Sista dagen som 30+, i Florida!

Sitter framför datorn första gången sedan vi kom hit till Signorelli Drive i Nokomis, Florida. Det här är så nära paradiset man kan komma, tror jag! Huden stramar av saltvatten och sol. Mamma pysslar i köket, Juri är i Wall Mart och köper kvällens grill-ingredienser. Adrian och Sera degar i soffan och väntar på energi att hoppa i poolen. Ibland måste jag stanna upp och fundera på om det här är en dröm eller faktiskt sant! Här är så skönt, vackert, estetiskt, spännande och ljuvligt varmt! Huset vi bor i heter Paradise retreat och det är faktiskt exakt vad det är! Här står tiden stilla.
Vi kom hit på lördag. Körde till Baltimore, flög till Tampa. Adrian och Sera fick gå in i cockpiten och se hur piloterna har det. De pratade en lång stund med barnen innan vi lyfte. Det var ganska fascinerande eftersom cockpitarna inte varit öppna i något plan jag flugit sedan 9/11. I Tampa mötte mamma oss på flygfältet, hon kom vimsande just som vi skulle gå till vårt bagage-band. Det var härligt att se henne!! Vi hyrde en bil och fräste iväg mot Paradise Retreat genast. Bilderna, videoclipen hade varit så vackra så vi var förberedda på en liten besvikelse men huset är alldeles fantastiskt! Här skulle rymmas 8-9 personer och sova i stora skönar sängar. Vår lanai är alldeles underbar med egen pool, jacuzzi, grill och matsalsmöblemang. Här finns allt man behöver och huset är dessutom fint inrett. Tyvärr kommer fotona först sen när vi kommer hem....
Barnen har tillbringat all tid vi varit "hemma" i poolen. Vi har njutit så massor, inte stressat, inte gjort något vi inte velat. Första dagen åkte vi till havet, samlade snäckor och hajtänder, simmade i det varma havet och solade. På kvällen grillade vi och satt och lyssnade på fåglarna som tjattrade utanför nätet som omger poolen. På morgnarna har vi tassat ner till vattnet och letat efter alligatorerna som lär komma upp och sola sig i morgonsolen. Igår var vi till Disney World i Orlando. Det var ett par timmars körväg till parken. Dagen var litet mulen så det passade perfekt att vandra omkring i EN av alla Disney parker. Stället är så enormt så det skulle ta en vecka att hinna se allt. Vi valde Magic Kingdom och tillbringade 7 timmar där. Jaaa hmmm vad ska jag säga om Disney World? STOOOORT! Parken var indelad i olika världar såsom Tomorrowland med en hel del space-grejer, Fantasyland med Peter Pan's, Askungens, Mickey Mouse äventyrshus. Massor av saker, ljus, ljud, människor... Dyrt, skitmat. Men härliga äventyrsbanor. Vi åkte bl.a. "båt" genom Captain Jack Sparrows domäner. Det var sagolikt! Kring oss spelade dockor musik, slogs, hängdes och Jack Sparrow själv satt i en romtunna och skålade med oss. Dockorna var så välgjorda att de liknade riktiga människor och allt var så STORT (jag vet, jag upprepar mig men det var stort). Det är svårt att beskriva det och vi fick inte fota, tyvärr. Jag tror att barnen njöt men kanske inte så mycket som vi trott. De har t.ex. njutit mera av den här dagen! Vi åkte till Prime Outlet och shoppade en liten stund. Adrian har gnällt om en Tampa Bay Buccaneers amerikans fotbollsskjorta och det sku han få. Han fick den och en San Diego Chargers skjorta också.... Sera fick Polly Pockets och vi andra lite kläder. Vi körde hem tidig eftermiddag, åt på stående fot och åkte sen till stranden. Adrian och Sera snorklade omkring och såg en massa intressanta fiskar, musslor och t o m delfiner! Så åkte vi iväg ut till en pir där människor samlas till kvällen, fiskar, umgås, sitter och pratar, grillar och njuter. Där hoppade delfinerna! Många! Och rockorna med sina fenor utspärrade, kvicka och glada! Så såg vi något ofattbart, en manatee (efterforskningar visade att det är "sjöko" på svenska), en enorm sävlig tjockis som låg och myste under vattenytan men visade sig med jämna mellanrum. Här är "han" http://en.wikipedia.org/wiki/Manatee Här sku Kalle ha gått i spinn ;) Vi frågade just barnen om de tyckte gårdagen eller dagen var roligare och båda svarade att den här dagen nästan var roligare. Intressant!
Nu ska jag hoppa i poolen och så ska vi grilla. Sista kvällen som 39.... Håhå!

