Pumpkin-night

Dagen innan Halloween, tog vi in två av de största pumporna för att karva ur dem. På bilden intill skrapar vi oss i huvudet och testar knivar, märkningsredskap och läser instruktioner. Allt ska man göra för festligheterna här! Det var faktiskt svårare än jag trott att få kniven att gå igenom det hårda skalet. Visserligen hade vi en sorts "engångs-set" från Safeway men det ska ju funka. Öppnade först ett lock i pumpan och gröpte sen ur den. De vackra kärnorna sparade vi för jag minns att vi en gång ätit sådana hos Freddi och Vonne och de var supergoda som rostade och saltade! Adrian fick i uppgift att slita bort slem-senorna som Ceti kallar dem ;) Så valde barnen vilket mönster de ville ha på sina respektive pumpor. Adrian valde ett smilande ansikte och Sera en katt. Adrian försökte tappert skära en liten stund men överräckte leende kniven åt mig och bad mig fortsätta. Så jag skar hans medan han såg på och uppmuntrade. Han tyckte den blev fin! Sera surade för att hon inte fick skära ut locket vilket var jättesvårt men sen insisterade hon på att få skära ut katten själv. Nästan allt gjorde hon! I slutändan klädde barnen på sig sina dräkter för att prova att allting satt. Så satt vi ljus i pumporna och förde ut dem i mörkret och vad fina de var!!!

Oooops, medan jag sitter här också skriver hände nåt scary! Jag såg i ögonvrån att nåt rörde sig utanför fönstret och min första tanke var att det är en stor hund. Men det var en vitsvans-hjort som irrat in genom en smal grind och ställde sig att tugga på buskarna på vår bakgård! Hann fota den, oj stackarn, hoppas ingen kör på den för den var nog helt borttappad när den rusade iväg och ut på gatan!

Svärmors-invasion ;)

Lars-Einar skämtade att Washington får en veritabel svärmors-invasion i dagarna! Kea är hos Mats och Karen just nu och imorgon kommer Monica! Av en slump infaller deras besök samtidigt! När annars ska man komma till Washington den här hösten än när det är presidentval?

Adrians träningar förblev ett frågetecken för mig. Vi åkte iväg till en fotbollsplan ganska långt härifrån.. Det var kallt och blåsigt och en massa små killar som sprang av och an med bollar. Adrian tränade med dem (det visade sig vara travel-teamet plus 5 utvalda pojkar som skulle visa vad de går för) i närmare två timmar och slutresultatet - niente! Tränaren sa att han vill se alla pojkar en gång till, att laget i princip är fullt, att träningarna slutar för vintern nu (suck) och att han hör av sig senare. Jaha - och? Vad händer sen? Jag överlämnar hela ansvaret åt Juri som har större insyn i fotbollen än jag. Adrian verkade dock helt nöjd med träningarna men tyckte att de inte avvek så mycket från Viikkarits träningar förutom att de spelade mera igår.

Jag stod vid fotbollsplanen och frös trots vinterjacka och halsduk. Vinden trängde in i varje por och jag svor. Här är exceptionellt kallt för den här årstiden, säger alla. Men å andra sidan, kallare än det här lär det inte bli mitt i vintern ens, så nog ska vi väl överleva. Idag är det redan varmare, solen värmer så skönt. Nåväl, jag stod där och funderade om jag skulle ta en rask promenad eller göra som alla andra föräldrar, gå och sätta mig i bilen, starta den och vänta där i värmen. Träffade på en av Adrians skolkompisars, Voytas, mamma. Voyta är från Tjeckien. Mamman, vars namn jag inte minns, var mycket trevlig och öppen så vi pratade, promenerade runt kvarteren och märkte att vi då träningarna tog slut hade hunnit få veta massor om varandra! Henne träffar jag gärna på nytt!

Idag har jag inhandlat godis för ett helt kompani! Kassarna vägde som synden men jag har förstått att man bara MÅSTE ha en massa karkki när trick or treatarna kommer på besök. Jag fräste runt på olika ärenden, hämtade dansskorna från skomakaren, bytte Adrians halloween-dräkt, köpte mat och godis och så åkte jag till Friendship Heights, till Booeymonger på brunch med Karen, Kea och Liam. Solen sken in och vi åt Booey-platter med scrambled egg, korv, bacon, bagels och kaffe. Vad är väl mera amerikanskt? Måste svänga runt med dammsugaren i grym fart idag för att göra av med alla kalorier ;). Ikväll ska vi gröpa ur pumporna och försöka göra diverse skrämmande face på dem. Få se hur det ska gå! Köpte pumpkin-kit i butiken, där finns knivar och gröpar och modeller för olika ansikten. Väntar hem barnen kl 3 och då börjar vi. Nu ska jag ta en liten tupplur (vadå lyx...) och sen dra fram dammtrasa och -sugare!

Inhiberade träningar - p g a regn!

Igår åkte jag till Union Station för att träffa Gardy. Vi promenerade runt inne i stationen och andades in atmosfären av människor som är på väg någonstans. Vi verkade vara de enda som flanerade och tittade, njöt. De flesta rusade mellan metrotåg, vanliga tåg och Greyhound-bussar. Vi tog en avstickare i Victoria's secret och rotade bland alla vackra underkläder och doftburkar. Det är en sinnlig affär! Därefter tog vi en brunch på en italiensk restaurang där vi satt och pratade ett par timmar. Juri hade åkt till jobbet för att träffa en kollega från Finland och 12-tiden ringde han att han var klar. Vi stämde träff på Macy's för att skaffa jeans åt Adrian. Trots att många går i shorts ännu, ville vi köpa ett par långbyxor åt honom ;) Macy's är en fantastisk butik för Sera så hon fick flera plagg än Adrian sist och slutligen. Vi hann precis hem och hämta barnen och Juri fick snabbt packa sina grejer för nästa resa - till Ohio den här gången.
Adrian, Sera och jag slängde oss i bilen och körde iväg till träningarna bara för att precis innan fotisplanen få ett samtal om att träningarna är inhiberade p g a regn. Javisst, det droppade litet på rutan, inte en tillräckligt för vindrutetorkarna. Suck, svängde om och åkte till Bruce Variety för Halloween kostymer åt Adrian och mig. Vi hade jättekiva när vi botaniserade i butiken! Det blev en skelettkostym åt Adrian (den saknade masken fick vi märka när vi kom hem...), en djävulskostym åt mig och diverse nät och spindlar därtill!
När vi kom hem, packade Sera och Adrian två påsar godis och gick och "ghostade" till grannarna. Det var litet spännande att i mörker och duggregn smyga in på främmande gårdar och ringa på för att sen rusa iväg!

Idag har det varit iskall! Förde barnen till skolan, åkte till spanskan. Vi är nu på fortsättningsnivå fastän jag känner mig som en nybörjare ännu. Två timmar i veckan är inte tillräckligt! Efter timmarna körde jag till Tyson's Corner för att träffa Merja, Nina och Meppu på lunch. Vi hade en riktig trevlig stund på Nordströms restaurang! Efter lunchen gick Meppu och jag och såg på klänningar i Macy's och så åkte jag hem. Nu är Meppu på väg hit på middag. Jag ska laga indisk mat som tack för allt hon hjälpt till när vi flyttade! Salsan spelar och det doftar kardemumma-kapslar i köket! Tack Juri för tipset ;)

Söndag kväll

Så har helgen gått, snabbt... Fredag, hårdagen, hade gått fint i skolan. Båda barnen fick beröm för sina frisyrer! Adrian duschade snabbt bort sin färg när han kom hem från skolan och Seras rufs redde vi ut på lördagen med en ansenlig mängd balsam.

