Rosh Hashanah, det judiska nyåret

Tack vare Rosh Hashanah, slutade Adrian och Sera 12.25 idag och är lediga imorgon. Det är litet förvånande, skolan borde ju vara icke-religiös och därmed borde inte alla vara lediga under en judisk helg. Men vi klagar inte... Det behövs nog för barnen, en liten ledighet efter alla långa dagar och mängder av läxor. Så idag var det inte så svårt för dem att komma igång fast det var måndag! Juri förde dem till skolan och var på gott humör! Efter all jobbstress hade han lovats två hela lediga dagar!! MEN.... det gick 2 timmar, så ringde telefonen. Jobb igen, det finansiella krispaketet som sku rädda USA:s ekonomi röstades ner i representanthuset. Och visst, det ÄR en stor nyhet men Juri sku så behöva lediga dagar. Fast i och för sig tror jag han gnuggar händerna i smyg, han älskar ju nyhter, suck. Jag drog på mig joggingskorna och mitt nya ipod-armband (som man bara måste ha här) och så ut på länk. Konstigt, jag kan fortfarande inte fatta att jag länkar. Få se hur länge ivern håller!

Eftersom barnen slutade så tidigt idag, åkte vi iväg till Georgetown. Jag har så länge tänkt åka dit och fota de vackra kvarteren, de kännspaka låga husen men inte kommit mig för. Solen sken och det var härligt varmt, nästan hett! Vi vandrade omkring i Georgetown, gick i några butiker men mest tog vi bara del av atmosfären. Jag hittade ett par underbara, fantastiska bling-bling solglasögon, Bvlgari men de kostade $550 och Juri skrattade rått. Jag vände och vred på dem och har fortfarande inte glömt dem. Guuuud vad de var coola, med swarowski-kristaller på skalmarna, ljuvliga!

Vi promenerade till Water Front, Washington Harbour som är en hamn och ett restaurangområde längs Potomacfloden. Vi satte oss på en uteservering och njöt, åt och drack medan solen gick ner och alla lampor tändes. Vi hade förstås kameran med oss men det gillade inte Adrian riktigt. Han tyckte vi såg ut som turister och muttrade irriterat varje gång vi tog fram den. Dessutom undrade han om vi aldrig kunde låta bli att klä oss så fint utan hellre gå ut i sportshorts, t-shirt och jeans. Att klä sig fint betyder att man är en turist, enligt Adrian. Suck, han börjar nå "kritisera-mamma-och-pappa-åldern".

När vi kom hem, satt vi oss framför tv:n och såg "Dancing with the stars" i 2 timmar.. Ja inte alla, Adrian var vid datorn och sysslade med sin nya passion; Google Earth och Juri - - - - jobbade!!!

Just nu när jag sitter här , kommer ABC local news och man berättar om två brutala rån på Crescent Trail FAN FAN FAN också! Där var jag idag och nu visar de bilder från exakt det stället där jag stannade och drack och vilade innan jag joggade hem. Jag har känt mig orolig sen varningen om den konstiga mannen i buskarna (se tidigare blogg) men folk har övertygat mig om att det är fullständigt tryggt där. Nu tvekar jag om jag ska våga jogga där mera!
Dessutom rapporterar de om en 17-åring som skjutits till döds på M-street kl. 9 ikväll. Där körde vi precis en timme tidigare. Det är kanske bäst att minnas att det här dock är en stor stad. Man vaggas så lätt in i en trygghet när man lever här och staden börjar kännas mer som hemma.
Nå, ska försöka skaka av mig obehaget och sätta in våra glada foton från Georgetown-besöket!

Söndag - vilodag (?)

Söndag morgon, sovmorgon - eller? Nej, telefonen ringde litet efter 8, Juri skulle jobba... Låg i sängen och surade en stund, vi hade ju vakat till sena natten kvällen innan. ALDRIG får vi sova ut! Nå, kanske lika bra att stiga upp i tid, vi skulle ju få Mats, Karen, Liam och Oskar på lunch till 12. Solen sken och det var varmt ute, skönt efter några dagar regn! Vi satt länge vid bordet och åt brunch, barnen sprang ute i trädgården och allt kändes bara härligt avslappnat! Anneli ringde på skypen och vi hann se Amanda en liten stund innan hon tyckte det blev för jobbigt med en massa ljus och röster och hon protesterade högljutt. Söt var hon!!

Halv 5 åkte Karen och jag iväg till Joy of Motion på ruedatimmar, jag hade lyckats locka henne med mig! Vi dansade två timmar och hon blev biten så hädanefter är vi 3 st som går tillsammans! Efter danslektionerna åkte Karen hem till oss för att hämta Mats och barnen som stannat kvar för några öl och Redskins-match. Meppu och jag blev på dansskolan och dansade ett par timmar på den "efterfest" som alltid ordnas på söndagar. Det känns som om man börjar komma in i gruppen lite mer nu, folk kommer och pratar, ger sina nummer och informerar om danstillsställningar (det verkar finnas av dem , nästan varje dag!)

Det känns så härligt att ha både Meppu och Karen med och dansa, två som blivit alldeles dansbitna!

Lördag - regn

Trots att det var lördag, ringde väckarklockan kl. 8 och alla var lika sega och trötta. Juri steg upp och kollade sin mail för att få veta ifall Adrian hade match eller inte kl. 10. Tränarens fru Liz Raymond meddelade per mail att matchen var inhiberad. Det hade visserligen regnat under natten men på morgonen höll det upp. För amerikaner är det en för stor risk för regn så man vågar inte ta risken... Osannolikt! Brukar skratta när jag ser på väderleksrapporter i tv och man talar om 30% risk for rain. Ha! I Finland kan man väl tala om 99 % risk för regn för det mesta. Nå efter att jag fått höra om mailet, vände jag mig på andra sidan, drog täcket över huvudet och somnade om, Sera bredvid mig. Adrian snusade också vidare nere i sin säng. Juri däremot måste iväg till kontoret för en live stand till eftermiddagsnyheterna i Finland. Vi andra steg upp vid 10-snåret och hade en långsam, skön morgon med kaffe, Disney Channel och Washington Post.

Vid 12 kom Jonah för att leka med Adrian. Hayley var med och tog Sera med sig hem till Antonellis. När Juri kom från jobbet, gick vi på en lång promenad längs Crescent Trail. Det kom små regnskurar emellanåt men det var jättevarmt, 25 grader, trots regnet! Och fuktigt! Kläderna var alldeles våta och svetten rann. Ännu nu på natten, klockan är 5 före 12, är det 20 grader ute!

På kvällen åkte vi hem till Merja och Nils på middag. De bor i Vienna, inte så lång från Mäkeläinens. De har 3 barn, Henri 14, Christina 12 och Annika 7. Merja hade gjort god, finsk mat med köttbullar och mos, lax, rågbröd och Oltermanni. Till efterrätt hade hon bakat örfilar och småbröd. I högtalarna spelade finsk musik, det kändes nästan exotiskt. Barnen såg på filmer nere i recreation room, de hade en videokanon som projicerade filmen på en hel vägg så det var nästan som bio! Vi hade en riktigt trevlig kväll och körde hemåt 11-tiden. Barnen slocknade utmattade nästan genast medan Juri och jag satt och bläddrade bland våra hundratals kanaler på tv. FÖR många! Vad ska man se på?

Spioner, kineser, en del rynkor och en debatt

Fredag, ljuvlig dag även om man inte jobbar! Ingen lunchbox att packa, fredag är pizzadag och skolmaten smakar då för både Adrian och Sera. Vaknade med ett ryck halv 8, ingen klocka hade ringt! Men vi hann ju bra ändå. Skön morgon, kaffe och prat med Juri och så hann vi ta en lång och rask skogspromenad och jumppa litet. Fint att hinna prata, det börjar vara länge sen eftersom Juris arbetstakt varit omänsklig den senaste månaden. Vi har inte ens hunnit gräla ;) När vi kom hem, bokade vi biljetter till Florida! Lördag 11/10 flyger vi från Baltimore till Tampa, direktflyg, och är framme halv ett-tiden. 18:nde flyger vi hem igen på eftermiddagen. Det ska bli så härligt!!

Klockan 3 plockade vi upp barnen vid skolan och körde iväg till China Town till International Spy Museum. Där fick vi anta ett fingerat namn och en ny identitet som vi sedan skulle behålla genom hela vandringen i det interaktiva muséet. Så gick vi igenom salar som berättade om kända spioner genom tiderna, börjande från krigarna i den trojanska hästen, via Mata Hari, fram till relativt moderna spioner. På vägen fick vi se avlyssningsapparater, pistoler gömda i pennor och ringar, kläder och masker m m. Vi kröp genom ventilationskanaler och såg på videosnuttar. På några ställen fanns datorer där man fick testa sina detektivtalanger och försöka känna igen en spion som maskerats till oigenkännlighet. Vi lärde oss också om små tecken som spioner använder sig av för att kommunicera, som ett kritstreck på strategisgt ställe, en utplacerad bok eller en tidning under armen... Muséet var kanske mer avsett för vuxna med sina beskrivningar av komplicerade spionage-intriger men barnen tyckte nog det var fascinerande och följde intresserat med.