Hemmadag med danslärare på besök

I morse åkte Juri iväg till jobbet tidigt och han är inte hemma ännu heller när jag skriver det här, klockan är halv 10 på kvällen.... Det har varit en källa till irritation och fräs och skrik de senaste dagarna. Jag känner det som om jag sköter hela rumban här hemma ensam och det enda Juri gör är jobbar. Idag exploderade jag rejält på honom innan han åkte iväg. Det kändes som om jag fått nog i den stunden. Jag har varit positivt inställd till hans jobbande och resande men nu var måttet rågat. Jag fick en känsla av att jag inte kommit hit med barnen för att leva på tremanhand. Det har vi gjort nu i ett par månader och det har accelererat de senaste 3-4 veckorna. Juri är nästan aldrig med oss. Han är antingen nere i sitt arbetsrum eller borta hemifrån. Han deltar inte i nästan något vi gör och har inte så stor insyn in det som händer här eller i skolan. Visst, det här är hans jobb! Men vi har talat om oberoende om vi var här eller inte, jobbar han alltför mycket för vad som är bra för hälsan. Han är trött, irriterad, frånvarande.
I alla fall åkte han iväg tidigt i morse (kom hem 4.30 på morgonnatten igår). Mitt på dagen kom Ella och Sam på besök. Sam och Adrian spelade fotboll på gården, Ella och Sera spelade Afrikas stjärna. Vi åt lunch och klockan 3 kom Bruce, en privat danslärare på besök. Vi röjde i matsalen, flyttade bort stolar och bord och så dansade vi där. Jag lärde mig otroligt mycket nyttigt! Har varit nere i en svacka med dansandet de senaste veckorna och har tänkt att jag aldrig lär mig dansa tillräckligt bra. Idag fick jag fina tips om små saker som gör stora skillnader i dansandet. Bl.a. tampas jag med det klassiskt finska fenomenet att jag vill leda istället för att bli ledd. Speciellt i salsa, som kommer från en machokultur, är det viktigt att kunna följa minsta lilla tecken och svänga åt rätt håll eller snurra runt en eller två eller tre gånger. Bruce försökte träna bort det genom att sätta en bindel för mina ögon så att jag måste lita på de tecken han gav. Det fungerade verkligen! Jag måste följa minsta rörelse för att inte falla eller stiga honom på tårna. Det var en härlig känsla att märka att jag lärde mig något nytt som kan hjälpa mig stort. Danstimmen tänjdes ut till 2½ timme och jag var helt slut! Barnen kom och tittade på ibland och fnissade lite. Jag måste ju absolut berätta för Ellas och Sams mamma Martha att jag kommer att ha en danstimme, så hon inte tror jag är knäpp som dansar med en främmande man i vardagsrummet hehe! Hon tyckte det var fantastiskt, awsome, wonderful o s v så det var lugnt! Sam och Adrian gick till Sam och lekte ännu några timmar och Martha hämtade Ella först efter kl 6. Barnen hade en kiva dag!