Fredag är dansdag på The Salsa Room eller Cecilia's som det också heter. Då samlas salsafreakar från hela DC-området, uppklädda och glada för att dansa till live band. Här är en länk till The Salsa Room: http://thesalsaroom.net/main/index.php?option=com_salsa&Itemid=26 Här ordnas dans onsdag, torsdag, fredag och lördag. Jag klädde också upp mig och blev hämtad av Ernesto, David och Roberto (3 killar från SAOCO, söndagsruedan i Chevy Chase). Meppu var redan på plats när jag kom. På The Salsa Room ordnas alltid två timmar undervisning innan själva dansen kommer igång. Det var en jättehärlig kväll! Jag dansade från kl. 8 till kl. 2 på natten i ett sträck! Blev uppbjuden innan jag ens hann gå och sätta mig. Dessutom fungerade allt så bra, jag kände att jag KAN dansa! Jag var helt euforisk när jag kom hem med två ömmande tomater till fötter, svettig och klibbig och utan nyckel. Juri däremot var inte alltför euforisk när jag 3-tiden ringde hans telefon och att bad honom komma och öppna......

Lördag vaknade jag med varenda muskel öm men var fortfarande glad! Det ösregnade ute men vi fixade litet halloween-stämning med lysande spöken, skrämmande skelett-bilder o s v. Vi åkte till en kyrka här i närheten som sålde pumpor på gården. Under en himmel som öppnat sig helt och hållet valde vi några vackra pumpor som vi ställde på gången till huset och som vi sen ska skära ut innan själva Halloween.
På kvällen kom Kari och Krista, Olivia och Verne på besök. Vi åt indisk mat som Juri lagat - behöver väl inte säga att det var ljuvligt gott! De kom med bil men halvvägs genom kvällen fattade de beslutet att lämna den här och hämta den nästa dag. Vi hade jätteintressanta diskussioner om finnar kontra amerikaner, förhållanden, lite politik och en massa annat kiva. Kari och jag tömde min Havana Club och blev båda ganska knäääx. Efter midnatt ringde de taxi, packade barnen under armen och åkte iväg. Jag låg en stund och pratade i den vita luren innan jag gick och lade mig småfnissig och rätt yr. Vaknade dock utan krabbis nästa morgon!

Söndagen var solig och vacker! Vi tog en promenad efter morgonmålet och Adrian vände hem halvvägs eftersom han inte ville missa Washington Redskins match på TV. När vi kom hem från promenaden hade barnen blivit "ghostade" vilket betyder att på trappan låg en påse godis och bredvid ett papper. Där stod att du har blivit "ghosted" och skall låta spökandet gå vidare. Vi ska göra två påsar med godis och kopiera papperet vi fick. Så ska barnen gå till någon på gatan (helst på kvällen), lägga påsen på trappan, ringa på och springa iväg. Det ska förbli en hemlis vem som har ghostat dig! När man fått en påse, skall man klistra upp ett spöke (medföljde ghostgodiset) på dörren så alla vet att man redan blivit ghostad! Vilken härlig idé!
Litet senare ringde Krista och bad Sera komma till Olivia och leka. Juri och jag var bjudna på en parent-teacher coctail hos ett par föräldrar till Adrians klasskamrat. Det var en potluck - ett knytkalas. Så minglade vi omkring bland diverse mer eller mindre okända amerikaner och drog samma story gång på gång; "Vi are from Finland" "yes there is cold and dark" "oh, yes we like america sooooo much, everything is awsome" "yes I think Sarah Palin is awful" o s v o s v. Folk åt och drack och pratade VÄLDIGT HÖGLJUTT men det var sådär småtrevligt och riktigt mysigt! Efter ett par timmar körde jag hem Juri och gick till Chevy Chase på dans. Karen och Meppu var också där. Vi dansade en timme och så körde jag hem Karen. Vi satt en lång stund i mörkret på parkeringsplatsen och pratade.

Det har varit en ganska kiva helg!! Imorgon åker Juri till Ohio och jag ska träffa Gardy på kaffe inne i DC. På kvällen har Adrian en annorlunda fotisträning. Det kommer talangjägare som kollar in några killar som tränar för att se om de platsar i "travel team", ett lag för litet mer begåvade spelare. Få se hur det går! Dock vet inte Adrian ens om han riktigt skulle vilja spela i det laget, han trivs i sitt Panthers. Men det tar vi ställning till OM han blir tillfrågad.
Nattinatt!

The Wacky Hairday!

Adrian älskade att gå till skolan med wacky hair, det ser man ju tydligt på bilden ;) I alla fall har vi sprayat, tuperat, färgat och fixat den här morgonen. Just innan vi skulle gå iväg, tyckte Adrian att det här var den dummaste idé han någonsin hört. Han ville ha bort sin "tofs" och såg just så här sur ut hela vägen till skolan. Sera däremot gick glad i hågen med huvudet högt! När vi kom upp på kullen för att svänga ner mot skolan, gick Juri en bit före för att se om det säkert var Wacky Hairday och ifall någon annan också har gjort sitt hår crazyt. Barnen och jag mötte Jonah som - panik panik - inte hade gjort något åt sin kalufs! Adrian höll på att gå i bitar och riva av sig sin orange tofs tills Jonah fick syn på honom och gapskrattade och skrek "Oh that's AWSOME!!!!". Jag låtsades inte om något, gick flera meter framför med Sera. På skolgården märkte vi att vissa hade satsat med peruker, svansar, färger och tofsar medan en stor del inte hade gjort nåt alls. Sera tyckte ändå det var ok! Jag var säker på att Adrian skulle ha dragit bort sin svans men där kom han gående som om inget hänt. Några minuter senare stod han glatt mitt i gänget med sitt spjutformade hår och såg helt nöjd ut. Yessss! En seger! Coola Adrian vågade vara annorlunda! Vi var jättestolta! Sera fick också en hel del glada kommentarer och innan de sprang in, dök Jasmin upp med en stor vit peruk så sera viskade "jess mamma, jag är inte den enda som "nolar" mig idag". Så började vår wacky hairday här!

American way

Juri är tillbaka i vardagen igen -för en tid. Han kom hem igår från sin Floridaresa nr 2, stannar över helgen men åker igen på måndag för att återvända på torsdag. Han gästspelar här hemma ibland, lagar god mat och fräser sen vidare. Men allt blir bättre efter presidentvalet. DÅ börjar livet. DÅ ska allting hända....
Men innan det rullar vardagen på här. Sera var hemma från skolan idag. Hon mådde dåligt i morse och sa att det kändes som om hon skulle kasta upp. Vi är lite fundersamma med henne, har svårt att tro att hon har "magsjuka" så ofta. Kanske det är något hon funderar på och inte hittar ord för. Vi försökte prata idag när vi var på tumanhand men hon tycks inte riktigt hitta på någon klar orsak själv. Igår, innan jag lämnade henne vid skolgården som vanligt, sa hon med tårar i ögonen att hon känner sig sämre än de andra när de ska skriva skrämmande Halloween-berättelser. Hon upplever att hon inte kan skriva lika fina sagor som de andra (som har engelska som sitt modersmål!!!!). Vi pratade mycket om det idag och jag försökte få henne att se hur duktig hon är! Hon ligger och läser engelska böcker på kvällarna och förstår det mesta hon läser! Hon leker obehindrat med sina amerikanska kompisar, hon ser på Disney Channel och skrattar åt humorprogram där jargongen är snabb och inte alltid så enkel. Oj oj att de höga kraven på en själv börjar så tidigt!! Ikväll har hon mått bättre och vill gå till skolan imorgon. Det blir en rolig dag, de har WACKY HAIRDAY i skolan! Vi ska stiga tidigt upp och göra galna frisyer med vax, färg, tofsar och spray. Det blir spännande att se vad de andra barnen åstadkommit ;)

