På publikens begäran ;)

På publikens begäran infogar jag nu en bild av de nya skorna! De är höga, sköna men det är inte fiffigt att gå ut och dansa genast första gången man har dem på sig.... Har nu blåsor precis på alla små tår och fotblad! Men stilig kände jag mig!

Måndag i Bethesda, klockan ringde alltför tidigt. Följde barnen till skolan eller rättare sagt Sera. Medan Sera var sjuk, vande sig Adrian att gå ensam och nu tycker han det är så o-coolt att gå med mamma o lillsyrran så han travar 50 steg framför. När vi ropar nåt till honom, vänder han sig om med en argsint min och fräser "VA E DE´". Höh, tur att Sera vill gå hand i hand med mig ännu! Idag fick Sera sällskap genast på väg in till klassrummet, Kate och Karin gick på var sida om henne och verkade fråga ut henne och hon såg glad och nöjd ut. Jag gick hemåt med lätta steg, härligt att Sera börjar få vänner! Adrian har en massa kompisar ren, idag räknade han upp 5-6 stycken vid middagsbordet.

En halv timme senare kom Kim och ringde på, vi gick på en 1,5 timmes promenad längs Crescent Trail. Det är ett bra sätt att lära känna en människa, att gå tillsammans. Vi pratade massor om kulturskillnader, om familjen, om dynamiken bland små flickor i skolan, om korkade föräldrar (inte vi förstås!) och om att bli äldre.... Jag kände mig glad och pigg när vi skildes åt.

Juri ringde från Virginia, han hade haft en bra natt, fått sova 8 h vilket han inte gjort på flera veckor! Imorgon kommer han hem. Jag åkte till skomakaren och löste ut två par skor, bl. a. ett par dansskor. Kvinnan bakom disken såg uppenbart nöjd ut då hon packade upp skorna och strök över de nya läderbottnen! Hon tentade mig om vad jag dansar, var, när, hur ofta och hur jag har tid med det! Hmmm, kände igen en gång hur härligt det är att HA tid men hur konstigt det ändå är att inte jobba... Det tar väl en tid att vänja sig.

Efter skolan kom Sam, en kille från Adrians klass, till oss. Killarna klädde om till fotiskläder och så körde jag dem till träningar. Det var igen ett steg mot att känna mig mer som hemma. Skola - handla - köra till träningar - laga mat. De tränade 1 timme 15 min och under tiden var Sera och jag till posten och skickade iväg några paket. Vi hann precis via bibban innan vi plockade upp pojkarna och körde hem Sam. Så lagade vi mat, gjorde läxor (länge) och klistrade på Seras Thousands Project. Det blir ett foto sen när det är klart.

I lördag åker vi iväg! Dagarna går för fort! Jag borde ju tänka på vad vi ska packa ner! Hoppas det är mest klänningsväder. Här är det definitivt höst i luften nu. På morgnarna fryser vi när vi traskar till skolan (Adrian i shorts, jag i kjol men med långärmad och Sera med leggingsar under kjolen). Ännu skrattar vi åt de känsliga amerikanerna som har stoppade jackor, t o m dunjackor på morgonen. Visserligen skymtar ett par bara ben under jackan och fötterna är instuckna i tunna tygskor men ändå! Ett väldigt lustigt mode syns bland unga brudar här: de har kortkorta klänningar, vida urringningar men lurviga vinterstövlar på fötterna!!!! Nåväl, tillbaka till säsongens klädsel. På dagarna blir det alltid varmt ännu, i solen hett så jag har tillsvidare gått i topp och kjol och sandaler. Det är för underbart! På kvällarna är det svalt igen och hemma i vårt hus blir det kallt på golvet. Snart får vi väl sätta på värmen, åtminstone till kvällen. Eller så får vi elda i öppna spisen en tid, ju längre vi drar ut på att värma upp huset, desto bättre. Det är jättedyrt här.

Nu ska jag äntligen sätta mig ner och göra mina spanskaläxor. Har bara 2 gånger kvar av nybörjarkursen. Få se om jag fortsätter med följande kurs direkt. Pero, ahora: hasta luego!