Efter spion-äventyret gick vi till en kinesisk restaurang där vi varit tidigare, i februari. Barnen åt med pinnar och klarade det riktigt fint! Vi hade kameran med oss och jag fick syn på ett foto av mig som jag inte gillade. Klagade på alla rynkor (förstås, det hör ju till) och då fnös Adrian "men vad är det nu med dem då, alla har ju rynkor! Se nu på mina!" Och så demonsterade han sina skrattrynkor och sina rynkor i pannan. Sera visade sina pannrynkor (se bilder intill). Vi skrattade oss dubbla. Ja, sån attityd kan man ha till sina befintliga eller obefintliga rynkor!!

Ute ösregnade det och vi hoppade mellan vattenpölarna på väg via Dunkin' Donut till bilen. Dök in i en sportbutik och köpte en efterlängtad Washington Redskins skjorta åt Adrian. Donutarna blev vi utan, de hade sålt slut de godaste för kvällen.

Väl hemma kom tv:n på, ikväll var det dags för McCains och Obamas första stora debatt och Juri skulle jobba. Det var härligt att se hur ivrig han var, hoppade nästan jämfota av spänning innan, sprang av och an, korkade en vinflaska och riggade upp dator framför sig i vardagsrummet. Så i 1 1/2 timme debatterade de lugnt och sansat om finanskrisen och planer för räddandet av situationen, om Irak, Afganistan, Ryssland och Georgien. Efter debatten försvann Juri ner i sitt arbetsrum där han ännu sitter. Ute regnar det och åskar, blixtar lyser upp vardagsrummet emellanåt. Vi ska stiga tidigt upp, Adrian och jag ,för att åka iväg på match IFALL det inte regnar för då kan inte pjasiga amerikaner spela fotboll ute. Välkomna till Finland bara säger vi! Där spelar man utomhus fast snön faller och det i shorts!! UGH!

P.S. Jag har skrivit 2 bloggar idag ;)

Paul Mitchell

Torsdag morgon efter att jag fört barnen till skolan, körde jag iväg till Tyson's Corner i Virginia. T.C. är ett stort, stiligt köpcentrum som väcker shoppinglusten i vem som helst. Jag hade bokat frissa hos Paul Mitchell, en salong där det är endast studerande som klipper. De är visserligen skickliga, vem som helst får inte jobba där och de är övervakade av professionella frisörer.
Jag skulle vara där kl. 10 och var vid Tyson's Corner redan halv. Tänkte parkera på Macy's parkeringsplats där jag varit förut men den var ännu stängd, kedjor hängde framför ingången. Jag stannade, skrapade mig i huvudet och funderade. Då dök en bil med "Security" på och gula blinkar upp bredvid mig. En vakt frågade vart jag sku och då jag berättat om frissan, visade han på ett parkeringshus en bit bort och sade att jag skulle åka upp till Level 3. Jag åkte iväg, in i ett det närapå tomma parkeringshuset Level 1 och snurrade runt våningen tre varv utan att hitta någon ramp för att åka upp till följande våning. Kände mig som en fjantig lantis och tänkte just parkera och GÅ sista biten då de gula blinkarna dök upp igen. Vakten såg glad ut, vevade ner rutan och sa att han gissat att jag skulle ha problem att hitta "so follow me, I'll show you". Så följde en rallyfärd genom parkeringshuset, upp i level 2, en ännu vingligare sick-sack färd och upp till tredje våningen. Herregud så vi körde och vad roligt det var! Hoppade ut ur bilen och vakten kom skrattande fram till mig, tyckte jag hängt bra med ;) Jag tackade för personlig service och så stannade vi en lång stund och pratade. Han var från El Salvador och hette Salvador mwwoooaahhaahaa! Hann utbyta åsikter och tankar om många saker innan jag måste rusa iväg till frissan. Jag var på jättegott humör efter det!
Hos frissan fick jag en relativt ny flicka som skulle klippa mig. Efter håranalys och funderingar samt rådslag med övervakaren, hittade vi en frisyr som skulle göra mitt hopplöst tunna och fjuniga hår litet mer levande. Så klippte hon mig och klippte och klippte.... Noggrant, långsamt... Men det blev riktigt bra! Fjuniga toppar klipptes av och håret blev betydligt kortare men friskare.
Meppu var med i Tyson's Corner så efter frissan strövade vi genom butikerna, shoppade litet och gick sen på lunch till en restaurang. Åt en ljuvlig sallad och drack en mango martini. Så strosade vi en stund till och halv 5 började jag åka hemåt. Hade tänkt åka innan rusningen men det hann jag inte. Hemvägen tog närmare en timme i en alldeles galen rusning. Jag har nog fortfarande fjärilar i magen i rusningstrafiken men samtidigt kör jag gärna då för jag hatar att ha fjärilar i magen. Jag vill kunna sitta med armen på armstödet och se skitcool ut, kasta mig mellan filerna utan att behöva nervöst blänga på navigatorn och fundera på vilken exit jag ska ta till näst. Min rädsla för att bli beroende av navigatorn gör att jag försöker memorera och räkna ut vart jag kör även om "damen" i apparaten alltid högt och ljudligt vägleder mig. Men så galna som vägarna är här har nog de flesta (om inte alla) navigatorer i sina bilar.
När jag kom hem tog det inte länge innan Juri dök upp med taxi. Han kom ju från New York, trött men nöjd. Adrian och Sera var på playdate hos Sam och Ella och kom hem 6-tiden.
Juri jobbade hela kvällen i källaren, barnen gjorde läxor och jag tog ett glas vin, satt mig i soffan och tittade på säsongstart för Gray's anatomy, 2 hela timmar! Vilken skön dag!

En lat dag....

Idag har det varit en lat dag! Jag sov jättedåligt som vanligt när Juri är borta. Vaknade varje timme och lyssnade, orolig, usch!! Förde barnen till skolan till 8.45 och gick direkt på en lång stavpromenad. Jag hittade ett nytt litet köpcentrum här nära oss, Westwood om jag minns rätt. Där finns bl.a. en Starbucks! Och en skomakare och en leksaksaffär. Alla 3 är svåra att hitta lätt så här riktigt i närheten. När jag kom hem drog jag fram en reggaeton-undervisnings-dvd och shejkade en stund i vardagsrummet tills svetten rann. Hoppas inga grannar såg mig.. Öppnade sen datorn och där blev jag fast! Jag svarade på en del mail som kommit, chattade med Jenni, Cami och Leena. Så läste jag diverse nyhetskällor från Finland och blev igen slagen i huvudet av det som skett där. Jag hade lyckats lägga det åt sidan igen för en stund men blev påmind och ledsen.
Klockan 3 gick jag och hämtade barnen. Idag verkade de trötta och ville komma hem direkt istället för att bli på playground för att leka och spela fotboll. Vi gjorde genast läxor allihop, Sera matte, Adrian science och matte och jag spanska.
Juri ringde från New York och berättade att han haft en bra dag och fått mycket gjort. Han blir där en natt till, sover ut imorgon bitti och tar sen ett tåg hem 11-tiden.
På kvällen städade jag recreation room, dammsög i huset och lagade mat. Så slängde vi oss alla tre i soffan och tittade på "Dancing with the stars". Det kommer varje kväll tydligen. Nu snusar Adrian och Sera och jag klipper med ögonen, ska försöka sova bättre i natt....

Satt just och funderade på om jag fått några nya intryck från den amerikanska livsstilen idag och kom på en grej. Imorgon ska jag till Tyson's Corner till frissan. Karen mailade och undrade om jag ville träffas imorgon, hon har hand om Liam och ett extra barn. Jag föreslog att de skulle komma med till Tyson's på kaffe. Fick då veta att man här i USA helst inte tar med andras barn i bilen om man bara kan låta bli. Det är i och för sig helt fiffigt, har bara inte kommit att tänka på nåt sånt i Finland. Trafiken är ju också av annan kaliber här än hemma så det är ju ganska klokt...Men jag har en känsla av att jag hela tiden får veta nya saker som inte syns sådär vid första anblicken. Spännande och konstigt samtidigt.

