Måndag, regndag

Idag är det varmt men regnigt. Båda barnen har varit hemma från skolan - ensamma för första gången! Adrian är fortfarande megasnuvig och hostig så han har varit hemma både fredag och måndag. På söndag morgon före 6 började Sera kasta upp och så åt hon inget på hela dagen igår. I morse vaknade hon vrålhungrig och satt med mig vid morgonmålsbordet och glufsade i sig 2 stora tallrikar cornflakes :) Både Juri och jag åkte till jobb så barnen klarade sig hemma på tumis.
Efter jobbet gick jag till ett café för att slutföra läsningen till min midterm exam i "Human growth and development". Gick sen hem och gjorde tenten online och det blev ett A!!!! Nu har jag "bara" 3 andra tenter inom en vecka och 2 assignments, suck. Det känns som om det aldrig tar slut! Har tusen saker att göra och vill dessutom ha allt gjort innan mamma kommer. Det gäller att inte få samma magbobba som Sera hade....

I fredags var det International Night i Westland, Adrians högstadium men det var Westbrook, Seras lågstadium som ordnade det. I ett svagt ögonblick hade Juri och jag lovat att ställa upp och laga finsk mat att provsmakas. Vi involverade en grupp matlagningsglada finnar som gjorde karelska piroger och så gravade Juri lax. Vi skar sen upp dem i små smakbitar, pirogerna med äggsmör som sig bör, laxen med laxsås och citronskiva. Det gick åt i ett huj! Det behöver kanske inte sägas att det var tjo och tjim och höga decibel i festsalen i Westland och folk var glada, gick runt och köpte sig smakprover från alla världens hörn. På scenen dansade japanska geishor och drakar och alla var på gott humör!

Imorgon ska jag träffa min professor i "Abnormal psychology" för att diskutera vettig fortsättning på mina studier. Hoppas jag får några bra tips!

Vår!!!

Våren är här! Mitt vintervita skinn bränner efter att ha suttit en timme i trädgården och läst psykka! Det är underbart varmt, över 20 grader i solen (skuggan är kylig ännu) och fåglarna är som besatta, sjunger, bygger bo och flyger virriga omkring. Alla vinterrockar är bortpackade och sandalerna har kommit fram. Underbart, härligt, fantastisk, kan inte fatta att vintern är över, på riktigt, i en smäll!

Nästa vecka kommer mamma hit, det ska bli kiva! Det råkar vara Cherry Blossom festival just då hon är här så vi ska hoppas att körsbärsblommen doftar under den tiden. Hon ska också få gå på ishockey med Adrian, presenten hon gav honom då han blev 13, ja, han är faktiskt tonåring nu :) officiellt :)! Det är ganska länge sen nån av våra släktingar varit här så vi ser alla fram emot att få rå om mamma ett par veckor!

Idag är Juri i Raleigh, stället han besökte då han fick sina blodproppar. Hittills har det gått bra, han åkte på måndagen och kommer imorgon. Han verkar må bra, ha energi och jobba på som förr. Barnen är i skolan och jag har vårlov från college den här veckan. Hade tänkt studera som en galning men en irriterande flunssa har plågat mig hela veckan. Den har inte brutit ut så jag kunde ligga i sängen och snörvla utan den bråkar där inne nånstans och gör mig trött och låter inte mig sova på natten p g a halsont. Jag vaknar av att jag måste svälja hela tiden för att det irriterar :( Har visserligen som sagt suttit ute i trädgården och studerat idag men de tontiga fåglarna drog till sig min uppmärksamhet hela tiden och så satt jag och stirrade omkring mig på allt som måste göras, buskar som ska klippas, saker som ska plockas undan, grenar som fallit under snöstormarna, löv som snart spricker ut. Och så för att retas med er i kalla Finland, måste jag ju gå in efter solglasögen och smörja in mig i solcreme för att inte bränna mig. Men det lyckades ju alltså inte. Huden är så chockad över solen så jag brände mig på nolltid!

