Silver Spring Courthouse

(inlägg nr 2 samma dag)

Min väninna Gardy åkte en varm vårkväll bil med sin svägerska, på väg hem från butiken. Vid rött ljus stannade hon och blev påkörd bakifrån av en stor bil. Varken svägerskan eller Gardy skadades men blev naturligtvis chockade. De satt kvar och väntade att chauffören som kört på, skulle komma fram och fråga hur det gått. Deras förvåning kunde inte mätas när de i backspegeln såg att båda framdörrarna i bilen som kört på dem, slogs upp och två personer rusade åt varsitt håll rakt ut i skogen! Poliserna larmades och de kom snabbt med 6 (!!!) patruller, sirener och blåljus på men fick inte tag på chauffören och passageraren. Den fina bilen stod kvar och på sätet låg en kvinnas skattepapper prydligt framme. Några månader senare fick Gardy en kallelse till rättegång, och den var alltså idag. Eftersom hennes man Atle är på resa i Norge, ville hon ha sällskap av mig. Vi träffades i Silver Spring centrum på en kopp kaffe för att lugna Gardy som naturligtvis var litet nervös. Hon har aldrig varit nära ett courthouse tidigare. Jag var jättenyfiken och glad att jag fick gå med och ser hur det går till vid en rättegång i USA. Månne det skulle vara som i filmerna?

Vi vandrade in i det enorma komplexet en halvtimme innan rättegången, gick genom säkerhetskontroller, metalldetektorer och skickade väskor, paraplyn, ytterkläder i genomlysning. Rum 302 hade en glasdörr och därinne såg det ut EXAKT som i filmerna! Jag måste skratta högt, vände mig om för att se om Matlock kom gående på väg in i salen ;) Då man kom in i rättegångssalen, fanns det bänkar på båda sidor om en gång. Längst fram fanns domarens bord med två enorma flaggor bakom, en USA- och en Marylandflagga. Till vänster om domaren fanns stenografen som idag använder sig av dator. Till höger om honom fanns en stor tavla, en sån där vit där man i filmerna ritar upp en dödande kulas penetrering genom kroppen.

Innan vi släpptes in i salen, satt Gardy och jag ute i korridoren och pratade när Gardy fick syn på en kvinna som liknade den som rusat ut ur bilen som kört på henne. Det måste ha känts konstigt! När dörrarna till salen öppnades, vandrade ett trettiotal människor in och köade med sina papper fram till en district attorney för att anmäla sig. Så satte vi oss och plötsligt var vi med i en film. Domaren tågade in och med bullrande röst ropade han: "All rise". Så började det. De flesta "case" var trafikförseelser av mindre mått. Det var en ung kvinna som kört utan körkort. Nu dök hon upp med ett körkort och "case dropped". Det mest fascinerande var hur man kunde förhandla om det mesta! En latino hade kört utan körkort och advokaten kallade in ett vittne, latinons fru. Tårdrypande berättade hon att mannen varit tvungen att köra för att hon, som har körkort, var sjuk då det skedde. De hade inte fått tid till sjukhusets mottagning per telefon så de måste köra dit och kvinnan var för svag för att köra. Mannen stod med huvudet sänkt och såg så ynklig ut. Domaren frågade om det var sant det hustrun berättade, om mannen trots allt förstod att han gjort fel. Så höll advokaten en plädering där hon med känsla förklarade hur duktig mannen är, att han jobbar hårt, har skött sig klanderfritt och inte fått en enda bot. Åtalet förkastades, mannen ombads skaffa ett körkort omedelbart och inte göra om sin dumhet. Straff: 500 $ böter.

En annan man hade i fyllan kört över i fel fil och krockat med två bilar och ställdes nu inför rätta. De två påkörda bilarnas chaufförer var på plats och fick tid att berätta om sin upplevelse. Igen var vi i en film. "I am soooo happy to stand here today, this wonderful day, I was given a second chance".....o s v. Det visade sig att ingen av männen blivit ens lindrigt skadad. Den åtalade grät ångerfyllt och förklarade att han vid tiden för dådet haft en nyfödd baby hemma som hållit honom vaken på nätterna. Den kvällen hade hans vänner firat babyns födelse med honom och så åkte han ut på vägen. I Finland tror jag inte att man ens lyssnat på förklaringarna utan gett ett straff oberoende av omständigheter. Här tog domaren sig tid att förklara att vi alla har problem men att vi måste lösa dem på ett sätt som inte skadar omgivningen eller strider mot lagen. Att inte kunna sova p g a en baby är förståeligt men förstår du (den åtalade) att du gjort fel? Han vädjade till den åtalades känslor med att göra en jämförelse där det var den åtalade hustru och 4 barn som är ute och kör och krockar med "one like you". Domaren hade tidigare, innan rättegången, lagt fram olika alternativ på bestraffning som de påkörda männen tillsammans fick välja mellan, vilket de tyckte passade rattfylleristen bäst. Här idag förklarade domaren att männen valt ett mycket lindrigt straff trots allt, ett veckoslut i fängelse. Intressant bestraffningsmetod! Fylleristen ska alltså sitta en helg i mars, fredag till söndag och därtill betala $ 2000.

Så kom de till Gardys case. Försvarssidans advokat hade tidigare smugit fram till Gardy och frågat om hon med säkerhet känner igen den kvinna som kört på henne och om denna kvinna finns i salen nu. Eftersom Gardy, innan vi kom in i courthuset, inte skulle kunnat peka ut kvinnan, var hon ärlig och sade nej. Faktum var ganska galet eftersom 98 procent av personerna i rummet var män. 5 kvinnor satt där varav 4 var magra, mörkhyade. Gardy hade sett i backspegeln att kvinnan var ljus och rund. Av de 5 var det en enda som var ljus och denna ljusa var också rund. Konstigt sätt att peka ut den skyldige. Eftersom Gardys moral sade att hon inte kan peka ut kvinnan, lades åtalet ner och kvinnan kom undan.

Efter några timmar i rättssalen, fick vi gå. Vi hade båda, av olika orsaker, spänt oss och var både lättade och hungriga. Gardy bjöd mig på thairestaurang och vi satt länge och pratade om upplevelsen. Gardy var glad över att allting nu var över, ingen hade blivit skadad och försäkringen hade sett till att bilen var fixad.

Det var en intressant dag! När jag kom hem packade jag flera timmar (jävla packningstrauma) för Miami. Det känns spännande att åka iväg!! Nu sitter jag här och skriver, borde sätta ner det sista i väskan och sen gå i säng. Förresten, jag kom att tänka på att idag i rättegångssalen hördes inte ett enda "objection - objection overruled". Kanske det inte var nån film heller ;)