Blogg-lat

Nu ska jag minsann rycka upp mig och skriva lite mer. Jag har tydligen svikit mina läsare så att ingen kommenterar mer på bloggen vilket gör att jag blir ännu latare att skriva, motivationen liksom försvinner och så kommenterar ju ingen och så är snöbollen i rullning. Nu är det dags att stoppa den!

Problemet är att det jag upplever känns som vardag för mig. Det som i början var äventyr, hör nu till det vanliga livet. Jag ska försöka backa några steg och titta på livet runt mig, smaka på det, lyssna på det och sen beskriva det. Det här är ju en dagbok för oss också!

Igår gjorde jag en iakttagelse som jag tycker är väldigt intressant! Sommaren har kommit och därmed också sommarkläderna. Igår var vi igen på Adrians skådespel och jag kom väldigt tidigt för att få en bra plats i salongen. Det betydde att jag kunde ostört sitta och iaktta människor anlända till skolan. Mest kollade jag in mammorna. Det är frapperande hur GAMLA mammorna är här. De flesta är äldre än jag. Det beror sannolikt på att man väntar med att skaffa barn. Först studier (de flesta faktiskt), sen karriär och sen först barn. Några "teenage-mothers" ser man verkligen inte. Det är inte ovanligt att se 40 plus kvinnor gravida. Väldigt många mammor är klart över 40 med gråa hår, rynkor kring ögonen men vältränade!! Inga tillfläskade slapphögar här inte. De flesta går på gym , joggar, har personal trainers trots att de har fulla dagar. Avundas dem! Jag har en föreställning om att kvinnorna här är väldigt noggranna och propra. Det är jakku-pukun och välmanikyrerade händer men NU, när solen värmer och vi har 30 grader ibland, är det annat. Det är helt ok att som 45-åring svassa in i teatersalen med mini-mini-mini-korta shorts. Jag talar inte om vanliga shorts utan sådana som slutar just under skinkan! Därtill är det helt ok att ha en miniklänning som slutar vid halva låret! Jag kan tänka mig hur det skulle surra om man i Ekenäs trädde in på en offentlig tillställning i minishorts :)
Här går man omkring på gatorna i minimala kläder utan att ,hmmmm, ja, skämmas, fast varför sku man det? Jag känner mig bara hemskt obekväm i sådana shorts. Jag äger ett par vita som jag för ros skull satt på mig igår och t o m åkte till Wholefoods för att handla i. Men jag var obehagligt medveten om mina gropar i låren och kände mig som om jag "trodde jag var något"så finne som jag är. Så väl hemma bytte jag om till en anständig kjol... Men intressant är det! Min teori är att man inte är så fruktansvärt noggrann med vad folk tänker här. Och att folk inte tänker så mycket. Man får vara annorlunda! Det har barnen redan nämnt då de talar om sina skolerfarenheter! Diversiteten är stor och man kanske inte orkar bry sig om hur någon klär sig? Härligt!! Hädanefter tänker jag klä mig precis som jag vill!

Flera iakttagelser:
Igår, efter sista föreställningen, åkte alla femteklassister jämte föräldrar och småsyskon till närmaste glassbar för att fira den fina teatern. Det var rop och glam och tjo och skrik och kö! Klockan tickade eftersom pjäsen slutat kl 8 och alla var på glassbaren närmare 9. Eftersom jag trott att alla amerikanska familjer är noggrannare än vi, var jag förvånad att ingen funderade på att det var vardag kväll och skoldag följande dag! Man köade snällt och stod sen med sina glassar ute i den varma mörka kvällen och lät tiden gå. Ingen ville hem! Det slutade med att vi var hemma närmare halv 11 och insåg att läxorna var ogjorda.... Suck och tårar men härligt ändå! Man är "tiukka" för det mesta men när det gäller att njuta och belöna sig, då kan man göra det. Jag börjar smälta för den här suburbia-perfekta-familje-kulturen. Okritisk? Kanske det är den fasen nu, få se.