Att vakna till en dag med nyheter av vitt skild karaktär

Hade sovmorgon i morse. Hörde hur väckarklockan ringde, hur morgonsysslorna kom igång, hur barnen pratade och kaffet kokade. Allt kändes som vanligt men det var det inte. För någon hade ett mirakel skett, ett nytt liv fötts, för många andra hade livet tagit slut. Jag blev klarvaken och slet till mig telefonen, såg att jag hade 4 missade samtal och 4 sms. Jag gissade att Anneli äntligen fött i natt! Läste med glädje att det blivit en liten Amanda med långt mörkt hår och klara mörka ögon! Steg upp glad i hågen för att ringa Anneli men såg genast på Juri att nåt var på tok. Igen hade Finland skakats av en skolskjutning! Världen stannade upp för några sekunder och den fruktansvärda känslan av déja vu infann sig. Den här gången var det bara så svårt att greppa. Medan vi sovit i lugn och ro, har tragedin utspelat sig i ett höstsoligt Finland. Samma jäkla fråga ställdes igen - varför? Hur är det möjligt att det sker IGEN i vårt trygga lilla land? Det där är sånt som vi trott sker här i det här vapengalna landet. Men inte ens här skjuter man i skolor med mindre än ett års mellanrum. Vi berättade inget för barnen innan de gick till skolan och vi antog att man inte talade om det där idag ännu åtminstone. Följde med några tv-sändningar på yle arena men det kändes för hemskt och konstigt och overkligt. På något sätt VILL jag inte veta alla detaljer, vad killen sagt och gjort innan dådet, hur han satt ut videon på youtube, hurdan familj han kom från m m. Fast samtidigt vill jag. Att läsa och rota är ett desperat sätt att försöka förstå, att få förklaringar.
Jag åkte iväg till spanskalektionen med en klump i magen. Hade hellre stannat hemma, tagit hem barnen från skolan och suttit tillsammans i soffan, hela familjen och bara stannat tiden. På spanskakursen har jag träffat Gardy, en holländsk kvinna som jag kommit väldigt bra överens med. Hon hade hört nyheten så vi pratade en del om det innan kursen började. Amerikanerna var väldigt förvånade över att vi inte har metalldetektorer i skolorna. Kanske det är så galet att vi måste börja ha det?
Spanskatimmarna gav mig glädje, jag njöt av att få lära mig och det gick superbra idag! Hemvägen gick långsamt, en trafikstockning fick resan som annars tar 20 minuter att ta en timme. Men jag skrålade tillsammans med Ricky Martin och gladdes över Amanda! När jag kom hem ringde jag genast till Anneli och fick höra en trött men glad kvinna i andra ändan. Förlossningen hade varit dramatisk med för svaga krystvärkar så Amanda drogs ut med sugkopp. Moderkakan kom inte ut av sig själv och Anneli blödde så mycket att hon sövdes ner och kakan togs ut och så fick hon 3 liter blod. Därav mattheten. Men Amanda mådde bra och jag har redan fått se bilder på Facebook! Hon är alldeles ljus i hyn ännu men mörknar väl antagligen när pigmenten utvecklas. Hon torde ju bli sådär härligt nougatbrun! Blicken var klar och vaken som hos barn som legat litet för länge och njutit i magen.
Så ringde Victoria och frågade litet sådär kryptiskt om vår Floridaresa och nu har hon satt våra tankar i snurrning för vi hoppas ju att de ska dyka upp där i oktober ;) Chattade en stund med Marica på skype eftersom hennes ljudkort inte fungerar. Men det var kiva i alla fall!
Juri åkte iväg till New York idag, alldeles slut. Jag är orolig för honom, har aldrig sett honom så stressad och trött som nu. Jag hoppas verkligen att han inte kroknar eller får burnout, så jobbigt har han det nu!
Nu ska vi äta fajitas och läsa läxor. Hoppas världen ser bättre ut imorgon...Tänker på dem som berörts av det ofattbara som en ung man gjort av någon outgrundlig anledning.

Septemberveckoslut

Det har gått några dagar utan att jag hunnit skriva! Förra veckan gick snabbt, mycket skola, mycket sport och mycket jobb. Fredag gick hela familjen till Wholefoods för att handla veckoslutets mat. En vanlig kväll i matbutiken kan bli ett litet äventyr ;) Mellan hyllorna vandrade människor omkring med vinglas i handen, ätande diverse godsaker. Det var som ett coctail-party! För 5$ fick man smaka på 5 olika matsorter och 5 olika viner. Och det var inte frågan om köttbullar och mos med en vinskvätt i en plastmugg. Nej, det var gourmeträtter med halvfyllda riktiga vinglas. Folk var på ett strålande humör och säkert var fredagsförsäljningen bättre än vanligt! Det här sker varje fredag i Wholefoods! Vi träffade på ett par som råkade ha finska vänner och stannade en lång stund med dem. Vi utbytte kontaktuppgifter för att eventuellt träffas när de finska vännerna kommer på besök till Washington. Tänk vad roligt sätt att handla, något för S-market kanske?? Vi köpte inget kort den här gången, handlade snabbt och åkte hem för en kväll tillsammans. Vi hade stressat så mycket under veckan att vi behövde en kväll tillsammans. Lagade fajitas och hade en skön middag.
På lördag hade Adrian sin första fotbollsmatch. Panthers vann med 7-1 och Adrian hade en bra match, han gjorde 2 mål!
På kvällen åkte vi till Mats och Karen. Juri, Mats och barnen beställde hem pizza medan Karen, Meppu, Dinys och jag gick ut och äta. Dinys är Karens goda vän, en gladlynt, fascinerande latinokvinna från Dominikanska republiken. Vi gick till ett ställe som heter Café Citron http://cityguide.aol.com/washington/bars/cafe-citron/v-102215453. Musiken dånade, mest latinopop, salsa, reggaeton, samba och sånt. Mitt i måltiden kom en sambadansös in, dansade en stund, slet sen av sig största delen av kläderna och dansade på bardisken. Fram till dess hade ingen dansat ännu fastän musiken lockat till det men efter det brakade det loss. Vi hade beställt ett par kannor mojito så humöret var ganska hypat. Vi skuffade isär borden och började dansa. Snart plockades de flesta matborden bort. Efter ännu en kanna var det ingen hejd på oss ;) Dinys kroknade vid midnatt och måste hoppa i en taxi med Meppu. Karen och jag stannade kvar ännu ett par timmar och dansade så svetten rann. Vi träffade en del trevliga människor fast det var närmast omöjligt att tala för musiken spelade så högt och då menar jag verkligen högt. Stället är litet och var proppfullt i alla 3 våningar. 2-tiden tröttnade vi och gick. Fixade en taxi som körde först Karen och sen mig för 30$, litet billigare än senast men ändå för högt. Får se när jag vågar ifrågasätta lagligheten i priset (och riskera att bli utan taxi helt och hållet...). De kör ju de facto utan att sätta på mätaren.
Söndag morgon vaknade jag med huvudvärk, det måste ha berott på att jag druckit för litet vatten när jag dansade. Knappast hade mojitona något att göra med det... Vi hade en skön hemmadag och fyratiden kom Meppu och vi åkte iväg på våra ruedatimmar. Från ruedan tog vi metro och taxi till Arlington, Virgina till ett ställe som heter Salsaroom där La India spelade. Jag måste säga att jag nog var ganska trött och seg och det tog länge innan jag kom igång med dansandet. Folk var väldigt uppklädda i de mest glittrande kreationer! La India var duktig, otrolig röst men hon talade för mycket mellan låtarna och spelade ett ganska kort set. Det är dock otroligt att vara i ett land, i en stad, dit stora stjärnor kommer! Det gäller bara att hålla öron och ögon öppna för alla evenemang! Konserten slutade 1-tiden så vi var sent hemma igen.
Veckan började segt, jag har varit otroligt trött i musklerna av allt dansande, springande och rullande. Ja, jag var faktiskt på en ordentlig joggingtur på lördagen! Det hade jag aldrig trott om mig själv. Visst, det var trist men med reggaeton dundrande i ipoden gick det väl an.
Måndag åkte Juri och jag och "storhandlade" till Costco, guuud vad duktiga vi är! Planera hela veckan, köpa allt som behövs, i stora mängder, frysa in... Vi blir alltmer amerikaniserade heheh! Eller mwoaaaahhhaahaaa som man säger här. Adrian åkte iväg på träningar, Juri in till stan på jobb och så plockade vi upp Juri och körde till bibban. På vägen kurvade vi in till Bradley Food and Beverage som säljer våra favoriter Jelly Bellys i lösvikt. Det är såna där små supersöta godisar som har hundra olika smaker från ananas, äpple, kaffe till popcorn, kanel och lakrits. De finns i tuber med ett handtag längst ner. Så lägger man en påse under tuben, vrider om och vips har man en enorm påse Jelly Bellys med sig. De är beroendeframkallande!! Juri fortsatte jobba här hemma och vi andra såg på Dancing with the stars som började idag. Imorgon åker Juri till New York för ett par dagar. Han jobbar på tok för mycket nu, känner sig jättestressad! Hoppas det lugnar sig snart, åtminstone efter presidentvalet.