Det händer en hel del i skolvärlden nu! W-Hairday, Halloween och utfärder. Halloween blir en grej för sig. Det verkar som om hela landet håller andan inför den stora dagen (nej jag talar inte om valet utan om Halloween)! Man talar inte om annat, det är costumes, pumpor, karameller, trick or treat, dödskallar, blinkande spöken, spindelnät i alla knutar. Seras kostym är klar (foton följer efter festen) men Adrian är inte riktigt på det klara med hur han vill se ut. En mask kanske räcker säger han... Fredagen den 31.10 smäller det! Kl 13.30 rusar alla barn ut ur skolan iklädda kostymer för att sen springa mellan husen och skrämma livet av de vuxna och äta karameller.

MEN - innan vi alla, barn och vuxna, kan njuta av festligheterna, måste vi ju få veta vad vi får och inte får göra, vad som är bra för barnen, hur vi ska kunna skydda dem.... För något eget vett har vi ju inte, vi klarar inte av att tänka själva, än mindre sköta våra barn på rätt sätt. Därför har vi fått ett brev från skolan, ett brev som vi måste läsa noggrant och begrunda innan vi kan starta firandet. Här följer utdrag ur brevet: (observera att brevet inte gäller skolan eller det som sker under skoldagen utan efter den, den tid då barnen är på föräldrars ansvar)

"HALLOWEEN SAFETY

While Halloween is a tradition for many of the nation's youth, the excitement of the night can make children forget to be careful.

Both children and adults need to think about safety on this annual day of make-believe. The NSC (national safety council) urges motorists to be especially alert on Halloween and offers the following driving tips:

- slow down in residential neighborhoods and obey all traffic signs and signals (som om man annars aldrig gjorde det!!!)
- watch out for children walking on roadways, medians and curbs. If youngsters are wearing dark costumes, they'll be difficult to see at night (really???)
- Make sure your headlights are clean and working so you can see and be seen (!!!!!)
- If you are driving your children on their "trick or treat" rounds, be sure that they exit on the curb side, away from traffic. And of course, make sure everyones safety belt is fastened (hur långt kan man gå? Se till att barnen gått och kissat innan de sätter sig i bilen. Javisst, att de ätit och helst sovit en lång natt innan)
- If you are on the way to a costume party, do not wear your mask while you are driving and avoid costumes that make it difficult to move your arms and legs" (så de ser till att även de VUXNA klär sig rätt, inga spiderman-tights där inte)

Nå, nu har vi fått veta hur vi ska bete oss ifall vi väljer att köra bil under trick or treat kvällen. Sen måste vi också veta hur vi ska klä våra barn. Inga problem, vi får fina tips om vi orkar läsa vidare:

"When designing costumes, parents should keep safety in mind to ensure that the children have a fun-filled and safe Halloween. The Council makes these suggestions about costumes:

- only fire-resistant materials should be used for costumes (ska man till brandverket och köpa Halloween-dräkt åt barnen? Hur många av t.ex. Targets kostymer är brandsäkra??)
- costumes should be loose enough so that warm clothes can be worn underneath and to allow freedom of movement
- costumes should not be so long that they are tripping hazards. Falls are the leading cause fo accidents on Halloween (herregud, tänk om mitt barn snubblade på sin häx-dräkts-fåll och fick skrubbsår på knät. Då kan jag stämma grannen, skolan, gatu-underhållaren, dräktförsäljaren, Halloween-påhittaren och hela jäkla landet! OCH mitt barn kunde få traumor för livet)
- outfits should be made of light colours and strips of retro reflective tape should be used to make children even more visible (just det, ljusa, synliga kläder är precis vad man förknippar med Halloween-firandet)
-consider using makeup instead of a mask so that the child's vision will not be blocked
- for youngsters under the age of 12, attach their name, address, and telephone number (including their area code) to their clothes but not in an easily visible place (kan någon tänka sig Adrian gå med en lapp runt halsen där det står mammas och pappas namn och telefonnummer ifall han sku tappa bort sig, djiiiisus, jag trodde det gällde 3-åringar på Sverige-färjan)

o s v, o s v

Jag är mållös, no more comments.
Happy Halloween to you too!

Amerikanskt överbeskyddande, men bara ibland

Det är mycket jag inte förstår mig på i det här samhället. Ju längre jag bor här, desto intressantare blir det. Idag har jag funderat mycket på det amerikanska överbeskyddandet. På morgonen fyllde jag i 4(!) lappar om fieldtrippar som barnen ska på. Skolan ska ha en lapp och utflyktsmålet en. Lappen ska fyllas i med namn, telefonnummer till 3 personer som kan kontaktas ifall av nöd. Vi förbinder oss till en massa genom att skriva under, skolan har "ryggen fri". Dessa lappar åtföljs av en bunt information. Vi får veta ALLT om stället barnen skall åka till, vad de ska göra, hur det är utformat, vad de ska lära sig. Vi informeras om att vi måste se till att barnen har kläder som passar väder och vind, det KAN faktiskt regna (säg det en gång till, vi är faktiskt finnar) och är det FÖR dåligt väder (hurdant är det? orkan?) så inhiberas fieldtripen. Barnen måste ha mat med sig i sin lunchbag och vi får även instruktioner om hurdan mat det borde vara för att de stackrarna inte skall vara hungriga. Att ge sitt barn lov att delta i en fieldtrip kan ta upp till en halv timme. Och sen ska vi inte glömma checken! För den ska ju alltid med. Allt kostar, precis allt i denna gratis public school! När lapparna är ifyllda, ser vi på klockan, måste rusa iväg till skolan. Innan det tittar vi på termometern, huuuuuu 40F, under 10 grader! På med jackor och halsduk, det blåser dessutom. När vi kommer till skolgården ser jag återigen en bunt killar med SHORTS!!!! Deras ben är blålila men glatt springer de omkring! På vägen hem ser jag en samling dagisbarn utanför ingången, de är säkert på väg på en fieldtrip. Prinsessflickorna vimsar runt i små kjolar med bara ben!!!! Var kommer allt överbeskyddande in? En 3-åring med bara ben o frillkjol i 7 graders snålblåst? Det skulle aldrig hända på en dagisgård i Finland. De är allt bra konstiga de där amerikanarna.... Traskar hemåt i blåsten, känner mig glad när jag vet att en kopp kaffe och ett varmt hus väntar. Vid ytterdörren stannar jag, vänder mig mot solen som är så varm redan kl 9 på morgonen. Den känns som vår sol gör i början av april när den äntligen kommer fram efter kamoset. Det bådar gott för Washingtons vinter. Kyla, snålblåst ibland men en sol som aldrig riktigt slutar värma!

p.s. förstod att det varit problem att kommentera min blogg, hoppas det inte är nåt fel, den beter sig lite konstigt. Meddela gärna per mail om så är fallet!
Kram

Back to normal, eller...?

