongen till slut men efter det får han själv bestämma vad han vill göra. Sera har ju sin hiphop som hon börjat med och verkar tycka jättemycket om den. Den är by the way också helsikes dyr! Alla hobbyn för barn här är galet dyra!! Ändå hör det till att alla barn har massor av hobbyn, helst alla dagar. Aint gonna happen med våra barn. Hur sku de ens orka?
I lördags var vi alla 4 på en jättetrevlig restaurang i Bethesda, Rock Bottom. Vi satt länge och åt och pratade tills Sera blev så blek om nosen så vi åkte hem tillbaka. Men det var en kiva familjekväll i alla fall!
I lördag kommer Annika och Arthur!! Det ska bli kiva! Vi har en hel del planer för veckan de är här. Det är då precis ett år sen vi landade i DC barnen och jag. Vad det känns länge sen och vad massor det har hänt sen dess!
måndag 2 februari 2009
Februari-prat
Midvinter i Finland med mörker, kyla och snö. Vinter här också men vilken konstig en! Förra veckan snowdays, hemmadagar, igår och idag värme och sol, 18 grader. Man blir inte klok på det! Var inne i centrum idag och satt på uteservering på Dupont Circle och drack kaffe i solskenet. Nu kryper jag ihop under en filt för temperaturen sjunker och skolan har uppmanat oss stiga upp i tid för att kolla ifall det kommit snö för då kan man ju definitivt inte gå till skolan. Fast det kan Sera ändå inte, hon ligger i feber för andra dagen i rad. 39 grader nu mot kvällen.
På lördag hade vi en flick-shoppingdag. Kim, Hayley, Sera och jag åkte till Montgomery mall med cupons som flickorna hade hittat. Kupongerna gällde i Limited too http://www.limitedtoo.com , en underbar butik för små flickor. Hayley och Sera var så söta, gick omkring och valde, provade kläder. För Sera blev det två skjortor, ett par långa "handskar" utan fingrar, ett par örhängen och en scarf. Så gick vi på kaffe och så förde jag Sera till frissan. Vi har hittat en härlig kille, Jeremy, som varit den enda som fått äran att klippa Adrian den kräsne. Han fick nu klippa också Sera och hon blev jättefin! Medan hon satt i stolen började hon skaka och darra av frossa. Hon brukar ju aldrig frysa så jag gissade att det var nåt som inte var som det skulle. Efter frissan åkte vi hem och Hayley kom till oss. Juri och Adrian hade varit i Pentagon City under tiden och skaffat Wii!!! De hade bland andra spel också köpt en dansmatta så flickorna och jag ville prova den genast. Men Sera orkade inte utan ville gå i säng och då märkte vi att hon hade hög feber. Hayley stannade ändå här hela kvällen och vi dansade med henne tills Kim och Arthur hämtade henne efter 10.
Förra veckan var jag 4 gånger på hot yoga (!!!!) och är ganska mör i hela kroppen. Det får nog bli några dagar paus och nästa gång går jag antagligen på onsdag. Söndag var Superbowl-sunday och hela USA var ur spel. Det skulle bullas upp med chicken wings, pizza, godsaker, chips och öl. Även här i detta hus! Juri hade bjudit hit killar på matchen och det vrålades och skreks kvällen igenom. Sera låg och sov och jag var på en rueda-superbowl-tillställning där största delen inte tittade på matchen utan dansade rueda. Adrian funderade hur det kan vara möjligt, att vi måste vara galna ;)
På tal om vad barnen säger.... de har en härlig rotvälska på svenska för tillfället. Vi får oss många goda skratt. Idag skulle Adrian säga "som nånting" och sa istället "somthing". Sera ville också häromdagen sätta en mugg med mjölk i frysen (för att få snö nästa dag) och berättade att vi måste "sätta en cup of milk i frysen". Sen kan man ju fråga sig om det är den engelska interferensen som fick henne att, då Adrian tog sin tredje taco i rad, fråga honom "men Adrian, hur stor magcykel har du riktigt"? ;)
På lördag hade vi en flick-shoppingdag. Kim, Hayley, Sera och jag åkte till Montgomery mall med cupons som flickorna hade hittat. Kupongerna gällde i Limited too http://www.limitedtoo.com , en underbar butik för små flickor. Hayley och Sera var så söta, gick omkring och valde, provade kläder. För Sera blev det två skjortor, ett par långa "handskar" utan fingrar, ett par örhängen och en scarf. Så gick vi på kaffe och så förde jag Sera till frissan. Vi har hittat en härlig kille, Jeremy, som varit den enda som fått äran att klippa Adrian den kräsne. Han fick nu klippa också Sera och hon blev jättefin! Medan hon satt i stolen började hon skaka och darra av frossa. Hon brukar ju aldrig frysa så jag gissade att det var nåt som inte var som det skulle. Efter frissan åkte vi hem och Hayley kom till oss. Juri och Adrian hade varit i Pentagon City under tiden och skaffat Wii!!! De hade bland andra spel också köpt en dansmatta så flickorna och jag ville prova den genast. Men Sera orkade inte utan ville gå i säng och då märkte vi att hon hade hög feber. Hayley stannade ändå här hela kvällen och vi dansade med henne tills Kim och Arthur hämtade henne efter 10.
Förra veckan var jag 4 gånger på hot yoga (!!!!) och är ganska mör i hela kroppen. Det får nog bli några dagar paus och nästa gång går jag antagligen på onsdag. Söndag var Superbowl-sunday och hela USA var ur spel. Det skulle bullas upp med chicken wings, pizza, godsaker, chips och öl. Även här i detta hus! Juri hade bjudit hit killar på matchen och det vrålades och skreks kvällen igenom. Sera låg och sov och jag var på en rueda-superbowl-tillställning där största delen inte tittade på matchen utan dansade rueda. Adrian funderade hur det kan vara möjligt, att vi måste vara galna ;)
På tal om vad barnen säger.... de har en härlig rotvälska på svenska för tillfället. Vi får oss många goda skratt. Idag skulle Adrian säga "som nånting" och sa istället "somthing". Sera ville också häromdagen sätta en mugg med mjölk i frysen (för att få snö nästa dag) och berättade att vi måste "sätta en cup of milk i frysen". Sen kan man ju fråga sig om det är den engelska interferensen som fick henne att, då Adrian tog sin tredje taco i rad, fråga honom "men Adrian, hur stor magcykel har du riktigt"? ;)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