Registrerade mig på Netflix idag. Netflix är ett dvd-uthyrningsföretag. Man väljer hur många filmer man vill ha på en gång (jag valde en åt gången) och så mot en summa på 9$/mån får jag se så många filmer jag hinner. Jag fyllde i en lista med 10 filmer jag vill se till att börja med. Imorgon skickar de den första till mig. När jag sett den, sätter jag den på posten i ett färdigt kuvert och när den filmen anländer till Netflix, skickar de genast iväg nästa som finns på min lista. Det betyder att om jag vill, kan jag se flera filmer i veckan eller så kan jag ha en film ett år och se den hundra gånger. Inga förseningsavgifter! Men ingen ny film sänds till mig innan den föregående är hos dem. Juri har eget medlemskap.

Nu ska jag gå och lägga mig, utan att ha läst spanskaläxor, huj. Är superdupernervös, Anneli har åkt in för att föda idag. Förlossningen sattes igång men sent på kvällen hade inget hänt så man funderade på att låta henne vila över natten och fortsätta på morgonen med ny igångsättning. Håller tummar och väntar på nyheter!
Nati!

Huutajat

Dagarna rusar iväg och vi har alla för mycket att göra! Borde dammsuga, packa upp de sista lådorna, tvätta toaletterna, vattna gräsmattan, tvätta bilen, ta körkort men tiden räcker inte till! Juri har jobbat extra mycket nu p g a ekonomi- och bankkriser.

Igår var Sera med treorna till Washington zoo! Det hade varit en fin utflykt sa hon. De hade fått se pandorna tumla omkring så hon var nöjd. De hade tyvärr alltför litet tid på sig så vi kommer att åka dit på nytt med hela familjen bara det blir lite svalare. Barnen hade äntligen fått åka den gula skolbussen och tydligen haft jättekiva på bakbänken. Där hade ett gäng flickor suttit och berättat hemska spökhistorier för varandra. Sera återgav tre av dem och jag kunde faktiskt känna igen en från barndomen. Vi skrattade åt historierna ända tills det blev dags att lägga sig och Sera hade så svårt att somna. Spökhistorierna snurrade i huvudet på henne...Efter litet ryggskrapande och prat om att det bara är sagor, lyckades hon somna till slut. Sötnos!

I morse steg vi tidigt upp igen. En plumber skulle komma för att titta på toaletten i Adrians rum, den rinner hela tiden så vi har stängt av den helt och hållet. Juri åkte iväg för att besiktiga bilen och ingen rörmokare dök upp. 11 kom Meppu och vi promenerade till Friendship Heights, tog metro in till Dupont Circle för att lyssna på mans"kören" Huutajat. Solen sken och folk satt vid fontänen mitt i Dupont och njöt. Det dök upp en hel del finnar för att se på spektaklet (också andra förstås). Svartklädda finska män tågade dramatiskt in i parken och började vråla USA:s och Japans nationalsånger bl.a. Folk tittade gapande en stund men så började leendena sprida sig. Huutajat fick hyfsade applåder! Efteråt gick vi ett gäng till Books and Afterwords och åt lunch. Det kändes faktiskt lyxigt att få sitta sådär mitt på dagen i solen och äta lunch och dricka ett glas vin! Samtidigt var det litet syndigt, jag borde ju vara på jobb och inte bara vara onyttig....
Rörmokarna kom 4-tiden och fixade toaletten. På 3 röda sekunder var den klar och räkningen gick på 130 $...

På kvällen var det Back-to-school-night i skolan. Adrian och Sera hade lekt med Hayley och Jonah under eftermiddagen så de fortsatte kvällen tillsammans hemma hos Antonellis. De hade en barnvakt där eftersom man inte kan lämna barn ensamma ens för 1,5 timmar!!! Kvällen var bara för föräldrar. Första halvtimmen skulle man gå omkring och anmäla sig till tusen och ett evenemang och därtill betala för än det ena och än det andra. Vi hade på förhand fått ca 40 mail om kvällen så vi var förberedda och utrustade med checkhäfte. Ja, här använder man checker liksom vi gjorde i Finland på 70-talet... Nu är duktiga Juri och jag anmälda till PTA (parents-teacher-association) så snart kan vi ordna Halloween-partyn och baka cookies dagarna i ända. Det är ingen hejd på hur mycket man deltar här! Dessutom är det inte heller någon hejd på hur mycket man ska betala till skolan (som ska vara gratis!!!!) hela tiden. Förra veckan betalade vi för zoo-resan och för en blockflöjt med tillhörande nothäfte. Nu var det checker för kommande fester....Tänker bara på Finlands skolor där man måste skriva brev hem till föräldrarna ifall barnen är tvungna att betala en metroresa som kostar 1 euro!! Nåväl, kvällen var intressant. Vi delade på oss så att Juri först gick till Adrians klass med miss Vincent och jag gick till Seras klass med miss Horos och så bytte vi mitt i. Vi informerades om läroplanen och huvudmålen med skolåret. Matematik är THE ämne här! Det satsar man på. Jag har inte riktigt förstått systemen ännu men Sera läser 4th grade mathematics och Adrian 6th grade. Fast de går på trean resp. femman. Det gör största delen av klassen. Sera ska kunna tabellerna 1-12 innan november och flashcarden som amerikanerna älskar fördes på tal ett antal gånger. Även på min spanskakurs talar man om flashcards rätt ofta. Det är tydligen olikfärgade kort som innehåller en liten mängd fakta och som man viftar med för att lära sig viktiga saker. På Seras pulpet i klassen låg ett brev "Dear Mum and Dad, welcome to my classroom" o s v. På felfri engelska presenterade Sera klassen och bad oss gå och titta på olika saker i rummet. Vi skulle gissa vilken hund på väggen hon hade ritat (en dalmatiner såklart!) och ta en titt på andra planscher och saker i rummet. Miss Horos sade efteråt åt Juri att Sera skrivit allt alldeles själv! Hon lär stava bättre än några av dem som har engelska som modersmål. Hon har blivit så duktig! Dessutom sa Horos att Sera är aktiv på timmarna, markerar mycket och vill svara. ESOL-läraren (english as a second language) berättade att Sera avancerar med stormsteg, massor snabbare än hon tänkt sig. Det var så härligt att höra!
Bredvid brevet på bordet låg två lappar med "mum's and dad's favourites". Frågorna var samma för alla barn men de fyllde i det som gällde de egna föräldrarna. Så här såg Seras lista ut; Mum's favourite food: beans (haha! hon ville skriva broccoli men visste inte det på engelska), dad's: pizza. Mum's favourite tv-show: salsa channel, dad's: CNN (vad säger det om oss hmmmm...), mum's favourite book: We most talk about Kevin (hur i fridens namn minns hon den? Dessutom läste jag den på svenska), dad's: Barak Obama.
I Adrians klassrum fanns också ett "Dear Mom and Dad" brev och Adrian beskrev hur dagen ser ut börjande från morgonen när alla lämnar in läxorna. Så berättade han hur rutinerna är, vilka timmar de har och att "I like recess because we can play soccer then" ;) Adrians lärare miss Vincent var också nöjd med Adrian och sa att hon fortfarande skäms över att hon inte tänkt på att Adrian behöver mer tid med vissa hemuppgifter. I och för sig är det ju bra, det betyder att han hänger med och kan behandlas nästan som de andra i klassen!
Vi bokade tider för föräldrasamtal med båda lärarna men vi glömde det viktiga som alla barn talat om; att boka tid för chinchillorna Flash and Nacho. De är två ekorrliknande, musaktiga djur som placeras i barnens hem över veckosluten. Alla barn vill ju ha dem så bokningslistan är full för det mesta. Följande lediga helg är i december! Vi måste bara kolla ifall det finns risk att Adrian drabbas av allergiska anfall om de är i huset. Annars kan det vara en rolig idé att låna hem chincillorna ett veckoslut.

Nu ska jag sluta för jag sitter här och mässär Jelly Bellys, vår nya favoritgodis. I Bradley food and beverage får man köpa dem på lösvikt, man bara vrider på en kran och så forsar de ner i en påse, mums och vi fick alla varsin påse med våra favoriter av Juri . RAAAAP.

Fick förresten Marimekko-tavlorna färdiga idag, tycker det blev riktigt snyggt och färggrant i vardagsrummet. Se bilder intill ;)

Fotis och Linn

Måndag morgon - seg morgon för alla! Hett ute genast på morgonen. Barnen gick glada iväg till skolan och Juri åkte iväg till kontoret för en live stand-up. Jag grävde fram mina stavar ur pafflådorna och gav mig iväg på en lång svettig promenad längs Crescent Trail. Folk tittade långt och en och annan vågade sig på att fråga vad jag sysslar med. Här går bara väldigt gamla människor med en stav som stöd! Jag hoppas jag lyckade övertyga någon om att Nordic walking är super för rygg, axlar och hjärta! Åtminstone blev Kim intresserad så vi ska försöka gräva fram flera par stavar så hon får prova! Min sköna promenad överskuggades av en obehaglig känsla när en en dam stannade mig på vägen för att varna mig för att det smyger en kufisk man i buskarna. Han rör sig längs trailen men ett par meter in bland träden. Klart hon smittade mig med en osäkerhet och jag gick raskt med stavarna redo till attack. Solen sken och det var härligt hett, människor sportade och såg lugna ut omkring mig så efteråt tänkte jag att kanske det var kvinnan som var så där hysteriskt överbeskyddande som många är här.... Men otrevligt var det.