Chattade med resfebrig mamma som antagligen börjar vakna där i Finland nu och göra sig redo för avfärd till flygfältet! Oj vad spännande det ska bli! Hon landar i Tampa fredag kväll och vi anländer lördag mitt på dagen. Därifrån åker vi med vår hyrbil till huset i Venice Beach. Vi stannar en hel vecka, det ska bli ljuvligt! Jag vet inte om jag har tillgång till dator där, så det kan hända att bloggandet pausar under ledigheten. Finns det en möjlighet så skriver jag förstås, det blir annars mycket att samla ihop om en vecka! Massor av foton ska vi ta också! Vi har tänkt åka till Disney World och Everglades och annat kul. Nu måste jag gå och säga till åt barnen, de ligger vakna ännu fast det är tidig väckning imorgon, Adrian ska till Williamsburg på fieldtrip. De startar 7.15 och är hemma 19.15! Spännande!

Thousands museum

Så är det nu klart, Seras Thousands project! I morse gick en glad flicka iväg med sitt plakat i kassen för att förbereda sig för vernissage, Thousands museum. Alla föräldrar och övriga klasser i skolan var inbjudna till treornas klassrum för att se på tusen-projektet. Idén var alltså att

samla tusen saker av något på ett plakat eller något annat. Sera valde en bild av Shaka som hon saknar så mycket och så limmade hon 999 pärlor runt fotot. En timme efter skolstarten började föräldrar välla in och många små mycket stolta barn satt vid sina bord med konstverken. Fotona här intill visar olika slag av tusental, marshmallows, tårtljus, stans-stift, cheerious m m. Det var mycket intressant att se att man klart kunde skilja på arbeten som barnen gjort själv och arbeten som föräldrar gjort. Eftersom föräldrarna engagerar sig verkligen i barnens skolgång, blir det ibland så att man inte riktigt vet vem som gjort skolarbetet... Nå, visst hjälpte vi Sera med 999 pärlor och superlim men hon gjorde ändå sitt själv till största del! Det var härligt att se Sera i sin klassmiljö! Hon visade oss vant och stolt omkring i klassen och hennes "bästisar" Abby, Jasmin och Kate hängde kring henne. Vi fick 3 förfrågningar till playdates under morgonen! Seras ESOL-lärare miss Reiner (english as a second language för den som inte minns vad ESOL stod för) sökte upp oss och berättade glatt att Sera talar så fin engelska och att hon bygger upp hela meningar redan!

Vi gick runt i klassen och såg på arbeten barnen gjort och hur organiserat allting verkar! På en tavla hade läraren klistrat upp hundben av papper och på dem fick barnen skriva komplimanger och positiva ord till varandra. Vi fotade några, de var så rörande, både de som Sera fått och de som hon skrivit! Det var en fin upplevelse att vara där i klassen och det knep till i hjärtat när vi gick och vinkade och visste att Seras dag fortsätter som vanligt där i skolan!

Efter museum åkte Juri hem för att jobba (what's new?) och jag hoppade på metron till Silver Spring för att träffa Gardy, min nya bekantskap från spanska kursen. Gardy är hemma från Holland, gift med en norrman och har bott först i England och nu här i Washington i 3 år. Vi har trivts tillsammans från första början på kursen och bestämde därför att vi ska gå på lunch nåt tag! Innan jag kom fram till vår träffpunkt vid den vackra fontänen i Silver Spring var jag med om en liten men betydande incident. Jag gick över gatan och på andra sidan stod en bekant kille och väntade på någon. Det var Fernande, en latino från ruedatimmarna i Chevy Chase. Vi har pratat flera gånger och han är jättetrevlig. Nu möttes vi här, långt från danstimmarna och stod och pratade en lång stund. Han är skådespelare och jobbar med pjäser för skolor, var nu på väg till ett högstadium för att spela en pjäs om hur det är att vara afro-latino. Nu undrar ni kanske vad som var så speciellt med det? Jo, att trots att jag lever i en jättestor stad med massor av människor, händer det ändå att jag av en slump stöter på nån jag känner vilket alltså betyder att jag känner en del människor ren! Det kändes så superviktigt för mig och jag var på gott humör när jag traskade iväg för att träffa Gardy! Vi hade kiva från första början, det är så lätt att tala om ditt och datt med henne. Hennes föräldrar är indonesier så hon ser asiatisk ut med kolsvart långt hår. Vi promenerade omkring i Silver Spring, gick sen på Thai-restaurang på lunch och pratade och pratade! Så promenerade vi in och ut i några butiker och gick på kaffe och bakelse innan jag sent på eftermiddagen tog metron hem igen. Det var en fin dag!

