Vinterkaos i DC

Tisdag morgon vaknade vi till ett snöigt DC! Barnen var uppe tidig redan för att kolla ifall det snöat under natten som meteorologerna lovat. De rusade upp och väckte oss med rop och skratt! Jag gick ner och öppnade mailen - inga mail från Westbrook. Adrian satt på NPR (National Public Radio) som var tionde minut meddelade att ALLA skolor i Montgomery County (ungerfär som ett län i Finland) är stängda. Och ponera - det var ett par cm snö på marken ;) Barnen klädde på sig genast efter morgonmålet och gick ut på gården med bunkar, slevar för att gräva i den lilla snö som fanns. En timme senare ringde Kim och undrade vad barnen gjorde, ifall de ville åka pulka medan hon och jag gick på hot yoga. Vi hittade en pulka i garaget och fick låna en av grannen och så gick de iväg till skolgården där det fanns en liten backe. Det var fullt med barn i backen, så speciellt är det med snö! Jag hade egentligen spanska men ringde för säkerhets skull flera gånger till Spanish Now och eftersom ingen svarade, antog jag att det inte var någon spanska. Det snöade ju faktiskt lite... Kim vägrade köra till yogan så jag fick visa att jag minsann var van att köra i snö (vilket jag fick äta upp senare). På kvällen vände vi alla våra pyamasbyxor ut och in för det lär hjälpa då man önskar att det snöar följande dag. Och rätt fick vi! Onsdag kom med mera snö och den slaskiga snön från föregående dag, var nu frusen. Ingen skola alltså. Jag bestämde mig för att gå på yoga igen och traskade till bilen som var totalt igenfrusen. Skrapade 10 minuter och körde iväg. Halvvägs upp i backen på Wriley road var det stopp. Hjulen snurrade tomt och bilen började glida obehagligt okontrollerat mot vägkanten där en hel del bilar stod parkerade. Som tur fanns en inbyggd spärr som sa mig att inte gasa mera så jag fick bilen att stanna halvvägs upp, satt på handbromsen och ringde Juri. Under tiden hade en granne, Sean Murphy, dykt upp och tillsammans skuffade Juri och Sean mig upp på krönet där jag parkerade och rutschade, halkade, kanade gående ner och hem tillbaka. Det var kanske lika bra för det visade sig att morgonens yogatimmar var inhiberade p g a det fruktansvärda ovädret hihi! Så var vi stucked hemma hela dagen. Mot eftermiddagen började det regna så isen smalt och jag kunde gå på yoga på kvällen. Innan vi gick och lade oss, läste vi skolans hemsidor där man meddelade att skolstarten på torsdag fördröjdes med två timmar p g a livsfarligt väglag. Haha!! Så idag började barnen först kl. 11, vilken lyx!

Vi har varit glada för barnens skull, för att de fått uppleva det härliga i att bara slöa hemma för att det dalat några flingor men samtidigt har vi förundrat oss över hur otroligt fjantiga DC-borna är då det gäller väder, det må så vara regn eller snö! Adrian berättade skrattande att Barack Obama sagt att "DC needs a little bit of Chicago-spirit" d v s att man inte stannar upp hela livet för litet snö!

Nu har de lovat kallt i natt igen... få se hur det blir imorgon. Dags för en hemmadag, barnen har ju faktiskt varit en hel dag i skolan den här veckan!!

I´ll sue you, good for me!

De knäppa jenkkinas ännu knäppare idéer kan faktiskt vara rena guldgruvan för oss mindre knäppa människor. Det senaste var nåt som verkligen gagnade gemene man. En grupp kvinnor fick för sig att stämma alla större varuhus såsom Macy's, Saks Fifth Avenue, Bloomingdale's, Nieman Marcus m.fl. för att de inte skötte sina reor ordentligt, d v s att de reade bort kläder, skor, husgeråd m m men aldrig kosmetika. Dessa kvinnor vann och förra veckans måndag började dessa fina, fancyga varuhus dela ut GRATIS kosmetika för hundratusentals dollar till folk som kom in och påstod att de hörde till gruppen som stämde dem. Det betyder att alla med lite vett i skallen påstod att de minsann hörde till gräddan som insett det galna i att inte ha rea på smink, parfymer och krämer. Under 7 dagar delade de alltså ut diverse Clinique, Lancome, Guerlain, Clarins, Estée Lauder..... you name it! Det var bara att kliva in, ställa sig i kö, skriva sin autograf och så vips gå ut med någon dyrgrip i handen. Lantisen jag fick höra om det först sista dagen så jag rusade till Bloomingdales bara för att höra att dagens sats var utdelat och skenade sen frustrerad över gatan till Saks Fifth Avenue och gick ut med två (!! jo jag fuskade, köade en gång till hehe) burkar Cliniques ansiktskräm i handen. Lite lycklig! Sparade en och annan slant!
Såna är de, de här galna sue-amerikanerna! Något att ta efter för Finland som har sina 10%-reor?

