Inauguration day 01.20.09

Tisdag 20 januari 2009, en historisk dag för hela världen! Och vi fick chansen att vara på plats när allt skedde!

Juri inledde arbetet med att övernatta hos Paula i DC för att kunna vara på plats 5 på morgonen på tisdagen. Vi andra kunde sova gott och länge för att sen fundera på om vi skulle ta oss in till stan eller inte. Alla vänner med familj hade för länge sen fattat beslutet att inte åka in till DC utan bänka sig framför tv:n med diverse godsaker. Meppu och barnen var så illa tvungna eftersom de bor i Virginia och alla broar in till DC stängdes redan sent på måndag kväll. Vi vaknade till en iskall och blåsig men jättesolig dag och bestämde oss för att ändå ta chansen och åka för att se på kaoset! Om inte annat så kan Adrian och Sera om 10, 20 år säga att DE VAR DÄR! WE WERE THERE! Vi hoppade i bilen ungefär de tider som Obama svor presidenteden och körde till Friendship Heights metrostation. Metron var alldeles tom som tur var, vi hade väntat oss köer och kaos. Vi åkte ända till Union Station, stationen närmast Capitolium och hoppade av. Vandrade sen mot mallen och började möta enorma människomassor så vi nästan drabbades av panik. Det var omöjligt att ta sig fram så vi sicksackade en stund tills vi bestämde oss för att följa med massan för att se var vi hamnade. Eftersom vi var välklädda i finska värmekläder, frös vi inte och det var vi glada för! Folk omkring oss såg mer eller mindre stelfrusna ut. Vi flöt sen med strömmen och fick se en hel del lustiga människor, utklädda, påklädda, illa klädda, folk som sålde all världens kräsä, journalister, enorma tv-kameror, poliser av alla former och slag, soldater, utryckningsfordon.... Inte en enda stund tystnade larmet från utryckningsfordon och vi såg en ambulans som just packade in sin patient mitt i människohavet. När vi tröttnat på att bara följa med, tänkte vi ta oss till metron igen för att åka in till Dupont Circle och se vad där hände. En blick mot Union Station fick mig att ändra planerna. Metrostationshuset var överbelamrat av människor som köade för att ens komma in i själva köpcentret!! Jag frågade en polis hur länge det tar att promenera till Dupont Circle och fick svaret "14 blocks" men ingen tid. Gissade att det var frågan om 30-45 minuter och insåg att kön till metron skulle ta minst lika länge. Adrian och Sera var så duktiga och gick med på att promenera hela långa vägen i snålblåsten. Vi följde hela tiden en strid ström på väg åt samma håll, det var fascinerande! När vi äntligen kom fram, var vi alla tre trötta och hungriga så vi bestämde oss för att åka hemåt igen, laga mat och se på paraden i tv. Vi hade i alla fall få känna på stämningen! Vi gick ner i metron vid Farragut north och där var det trängsel! Jag fick en lindrig obehagskänsla när Adrian och Sera turvis pressades hit och dit på väg bort från mig men vi kom ändå väl genom portarna till metron. Den gick i skytteltrafik så själva resan var smidig. Snabbt var vi hemma i värmen och efter maten och soffpösandet, somnade jag en liten stund mitt i paraden ;) Juri kom hem 10-tiden bara för att fortsätta göra juttun som han avbröt för några timmars sömn och fortsatte med tidigt i morse.

Han hämtade med sig 3 pass att hänga runt halsen. Dessa bevisar att "I was there". Coolt!

Tog en hel del foton som finns dels på facebook och några sätter jag in här!