När jag kom hem kryllade det av barn i huset! Sera hade Ella och Hayley på besök och det hördes tjatter och skratt nerifrån recreation room (känns konstigt att kalla det för källare, det ordet får mig att tänka på famos och fafis källare i Bromarf där det doftade cementdamm, nami) när flickorna spelade Africas stjärna. Så lagade vi mat, franskisar och svenska knackisar som Meppu hämtat!

Juri åkte iväg till jobbet och kommer antagligen att spendera större delen av natten där med sina inslag och klippningar. Krista ringde och undrade om jag hade tid att göra något ikväll. Hon hade just blivit klar med ett manuskript och kände sig fri och ledig. Jag bad henne komma hit eftersom jag var ensam med Adrian och Sera. Vi satt några timmar, drack vin och pratade. Nu sover barnen, jag sitter och skriver blogg med ett glas rödvin och lyssnar på rofylld vietnamesisk musik som Max har gett åt oss. Just nu känns allt ganska skönt, jag är rofylld och glad för allt jag upplevt idag.

På publikens begäran ;)

På publikens begäran infogar jag nu en bild av de nya skorna! De är höga, sköna men det är inte fiffigt att gå ut och dansa genast första gången man har dem på sig.... Har nu blåsor precis på alla små tår och fotblad! Men stilig kände jag mig!

Måndag i Bethesda, klockan ringde alltför tidigt. Följde barnen till skolan eller rättare sagt Sera. Medan Sera var sjuk, vande sig Adrian att gå ensam och nu tycker han det är så o-coolt att gå med mamma o lillsyrran så han travar 50 steg framför. När vi ropar nåt till honom, vänder han sig om med en argsint min och fräser "VA E DE´". Höh, tur att Sera vill gå hand i hand med mig ännu! Idag fick Sera sällskap genast på väg in till klassrummet, Kate och Karin gick på var sida om henne och verkade fråga ut henne och hon såg glad och nöjd ut. Jag gick hemåt med lätta steg, härligt att Sera börjar få vänner! Adrian har en massa kompisar ren, idag räknade han upp 5-6 stycken vid middagsbordet.

En halv timme senare kom Kim och ringde på, vi gick på en 1,5 timmes promenad längs Crescent Trail. Det är ett bra sätt att lära känna en människa, att gå tillsammans. Vi pratade massor om kulturskillnader, om familjen, om dynamiken bland små flickor i skolan, om korkade föräldrar (inte vi förstås!) och om att bli äldre.... Jag kände mig glad och pigg när vi skildes åt.

Juri ringde från Virginia, han hade haft en bra natt, fått sova 8 h vilket han inte gjort på flera veckor! Imorgon kommer han hem. Jag åkte till skomakaren och löste ut två par skor, bl. a. ett par dansskor. Kvinnan bakom disken såg uppenbart nöjd ut då hon packade upp skorna och strök över de nya läderbottnen! Hon tentade mig om vad jag dansar, var, när, hur ofta och hur jag har tid med det! Hmmm, kände igen en gång hur härligt det är att HA tid men hur konstigt det ändå är att inte jobba... Det tar väl en tid att vänja sig.

Efter skolan kom Sam, en kille från Adrians klass, till oss. Killarna klädde om till fotiskläder och så körde jag dem till träningar. Det var igen ett steg mot att känna mig mer som hemma. Skola - handla - köra till träningar - laga mat. De tränade 1 timme 15 min och under tiden var Sera och jag till posten och skickade iväg några paket. Vi hann precis via bibban innan vi plockade upp pojkarna och körde hem Sam. Så lagade vi mat, gjorde läxor (länge) och klistrade på Seras Thousands Project. Det blir ett foto sen när det är klart.

