Thousands museum

Så är det nu klart, Seras Thousands project! I morse gick en glad flicka iväg med sitt plakat i kassen för att förbereda sig för vernissage, Thousands museum. Alla föräldrar och övriga klasser i skolan var inbjudna till treornas klassrum för att se på tusen-projektet. Idén var alltså att

samla tusen saker av något på ett plakat eller något annat. Sera valde en bild av Shaka som hon saknar så mycket och så limmade hon 999 pärlor runt fotot. En timme efter skolstarten började föräldrar välla in och många små mycket stolta barn satt vid sina bord med konstverken. Fotona här intill visar olika slag av tusental, marshmallows, tårtljus, stans-stift, cheerious m m. Det var mycket intressant att se att man klart kunde skilja på arbeten som barnen gjort själv och arbeten som föräldrar gjort. Eftersom föräldrarna engagerar sig verkligen i barnens skolgång, blir det ibland så att man inte riktigt vet vem som gjort skolarbetet... Nå, visst hjälpte vi Sera med 999 pärlor och superlim men hon gjorde ändå sitt själv till största del! Det var härligt att se Sera i sin klassmiljö! Hon visade oss vant och stolt omkring i klassen och hennes "bästisar" Abby, Jasmin och Kate hängde kring henne. Vi fick 3 förfrågningar till playdates under morgonen! Seras ESOL-lärare miss Reiner (english as a second language för den som inte minns vad ESOL stod för) sökte upp oss och berättade glatt att Sera talar så fin engelska och att hon bygger upp hela meningar redan!

Vi gick runt i klassen och såg på arbeten barnen gjort och hur organiserat allting verkar! På en tavla hade läraren klistrat upp hundben av papper och på dem fick barnen skriva komplimanger och positiva ord till varandra. Vi fotade några, de var så rörande, både de som Sera fått och de som hon skrivit! Det var en fin upplevelse att vara där i klassen och det knep till i hjärtat när vi gick och vinkade och visste att Seras dag fortsätter som vanligt där i skolan!

Efter museum åkte Juri hem för att jobba (what's new?) och jag hoppade på metron till Silver Spring för att träffa Gardy, min nya bekantskap från spanska kursen. Gardy är hemma från Holland, gift med en norrman och har bott först i England och nu här i Washington i 3 år. Vi har trivts tillsammans från första början på kursen och bestämde därför att vi ska gå på lunch nåt tag! Innan jag kom fram till vår träffpunkt vid den vackra fontänen i Silver Spring var jag med om en liten men betydande incident. Jag gick över gatan och på andra sidan stod en bekant kille och väntade på någon. Det var Fernande, en latino från ruedatimmarna i Chevy Chase. Vi har pratat flera gånger och han är jättetrevlig. Nu möttes vi här, långt från danstimmarna och stod och pratade en lång stund. Han är skådespelare och jobbar med pjäser för skolor, var nu på väg till ett högstadium för att spela en pjäs om hur det är att vara afro-latino. Nu undrar ni kanske vad som var så speciellt med det? Jo, att trots att jag lever i en jättestor stad med massor av människor, händer det ändå att jag av en slump stöter på nån jag känner vilket alltså betyder att jag känner en del människor ren! Det kändes så superviktigt för mig och jag var på gott humör när jag traskade iväg för att träffa Gardy! Vi hade kiva från första början, det är så lätt att tala om ditt och datt med henne. Hennes föräldrar är indonesier så hon ser asiatisk ut med kolsvart långt hår. Vi promenerade omkring i Silver Spring, gick sen på Thai-restaurang på lunch och pratade och pratade! Så promenerade vi in och ut i några butiker och gick på kaffe och bakelse innan jag sent på eftermiddagen tog metron hem igen. Det var en fin dag!

När jag kom hem kryllade det av barn i huset! Sera hade Ella och Hayley på besök och det hördes tjatter och skratt nerifrån recreation room (känns konstigt att kalla det för källare, det ordet får mig att tänka på famos och fafis källare i Bromarf där det doftade cementdamm, nami) när flickorna spelade Africas stjärna. Så lagade vi mat, franskisar och svenska knackisar som Meppu hämtat!

Juri åkte iväg till jobbet och kommer antagligen att spendera större delen av natten där med sina inslag och klippningar. Krista ringde och undrade om jag hade tid att göra något ikväll. Hon hade just blivit klar med ett manuskript och kände sig fri och ledig. Jag bad henne komma hit eftersom jag var ensam med Adrian och Sera. Vi satt några timmar, drack vin och pratade. Nu sover barnen, jag sitter och skriver blogg med ett glas rödvin och lyssnar på rofylld vietnamesisk musik som Max har gett åt oss. Just nu känns allt ganska skönt, jag är rofylld och glad för allt jag upplevt idag.