Genast skolan slutade, åkte Juri och Adrian till fotisträningar. Adrian är anmäld till ett lag som tränar en gång per vecka här i närheten och har en match varje lördag. Det verkar inte vara så värst allvarligt men tydligen det enda som erbjuds just nu. Under hösten åker talangjägare runt till lagen och väljer ut duktiga spelare. Adrian var jättetrött efter 6 timmars skoldag, 35 graders hetta och lågt blodsocker. Men han tyckte det var "helt ok". Han kompisar tyckte det var mer än ok att han kom med för det hade hörts rop som "Adrian is in the team, coooool" när Adrian kom till träningen!

Jag åkte till stan på kvällen med Krista. Vi gick till Olson's books för att lyssna på Linn Ullman. Det var en underbar upplevelse! I publiken satt ett tjugotal människor och lyssnade andäktigt på den karismatiska, fascinerande, späda vackra kvinnan som stod där framme och berättade om sitt författarskap och sin nya bok "Velsignet barn". Hennes ord gick rakt in i hjärtat på mig och mycket hon talade om kände jag igen mig i. Jag köpte boken (på engelska, den fanns naturligtvis inte på norska eller svenska här) och fick den signerad. Vilken fascinerande kvinna, när jag kom fram till henne vid bordet, hann jag inte ens tacka henne för föreläsningen innan hon tackade mig för att jag gett henne stöd och energi medan hon talade! Speciellt! Hon skrev i min bok "varm hilsen til deg med det gode ansiktet"!
Efteråt gick Krista och jag och satte oss på en uteservering på ett glas vin. Det var en skön kväll och vi hade massor att prata om. 11-tiden körde vi hemåt och jag kände mig uppspelt och superglad hela kvällen! Nu ska jag börja läsa "a blessed child"!

Kräftskiva i McLean

Igår var vi på kräftskiva hos Mäkeläinens tillsammans med 9 andra. Gästerna var av varierande slag och från både Finland och USA. Ingen av dem hade varit på riktig kräftskiva innan så vi bestämde att det skulle bli äkta med snaps och sång därtill! Vi gjorde ett sånghäfte med de 10 "viktigaste" snapsvisorna (enväldigt valda av mig...) och blev hämtade av Meppu lite före 6. Kvällen var varm men det hängde några tunga moln ovanför McLean så vi väntade in i det sista med att duka utomhus. När alla hade kommit var också molnen borta och det hade börjat skymma. Meppu hade gjort så vackert i trädgården med egna röda lyktor och underbart långbord. Sera hjälpte henne att tända alla otaliga ljus som var utplacerade på gräsmattan och längs stenmurar runt innergården.
Kräftorna var beställda från Louisiana och hade kommit levande per FedEx på fredagen! Ett berg av dem dukades upp och snapsen kom på bordet immigt iskall. Efter en kort introduktion i hur man äter kräftor var folk full sysselsatta med att sörpla, bita, smaska och njuta. Snapsvisorna togs emot med munterhet och alla sjöng med med varierande accent! Det var en helt ny situation att sitta och översätta visorna till engelska. Det blev en hel del "you know, it's the devil sitting in the darkness in your stomach waiting for the fourth snaps!" "This is a song about the people from Sibbo, they drink a lot...;) " o s v. Det var intressant att träffa flera nya människor även om där också var många bekanta och stämningen var glad och lätt. Det var en härlig natt, så varm och len! Ännu kl 1 var det 25 grader och vindstilla. 2-tiden, efter ett par glas rom och den största chokladkaka jag någonsin sett, beställde vi en taxi, väckte Sera och avbröt killarnas playstation-spelande. Hemfärden var på nåt sätt magisk. Jag satt i baksätet med Sera i famnen, de flesta bilfönstren var öppna och den varma, nästan heta vinden blåste oss i ansiktet. Månen följde oss klar och lysande längs de beckmörka ringvägarna, inget hördes utom vindens vinande. Hela familjen satt tillsammans efter en fin kväll, på väg hem till vårt eget hem och allt kändes bara så starkt i den stunden.
Vi sov ganska länge på söndag morgon och Sera var den första som förväntansfullt tassade upp. Hon hade kommit överens om att skypa med Maria kl 11. Toffe ringde Adrian på skypen ungefär samtidigt och så satt barnen en lång stund i varsin våning och pratade. Senare på dagen talade jag länge med Helena, det var jättehärligt!
På eftermiddagen kom Meppu och vi åkte iväg till vår söndagssalsa - rueda. 2 timmar dansade vi på lektioner och efter det var det party. Vi stannade ett par timmar till och dansade och pratade med folk som börjar vara litet bekanta ren! Det var en skön känsla att få göra något fysiskt, att svettas och trötta ut sig!
Hemma igen, spikade jag Marimekkotyget jag skaffat på ramarna och hängde upp en av dem, det blev riktigt snyggt! Satt samtidigt och såg på "Sarah Palin - revealed". Hon är nog en fascinerande kvinna. Ung och fräsch men med så konservativa åsikter. Amerikanerna är fenomenala på att göra program av det här slaget!
Med ögonen i kors släpade jag mig till sängen men insåg att jag inte skrivit blogg! Katastrof! Så nu ligger jag här i sängen, uppallad av enorma amerikanska dynor och skriver. Nej, jag sover inte med dynorna, de flyger nog på golvet när jag läst eller skrivt klart, annars skulle nacken vara vriden som ett frågetecken. Sängen är ett kapitel för sig. Den är så hög att jag måste ta fart och skutta upp i den. Känner mig som prinsessan på ärten som guppar högt upp halvvägs under taket. Konstiga är dom, amerikanerna...

Fredag

Fler lådor uppackade, tar de aldrig slut? Omedvetet har vi väl lämnat de besvärligaste till sist, de som är fyllda av smågrejer som inte har någon plats. Vi har pysslat och städat och fixat mest hela dagarna.
Igår åkte vi med barnen till downtown Bethesda på en drink och barnen åt. Efter det tog jag metron in till stan för att träffa Robert som är här med Henning Mankell på seminarium. Robert och jag har blivit bekanta på Göteborgs bokmässa, dit jag åkt de senaste åren. Nu var han i New York och här i Washington så vi passade på att ses! Vi gick till Books and afterwords och åt middag. Books and afterwords är en fin bokhandel som har en restaurang i anslutning till butiken! Det var en fantastiskt varm och fuktig kväll, det duggade litet emellanåt men vi satt ute på terassen och åt. Det var roligt att träffas så här 3 år efter senaste gång! Robert jobbar med research för Henning Mankells böcker och är mycket förtegen om vad nästa bok ska handla om... Några små vinkar fick jag ju ;)
Efter maten promenerade vi till Adams Morgan, ett ställe med krogar, nattklubbar, dansställen och livemusik. Där var en otrolig atmosfär, folk vandrade omkring eller satt ute på terasserna. Några köade till nattklubbarna. Livemusiken dånade från många pubar, caféer och när jag fick välja ställe, fastnade jag för Rumba House. Vi satt ute men jag gick in då och då för att lyssna på salsabandet som spelade i den trånga puben. Vi satt och pratade, drack vin i mörka natten. Så promenerade vi mot Dupont Circle för att ta varsin taxi. Det visade sig vara svårt att få taxi mot Bethesda! Ingen chaufför vill köra så "långt". Det är ju nästan som från Helsingfors centrum till Nordsjö.... I vanliga fall skulle resan med taxameter kosta ca 20$ men priset var fast, 35 $. Undrar om det är lagligt att göra så? Måste kolla till nästa gång... Jag fick vara lycklig att det var någon som gick med på att köra mig hem!

Adrian och Sera hade haft en skön kväll. Sera hade varit på besök hos Hayely och Adrian och Jonah hade skypat största delen av kvällen! Juri är i sin tur flunssig nu så han vilade en hel del. Bäst att vara frisk - det är kräftskiva ikväll! Det är otroligt hett därute idag så det blir perfekt att sitta i trädgården och äta och snapsa!

Dyrt att flytta

9/11, ett magiskt datum. Förmiddagen präglades av live-sändningar från Ground Zero där alla offers namn läses upp år efter år och från Pentagon city där ett nytt minnesmärke rests. Det känns speciellt nu när man är så nära allt detdär. Pentagon City är ju bara en kort bilväg härifrån. Det ser så tryggt och osårbart ut.
Annars gick dagen som vanligt här i Washington....

Och vi åkte till Ikea.....