I lördag åker vi iväg! Dagarna går för fort! Jag borde ju tänka på vad vi ska packa ner! Hoppas det är mest klänningsväder. Här är det definitivt höst i luften nu. På morgnarna fryser vi när vi traskar till skolan (Adrian i shorts, jag i kjol men med långärmad och Sera med leggingsar under kjolen). Ännu skrattar vi åt de känsliga amerikanerna som har stoppade jackor, t o m dunjackor på morgonen. Visserligen skymtar ett par bara ben under jackan och fötterna är instuckna i tunna tygskor men ändå! Ett väldigt lustigt mode syns bland unga brudar här: de har kortkorta klänningar, vida urringningar men lurviga vinterstövlar på fötterna!!!! Nåväl, tillbaka till säsongens klädsel. På dagarna blir det alltid varmt ännu, i solen hett så jag har tillsvidare gått i topp och kjol och sandaler. Det är för underbart! På kvällarna är det svalt igen och hemma i vårt hus blir det kallt på golvet. Snart får vi väl sätta på värmen, åtminstone till kvällen. Eller så får vi elda i öppna spisen en tid, ju längre vi drar ut på att värma upp huset, desto bättre. Det är jättedyrt här.

Nu ska jag äntligen sätta mig ner och göra mina spanskaläxor. Har bara 2 gånger kvar av nybörjarkursen. Få se om jag fortsätter med följande kurs direkt. Pero, ahora: hasta luego!

Sera back to normal!

Sera mår bra igen, hon står just nu och sjunger i duschen! Tack för alla värmande, oroliga ord som ni skrivit och skickat! Sera var hemma från skolan ännu på fredagen men ren på lördag var hon pigg och glad och med god aptit. Det var en konstig sjukdom hon hade...

Fredagens indiska middag blev fantastisk, genast när jag öppnade dörren efter Meppus och min shopping-drink-tur, kände jag den ljuvliga doften av spiskummin, kardemumma och kanelstång! Jag var på strålande humör för vi hade faktiskt så kiva med Meppu. Vi satt på en italiensk uteservering, det var varmt och människorna var glada. Vi drack raspberry-cosmopolitan och pratade av oss båda två. Det känns fint att ha Meppu här, hon vet ju hur det känns när man saknar sina nära och kära därhemma, när man funderar på om man gjort vettigt då man lagt sitt lärarjobb på is o s v. Efter ännu ett glas rödvin, gick vi till Filene's Basement och provade Dolce Gabbana, Calvin Klein och dylika kläder. Så provade vi skor och stövlar i massor. När vi gick ut hade Meppu köpt ett par härliga jättehögklackade skor åt mig till födelsedagspresent!! Shop och drink och prat hjälper verkligen när man känner sig nere! Att sedan få en underbar indisk middag och sitta flera timmar med familjen och prata gjorde att jag kände mig hel och glad när jag gick i säng! Adrian och Sera njöt också av middagen, de satt och konverserade och ville inte alls rusa från bordet som de brukar göra ibland.

På lördag förmiddag ringde Kim och frågade om Adrian ville åka till Rockville, till simhallen, med Jonah och Artur. Adrian åkte med och Hayley kom till oss. Sera, Hayley och jag spelade Afrikas stjärna och andra brädspel. Hayley lärde Sera och mig flera ramsor på engelska såsom "Bubblegum, bubblegum in a jar, how many bubblegums do you wish ..." och "miny many monkey, daddy had a donkey, donkey died, daddy criend, miny many monkey" ;) Att sånt!

På eftermiddagen tog vi bussen till Glover Park, till Surfside för att träffa Mats, Karen, Liam och Oskar. Vi åt middag uppe på taket under stjärnhimlen. Nedanför oss susade trafiken och ovanför flygplanen. Så gick Juri och Mats med barnen till Flomans, Karen och jag gick ut och dansade. Vi stannade på en drink på en lounge bar och därefter hamnade vi på Café Citron igen. Lika galet mycket människor som senast men bra musik. Vi dansade reggaeton, latinopop, merengue och t o m salsa. Den här gången lämnade vi mojitona, drack bara ett par glas rödvin. Så var det dags för taxistöket igen.... De två första tvingade oss att stiga ur bilen när de hörde att jag sku så långt som till Bethesda. Vid tredje försöket kom en man som bevittnat det hela och fräste åt taxichauffören att han nog bör ta oss med. Det visade sig vara en god chaufför för han satte t o m på mätaren! De andra två skulle inte ens ha kört mig svart! Tänk att det ska vara så jobbigt! Jag bad telefonnumret av chauffören Alex som lovade köra mig nån annan gång också.