Seras överraskning

Lördag morgon steg jag upp och gick ner i vardagsrummet. Barnen satt och ritade med tv:n på, rummet var råddigt som bara vad. Jag skrattade och sa att det såg ut som om två hundvalpar sprungit runt och rört till allting. Seras fingrar var alldeles fulla med tusch och färg. Orsaken till det skulle jag få veta efter morgonmålet. Vi matbordet på min plats låg ett kuvert med "to mom" på. Jag fick inte öppna det innan jag ätit. Jag åt snabbt och rev sen upp kuvertet. Inne fanns en karta, den du kan se här ovan. Jag skulle ställa mig i trappan upp till övre våningen och sen följa den prickade linjen för att komma fram till ett gömställe där det fanns vidare instruktioner. Jag vimsade runt i huset och hittade till slut fram till kärlskåpet i matsalen, öppnade dörren och hittade ännu ett kuvert. I det låt ett kort och ett litet paket. På kortet stod " Du hitta din present. På battne finns det en present för dig! I l.o.v.e. you!" Mitt hjärta smalt! Inne i paketet fanns de allra vackraste örhängen som Sera gjort åt mig. Du kan se dem på bilderna här intill! Oj vad jag blev glad!! Voi gulle lilla Sera! Jag gick omkring stolt som en tupp med örhängena hela dagen och följande dag hade jag dem på dans i Chevy Chase! Ingen hade så fina örhängen som jag!!

Inauguration day 01.20.09

Tisdag 20 januari 2009, en historisk dag för hela världen! Och vi fick chansen att vara på plats när allt skedde!

Juri inledde arbetet med att övernatta hos Paula i DC för att kunna vara på plats 5 på morgonen på tisdagen. Vi andra kunde sova gott och länge för att sen fundera på om vi skulle ta oss in till stan eller inte. Alla vänner med familj hade för länge sen fattat beslutet att inte åka in till DC utan bänka sig framför tv:n med diverse godsaker. Meppu och barnen var så illa tvungna eftersom de bor i Virginia och alla broar in till DC stängdes redan sent på måndag kväll. Vi vaknade till en iskall och blåsig men jättesolig dag och bestämde oss för att ändå ta chansen och åka för att se på kaoset! Om inte annat så kan Adrian och Sera om 10, 20 år säga att DE VAR DÄR! WE WERE THERE! Vi hoppade i bilen ungefär de tider som Obama svor presidenteden och körde till Friendship Heights metrostation. Metron var alldeles tom som tur var, vi hade väntat oss köer och kaos. Vi åkte ända till Union Station, stationen närmast Capitolium och hoppade av. Vandrade sen mot mallen och började möta enorma människomassor så vi nästan drabbades av panik. Det var omöjligt att ta sig fram så vi sicksackade en stund tills vi bestämde oss för att följa med massan för att se var vi hamnade. Eftersom vi var välklädda i finska värmekläder, frös vi inte och det var vi glada för! Folk omkring oss såg mer eller mindre stelfrusna ut. Vi flöt sen med strömmen och fick se en hel del lustiga människor, utklädda, påklädda, illa klädda, folk som sålde all världens kräsä, journalister, enorma tv-kameror, poliser av alla former och slag, soldater, utryckningsfordon.... Inte en enda stund tystnade larmet från utryckningsfordon och vi såg en ambulans som just packade in sin patient mitt i människohavet. När vi tröttnat på att bara följa med, tänkte vi ta oss till metron igen för att åka in till Dupont Circle och se vad där hände. En blick mot Union Station fick mig att ändra planerna. Metrostationshuset var överbelamrat av människor som köade för att ens komma in i själva köpcentret!! Jag frågade en polis hur länge det tar att promenera till Dupont Circle och fick svaret "14 blocks" men ingen tid. Gissade att det var frågan om 30-45 minuter och insåg att kön till metron skulle ta minst lika länge. Adrian och Sera var så duktiga och gick med på att promenera hela långa vägen i snålblåsten. Vi följde hela tiden en strid ström på väg åt samma håll, det var fascinerande! När vi äntligen kom fram, var vi alla tre trötta och hungriga så vi bestämde oss för att åka hemåt igen, laga mat och se på paraden i tv. Vi hade i alla fall få känna på stämningen! Vi gick ner i metron vid Farragut north och där var det trängsel! Jag fick en lindrig obehagskänsla när Adrian och Sera turvis pressades hit och dit på väg bort från mig men vi kom ändå väl genom portarna till metron. Den gick i skytteltrafik så själva resan var smidig. Snabbt var vi hemma i värmen och efter maten och soffpösandet, somnade jag en liten stund mitt i paraden ;) Juri kom hem 10-tiden bara för att fortsätta göra juttun som han avbröt för några timmars sömn och fortsatte med tidigt i morse.