Tillbaka i Washington. Kallt, konstigt! Vardagen borde börja men det är svårt att komma i gång. Juri borta igen. Värmen fungerade inte de två första dagarna vi kom hem. Eller visst fungerade den men vi hittade inte termostaten. Här var iskallt!!! Efter att ha letat hittade jag en termostat som såg ut som en fuktmätare men den satte igång med ett brummande och vips hade vi varmt i solrummet och i källaren, övriga rum var fortfarande iskalla. Idag, måndag, ringde Juri till husägaren Mike McMahon som skickade ner mig i basement för att knäppa en plastknapp i ett annat läge och vips brummade det igen och nu har vi ganska varmt och skönt. Men man märker att det här är ett gammalt hus, det drar i alla knutar, vissa springor är så stora att man kan se ut genom dem. Adrians rum hör till de kallaste, håret fryser om man lägger sig med vått hår. Han har sovit två nätter med tre täcken och ändå varit frusen på morgonen. Vi ska se hur den här natten går!
I morse var det ett tunt tunt lager is på bilfönstren men när solen steg, blev det snabbt 20 grader igen.. Konstigt väder. På morgonen har man gärna jacka på sig men mitt på dagen kan man gå i t-skjorta och shorts igen. Barnen i skolan har klart två olika sätt att tänka. De flesta har sina jackor och stövlar men en stor del (speciellt killar) kommer tappert vandrande i shorts på morgonen.
Jag förde barnen till skolan och tillbringade sen dagen vi datorn, chattade, skypade och försökte få koll på vardagen. Hämtade barnen kl 3, fixade Adrian klar för träning och åkte sen med Sera till Strawsnider för att inhandla Halloween-rekvisita. I Bruce Variety hittade vi en häxdräkt som Sera ska ha på sig på trick-or-treat-kvällen! Den var fin! Lite ljus och girlanger och blinkande örhängen åt Sera. Ljus i massor! Har tillbringat kvällen med att hänga upp en girlang med lysande bollar i alla färger och tända ljus i hela vardagsrummet och matsalen. Nu ser det mysigare ut här! Ska se på "Dancing with the stars" om en stund. På tal om dans har jag tänkt massor på salsan och känner att jag nu vill satsa till 100% på den! Här finns möjligheten att lära sig den svåra dansen och öva så mycket man vill. Har beställt Bruce till onsdagen för en privatlektion igen och i fredag ska jag försöka gå till Salsa Room för att öva. Var igår på ruedan och där var massor av glada människor! Filade på "siete al bortado", en rolig "pattern"! Stannade en timme efter lektionerna och dansade så jag kom hem på ett strålande humör.
Längtar tillbaka till Florida och är rädd för vintern, kylan... Hoppas den är drägligare här än hemma i Finland.
Längtar efter alla mina vänner och släktingar! Massor!

manateen äter sallad

delfinerna hoppar

en haj simmar nära oss

fula fisken

en röd underlig fisk

en jättestor krabba

nemos vän

En morgon vaknade jag glad för att jag visste att vi skulle gå till mote Aquarium. Vi åt först morgon mål och sen for vi iväg. När vi va framme so gick vi in i ett hus. Sen kom vi in till aquariett, och där va jätte fina fiskar o maneter. Sen sku vi till alla skölpaddor o delfiner o manatee. Vi såg först skölpaddor o dom va stora, där sto om man stopar fingrana i vattnet så kan dom bita dig. Sen for vi till manateena, dom va jätte stora och söta, dom hadde mat tid o dom åt salad. Djurskötarna hadde satt hög talare så man hörde när dom tugga salad. Manateena va två och dom åt 72 kina kåls huvud. När vi var till delfinerna så sku det just vara en show med delfinerna. När jag sprang så sprang jag för hårt o jag hadde inte så bra skor att springa med, PLADASK så föll jag på bara ben på asvalt o det gjorde ont o jag hadde ont hela showen. Alla stora krabbor och fiskar o maneter finns i havet där som vi har simmat alla dagar. En dag när vi var och stranden så såg vi en död krabba o alla möjliga muslor. Och en annan gong så jag en delfin hoppa på nära håll och vi såg en jätte stor manet och den var snygg! Stora kramar av sera.

Bilder från Signorelli Drive!

Se längst ner på sidan, där har vi satt in bilder från olika rum och vinklar i huset börjande från den första svängen in på gården! Spännande! Kan rekommendera huset!

Myakka State River Park (Adrians blogg)

Sista dagen i Florida for jag, pappa och mamma till Myakka State River Park. Det är ett ställe där man kör igenom en skog så kommer man till en sjö. Där finns massor med alligatorer, en massa olika fåglar och sköldpaddor. I skogen där finns det mycket vildsvin, copperhead ormar, skallerormar o olika insekter. Vi åkte på en guidetour igenom sjön. Guiden var jättebra, han kunde en massa om alla fåglar och ormar, han visste hur lång och hur mycket den vägde bara med att se alligatorns huvud. Vi såg några ungefär 10 alligatorer, några såg vi hela kroppen på och några såg vi bara huvudet på. Vi såg också många olika fåglar.
För några år sedan blev det ovanligt kallt i Florida och i vattnet i Florida, så tusentals fiskar dog och flöt upp till ytan. Då kom kanske några hundra gamar och åt upp varenda en fisk.
Efteråt satt alla gamar i trädet och rörde sig inte en fläck, då trodde alla som jobbar där att det var nåt fel med fiskarna så dom trodde att gamarna hade blivit sjuka. Några gånger hitta dom en liten fisk på marken och då flög den ner och hämta fisken, men när den var nere o hade fisken i munnen föll den. Efter en stund förstod dom vad det var med dom. Dom hade ätit så mycket fisk att dom var så mätta att dom inte kunde röra sig.

Efter att vi hade varit på guidetouren och sett många alligatorer gick vi och köpa en glass åt mig och så gick vi till bilen och åkte hem. Hemma hade Sera och momi värmt mat i mikron, vi åt spaghetti bolognese snabbt, sen åkte vi till stranden för sista gången.

Jag fyller 40

Onsdag 15 oktober, Signorelli Drive, Florida, USA. Jag vaknade tidigt och låg och kände efter om det kändes annorlunda att vara 40. Hörde Juris väckarklocka ringa, honom stiga upp för att förbereda uppvaktning men låg kvar orörlig i sängen. Visst kändes det speciellt. Inte att fylla 40 men att göra det i Florida! Jag funderade på att jag (förhoppningsvis) är mitt i livet just nu. Vad har jag lyckats åstadkomma fram till den här dagen, min fyrtioårsdag? Tankekedjan blev lång, detaljerad och jag kände mig nöjd där jag låg. Mina barn, min man, mitt jobb, mitt liv, mina vänner, mina hobbyn, min självkännedom och utveckling... Allt gick jag igenom medan jag väntade på att höra "ja må hon leva..." utanför dörren. Det doftade kaffe och bakverk och snart ljöd sången. Jag blev så uppvaktad och ihågkommen med en massa fina presenter! Vänner hade skickat paket med mamma så det kändes som julafton med alla paket och kort och vackra ord! Jag blev jätterörd av all omtanke!