Juri åkte iväg till västra Virginia tidigt i morse innan vi andra vaknat. Han ska vara där till tisdagen. Vi vaknade sent och hade en skön morgon. Jeff, en kille från salsakretsarna, ringde och frågade om jag ville ställa upp som "follower" när han skulle ha en privatlektion i salsa. Jag tog Sera med mig och så åkte vi till Arlington, hem till honom och dansade där i två timmar! Det var helt super för mig, jag fick tips och privat undervisning hur jag kan bättra på flera saker i dansen. Jag blev på otroligt gott humör! Så åkte vi hem, lämnade barnen hemma och jag fortsatte på en salsa-rueda timme. Adrian hade stannat hemma hela eftermiddagen, han ville se en Washington Redskins match på tv. Nu är vi alla samlade och jag ska försöka få de två busarna i säng. De springer omkring och jagar varann i övre våningen, suck........

Fredag

Fredag, veckoslut framför men det känns ingenstans. Vi har haft undantagstillstånd här hemma eftersom Sera har varit sjuk sedan onsdagen. Hon är kanske litet bättre idag men har mått riktigt dåligt. Vi vet inte vad det är, låter kanske inte som magsjuka. Hon har kastat upp några gånger och inte haft någon aptit. Så har hon klagat på huvudvärk och yrsel, att hjärtat dunkar hårt. Idag har barnen haft fotografering i skolan men tyvärr missade Sera det :( Hennes lärare, miss Horos, sa dock att man ibland har en extra foto-dag då alla som missat det, har chans att få ta skolfoto. Men det gäller säkert bara individuella fotot.
Juri har jobbat vansinnigt mycket igen och allt har känts jättejobbigt de senaste dagarna. Jag har varit riktigt nere och inte orkat göra något alls. T.o.m att tömma torktumlaren har varit för stort, där ligger en hög med torra kläder och blir skruttiga. Nå, på länk har jag orkat i alla fall, det ger energi!
Igår kväll åkte Karen och jag till Georgetown och vandrade omkring ett par timmar. Så åt vi på snabbmatsstället Chipotle och gick sen till en bar där en grupp av hennes vänner träffas första torsdagen i månaden. De är alla mammor till barn i samma skola som Oskar går. Vilket liv! 15 mammor i olika åldrar som tjattrade och skrattade och hojtade. De hade valt en viss bar för de ville se debatten mellan Biden och Palin men det var mer eller mindre omöjligt att höra något! De verkade trevliga och glada! Vi satt och pratade och drack vin till 11-tiden och så tog jag en taxi hem (12 $ den här gången, tentade taxichauffören på de varierande prisen...).
När vi vaknade i morse och insåg att Sera måste vara hemma, fattade vi ett beslut att bara slappa. Adrian gick till skolan, Juri gick på jobb och Sera och jag gick tillbaka i säng. Vi sov nästan hela dagen!! Nu har vi just vaknat och känner oss sega. Chattade nyss med Meppu på Facebook och hon tycks ha hört på tonen att jag behöver piggas upp. Hon hoppade i bilen och är nu på väg hit. Vi åker till Friendshiph Heights på en drink och lite shopping och prat. Vad kan hjälpa bättre heheh! Det blir nog en kortare vistelse, vi ska äta indisk familjemiddag ikväll när vi äntligen är samlade allihop!