Trots att man har ALLT och mer därtill i sitt hem, är det tusen och en sak som måste köpas så fort man flyttar till nåt annat ställe. Jag har en känsla av att det hela tiden är nåt som måste skaffas hit hem. Idag åkte Meppu, Juri och jag till Ikea. Vi behövde en säng åt Adrian och något annat smått. Nå, man vet ju hur det går i den affären. Efter att ha ätit köttbullar med mos och lingonsylt kom vi ut med tonvis med saker. Tur att vi har så stor bil och att vi lämnat bakbänken hemma i garaget så det fanns rum för allting. Ett hyllsystem till vardagsrummet, en säng och en madrass åt Adrian, en massa korgar, ramar till Marimekko-tyget, byglar, mera korgar och tunnare plånbok. Meppu stannade här och vi byggde tillsammans ihop tv-bokhyllan. Det tog sina modiga många timmar, ja det är alltid samma sak med Ikeas enkla möbler och simpla beskrivningar. Hyllor lyckas ändå vändas åt fel håll, skruvar saknas och tålamod börjar i något skede att tryta! Salsan dundrade i bakgrunden och ett glas rom fick oss att hamra med sving. Vi beställde pizza och till slut kunde vi beundra slutresultatet. Adrian fick gå och lägga sig i en säng - äntligen! Hittills har han sovit på en luftmadrass men inte klagat en enda gång!

Ikväll har jag haft tät e-mailkontakt med barnens båda lärare. Imorgon bitti ska vi åka till Montgomery county school office för att låta barnen vaccineras med hepatit-b eller var det -c spruta nr. 2. Vi måste be om ledigt för några timmar. Lärarna här är tydligen inte lediga på kvällen för snabbt fick jag svar av både miss Horos och miss Vincent! Jag var också tvungen att be om respit för Adrians Reading Respons Journal för han hade jobbat duktigt i timmar med matematikläxor och sedan skulle han ännu göra en väldigt omfattande textförståelse-uppgift och därefter läsa 30 min i en engelsk ungdomsroman (de måste läsa 30 min varje kväll och Adrian läser inte 29 minuter, nej då, 30 ska det vara!). Då tyckte jag att det blev för mycket för honom och att han kunde göra uppgiften under helgen istället. Dessutom var den i mitt tycke avsedd för högstadieelever! Eleverna skulle läsa ett kapitel ur en bok och därefter ge det ett eget namn och förklara varför de valt det. Svaret skulle basera sig på bokens och författarens namn, på egna analyser och reflektioner. Svaret skulle vara felfritt med fullständiga meningar, inledning, avhandling, avslutning, innehålla relevanta detaljer ur kapitlet som stöd för svaret.... Adrian är så plikttrogen att han aldrig skulle kunna lämna in något halvdant utan hellre jobba halva natten. Man kunde själv välja svårighetsgrad på uppgiften och få poäng därefter. Jag förstår honom, han ville inte komma igenom med minsta möjliga arbete. Jag skrev till miss Vincent, bad om respit till måndag och fick omedelbart svar att det går utmärkt och att Adrian kan få längre tid på sig med dylika svåra uppgifter i fortsättningen! Det verkar ju flexibelt!

Tack än en gång till er som läser min blogg! Idag fick jag mail av en amerikansk kvinna, Laura, som letat bland de populäraste bloggarna på blogspot och fått fram min blogg! Hon erbjöd mig möjlighet att göra slideshow av bilder jag sätter in här och ville dessutom ha min respons på systemet hon använder! Jag var för trött för att sätta in mig i det idag men om ni en vacker dag ser en slideshow här så vet ni varför! Härligt att ni läser, jag blir så jätteglad över kommentarerna! Adrian öppnar bloggen varje dag och läser också kommentarerna!

Nu snusar barnen i varsitt rum, Juri jobbar nere i sitt arbetsrum och jag ska ta ett glas vin och sen krypa i säng. Nati!

Marimekko

Idag var det svalt när vi vaknade! Juri förde barnen till skolan, Krista kom och hämtade mig för en färd till Marimekkos affär i Silver Spring. Alla Marimekko tyger och kläder är betydligt billigare här än i Finland. Vi träffade på affärsinnehavaren som blev väldigt uppspelt när hon hörde att jag bor nära Miina Äkkijyrkkä i Nordsjö och att Krista intervjuat henne! Kossorna är favoriter här men Marimekko har inte riktigt slagit igenom ännu. Vi promenerade i Silver Spring en stund, tog en libanesisk lunch och åkte hem för att hämta barnen. Juri hade hittat en kinesisk tv-kanal som sände Finland-Tyskland så Adrian rusade hem för att se sista 20 minuterna. På vägen hemåt träffade Sera och jag Hayley och hennes mamma Kim som ville ha Sera med till "playground" utanför skolan. Sera tvekade en stund och bjöd sedan hem Hayley till oss! Vad roligt! Flickorna hade kiva och skrattade och jagade varandra, pusslade och spelade keyboard. Så värst många ord behöver man inte när man leker. Hayley pladdrade en massa och Sera nickade, kommenterade då och då med några ord. Vissa meningar kan hon redan bygga upp!
Så slet vi upp några lådor till medan barnen gjorde läxor. Seras rum blev mer eller mindre färdigt. Det är mycket mindre än rummet på Barrdoftsgränden så det är ganska packat...
Medan vi stressade omkring och plockade ur lådor, kastade vi en blick över staketet till granngården och såg grannarna sitta ute i trädgården med vinglas i handen och - katastrofalt nog - hade vi inget vin i vårt vinskåp! Juri åkte iväg till butiken och kom hem med vin och Panda lakrits! Hemlandstoner! Här finns vissa saker som jag åtminstone saknar, t.ex. disktrasor! En så enkel vardagssak är omöjlig att få här! Folk torkar med äckliga svampar som smulas sönder efter några dagar. Dessutom saknar jag rågbröd (klassiskt) och salmiak (ännu mera klassiskt) och mjölkorv a la Finland. Korven här är väldigt köttig (visserligen god men salt) men ibland skulle jag vilja ha HK-bleu eller vanliga HK knackisar! Låter det konstigt?
Förresten, surfade på nätet om det här med sockret i mjölken och insåg att "sugars" innebär mjölksocker, d v s laktos. Tur! Men inte minskade midjan för det! Suck... OCH, pappa, klart mannen heter Wilhelm Tell för oss, här har man döpt honom till William, inget är som hemma!!

På benen igen, snubblar på pafflådor, pledge o s v

Äntligen känner jag energin flöda igen efter en vecka på low battery level! Jag fick lov att kasta mig i säng och ligga i två dagar för att piggna till igen. Jag hostade och snorade och såg på filmer via datorn, sov ibland och var frustrerad på alla lådor som låg omkring och väntade på att bli uppackade. Idag steg jag upp med ny kraft, duschade bort snoret och fräste iväg till spanskakursen. Blev alldeles matt på nytt efter en massa info enbart på spanska! Men det är härligt att lära sig ett nytt språk fast jag efteråt då Juri plockade upp mig konstaterade att jag kanske är för gammal för att lära mig nåt nytt. Eventuellt hade mängden var i bihålorna något att göra med långsam uppfattningsförmåga?
Idag fick vi prova på hur vardagen kan se ut för Juri och mig när barnen är i skolan! Vi åkte till en kinesisk restaurang efter spanskan och tog take away, sådana där boxar som de alltid har i filmerna ;) och satt hemma och åt och kändes oss lyxiga! Men snart måste jag absolut komma igång med sportandet för har redan gått upp i vikt GRRRRRRRRRR!! Jag är lite orolig för det mesta innehåller smyg-fett-socker. Nu undrar jag om mjölken i Finland innehåller socker? Här fastnade blicken vid vår fettfria mjölk där det stod att 1 serving (240 ml) innehåller 12 g socker!! Herregud! Undra på att byxorna spänner vid det här laget! Jäkla flunssa, jag måste få komma ut och dansa, workouta, rulla, promenera, kanske springa bort fläsket!

Skolgången fortsätter på samma fina sätt för Adrian och Sera! Idag vid middagen (som vi åt ute i trädgården i värmen) sa Sera att den här skolan är bättre än den i Finland. Hon berättade att alla är snälla med varandra, att ingen retas eller skrattar om någon säger fel. Eleverna är också väldigt engagerade i skolrutinerna. Varje vecka få de välja om de är lärarens hjälpreda, postförare, bokansvarig, lunchledare (den som anmäler till köket vad var och en äter av dem som inte har egen lunch med sig), doorman, den som bär lunchboxarna till klassrummet m.m. I Adrians klass har man inte lika mycket engagemang. Dock står femteklassisterna, som är äldst i skolan, och agerar safety patrol vid infarten till skolan. I sina gula västar dirigerar de parvis trafiken, ser till att föräldrar verkligen följer reglerna vid "kiss and ride" filen. "Kiss and ride" innebär att bilarna kör på rad, släpper av sitt barn och ger en puss, längre än så får det inte ta, det ska gå smidigt! Däremellan kommer skolbussarna, de som hämtar elever till Westbrook och så plockar upp dem som ska åka vidare till Westland Middle School en bit härifrån. Safety patrol ser till att allt går som det ska och de är de sista som går in på lektion på morgonen och de sista som går hem för dagen efter att alla barn hämtats och skolbussarna åkt.