Vi åt ett långt morgonmål ute på vår lanai. Den klassiska pain au chocolat´en blev perfekt, tack vare Helena! Hon hade hört och läst om vår fadäs med Juris födelsedags-bakelser och skickat Royal med mamma så vi sku få äkta pain au chocolat! Och det smakade himmelskt! Vi brukar också dricka Calvados när det är födelsedag men det hittades inte i liquor storen i Nakomis. Men pappa hade skickat en kubansk rom till födelsedagen så det smakade ljuuuuvligt! Efter morgonmålet packade vi ihop strandgrejor och iskallt vitt vin och åkte iväg till Siesta Key (eller Fiesta Key som jag envist kallade den), en ljuvlig strand med finfin kritvit sand och blått hav. Där låg vi och njöt av sol, vind och prat hela dagen. Vi träffade på tre väldigt trevliga finnar som riggat upp sina parasoll intill oss. Det visade sig att de bor här i grannskapet, i Virginia, sedan 20 resp 10 år tillbaka! De var jättekiva och vi pratade en lång stund med dem, delade öl och vin och utbytte erfarenheter. Vi bestämde att träffas en annan dag på stranden!

På eftermiddagen åkte vi hem, duschade och klädde oss fina för kvällens middag. Juri hade beställt bord på en restauran han blivit rekommenderad av husägarna. Den hetter Crow's Nest och fanns en bit från oss, i Venice www.crowsnest-venice.com
Där satt vi länge och åt, drack, njöt. Så åkte vi "hem" till Signorelli Drive och satt ute på vår lanai och drack rödvin och lyssnade på fåglarnas tjatter. Vilken fin dag! Vilket härligt sätt att fira sin 40-årsdag!
Jag fick en massa samtal, textmeddelanden, facebookgratulationer så jag kände mig verkligen ihågkommen!! Oj om jag fått ha alla mina nära och kära med mig! Men det var härligt att mamma kunde komma med!
Tack alla som gjorde min födelsedag så fin!

Sista dagen som 30+, i Florida!

Sitter framför datorn första gången sedan vi kom hit till Signorelli Drive i Nokomis, Florida. Det här är så nära paradiset man kan komma, tror jag! Huden stramar av saltvatten och sol. Mamma pysslar i köket, Juri är i Wall Mart och köper kvällens grill-ingredienser. Adrian och Sera degar i soffan och väntar på energi att hoppa i poolen. Ibland måste jag stanna upp och fundera på om det här är en dröm eller faktiskt sant! Här är så skönt, vackert, estetiskt, spännande och ljuvligt varmt! Huset vi bor i heter Paradise retreat och det är faktiskt exakt vad det är! Här står tiden stilla.
Vi kom hit på lördag. Körde till Baltimore, flög till Tampa. Adrian och Sera fick gå in i cockpiten och se hur piloterna har det. De pratade en lång stund med barnen innan vi lyfte. Det var ganska fascinerande eftersom cockpitarna inte varit öppna i något plan jag flugit sedan 9/11. I Tampa mötte mamma oss på flygfältet, hon kom vimsande just som vi skulle gå till vårt bagage-band. Det var härligt att se henne!! Vi hyrde en bil och fräste iväg mot Paradise Retreat genast. Bilderna, videoclipen hade varit så vackra så vi var förberedda på en liten besvikelse men huset är alldeles fantastiskt! Här skulle rymmas 8-9 personer och sova i stora skönar sängar. Vår lanai är alldeles underbar med egen pool, jacuzzi, grill och matsalsmöblemang. Här finns allt man behöver och huset är dessutom fint inrett. Tyvärr kommer fotona först sen när vi kommer hem....
Barnen har tillbringat all tid vi varit "hemma" i poolen. Vi har njutit så massor, inte stressat, inte gjort något vi inte velat. Första dagen åkte vi till havet, samlade snäckor och hajtänder, simmade i det varma havet och solade. På kvällen grillade vi och satt och lyssnade på fåglarna som tjattrade utanför nätet som omger poolen. På morgnarna har vi tassat ner till vattnet och letat efter alligatorerna som lär komma upp och sola sig i morgonsolen. Igår var vi till Disney World i Orlando. Det var ett par timmars körväg till parken. Dagen var litet mulen så det passade perfekt att vandra omkring i EN av alla Disney parker. Stället är så enormt så det skulle ta en vecka att hinna se allt. Vi valde Magic Kingdom och tillbringade 7 timmar där. Jaaa hmmm vad ska jag säga om Disney World? STOOOORT! Parken var indelad i olika världar såsom Tomorrowland med en hel del space-grejer, Fantasyland med Peter Pan's, Askungens, Mickey Mouse äventyrshus. Massor av saker, ljus, ljud, människor... Dyrt, skitmat. Men härliga äventyrsbanor. Vi åkte bl.a. "båt" genom Captain Jack Sparrows domäner. Det var sagolikt! Kring oss spelade dockor musik, slogs, hängdes och Jack Sparrow själv satt i en romtunna och skålade med oss. Dockorna var så välgjorda att de liknade riktiga människor och allt var så STORT (jag vet, jag upprepar mig men det var stort). Det är svårt att beskriva det och vi fick inte fota, tyvärr. Jag tror att barnen njöt men kanske inte så mycket som vi trott. De har t.ex. njutit mera av den här dagen! Vi åkte till Prime Outlet och shoppade en liten stund. Adrian har gnällt om en Tampa Bay Buccaneers amerikans fotbollsskjorta och det sku han få. Han fick den och en San Diego Chargers skjorta också.... Sera fick Polly Pockets och vi andra lite kläder. Vi körde hem tidig eftermiddag, åt på stående fot och åkte sen till stranden. Adrian och Sera snorklade omkring och såg en massa intressanta fiskar, musslor och t o m delfiner! Så åkte vi iväg ut till en pir där människor samlas till kvällen, fiskar, umgås, sitter och pratar, grillar och njuter. Där hoppade delfinerna! Många! Och rockorna med sina fenor utspärrade, kvicka och glada! Så såg vi något ofattbart, en manatee (efterforskningar visade att det är "sjöko" på svenska), en enorm sävlig tjockis som låg och myste under vattenytan men visade sig med jämna mellanrum. Här är "han" http://en.wikipedia.org/wiki/Manatee Här sku Kalle ha gått i spinn ;) Vi frågade just barnen om de tyckte gårdagen eller dagen var roligare och båda svarade att den här dagen nästan var roligare. Intressant!
Nu ska jag hoppa i poolen och så ska vi grilla. Sista kvällen som 39.... Håhå!

