söndag 5 oktober 2008

Sera back to normal!

Sera mår bra igen, hon står just nu och sjunger i duschen! Tack för alla värmande, oroliga ord som ni skrivit och skickat! Sera var hemma från skolan ännu på fredagen men ren på lördag var hon pigg och glad och med god aptit. Det var en konstig sjukdom hon hade...

Fredagens indiska middag blev fantastisk, genast när jag öppnade dörren efter Meppus och min shopping-drink-tur, kände jag den ljuvliga doften av spiskummin, kardemumma och kanelstång! Jag var på strålande humör för vi hade faktiskt så kiva med Meppu. Vi satt på en italiensk uteservering, det var varmt och människorna var glada. Vi drack raspberry-cosmopolitan och pratade av oss båda två. Det känns fint att ha Meppu här, hon vet ju hur det känns när man saknar sina nära och kära därhemma, när man funderar på om man gjort vettigt då man lagt sitt lärarjobb på is o s v. Efter ännu ett glas rödvin, gick vi till Filene's Basement och provade Dolce Gabbana, Calvin Klein och dylika kläder. Så provade vi skor och stövlar i massor. När vi gick ut hade Meppu köpt ett par härliga jättehögklackade skor åt mig till födelsedagspresent!! Shop och drink och prat hjälper verkligen när man känner sig nere! Att sedan få en underbar indisk middag och sitta flera timmar med familjen och prata gjorde att jag kände mig hel och glad när jag gick i säng! Adrian och Sera njöt också av middagen, de satt och konverserade och ville inte alls rusa från bordet som de brukar göra ibland.

På lördag förmiddag ringde Kim och frågade om Adrian ville åka till Rockville, till simhallen, med Jonah och Artur. Adrian åkte med och Hayley kom till oss. Sera, Hayley och jag spelade Afrikas stjärna och andra brädspel. Hayley lärde Sera och mig flera ramsor på engelska såsom "Bubblegum, bubblegum in a jar, how many bubblegums do you wish ..." och "miny many monkey, daddy had a donkey, donkey died, daddy criend, miny many monkey" ;) Att sånt!

På eftermiddagen tog vi bussen till Glover Park, till Surfside för att träffa Mats, Karen, Liam och Oskar. Vi åt middag uppe på taket under stjärnhimlen. Nedanför oss susade trafiken och ovanför flygplanen. Så gick Juri och Mats med barnen till Flomans, Karen och jag gick ut och dansade. Vi stannade på en drink på en lounge bar och därefter hamnade vi på Café Citron igen. Lika galet mycket människor som senast men bra musik. Vi dansade reggaeton, latinopop, merengue och t o m salsa. Den här gången lämnade vi mojitona, drack bara ett par glas rödvin. Så var det dags för taxistöket igen.... De två första tvingade oss att stiga ur bilen när de hörde att jag sku så långt som till Bethesda. Vid tredje försöket kom en man som bevittnat det hela och fräste åt taxichauffören att han nog bör ta oss med. Det visade sig vara en god chaufför för han satte t o m på mätaren! De andra två skulle inte ens ha kört mig svart! Tänk att det ska vara så jobbigt! Jag bad telefonnumret av chauffören Alex som lovade köra mig nån annan gång också.

Juri åkte iväg till västra Virginia tidigt i morse innan vi andra vaknat. Han ska vara där till tisdagen. Vi vaknade sent och hade en skön morgon. Jeff, en kille från salsakretsarna, ringde och frågade om jag ville ställa upp som "follower" när han skulle ha en privatlektion i salsa. Jag tog Sera med mig och så åkte vi till Arlington, hem till honom och dansade där i två timmar! Det var helt super för mig, jag fick tips och privat undervisning hur jag kan bättra på flera saker i dansen. Jag blev på otroligt gott humör! Så åkte vi hem, lämnade barnen hemma och jag fortsatte på en salsa-rueda timme. Adrian hade stannat hemma hela eftermiddagen, han ville se en Washington Redskins match på tv. Nu är vi alla samlade och jag ska försöka få de två busarna i säng. De springer omkring och jagar varann i övre våningen, suck........

1 kommentar:

Annika Johanna Westerlund sa...

Vad skönt att höra att Sera mår bra igen. Inte roligt med mysterie magflunssor. Ta väl hand om henne i fortsättningen också. Usch vilka otrevliga taxichaufförer det finns i Amerika. Tur att du nu har hittat en trevlig en i alla fall. Vad du nu har fått dansa då. Åtminstone har du haft roligt för det märks i ditt skrivande. Vad skönt att ni hinner umgås i familjen också ibland. Än behöver ni inte använda er av en familjekalender där man bokar in familjens egna tid för att hinna träffas. Men visst verkar usa livet vara lite stressigt ibland också. Nu ska jag gå och försöka få Jonathan badad och sen tvätta Rebeccas hårman ( pjuh:( ) Ha det riktigt bra och fota nu de nya skorna så att jag kan drägla över dem också. Kram från Annika