Varje morgon i alla skolor i USA inleds med att man svär en trohetsed åt den amerikanska flaggan, "Pledge of Allegiance". Alla i klassen stiger upp, vänder sig framåt och lägger höger hand över hjärtat och säger följande: "I pledge Allegiance to the flag of the United States of America and to the republic for which it stands, one nation under God, indivisible, with liberty and justice for all" . Hej å hå säger vi.... Adrians ESOL-lärare har upplyst honom om att alla som kommer från annat land inte behöver säga något, bara stiga upp men Sera har inte fått höra något sånt.

Om det så duggar lite därute under skoldagen har de indoor recess och alla elever är inomhus HELA dagen, 6 timmar. Så skedde idag så vi undrar inte alls över att Adrian har myror i byxorna och flänger kring huset med tusen watt energi i kroppen. Hans flunssa gick om på ett par dagar! Skönt!

Läxläsningen tar en stor del av kvällen för oss alla. Vi sitter vid bordet, ibland i ett par timmar, och försöker hjälpa och ibland själva som vuxna förstå vad som förväntas av barnen. Idag hade Sera en läsförståelseläxa. Hon skulle läsa originaltexten om Wilhelm Tell och sedan svara på frågor och beskriva personligheterna hos Tell och hans fiende Gessler. Sera läste högt för oss, så fint och med ett perfekt uttal! Intressant sätt att lära sig engelska dethär! Att kastas in i språket utan några som helst regler. Idag gick det upp för henne att man säger an orange, an apple och att "the" framför vokal uttalas "thi". Mycket speciellt men samtidigt så avdramatiserat. Nåväl, vi läste om Wilhelm Tell och den grymma uppgift han ställdes inför med att vara tvungen att skjuta en pil genom äpplet som stod på hans sons huvud. När vi vände på bladet för att svara på frågorna, fanns där en "To the parents"-ruta högst upp. I rutan informerades vi (korkade, oansvariga, omoraliska) föräldrar om att vi måste berätta för våra barn att detta är europeisk folklore och att detta inte är sant och att om man gör så som i berättelsen, kan det gå riktigt illa. Så får man inte göra. Att sånt. Tack för det ! Våra barn sku då absolut inte ha kunnat tänka sig att det inte var på riktigt! Tur att det stod på pappret. Vi skrattade och tog oss för pannan, härligt att kunna flina tillsammans åt såna tokerier. Men så här är det! Nu har läraren, skolan, Montgomery County ja hela USA garderat sig så att vi inte kan stämma någon ifall Sera eller Adrian sku få för sig att skjuta huvudet av någon med pilbåge. UGH!

Nog med uppackning för idag, vi fortsätter imorgon!

Vårt hem!

Konstigt härligt hur känslan ändrar i hemmet så fort det kommer egna saker att inreda med! Plötsligt är huset tryggare och varmare. De sista två nätterna jag sov ensam med barnen, vaknade jag inte mer flera gånger per natt utan sov gott och lugnt ända till morgonen. Klart det också kan ha berott på flunssan, jag slocknade som slagen i huvudet på kvällarna men jag tror att det också var hemkänslan som var så skön.

Picnicen på fredag var riktigt trevlig! Regnmolnen hotade i horisonten och de oroliga amerikanarna spanade upp i skyn, livrädda för Hanna, redo att slita ihop sina filtar och rusa iväg. Vi blev genast inbjudna att sitta med Emma och Jens, deras barn Algot, Sonja och Hilda. De flyttade hit från Sverige för ett år sedan och Emma har gett mig en hel del nyttiga tips. Adrian försvann ganska snabbt med sin nya kompis Benjamin från Frankrike och de sparkade fotboll hela picnicen. Snart fylldes gräsområdet med barn och vuxna och det var trevlig stämning. Efter en timme började det dugga och inom 10 minuter hade folk rafsat ihop sina grejer och dragit sig mot sina bilar. Vi promenerade hemåt tillsammans med Kim och hennes son Jonah, Leslie och hennes son Brahm. Killarna bad Adrian komma med till Brahm och leka och där var han till sena kvällen! Sera och jag åkte in till Friendship Heights för att skaffa en gardin till gästrummet. Vi satt sen alla uppe och vakade och väntade på Juri. Sera hade gjort en fin välkomstteckning som hon klistrat upp innanför den klassiska amerikanska ytter-glas-dörren! Vid midnatt dök en trött Juri upp med ett enormt leende då han fick syn på oss och på vår stora mjuka soffa som tronade i vardagsrummet! Vi satt uppe en stund och pratade om saker som hänt under de två veckor Juri varit borta. Sera somnade i soffan och Adrian började nysa och pysa så nu har han också den tunga flunssan jag dragits med i snart en vecka. Vi slocknade alla utmattade av olika orsaker och sov länge nästa morgon. Jag vaknade ett par gånger under natten och gick ner för att kolla Adrian, hur han sov (har de hemska allergianfallet från sommaren i färskt minne). Han snusade gott men andades just så tungt som man gör när man är jättetäppt i näsan.

Morgonen kom men det blev inte ljus för orkanen Hanna hade anlänt, dock utan alla hårda vindar. Men det regnade! Och regnade! Och regnade! Det skvalade längs gatorna och var tomt överallt. Vi skypade med momi och Kasper och Hedvig innan morgonmålet och jag gjorde litet spanskaläxor till barnen stora förtjusning. Det är inte bara de som har läxor!
Vilken skön dag vi hade! Regnet droppade och vi slöade hemma. Hayley (Jonahs syster) ringde och bad Sera komma och leka så hon tillbringade några timmar hos Antonellis. Det har slutat regna, solen tittade fram igen innan mörkret föll. Nu ska vi äta middag, cajunräkor till förrätt, biff och klyftpotatis till varmrätt och fortsätta den sköna kvällen, två av oss snörvlande, två annars bara småtrötta. Härligt med eget hem!

What's in the sack?

Igår kväll satt Sera och pysslade och pynjade för sig själv. Hon prasslade med en påse och sprang upp och ner mellan sitt rum och vardagsrummet. När jag frågade vad hon gjorde, visade hon sin läxa som skulle vara gjord till idag. Uppgiften hette "what's in the sac" och när jag läste den, blev jag imponerad över hur duktig Sera är som själv vet vad hon ska göra även om uppgiftsbeskrivningen är lång och komplicerad. Hon samlade ihop fem saker som berättar något om henne. Här är vad hon valde: sin dopsked som hon fått av sin gudmor Ann, ett foto av Minea och henne, som hon fått av Minea dagen innan vi reste, ett rosa mjukisdjur, ett foto av Sera som liten och en blå tuschpenna. Uppgiften tog inte slut där utan man skulle berätta vad man valt och vad det säger om en. Här är vad Sera (med hjälp av mig gällande engelska ord och stavning) skrev: My birthspoon from my aunt Ann, I like her. A gift from my best friend Minea, I miss her. A marker, I like to draw. The photo is baby Sera. A pink teddybear, I like teddy bears. Jag blev så otroligt imponerad av henne! I skolan finns INGEN som talar ett ord svenska med henne och ändå har hon förstått sin uppgift och gör den med glädje! Hon hittar ord på engelska och stavar de flesta rätt! Idag ska alla öppna sina påsar och berätta för varandra vad de har i dem, få se hur det går för Sera. Jag sitter här hemma och spänner mig och väntar att klockan ska bli 3 så jag får gå och möta barnen och höra hur det varit!

Ikväll går vi på back-to-school-picnic om det inte börjar storma. Stormen Hanna skall svepa över Washington i helgen och vi fick ett mail från skolan där man uppmanar oss att skaffa mat och vatten för tre dagar (1 gallon vatten per person, ifall det skulle vara oklart hur mycket....) och ficklampor, en radio som fungerar med batterier. Man blir ju nästan litet skrämd! Nå, jag ska iväg till butiken just.

Igår hade jag svårt att gå och lägga mig, jag ville bara packa upp allt på en gång för att få hemmet i skick. Det är så roligt att öppna varje låda och se vad som dyker upp där. Många saker ser riktigt nya och trevliga ut när man får placera in dem i ett nytt hem! Jag tog ett foto av glasskåpet i matsalen. Skåpet har en inbyggd lampa och på kvällen ser det imponerande ut när ljuset reflekteras i vinglasen!