Idag satt Sera vid morgonmålsbordet och rabblade upp sin dag: "Idag är en kiva dag för jag har 4 speciella saker att göra. Jag ska sheara (redovisa) min powerpoint inför klassen, jag har PE (physical education), pow-wow med rektorn och så art class efter skolan". Lugnt och sansat berättade hon det för mig och mitt hjärta hoppade i bröstet för jag sku vara så nervös åtminstone för powerpoint-presentationen och för pow-pow. Pow-wow är lunch tillsammans med rektorn där Sera agerar klassrepresentant och konverserar med Mr. Evald om hur det går för klassen, vilka önskemål de har för evenemang, materialanskaffning eller dylikt. Så frågar han ut Sera och fattar sitt beslut där vid lunchen. Gullevännen, hon meddela det sådär som om hon sku gå på pizza med en kompis och jag var ju noggrann med att inte projicera min nervositet på henne. Väntar med spänning på att höra hur det gick!

För Adrians del blev det kontakt med studiehandledaren Melanie Khani idag. Adrian har valt sina tillval för sjuan och bytte av nån outgrundlig anledning sin band (instrumental music) till art rotation (konst i olika former) Vi tyckte ju det var fiffigt men överraskande med tanke på att Adrian ritade huvudfotingar ännu som 10-åring (Ghita-överdrift) och är vän av stickgubbar fortfarande. Men fiffigt för att det är klokt att kasta sig in i sånt man inte är bra på för att utvecklas. Dessutom spelar han ju trummor varje vecka, en privatlektion och en bandlektion. Men nu ville han då ändå byta så jag talade med Ms Khani och det är fixat.

Nu tänker jag gå ut i solen igen och bränna mig lite till!

Sjukdomar och Snö

Jag är glad att Juri ville skriva sin berättelse själv. Jag funderade länge och väl på vad jag sku skriva men allt kändes bara konstigt och tungt och ogreppbart att få ner i ord. Jag drog mig för att sätta mig ner och berätta, dagarna gick förbi i en dimma. Efter att Juri kom hem på fredagen (för att inte snöas in och inte få ett flyg från NC), började snöovädret. Det har gått en tid sen dess men det var så ofattbart stort så jag måste skriva om det. Juri kom alltså på fredagen och snön började falla på eftermiddagen. CommuniKids var stängt och barnens skolor slutade vid 12 eftersom snön skulle tillta vid 2-tiden. Barnen och jag hade varit i matbutiken på torsdag kväll men det var nåt av det lustigaste... Det fanns inga varukärror! Efter att ha insett att de långa rader som  i allmänhet står utanför butiken, var gone, gick jag ut och såg en kö av 15-20 desperata shoppare som väntade på att nån sku komma ut från butiken med en kärra och så följa den till bilen, lasta ur och ta kärran. Jag väntade 10 min innan jag gav upp och med två korgar på armen kämpade mig fram i gångarna bara för att inse att många saker var slut! Väldigt litet grönsaker kvar, ingen mjölk! Och vad ska man handla när man tänker på att man kanske blir instängt i många dagar? Pasta, kött, broiler, tomatsås, kokosmjölk, cornflakes och annat fiffig men faktiskt blev det en hel del njutningsvaror: chips, cokis, nötter, glass, kex, godis, chicken wings... , vi sku ju få hem Juri! Att vara utan mjölk var ju litet katastrofalt så på fredagen, just när snön började vräka ner, åkte jag till Safeway och såg varubilen komma! Jag ställde mig vid mjölkdisken och väntade så när milkman kom slet jag åt mig en pafflåda med mjölk, tala om Hullut Päivät! Köerna var osannolika och alla talade om vad som komma skall. Ännu då fnissade jag tyst för mig själv och tänkte på de galna amerikanera. Föga kunde jag ana att jag kanske inte sku fnissa mer litet senare i veckan. Fredag kväll kom och vi njöt av att vara tillsammans, äta gott och stora flingor dalade utanför fönstret. Det snöade utan uppehåll! Lördag morgon vaknade barnen och jag tidigt till en mjuk, vit värld. Eftersom Juri naturligtvis inte fick göra nåt annat än sitta på soffan med sitt ben högt, gick Adrian, Sera och jag ut och skottade snö. Vår nya bil, en Mazda CX-7, hade blivit hämtad dagen innan men den såg vi inget av, den var under en hög av snö!  Det fortsatte att vräka ner oavbrutet i ett par dagar och på söndagen kunde vi inte längre öppna dörren utan svårigheter! Det fanns inte en chans att komma ut ur huset annat än plumsande i knähög snö! Dagarna gick åt till njutningar inomhus, vi spelade, åt, pratade, såg på filmer, degade och skottade. På tisdagen hörde vi den första snöplogen på avstånd men den kom inte fram till Wriley Rd. På nåt sätt fick vi ändå ut bilen och jag kunde slira iväg till Giant för att fylla på lagren inför NÄSTA snöstorm som var ännu värre! Tisdag kväll och onsdag snöade det som aldrig skådat. Det vi skottade, var gömt under ett lager av pudersnö inom en halvtimme. Skolorna stängda, college likaså, jobbet också! Ännu några dagar inomhus. På fredagen började det kännas litet lustigt att bara vara inomhus, en vecka vid det laget... Eftersom måndag var President's Day och helg, gick barnen till skolan och jag till college första gången på tisdagen! En vecka och 3 dagar! Idag har vi redan varit tillbaka till vardagen över en vecka men vägarna är inte i skick ännu, trafiken är besvärlig, småvägar är smala så om man möts mitt på, måste en backa hela vägen tillbaka! En arbetsresa som i vanliga fall tar 30 min, tar nu minst 45 min eller t.o.m en timme. Jag har också fått hjälpa några stackare som fastnat i snömassorna och som ovana som de är, gör det klassiska felet att de gasar och spinner med hjulen. Skrattar fortfarande åt den hysteriska man som spann på Allan Rd och fick hjälp av en 11/2 meters finsk kvinna som satt sig vid ratten och visade hur man lungt och sansat kan komma ur knipan :) Jag glömde upplysa honom om att jag de facto kommer från ett land där snömassor på vägarna är vardagsmat flera månader av året, borde ha gjort det  men han försvann så fort hjulen tog mark...