Hemmadag med danslärare på besök

I morse åkte Juri iväg till jobbet tidigt och han är inte hemma ännu heller när jag skriver det här, klockan är halv 10 på kvällen.... Det har varit en källa till irritation och fräs och skrik de senaste dagarna. Jag känner det som om jag sköter hela rumban här hemma ensam och det enda Juri gör är jobbar. Idag exploderade jag rejält på honom innan han åkte iväg. Det kändes som om jag fått nog i den stunden. Jag har varit positivt inställd till hans jobbande och resande men nu var måttet rågat. Jag fick en känsla av att jag inte kommit hit med barnen för att leva på tremanhand. Det har vi gjort nu i ett par månader och det har accelererat de senaste 3-4 veckorna. Juri är nästan aldrig med oss. Han är antingen nere i sitt arbetsrum eller borta hemifrån. Han deltar inte i nästan något vi gör och har inte så stor insyn in det som händer här eller i skolan. Visst, det här är hans jobb! Men vi har talat om oberoende om vi var här eller inte, jobbar han alltför mycket för vad som är bra för hälsan. Han är trött, irriterad, frånvarande.
I alla fall åkte han iväg tidigt i morse (kom hem 4.30 på morgonnatten igår). Mitt på dagen kom Ella och Sam på besök. Sam och Adrian spelade fotboll på gården, Ella och Sera spelade Afrikas stjärna. Vi åt lunch och klockan 3 kom Bruce, en privat danslärare på besök. Vi röjde i matsalen, flyttade bort stolar och bord och så dansade vi där. Jag lärde mig otroligt mycket nyttigt! Har varit nere i en svacka med dansandet de senaste veckorna och har tänkt att jag aldrig lär mig dansa tillräckligt bra. Idag fick jag fina tips om små saker som gör stora skillnader i dansandet. Bl.a. tampas jag med det klassiskt finska fenomenet att jag vill leda istället för att bli ledd. Speciellt i salsa, som kommer från en machokultur, är det viktigt att kunna följa minsta lilla tecken och svänga åt rätt håll eller snurra runt en eller två eller tre gånger. Bruce försökte träna bort det genom att sätta en bindel för mina ögon så att jag måste lita på de tecken han gav. Det fungerade verkligen! Jag måste följa minsta rörelse för att inte falla eller stiga honom på tårna. Det var en härlig känsla att märka att jag lärde mig något nytt som kan hjälpa mig stort. Danstimmen tänjdes ut till 2½ timme och jag var helt slut! Barnen kom och tittade på ibland och fnissade lite. Jag måste ju absolut berätta för Ellas och Sams mamma Martha att jag kommer att ha en danstimme, så hon inte tror jag är knäpp som dansar med en främmande man i vardagsrummet hehe! Hon tyckte det var fantastiskt, awsome, wonderful o s v så det var lugnt! Sam och Adrian gick till Sam och lekte ännu några timmar och Martha hämtade Ella först efter kl 6. Barnen hade en kiva dag!

Chattade med resfebrig mamma som antagligen börjar vakna där i Finland nu och göra sig redo för avfärd till flygfältet! Oj vad spännande det ska bli! Hon landar i Tampa fredag kväll och vi anländer lördag mitt på dagen. Därifrån åker vi med vår hyrbil till huset i Venice Beach. Vi stannar en hel vecka, det ska bli ljuvligt! Jag vet inte om jag har tillgång till dator där, så det kan hända att bloggandet pausar under ledigheten. Finns det en möjlighet så skriver jag förstås, det blir annars mycket att samla ihop om en vecka! Massor av foton ska vi ta också! Vi har tänkt åka till Disney World och Everglades och annat kul. Nu måste jag gå och säga till åt barnen, de ligger vakna ännu fast det är tidig väckning imorgon, Adrian ska till Williamsburg på fieldtrip. De startar 7.15 och är hemma 19.15! Spännande!

Thousands museum

Så är det nu klart, Seras Thousands project! I morse gick en glad flicka iväg med sitt plakat i kassen för att förbereda sig för vernissage, Thousands museum. Alla föräldrar och övriga klasser i skolan var inbjudna till treornas klassrum för att se på tusen-projektet. Idén var alltså att

samla tusen saker av något på ett plakat eller något annat. Sera valde en bild av Shaka som hon saknar så mycket och så limmade hon 999 pärlor runt fotot. En timme efter skolstarten började föräldrar välla in och många små mycket stolta barn satt vid sina bord med konstverken. Fotona här intill visar olika slag av tusental, marshmallows, tårtljus, stans-stift, cheerious m m. Det var mycket intressant att se att man klart kunde skilja på arbeten som barnen gjort själv och arbeten som föräldrar gjort. Eftersom föräldrarna engagerar sig verkligen i barnens skolgång, blir det ibland så att man inte riktigt vet vem som gjort skolarbetet... Nå, visst hjälpte vi Sera med 999 pärlor och superlim men hon gjorde ändå sitt själv till största del! Det var härligt att se Sera i sin klassmiljö! Hon visade oss vant och stolt omkring i klassen och hennes "bästisar" Abby, Jasmin och Kate hängde kring henne. Vi fick 3 förfrågningar till playdates under morgonen! Seras ESOL-lärare miss Reiner (english as a second language för den som inte minns vad ESOL stod för) sökte upp oss och berättade glatt att Sera talar så fin engelska och att hon bygger upp hela meningar redan!

Vi gick runt i klassen och såg på arbeten barnen gjort och hur organiserat allting verkar! På en tavla hade läraren klistrat upp hundben av papper och på dem fick barnen skriva komplimanger och positiva ord till varandra. Vi fotade några, de var så rörande, både de som Sera fått och de som hon skrivit! Det var en fin upplevelse att vara där i klassen och det knep till i hjärtat när vi gick och vinkade och visste att Seras dag fortsätter som vanligt där i skolan!

Efter museum åkte Juri hem för att jobba (what's new?) och jag hoppade på metron till Silver Spring för att träffa Gardy, min nya bekantskap från spanska kursen. Gardy är hemma från Holland, gift med en norrman och har bott först i England och nu här i Washington i 3 år. Vi har trivts tillsammans från första början på kursen och bestämde därför att vi ska gå på lunch nåt tag! Innan jag kom fram till vår träffpunkt vid den vackra fontänen i Silver Spring var jag med om en liten men betydande incident. Jag gick över gatan och på andra sidan stod en bekant kille och väntade på någon. Det var Fernande, en latino från ruedatimmarna i Chevy Chase. Vi har pratat flera gånger och han är jättetrevlig. Nu möttes vi här, långt från danstimmarna och stod och pratade en lång stund. Han är skådespelare och jobbar med pjäser för skolor, var nu på väg till ett högstadium för att spela en pjäs om hur det är att vara afro-latino. Nu undrar ni kanske vad som var så speciellt med det? Jo, att trots att jag lever i en jättestor stad med massor av människor, händer det ändå att jag av en slump stöter på nån jag känner vilket alltså betyder att jag känner en del människor ren! Det kändes så superviktigt för mig och jag var på gott humör när jag traskade iväg för att träffa Gardy! Vi hade kiva från första början, det är så lätt att tala om ditt och datt med henne. Hennes föräldrar är indonesier så hon ser asiatisk ut med kolsvart långt hår. Vi promenerade omkring i Silver Spring, gick sen på Thai-restaurang på lunch och pratade och pratade! Så promenerade vi in och ut i några butiker och gick på kaffe och bakelse innan jag sent på eftermiddagen tog metron hem igen. Det var en fin dag!

När jag kom hem kryllade det av barn i huset! Sera hade Ella och Hayley på besök och det hördes tjatter och skratt nerifrån recreation room (känns konstigt att kalla det för källare, det ordet får mig att tänka på famos och fafis källare i Bromarf där det doftade cementdamm, nami) när flickorna spelade Africas stjärna. Så lagade vi mat, franskisar och svenska knackisar som Meppu hämtat!

Juri åkte iväg till jobbet och kommer antagligen att spendera större delen av natten där med sina inslag och klippningar. Krista ringde och undrade om jag hade tid att göra något ikväll. Hon hade just blivit klar med ett manuskript och kände sig fri och ledig. Jag bad henne komma hit eftersom jag var ensam med Adrian och Sera. Vi satt några timmar, drack vin och pratade. Nu sover barnen, jag sitter och skriver blogg med ett glas rödvin och lyssnar på rofylld vietnamesisk musik som Max har gett åt oss. Just nu känns allt ganska skönt, jag är rofylld och glad för allt jag upplevt idag.