Flunssan bättre men jag är matt ännu, det tar på att nysa och pysa i flera dagar. Jag lovar att inte dricka rom alla dagar jag har snuva och absolut inte bli som Sue Ellen så ta det lugnt bara ;) Jag vill ännu tacka alla som läser och skriver kommentarer, det är så roligt att läsa dem och veta att det finns mottagare för mina texter! Ni ger mig kickar att skriva!!

Aaaatjo för trettiotusende gången

Flunssa igen! Otrolig, mastodontflunssa. Bihålorna täppta, halsen öm, ögonen och näsan rinner. Hostar som en gammal gubbe och är hes som en storrökare. Jäkla airconditioning. Idag är det så fruktansvärt hett därute närmare 100F!!! Igår steg vi upp tidigt, skyndade iväg med barnen och deras lunchbags (de vill inte äta skolans mat, vilket är bra, vem lever på hamburgare, pizza och franskisar?) och tillbaka hem för att invänta flyttlasset. Meppu dök upp vid 9 och vi satt och trummade med fingarna till kl 11 då Juri ringde och sa att de kommer först följande dag.... Jag blev alldeles fruktansvärt, barnsligt arg. Tycker vi har väntat tillräckligt. Meppu var snäll så hon släpade iväg mig till Friendship Heights till Cheescake Factory på lunch. C.F är ett ställe som faktiskt specialiserat sig på cheescake men där finns en hel del annat också, väldigt god mat. Eftersom jag var superduperflunssig, svettig och matt, förpassade Meppu mig till solen. Här lär man kurera flunssa med sol sol sol och jag svettades ännu mer över ett glas iskall underbar Mojito! Vi åt gott och allt kändes gladare och lättare. Så vandrade vi till Filenes Basement och köpte ett antal handväskor på extrem rea (jovisst jag SPARADE pengar på att köpa dem). Vi gick via Washington Sportsclub för att fråga om medlemskap och danslika workout-timmar fast jag just nu mår så unket att jag inte kan tänka mig att sporta.... Så kom barnen hem från skolan med en hel del läxor och med susande huvud satt vi vid bordet och försökte lösa svåra uppgifter tillsammans. Här satsar man (speciellt i Adrians klass) på att barnen ska fundera ut hur de tror att saker och ting är och sedan motivera det. T.ex. fick Adrian fundera på följande kluriga uppgift: Om du vill veta vilket "sneakers"-märke som är det populäraste och du går in i en outlet för "sneakers", är det då en "random-undersökning" eller inte? Motivera! Huuuu... ganska svårt för en 11-åring, dessutom på engelska! Vi gjorde läxor ett par timmar nästan och så var det dags att gå i säng. Jag slocknade före 10 och vaknade bara ett par gånger av hostattacker. Litet före 8 på morgonen satte jag mig upp med ett ryck, vi hade försovit oss!!!! Flyttgubbarna skulle komma inom en kvart! De dök upp och vi hastade iväg till skolan och jag tillbaka hem. Meppu kom igen och hjälpte och hade med sig en hel kass med homeopatiska medel mot flunssa. Jag har sköljt bihålor, sugit i mig hostdekokter och satt små kulor under tungan och tycker mig faktiskt må bättre!
Flyttgubbarna var 3 till antalet. Bossen, en svart buttergök, var inte så trevlig. Han körde och förde med de två latinon han hade med sig. Den ena av dem var väldigt snäll och oroade sig över min hosta. Jag var tvungen att sitta ute vid lastbilen och pricka av de lådor de bar in. Med jämna mellanrum kom de fram till mig och visade innehållet och funderade vart de skulle föras. Det snurrade i huvudet och jag bara längtade efter att få gå och vila! 4 timmar tog det ungefär och under tiden var Meppu i köket och packade upp och satte in i hyllor och lådor. Vilken hjälp! Jag vet inte hur jag skulle klara mig utan hennes omtanke. Hon har ställt upp så mycket och ringt och skött om mig! Också Merja ringde och erbjöd att komma och packa upp men jag avböjde, kände att jag inte orkade ge order ens mera.
Barnen fick gå till poolen efter skolan med Kim, Jonah och Hayley och Sera ringde därifrån och lät glad. Skönt för dem att få göra nåt kul istället för att gå här hemma och se på en flunssig mamma och packlådor. Vardagsrummet är fint redan så här är trivsamt men deras rum är fulla med papplådor. De kommer nog att bli överraskade när de kommer hem! Känns härligt med EGNA saker runt sig!!
Nu ska jag slänga mig i vår egen soffa och bara vila, vill bli frisk! Saknar er alla därhemma!

Tisdag, spanskadag

I morse kändes det som måndag även om det var tisdag. Barnen gick glada iväg till skolan och jag vinkade av dem på skolgården. Efter avskedet brukar man stanna kvar och prata med andra föräldrar, det är trevligt. Så åkte jag iväg till Spanish Now, en nybörjarkurs i Bethesda, 20 min körväg från oss. "Skolan" var inhyst i ett egnahemshus i nedre våningen. Vi var 6 st. som tillsammans ska läsa spanska i 8 veckor. Läraren Ruth, är en ung peruansk kvinna som verkade mycket proffsig. Vi gick igenom en hel massa idag och så fick vi 10 sidor i läxa ;) Det här blir nog en intensivkurs tror jag! Efter kursen körde jag via CVS och köpte lite mer skolgrejer som barnen behöver och åkte sen hem och åt en lång skön lunch. Under kursen hade jag börjat nysa och frysa och längs dagen utvecklades en jätteflunssa IGEN!!!! Det är så hett ute (idag 36 grader) och inomhus blåser det iskallt och jag tycks vara väldigt känslig.... Nu ligger jag här i sängen och skriver och kraxar med en papperstuss instoppad i ena näsborren och en rom på bordet intill. Det är väl tredje eller fjärde flunssan sen vi kom. Tur så har jag hört att andra varit med om samma sak!
Jag hämtade en nöjd Adrian och en strålande glad Sera från skolan. De hade haft en jätterolig dag sa Sera, de hade räknat matematik och fått en rolig "what's in the sack" uppgift i läxa. I sin sack ska de sätta saker som berättar något om dem och så får de dela med sig och berätta om sina saker för varandra! Vi gick till lekplatsen intill skolan, där samlas många barn och föräldrar efter skolan och leker, minglar, pratar en timme ungefär. Icecream-man kommer med sin pinglande bil och det bildas ringlande köer utanför hans lucka. Jag träffade Kim som bad oss komma med till den privata pool som finns här i kvarteret, till vilken det är en ca 5 år lång kö. Jag gick hem efter simgrejer och så njöt vi vid poolen 3 timmar av eftermiddagen. Kims svärmor är svensk så hon ringde upp henne och så fick jag prata om ditt och datt med svärmodern! Så tassade vi hemåt efter en lyckad dag, åt middag, nös lite till och gjorde läxor. Nu ser Sera på Hannah Montana här i sängen bredvid mig och Adrian ligger och läser. Han har i hemuppgift att läsa 30 minuter per kväll, på engelska förstås! Duktiga barn!
Juri på väg tillbaka till Mineapolis igen... Ingen förkortad resa alltså. Eftersom inga flyg lyfter från New Orleans nu, kör Mika och han till Texas och flyger därifrån. Hemma på fredag antagligen.
Imorgon kommer våra saker!!!! Flyttfirman torde knacka på 8-tiden på morgonen. Håll tummar!!

Labor Day

Första måndagen i september är en ledig dag i USA. Traditionen påbörjades 1882 då man införde en ledig dag för alla arbetare. Idag var det labor day här så vi vaknade först halv 11! Skönt att inleda skolåret med två kortare veckor.
Merja ringde och ville bjuda oss dit men vi hade redan stämt träff med Meppu och barnen. De dök upp 12-tiden och då hade vi inte ännu ätit morgonmål. Pojkarna bänkade sig genast framför x-boxen och spelade grand auto theft (ska jag tycka att det är ok...) i några timmar. Det är Mikkos spel så jag tror att efter att han kommit tillbaka från Finland, finns det inget sånt spel i huset mer!
Meppu och jag åkte in till Friendship Heights för att hitta dansskor åt henne. Hon har blivit så biten av dansen, härligt! Vi strosade i Loehmanns och Filenes Basement (nej, jag shoppade ingenting!!!) och njöt av att bara ta det lugnt. Det var återigen en otroligt het dag! Eftermiddagen rusade iväg! Juri ringde medan vi vandrade i het sol på gatan och berättade om storm, ösregn, alligatorer mitt på gatan, vilken kontrast! Det verkar som om stormen i New Orleans inte blev så häftig som man befarat och med god tur kommer Juri hem tidigare än tänkt.
På kvällen var vi bara hemma, jag städade och lagade mat som en god housewife. Imorgon blir det skola igen och för mig börjar spanskakursen! Det ska bli intressant! På kvällen är det PTA-möte (parent-teacher-association) och barnen får komma med.
Väntar ännu otåligt på möblerna!