Han hämtade med sig 3 pass att hänga runt halsen. Dessa bevisar att "I was there". Coolt!

Tog en hel del foton som finns dels på facebook och några sätter jag in här!

Mellanrapport

Ett stort tack till mina trogna läsare som loggar in så ofta fast det är glest mellan mina blogginlägg för tillfället. En svacka antar jag, hoppas jag karpar upp mig snart!
Tänkte idag skriva om en trevlig tillställning som inföll senaste lördag. Juri var i Michigan på arbetsresa och allt har känts en aning motigt och trist den senaste tiden. Vi var hemma med barnen för det mesta, gick på bio på fredag och såg Bedtime stories - en film jag rekommenderar av hela mitt hjärta. Skrattade så tårarna rann, det var en äkta feelgood-film!! När jag kom hem kände jag att jag verkligen behöver dansa så jag skickade ut inbjudningar till salsamänniskor och bjöd dem till oss till lördag på mat och dans. Alla tackade jag så det blev sist och slutligen 12 vuxna och 3 barn! Alla som kom var sådana jag lärt känna via SAOCO. Det var egentligen svårt att bestämma vilka jag skulle bjuda, där finns så många trevliga. Jag tänkte att säkert många skulle tacka nej eftersom det var så kort varsel men ingen gjorde det ;) Vi var 6 kvinnor och 6 män så det sku vara lätt att dansa rueda! Karen, Meppu och jag lagade mat, en mexikansk kyckling"stuvning" med en massa godsaker i och som klarade sig själv i ugnen. När folk kom in bjöd vi på en coctail som Karen gjort baserad på vodka och pomergrane juice. Allt gick litet långsamt eftersom det var en hel del mat som skulle göras och ingen var riktigt sådär väldigt organiserad men till slut blev det gryta och sallad med en fruktkaka till efterrätt, riktigt smarrigt. Vi beställde pizza åt barnen från Domino's pizza så alla var nöjda! Efter maten stuvade vi undan bordet i matsalen, lyfte upp takkronan så högt vi kunde och vred upp volymen på stereon. Från den stunden dansade vi nästan hela natten, ibland rueda och ibland bara parvis. Det var en härligt stämning!! Jag tror det var kiva för Adrian och Sera att se oss dansa så de nu vet var jag tillbringar så många kvällar och vad vi gör där! Barnen satt och ritade, speladeMeppu hade hämtat ett nytt spel åt dem) , sprang emellanåt mellan fötterna på oss i ruedan och trivdes de också. Sera dansade bachata t o m! 1-tiden somnade de och vi dansade vidare ännu en stund innan vi tog fram konversationskort och satte oss i en ring och diskuterade ämnen av olika slag. Även om vi känt varandra relativt kort tid, blev det otroligt djupa diskussioner om livet, om filosofi, om känslor.... 3-4 tiden började folk bryta upp och köra iväg efter en jättefin kväll! Jag var så slut så jag lämnade allting ostädat och dök i säng för att få sova några timmar innan det var dags att röja upp! Nästa dag sågs vi på ruedatimmarna på chevy chase och alla verkade meganöjda över kvällen och undrade när vi ska ta om det!