På publikens begäran ;)

På publikens begäran infogar jag nu en bild av de nya skorna! De är höga, sköna men det är inte fiffigt att gå ut och dansa genast första gången man har dem på sig.... Har nu blåsor precis på alla små tår och fotblad! Men stilig kände jag mig!

Måndag i Bethesda, klockan ringde alltför tidigt. Följde barnen till skolan eller rättare sagt Sera. Medan Sera var sjuk, vande sig Adrian att gå ensam och nu tycker han det är så o-coolt att gå med mamma o lillsyrran så han travar 50 steg framför. När vi ropar nåt till honom, vänder han sig om med en argsint min och fräser "VA E DE´". Höh, tur att Sera vill gå hand i hand med mig ännu! Idag fick Sera sällskap genast på väg in till klassrummet, Kate och Karin gick på var sida om henne och verkade fråga ut henne och hon såg glad och nöjd ut. Jag gick hemåt med lätta steg, härligt att Sera börjar få vänner! Adrian har en massa kompisar ren, idag räknade han upp 5-6 stycken vid middagsbordet.

En halv timme senare kom Kim och ringde på, vi gick på en 1,5 timmes promenad längs Crescent Trail. Det är ett bra sätt att lära känna en människa, att gå tillsammans. Vi pratade massor om kulturskillnader, om familjen, om dynamiken bland små flickor i skolan, om korkade föräldrar (inte vi förstås!) och om att bli äldre.... Jag kände mig glad och pigg när vi skildes åt.

Juri ringde från Virginia, han hade haft en bra natt, fått sova 8 h vilket han inte gjort på flera veckor! Imorgon kommer han hem. Jag åkte till skomakaren och löste ut två par skor, bl. a. ett par dansskor. Kvinnan bakom disken såg uppenbart nöjd ut då hon packade upp skorna och strök över de nya läderbottnen! Hon tentade mig om vad jag dansar, var, när, hur ofta och hur jag har tid med det! Hmmm, kände igen en gång hur härligt det är att HA tid men hur konstigt det ändå är att inte jobba... Det tar väl en tid att vänja sig.

Efter skolan kom Sam, en kille från Adrians klass, till oss. Killarna klädde om till fotiskläder och så körde jag dem till träningar. Det var igen ett steg mot att känna mig mer som hemma. Skola - handla - köra till träningar - laga mat. De tränade 1 timme 15 min och under tiden var Sera och jag till posten och skickade iväg några paket. Vi hann precis via bibban innan vi plockade upp pojkarna och körde hem Sam. Så lagade vi mat, gjorde läxor (länge) och klistrade på Seras Thousands Project. Det blir ett foto sen när det är klart.

I lördag åker vi iväg! Dagarna går för fort! Jag borde ju tänka på vad vi ska packa ner! Hoppas det är mest klänningsväder. Här är det definitivt höst i luften nu. På morgnarna fryser vi när vi traskar till skolan (Adrian i shorts, jag i kjol men med långärmad och Sera med leggingsar under kjolen). Ännu skrattar vi åt de känsliga amerikanerna som har stoppade jackor, t o m dunjackor på morgonen. Visserligen skymtar ett par bara ben under jackan och fötterna är instuckna i tunna tygskor men ändå! Ett väldigt lustigt mode syns bland unga brudar här: de har kortkorta klänningar, vida urringningar men lurviga vinterstövlar på fötterna!!!! Nåväl, tillbaka till säsongens klädsel. På dagarna blir det alltid varmt ännu, i solen hett så jag har tillsvidare gått i topp och kjol och sandaler. Det är för underbart! På kvällarna är det svalt igen och hemma i vårt hus blir det kallt på golvet. Snart får vi väl sätta på värmen, åtminstone till kvällen. Eller så får vi elda i öppna spisen en tid, ju längre vi drar ut på att värma upp huset, desto bättre. Det är jättedyrt här.

Nu ska jag äntligen sätta mig ner och göra mina spanskaläxor. Har bara 2 gånger kvar av nybörjarkursen. Få se om jag fortsätter med följande kurs direkt. Pero, ahora: hasta luego!

Sera back to normal!

Sera mår bra igen, hon står just nu och sjunger i duschen! Tack för alla värmande, oroliga ord som ni skrivit och skickat! Sera var hemma från skolan ännu på fredagen men ren på lördag var hon pigg och glad och med god aptit. Det var en konstig sjukdom hon hade...

Fredagens indiska middag blev fantastisk, genast när jag öppnade dörren efter Meppus och min shopping-drink-tur, kände jag den ljuvliga doften av spiskummin, kardemumma och kanelstång! Jag var på strålande humör för vi hade faktiskt så kiva med Meppu. Vi satt på en italiensk uteservering, det var varmt och människorna var glada. Vi drack raspberry-cosmopolitan och pratade av oss båda två. Det känns fint att ha Meppu här, hon vet ju hur det känns när man saknar sina nära och kära därhemma, när man funderar på om man gjort vettigt då man lagt sitt lärarjobb på is o s v. Efter ännu ett glas rödvin, gick vi till Filene's Basement och provade Dolce Gabbana, Calvin Klein och dylika kläder. Så provade vi skor och stövlar i massor. När vi gick ut hade Meppu köpt ett par härliga jättehögklackade skor åt mig till födelsedagspresent!! Shop och drink och prat hjälper verkligen när man känner sig nere! Att sedan få en underbar indisk middag och sitta flera timmar med familjen och prata gjorde att jag kände mig hel och glad när jag gick i säng! Adrian och Sera njöt också av middagen, de satt och konverserade och ville inte alls rusa från bordet som de brukar göra ibland.

På lördag förmiddag ringde Kim och frågade om Adrian ville åka till Rockville, till simhallen, med Jonah och Artur. Adrian åkte med och Hayley kom till oss. Sera, Hayley och jag spelade Afrikas stjärna och andra brädspel. Hayley lärde Sera och mig flera ramsor på engelska såsom "Bubblegum, bubblegum in a jar, how many bubblegums do you wish ..." och "miny many monkey, daddy had a donkey, donkey died, daddy criend, miny many monkey" ;) Att sånt!

På eftermiddagen tog vi bussen till Glover Park, till Surfside för att träffa Mats, Karen, Liam och Oskar. Vi åt middag uppe på taket under stjärnhimlen. Nedanför oss susade trafiken och ovanför flygplanen. Så gick Juri och Mats med barnen till Flomans, Karen och jag gick ut och dansade. Vi stannade på en drink på en lounge bar och därefter hamnade vi på Café Citron igen. Lika galet mycket människor som senast men bra musik. Vi dansade reggaeton, latinopop, merengue och t o m salsa. Den här gången lämnade vi mojitona, drack bara ett par glas rödvin. Så var det dags för taxistöket igen.... De två första tvingade oss att stiga ur bilen när de hörde att jag sku så långt som till Bethesda. Vid tredje försöket kom en man som bevittnat det hela och fräste åt taxichauffören att han nog bör ta oss med. Det visade sig vara en god chaufför för han satte t o m på mätaren! De andra två skulle inte ens ha kört mig svart! Tänk att det ska vara så jobbigt! Jag bad telefonnumret av chauffören Alex som lovade köra mig nån annan gång också.