I alla fall måste jag säga att den en och en halv vecka långa undantagsperioden var fylld av magi, ett vintervitt, mjukt landskap, familjen tätt tillsammans efter en otroligt omtumlande händelse, hemmamysande utan dåligt samvete eftersom hela samhället stannade upp, tillsammans! Men visst var det skönt att vakna upp till en vardag igen!

Juris sjukberättelse

Som de flesta vet har vi gått igenom en otroligt svår period de senaste veckorna då Juri insjuknat, tagits in på sjukhus och konstaterats ha 3 blodproppar. Jag har inte haft ork eller kapacitet att skriva här på bloggen och eftersom Juri skrivit till sina vänner, använder vi här hans text för att beskriva vad som hänt. Följande är alltså Juris berättelse:


Moin på er alla och tack till er alla för de hälsningar och styrkeönskningar som nådde mig förra veckan. Man kan lugnt säga att de kom väl till pass..

Eftersom jag inte vet hur mycket ni vet om vad som egentligen hände så tänkte jag berätta själv. Jag föredrar en öppen informationspolicy.

Det hela börja alltså osannolikt nog med min smärtsamma men till synes oskyldiga fotbollsskada för fyra veckor sen. Jag ådrog mig en häftig sträckning i hälsenan och fick studsa omkring på kryckor och med en spjäla på foten i en vecka. Skadan plus den orörliga foten gav enligt läkarna upphov till en blodpropp i vänster vad. Jag levde vidare ovetande om den och dess onda avsikter. Det som hände sen var att två bitar "lossnade" och for iväg längs blodomloppet med siktet inställt på lungorna där de parkerade vid en tidpunkt som är okänd. Det vi vet är att jag måndag eller tisdag för två veckor blev oförklarligt andfådd efter att ha gått upp för de två branta backarna som finns i början av min promenadväg till metron. Jag motionerar en hel del och i vanliga fall ska jag inte påverkas nästan alls. Jag kände genast på mig att det var onormalt, men inte akut alarmerande. Jag gick vidare och jobbade på kontoret lite trött och hängig men absolut inte katastrofalt dålig. Det här var dagen då det kunde ha gått rikigt illa för mig upplyste läkarna mig efteråt. Jag gick till läkaren två dagar senare fortfarande ovetande om propparna, men EKG visade ingenting. Läkaren föreslog allergi som orsak till andnöden..Hon förslog också stresstest för hjärtat, men eftersom min hälsena inte klarar av stress ännu så skulle det få vänta. " Det är ingen brådska. Du är bara 40. Int dör du nu vid 40 av hjärtattack" utbrast den gode doktorn som trots sina finska släktband inte kan räkna med fler besök av mig..:)

