Seattle - Portland

Efter morgonmalet packade vi vara saker och checkade ut fran motellet. Vi styrde kosan till downtown Seattle for att ga pa SAM och se Kurt Cobain-utstallningen. Den visade sig vara litet av en besvikelse, valdigt litet substans och lustiga tavlor, installationer och musikinslag.Det har var min asikt, Adrian och Sera tyckte om den! Kanske vi bara inte forstod oss pa den... Vi tog en svang via Warhol-delen av museet och gick sen pa kaffe. Seattle ar kant for sitt goda kaffe och varldens forsta Starbucks. Eftersom vi dricker Starbucks konstant i DC, valde vi ett annat cafe dar vi fick den underbaraste, mest smakfulla kaffe latten vi druckit pa lange! Sa hoppade vi i bilen, tog sikte pa Mount Rainer, Washingtons hogsta berg. Vi stannade i en Safeway for att ladda upp med frukt, vatten och brod med tanke pa att vi kanske inte skulle hitta nat matstalle i bergen. Da ringde telefonen och en PNC-kvinna ville hora sig for med oss om vi anvant vart bankkort i Virginia och om nagra andra ovantade banktransaktioner. Det ar verkligen tryggt att veta att alla uttag som gors pa ett ovanligt stalle, dvs inte dar de flesta uttagen vanligen sker, registreras och bankpersonalen kontaktar kunden. Det ena samtalet ledde till ett antal, otal, samtal till diverse instanser och banktjansteman och vi hann bli riktigt nervosa innan allt redde ut sig. Vart kort sparrades under den tid vi utredde transaktionerna och i ett skede sag det illa ut och vi befarade att vi kanske inte hade nat kort att rora oss med. Efter nan timme pa Safeways parkeringsplats var allt fixat och vi kunde fortsatta var fard mot bergen.


Vi korde ett par timmar och kande snart hur oronen gick i las av hojdskillnaderna. Snart borjade vi se vackra landskap omkring oss, hisnande hojdskillnader, underbar gronska, snokladda bergstoppar och forsande vattenfall. Varje liten bergsknall foljdes av fragan "ar det dar Mount Rainer"? Vi stannade vid varje utsiktsplats och filmade, fotade och beundrade. For varje minut sjonk temperaturen och snart visade mataren 39F, 3 grader celcius. Snohogarna vaxte till ett par meter hoga och angan stod ur munnen, det var en absurd kansla! Plotsligt korde vi in i en molnvagg och hela varlden omkring oss var innesluten i en mjolkvit dimma, vi hade natt upp bland molnen! Eftersom vagrenen slutade i branta stup ner i evigheten, kandes det riktigt obehagligt att krypa framat langs vagen. Vi stannade pa en rastplats for att kanna hur molnen kanns i verkligheten (iskalla, fuktiga) och kasta nagra snobollar. Vi lutade oss ner over stenmuren men sag inget, bara gravit dimma! Snabbt hoppade vi in i bilen, drog upp varmen och korde malmedvetet vidare for att plotsligt, lika snabbt som vi sogs in i dimman, ramla ut ur den igen! Tillbaka till den harliga gronskan, till de hisnande hojdskillnaderna och dalarna. Vi stallde navigatorn pa Portland, Oregon och skruvade upp talboken, Ake Edwardsons "Samurajsommar", en deckare for ungdomar och sogs in i Kennys samurajvarld pa koloni i Sverige.
Efter 3 timmar kunde vi skonja Portlands silhuett och med kurrande magar knapprade vi in adressen till en indisk restaurang pa navigatorn. Vi landade vid matbordet pa East India bar and grill vid 8.30 snaret och fick oss serverade en fantastisk middag med chicken korma, rakor, gronsaksgryta, naan brod och raita. Vi summerade dagen, skrattade gott at aventyret i bergen, at att vi faktiskt varit litet skramda i den mjolkvita dimman, da navigatorn inte funkade och telefonen inte hade horbarhet.... 
Trotta men nojda korde vi till vart sunkiga motell Super8, en kvart utanfor Portland och ligger nu i ett fuktigt rum for nagra timmar innan vi hoppar upp for morgonmal. 
Imorgon styr vi nosen mot San Fransisco men maste antagligen stanna har en stund for att shoppa, det visade sig namligen att Oregon ar en taxfree delstat :)