Juri åkte iväg till västra Virginia tidigt i morse innan vi andra vaknat. Han ska vara där till tisdagen. Vi vaknade sent och hade en skön morgon. Jeff, en kille från salsakretsarna, ringde och frågade om jag ville ställa upp som "follower" när han skulle ha en privatlektion i salsa. Jag tog Sera med mig och så åkte vi till Arlington, hem till honom och dansade där i två timmar! Det var helt super för mig, jag fick tips och privat undervisning hur jag kan bättra på flera saker i dansen. Jag blev på otroligt gott humör! Så åkte vi hem, lämnade barnen hemma och jag fortsatte på en salsa-rueda timme. Adrian hade stannat hemma hela eftermiddagen, han ville se en Washington Redskins match på tv. Nu är vi alla samlade och jag ska försöka få de två busarna i säng. De springer omkring och jagar varann i övre våningen, suck........

Fredag

Fredag, veckoslut framför men det känns ingenstans. Vi har haft undantagstillstånd här hemma eftersom Sera har varit sjuk sedan onsdagen. Hon är kanske litet bättre idag men har mått riktigt dåligt. Vi vet inte vad det är, låter kanske inte som magsjuka. Hon har kastat upp några gånger och inte haft någon aptit. Så har hon klagat på huvudvärk och yrsel, att hjärtat dunkar hårt. Idag har barnen haft fotografering i skolan men tyvärr missade Sera det :( Hennes lärare, miss Horos, sa dock att man ibland har en extra foto-dag då alla som missat det, har chans att få ta skolfoto. Men det gäller säkert bara individuella fotot.
Juri har jobbat vansinnigt mycket igen och allt har känts jättejobbigt de senaste dagarna. Jag har varit riktigt nere och inte orkat göra något alls. T.o.m att tömma torktumlaren har varit för stort, där ligger en hög med torra kläder och blir skruttiga. Nå, på länk har jag orkat i alla fall, det ger energi!
Igår kväll åkte Karen och jag till Georgetown och vandrade omkring ett par timmar. Så åt vi på snabbmatsstället Chipotle och gick sen till en bar där en grupp av hennes vänner träffas första torsdagen i månaden. De är alla mammor till barn i samma skola som Oskar går. Vilket liv! 15 mammor i olika åldrar som tjattrade och skrattade och hojtade. De hade valt en viss bar för de ville se debatten mellan Biden och Palin men det var mer eller mindre omöjligt att höra något! De verkade trevliga och glada! Vi satt och pratade och drack vin till 11-tiden och så tog jag en taxi hem (12 $ den här gången, tentade taxichauffören på de varierande prisen...).
När vi vaknade i morse och insåg att Sera måste vara hemma, fattade vi ett beslut att bara slappa. Adrian gick till skolan, Juri gick på jobb och Sera och jag gick tillbaka i säng. Vi sov nästan hela dagen!! Nu har vi just vaknat och känner oss sega. Chattade nyss med Meppu på Facebook och hon tycks ha hört på tonen att jag behöver piggas upp. Hon hoppade i bilen och är nu på väg hit. Vi åker till Friendshiph Heights på en drink och lite shopping och prat. Vad kan hjälpa bättre heheh! Det blir nog en kortare vistelse, vi ska äta indisk familjemiddag ikväll när vi äntligen är samlade allihop!

Target, Five Guys och spyor

Tisdag, ledig dag. Alla vaknade tidigt, trötta. Jag mådde konstigt, kände mig yr och svag men åkte ändå iväg till spanskan. Vi var bara tre stycken på kursen igår och jag var helt väck! Inget gick in i min skalle och inget fiffigt kom ut ur min mun. Det kändes nästan obehagligt.... När jag kom hem träffade jag tre lika trötta och underliga typer men vi åkte ändå iväg till Target för att köpa cykelhjälmar åt barnen. Alla har talat om Target men vi har inte stött på en enda sån sen vi kom. Nu letade vi upp en i Rockville. Target är litet som Citymarket fast trevligare. Hittade hjälmar, mattermosar och vimlade omkring bland Halloween-rekvisita. Har aldrig sett på maken!! Det fanns en miljon saker i anslutning till Halloween. Som tur har vi hört att man bara måste satsa på Halloween och förbereda sig noggrant. Det kan inte gå som i Finland då "virvon-varvon"-häxorna dyker upp och det alltid är en lika stor överraskning. Vi har aldrig godis färdigt hemma så antingen har vi rusat till R-kiosken och köpt litet eller så har vi gömt oss bakom dörren och inte öppnat. Men sidu det går ju inte här! Här ska det bli trick or treat i kubik. Man bör köpa ett ämbar med godis minst. Så springer här utklädda hemskheter och ber om godis fram till sena natten. Ifall man inte vill ha flera trickare så ska man släcka lamporna men det ska inte ske förrän mot kvällen. Barnen har någon form av maskerad i skolan så vi måste hitta på några fina dräkter. Men det lär inte vara något problem. I Target hängde den ena grymma dräkten efter den andra på rad. Så ska man ju ha en eller flera pumpor i trädgården. Så nu ska jag åka iväg och köpa pumpor, skära ut hemska monsterögon när det närmar sig. Helst ska man ha en massa blinkande skelett, skrattande monster, lysande pumpor och spöken i alla knutar. Det ska nog bli spännande att se vad det är!!

Target var uttröttande för barnen så vi belönade dem med en tur till Five Guys, världens bästa, mest äkta hamburgerkedja. Vi tog maten med oss hem och såg en dvd som vi lånat på bibban. Mitt i filmen började det blixtra och åska och ösregna ute så vi tog en paus för att se på spektaklet en stund! Himlen lystes upp av blixtar som avlöste varandra utan paus!!

I morse när vi vaknade, sa Sera att hon mådde konstigt och var yr. Hon ville inte äta nåt, bara ett äpple men hon hann inte ens smaka innan hon började kasta upp. Så hon stannade hemma idag. Hon låg mest framför tv:n under en filt medan jag städade huset och Juri åkte iväg för en intervju. Så kom Kim för en promenad och vi hade gått ca 40 min när Sera ringde och sa att hon kastat upp igen så jag gick hem tillbaka. Det är inte så trevligt att ligga hemma och spy ensam. Hayley kom ändå till oss mot kvällen , vi hade kommit överens om att hon skulle vara här medan familjen var nån annastans och de ville inte ändra på det. Sera och Hayley såg en film och så åt vi svenska köttbullar från Ikea, och potatismos. Hayley verkade gilla det!

Kvällen har varit en riktig vardagskväll med biltvätt, handlande, skypande och vilande. Jag känner mig också underlig idag, har somnat ett par gånger när jag försökt läsa. Kanske vi drabbats av den stora utmattningen? Hoppas morgondagen är bättre!

Juri är för tillfället i Staples för att handla printerbläck och ett plakat till Sera. Sera har som hemuppgift till nästa vecka att göra ett "Thousands project". Hon ska välja en typ av "sak" som hon tar tusen stycken av och limmar upp i grupper på ett plakat. Det kan vara tusen klistermärken, tusen makaroner, löv, slantar, gem, foton... vad som helst. Sera valde pärlor, det har vi gott om. Hon skulle vilja ha en bild av Shaka i varje grupp och pärlor där omkring. Få se vad hon hittar på! Idag är hon för trött för att börja på projektet men imorgon ska vi välja pärlor. Ser fram emot "Thousands museum" då alla barn ställer ut sina projekt och har vernissage i skolan!