Anyway, förra måndagen blev det sen dags att åka till North Carolina. På kvällen när vi anlände och jag stod i beråd att gå och lägga mig, märkte jag mitt i allt att min vad hade svullit upp till oigenkännlighet. Kort konferering med frun per telefon och sen i taxi till sjukhuset. Där visade blodprov att det finns risk för blodpropp och jag gavs första dosen bloduttunnande medicin. Först på morgonen när ultraljudspersonalen anlände kunde faktum slås fast. Orsaken till svullnaden var att proppen hade börjat växa och rörde sig upp mot knäet. Nästa steg var att ta Cat Scan på övre kroppen och det var då de riktigt dåliga nyheterna om två stora blodproppar i lungorna kom. Det var också då läkarna utan omskrivelser lät mig förstå att jag ska skatta mig lycklig att ha överlevt. Jag pluggades fast i tusen trådar och övervakades i tre dygn. Då hade medicineringen börjar bita så pass att det var tryggt att låta mig åka hem.

Nu medicinerar jag mig själv hemma och väntar på att träffa en hematolog för att kolla att alla värden går i rätt riktning. Läkarna är optimistiska vad gäller fullständig tillfriskning. Jag får käka medicin ganska länge, men eftersom det inte finns tecken på ärftliga problem utan orsaken enligt läkarna är klar(akillessenan) så kommer jag antagligen att få hoppa av medicineringen om några månader. Det finns inget i de som läkarna har sagt hittills som heller tyder på att jag inte skulle kunna jobba normalt efter en sjukledighet vars längd jag inte vet just nu. Fotbollen det kanske är dags att släppa nu däremot..för gott...kanske..kanske int ;)

Summa summarum. Fysiskt mår jag förhållandevis ok. Medicineringen tär lite på krafterna. Förutom den ena tillfälliga andnöden och svullanden har jag inte kännt av mitt tillstånd på något fysiskt häftigt sätt. Psykiskt känns allt däremot ganska fragilt just nu. Har en hel del frågor som jag skulle vilja ställa läkare, men på grund av snöstormarna har det varit omöjligt. Och andra sidan har det varit bra att vara insnöad med familjen. Lugn och ro.

Snö i DC - igen!

Vi har full vinter i DC - igen! Kring jul, då fotona togs, snöade det alldeles ofattbart mycket och vi var instängda ett par dagar. Idag började det plötsligt snöa igen och nu sitter vi här instängda på Wriley Rd. Jag fick skjuts till jobbet av Juri i morse kl 8.30 på snöfria gator. Efter en timme började snön vräka ner och jag agerade robot så jag lät så här:
"Thank you for calling CommuniKids, this is Ghita, how may I help you" (visst hör ni leeeeendet bakom orden), "Yes, the school is open today".... Och jag svarade inte 10 eller 20 gånger utan betydligt mer! DC är ur spel igen och vet ni vad som är det ALLRA VÄRSTA? Att jag efter 1 år och 5 månader här, känner en viss oro över snön, jag skäms nästan över att säga det. Jag funderar också på hur det ska gå, ska vi klara oss med bilen? Vi har tänkt ha middag här ikväll med Karen, Mats med barn, Anders och Ingrid med barn men funderar på att avboka den eftersom snön fortsätter att yra. De kanske kan komma hit, parkera uppe i backen på Wriley Rd men vad händer om det snöar så här i några timmar till? Har vi 2 familjer här över natten? Ska Adrian åka med Shelley och hennes barn till sin första Bar Mitzvah eller ska vi hålla honom hemma? Svåra beslut. TV:n varnar för snö och storm, uppmanar alla att bli hemma. Och jag medger att det känns lite småmysigt att bli instängd, tända i brasan, hälla upp ett glas vin och bara vara, mysa och njuta. Vi har ju en massa godsaker här hemma eftersom vi tänkte ha middag :) Men först ska jag studera, en timme effektiv lästid till, sen njuuuuut!