Target, Five Guys och spyor

Tisdag, ledig dag. Alla vaknade tidigt, trötta. Jag mådde konstigt, kände mig yr och svag men åkte ändå iväg till spanskan. Vi var bara tre stycken på kursen igår och jag var helt väck! Inget gick in i min skalle och inget fiffigt kom ut ur min mun. Det kändes nästan obehagligt.... När jag kom hem träffade jag tre lika trötta och underliga typer men vi åkte ändå iväg till Target för att köpa cykelhjälmar åt barnen. Alla har talat om Target men vi har inte stött på en enda sån sen vi kom. Nu letade vi upp en i Rockville. Target är litet som Citymarket fast trevligare. Hittade hjälmar, mattermosar och vimlade omkring bland Halloween-rekvisita. Har aldrig sett på maken!! Det fanns en miljon saker i anslutning till Halloween. Som tur har vi hört att man bara måste satsa på Halloween och förbereda sig noggrant. Det kan inte gå som i Finland då "virvon-varvon"-häxorna dyker upp och det alltid är en lika stor överraskning. Vi har aldrig godis färdigt hemma så antingen har vi rusat till R-kiosken och köpt litet eller så har vi gömt oss bakom dörren och inte öppnat. Men sidu det går ju inte här! Här ska det bli trick or treat i kubik. Man bör köpa ett ämbar med godis minst. Så springer här utklädda hemskheter och ber om godis fram till sena natten. Ifall man inte vill ha flera trickare så ska man släcka lamporna men det ska inte ske förrän mot kvällen. Barnen har någon form av maskerad i skolan så vi måste hitta på några fina dräkter. Men det lär inte vara något problem. I Target hängde den ena grymma dräkten efter den andra på rad. Så ska man ju ha en eller flera pumpor i trädgården. Så nu ska jag åka iväg och köpa pumpor, skära ut hemska monsterögon när det närmar sig. Helst ska man ha en massa blinkande skelett, skrattande monster, lysande pumpor och spöken i alla knutar. Det ska nog bli spännande att se vad det är!!

Target var uttröttande för barnen så vi belönade dem med en tur till Five Guys, världens bästa, mest äkta hamburgerkedja. Vi tog maten med oss hem och såg en dvd som vi lånat på bibban. Mitt i filmen började det blixtra och åska och ösregna ute så vi tog en paus för att se på spektaklet en stund! Himlen lystes upp av blixtar som avlöste varandra utan paus!!

I morse när vi vaknade, sa Sera att hon mådde konstigt och var yr. Hon ville inte äta nåt, bara ett äpple men hon hann inte ens smaka innan hon började kasta upp. Så hon stannade hemma idag. Hon låg mest framför tv:n under en filt medan jag städade huset och Juri åkte iväg för en intervju. Så kom Kim för en promenad och vi hade gått ca 40 min när Sera ringde och sa att hon kastat upp igen så jag gick hem tillbaka. Det är inte så trevligt att ligga hemma och spy ensam. Hayley kom ändå till oss mot kvällen , vi hade kommit överens om att hon skulle vara här medan familjen var nån annastans och de ville inte ändra på det. Sera och Hayley såg en film och så åt vi svenska köttbullar från Ikea, och potatismos. Hayley verkade gilla det!

Kvällen har varit en riktig vardagskväll med biltvätt, handlande, skypande och vilande. Jag känner mig också underlig idag, har somnat ett par gånger när jag försökt läsa. Kanske vi drabbats av den stora utmattningen? Hoppas morgondagen är bättre!

Juri är för tillfället i Staples för att handla printerbläck och ett plakat till Sera. Sera har som hemuppgift till nästa vecka att göra ett "Thousands project". Hon ska välja en typ av "sak" som hon tar tusen stycken av och limmar upp i grupper på ett plakat. Det kan vara tusen klistermärken, tusen makaroner, löv, slantar, gem, foton... vad som helst. Sera valde pärlor, det har vi gott om. Hon skulle vilja ha en bild av Shaka i varje grupp och pärlor där omkring. Få se vad hon hittar på! Idag är hon för trött för att börja på projektet men imorgon ska vi välja pärlor. Ser fram emot "Thousands museum" då alla barn ställer ut sina projekt och har vernissage i skolan!