Mina kenslor som jag har haft

Ett par dagar efter jul kom Sera med ett häfte av hopstansade sidor som hon gjort själv. Titeln var "Mina kenslor som jag har haft". Jag satt mig ner med häftet och började läsa, skrattade ibland och fick tårar i ögonen ibland. Jag frågade Sera om jag fick sätta in häftet på bloggen och hon gav sin tillåtelse. Jag fick också skriva allt med de stavfel hon har. Hon är själv förvånad över hur otroligt "dåligt" hon skriver plötsligt!! Jag är dock inte oroad, svenska stavningen är lagd på is för tillfället då hon bara läser och skriver på engelska. Den kommer nog tillbaka. Så här illa har hon aldrig stavat, inte ens då hon lärde sig skriva..... Men tillbaka till Mina kenslor som jag har haft;

Mina drömmar!
1. Åka i en limosin
2. Fa till Florida
3. Få en valp (dalmatin)
4. Bli en popstjärna
5. Fa till Californien

(tips: gör en likadan lista, bocka sedan av när du förverkligat dem) (Ghitas anm)

Mina önskningar!
1. Få träffa Hobbe
2. Få the Barbie dream house
3. Få en valp!!!!!!!!
4. Bli en stjärna
5. Rida på en häst

Mina bästa grejer!
1. När vi for till Disney World
2. När jag fick the Barbie Dream house
3. När jag fick veta att vi sku till Spanien
4. När Monica fick Shaka
5. När jag fick sitta på en islandsponny

Mina hemskaste grejer!
1. När jag måste städa mitt rum
2. När jag måste gå ut och leka
3. När vi va till Arlington (begravningsplatsen, Ghitas anm)
4. När vi gör nogo som vuxna tycker om
5. När jag va sjuk

Att sånt... Fina listor ;) Hon är söt den där Sera!

Släktbesök och litet ditt och datt

Trots att julen är förbi och granen absolut borde ut redan, vill jag skriva lite om hur vi firade vår jul här i Washington. Då Ann, Kalle, pappa och jag återvände från NYC, söndag 21.12 var ingen hemma. Sera var hos Karen, Mats, Oskar o Liam. Adrian och Juri var på NFL-match i kylan. Adrian var så lycklig över att få se en match på riktigt så det bekom honom inte att det ven iskalla vindar kring öronen. De såg Washington Redskins spela mot Philadelphia Eagles, Redskins vann!! Det var en superduperglad Redskins-tomte som dök upp på Wriley Road senare på kvällen! Sera kom också ganska snart efter att vi anlänt! Jag rusade iväg på en sista salsakväll innan julen och var borta ett par timmar. När jag kom hem var här ett blekt trött gäng som bara väntade på att gå i säng! På måndagen följde Ann och Kalle barnen till skolan i morgonsolen! Vi åkte sen till Costco för att handla inför jul och visa de gigantiska förpackningar av ALLT man bara kan tänka sig! Tillbringade ett par timmar med att fylla kärran med diverse godsaker inför helgen. På vägen dit började Kalle känna sig konstig och när vi kom hem hade han hög feber och låg utslagen i sängen resten av kvällen. Vi andra satt uppe en stund och pratade, drack ett glas vin och somnade ganska tidigt. På tisdagen åkte Ann, pappa och jag till Leesburg på megashopping. Stackars Kalle hamnade bli hemma i feber. Vi fick hela dagen att gå åt där och avslutade shoppingen med ett glas varm rom på restaurang och fräste sen iväg hemåt. Onsdag, julafton åkte vi alla till Western Market för att hämta vår beställda kalkon. Den var stor och fin och fylldes med diverse godsaker så den blev sprängfylld! Julbordet var inte alls traditionellt, inga lådor, ingen skinka, ingen rosolli men nog hemgravad lax och en sillburk som pappa smugglat med sig över Atlanten ;) Maten var god och stämningen fin! Pappa hämtade med sig Rydbergs "Tomten" som vi alla högläste ur, det var vackert! Så flyttade vi oss till vardagsrummet och julgranen med alla paket och i tur och ordning delade vi ut klappar till alla. Barnen var så goa och lugna, inte ett enda tjat om presenter! Julgubben hade tyvärr fastnat på vägen till USA, han gick väl en sväng via Barösund men insåg att ingen var där. Tror dock inte att barnen saknade honom alls bland sina klapphögar! Vi hade en skön, annorlunda jul och om sanningen skall sägas, kändes det inte ens som jul. Och det störde mig inte alls. Det var fint att ha släktingar omkring sig, vi hade det mysigt tillsammans. Det hade gärna fått vara flera, det var många vi saknade!!