College-tankar...

Idag var det en av mina college-dagar. Jag åkte till Rockville Campus till 9 och satt på en fin föreläsning om Abnormal Psychology, mycket givande! Efter det gick jag disciplinerat raka spåret till bibban och läste nästan 3 timmar i sträck. Tänk om man varit så fokuserad då på gamla goda akademitiden? Under de timmarna läste jag fatt allt jag har planerat för den här veckan i Human Growth and Development. Så var det dags för sista föreläsningen, Theories of Personality, ett väldigt intressant ämne. Men jag bara inte klarar av de timmarna! Professorn, Bob Kauppi (jo han har finska anor!) är så disträ och ofokuserad och oplanerad. Han är väldigt go och varm men helt ute och cyklar. Idag lärde jag mig inget! Nada! Han älskar att ha mig som provkanin i de flesta frågor eftersom han nästan kissade honung då han upptäckte att jag är från Finland. Idag diskuterade vi en stund varför jag är mörk och inte blond såsom ALLA FINSKA KVINNOR! Jag lyckades göra bort mig med att först höra att "all Finnish women are BLIND" hrmmm så det artade sig till en underlig diskussion. Jag trodde han menade blinda i en symbolisk mening och hann få upp en liten adrenalinkick ren men så var det hårfärg han ville tala om. När vi borde ha talat om NeoFreudianer.... Så jag vet inte hur jag ska göra i fortsättningen. Jag ger honom en chans i några veckor till, därefter börjar jag läsa på egen han på bibban de timmar jag egentligen borde sitta på hans föreläsning. Elakt? ja kanske men i den här åldern blir man litet kritisk måste medges...
Det mörknar ute, Adrian läser i sitt rum, Sera är ute med Abby och samlar in pengar för Haiti, Juri på väg hem från jobbet och jag borde studera litet till men är ganska trött. Jag borde också gå till gymet. Jag borde också dammsuga och tömma diskmaskinen. Jag borde också ha bäddat sängen i morse. Jag borde.... stopp! Nu går jag till mitt överfyllda pärlbord och gör nåt kreativt! Ugh! Checka min smyckesblogg också! Där finns nu en enkel poll där du kan klicka i om du älskar, gillar, avskyr det jag gjort, anonymt så var inte orolig!

Trögt!

Nähä, inte blir det någonting om jag inte skriver litet då och då! Tror fortfarande jag har för höga krav på mig att det ska bli långa, ingående inlägg men drar nu ner på kraven! Härefter skriver jag korta dagboksanteckningar som passar in i min stressade vardag! Foton får bli en lyx som förekommer endast vid speciella tillfällen!

Idag är det onsdag. Adrian gick iväg till skolan i arla morgonstund. Sera har pyjama-day, cozy day i skolan så hon tassar här hemma med sin flanell pyamas på sig. Juri har fört bilen på service och ringde och meddelade om en räkning på MINST 500 dollar... suck... Jag ska till DC och jobba med Karen idag. Har huvudvärk för n:te dagen, undrar vad det beror på nu igen. Kanske för att jag zumbade ivrigt igår och glömde dricka, igen!

Studierna har börjat, 3 kurser. Få se om det lyckas! Igår var första college-dagen. En kurs, abnormal psycology, på morgonen, 3 timmar paus då jag satt i bibban och jobbade med min online-kurs, human growth and development och så kurs nummer 3 på eftermiddagen, theories of personality. 6 timmar psykologi i sträck får vem som helst att vinda med ögonen. En häftig zumba kunde inte ens få mig ur "stressen".

Nu borsta tänderna och så iväg till jobbet! hörs igen snart, lovar!