På benen igen, snubblar på pafflådor, pledge o s v

Äntligen känner jag energin flöda igen efter en vecka på low battery level! Jag fick lov att kasta mig i säng och ligga i två dagar för att piggna till igen. Jag hostade och snorade och såg på filmer via datorn, sov ibland och var frustrerad på alla lådor som låg omkring och väntade på att bli uppackade. Idag steg jag upp med ny kraft, duschade bort snoret och fräste iväg till spanskakursen. Blev alldeles matt på nytt efter en massa info enbart på spanska! Men det är härligt att lära sig ett nytt språk fast jag efteråt då Juri plockade upp mig konstaterade att jag kanske är för gammal för att lära mig nåt nytt. Eventuellt hade mängden var i bihålorna något att göra med långsam uppfattningsförmåga?
Idag fick vi prova på hur vardagen kan se ut för Juri och mig när barnen är i skolan! Vi åkte till en kinesisk restaurang efter spanskan och tog take away, sådana där boxar som de alltid har i filmerna ;) och satt hemma och åt och kändes oss lyxiga! Men snart måste jag absolut komma igång med sportandet för har redan gått upp i vikt GRRRRRRRRRR!! Jag är lite orolig för det mesta innehåller smyg-fett-socker. Nu undrar jag om mjölken i Finland innehåller socker? Här fastnade blicken vid vår fettfria mjölk där det stod att 1 serving (240 ml) innehåller 12 g socker!! Herregud! Undra på att byxorna spänner vid det här laget! Jäkla flunssa, jag måste få komma ut och dansa, workouta, rulla, promenera, kanske springa bort fläsket!

Skolgången fortsätter på samma fina sätt för Adrian och Sera! Idag vid middagen (som vi åt ute i trädgården i värmen) sa Sera att den här skolan är bättre än den i Finland. Hon berättade att alla är snälla med varandra, att ingen retas eller skrattar om någon säger fel. Eleverna är också väldigt engagerade i skolrutinerna. Varje vecka få de välja om de är lärarens hjälpreda, postförare, bokansvarig, lunchledare (den som anmäler till köket vad var och en äter av dem som inte har egen lunch med sig), doorman, den som bär lunchboxarna till klassrummet m.m. I Adrians klass har man inte lika mycket engagemang. Dock står femteklassisterna, som är äldst i skolan, och agerar safety patrol vid infarten till skolan. I sina gula västar dirigerar de parvis trafiken, ser till att föräldrar verkligen följer reglerna vid "kiss and ride" filen. "Kiss and ride" innebär att bilarna kör på rad, släpper av sitt barn och ger en puss, längre än så får det inte ta, det ska gå smidigt! Däremellan kommer skolbussarna, de som hämtar elever till Westbrook och så plockar upp dem som ska åka vidare till Westland Middle School en bit härifrån. Safety patrol ser till att allt går som det ska och de är de sista som går in på lektion på morgonen och de sista som går hem för dagen efter att alla barn hämtats och skolbussarna åkt.

Varje morgon i alla skolor i USA inleds med att man svär en trohetsed åt den amerikanska flaggan, "Pledge of Allegiance". Alla i klassen stiger upp, vänder sig framåt och lägger höger hand över hjärtat och säger följande: "I pledge Allegiance to the flag of the United States of America and to the republic for which it stands, one nation under God, indivisible, with liberty and justice for all" . Hej å hå säger vi.... Adrians ESOL-lärare har upplyst honom om att alla som kommer från annat land inte behöver säga något, bara stiga upp men Sera har inte fått höra något sånt.

Om det så duggar lite därute under skoldagen har de indoor recess och alla elever är inomhus HELA dagen, 6 timmar. Så skedde idag så vi undrar inte alls över att Adrian har myror i byxorna och flänger kring huset med tusen watt energi i kroppen. Hans flunssa gick om på ett par dagar! Skönt!

Läxläsningen tar en stor del av kvällen för oss alla. Vi sitter vid bordet, ibland i ett par timmar, och försöker hjälpa och ibland själva som vuxna förstå vad som förväntas av barnen. Idag hade Sera en läsförståelseläxa. Hon skulle läsa originaltexten om Wilhelm Tell och sedan svara på frågor och beskriva personligheterna hos Tell och hans fiende Gessler. Sera läste högt för oss, så fint och med ett perfekt uttal! Intressant sätt att lära sig engelska dethär! Att kastas in i språket utan några som helst regler. Idag gick det upp för henne att man säger an orange, an apple och att "the" framför vokal uttalas "thi". Mycket speciellt men samtidigt så avdramatiserat. Nåväl, vi läste om Wilhelm Tell och den grymma uppgift han ställdes inför med att vara tvungen att skjuta en pil genom äpplet som stod på hans sons huvud. När vi vände på bladet för att svara på frågorna, fanns där en "To the parents"-ruta högst upp. I rutan informerades vi (korkade, oansvariga, omoraliska) föräldrar om att vi måste berätta för våra barn att detta är europeisk folklore och att detta inte är sant och att om man gör så som i berättelsen, kan det gå riktigt illa. Så får man inte göra. Att sånt. Tack för det ! Våra barn sku då absolut inte ha kunnat tänka sig att det inte var på riktigt! Tur att det stod på pappret. Vi skrattade och tog oss för pannan, härligt att kunna flina tillsammans åt såna tokerier. Men så här är det! Nu har läraren, skolan, Montgomery County ja hela USA garderat sig så att vi inte kan stämma någon ifall Sera eller Adrian sku få för sig att skjuta huvudet av någon med pilbåge. UGH!

Nog med uppackning för idag, vi fortsätter imorgon!