Vårt hem!

Konstigt härligt hur känslan ändrar i hemmet så fort det kommer egna saker att inreda med! Plötsligt är huset tryggare och varmare. De sista två nätterna jag sov ensam med barnen, vaknade jag inte mer flera gånger per natt utan sov gott och lugnt ända till morgonen. Klart det också kan ha berott på flunssan, jag slocknade som slagen i huvudet på kvällarna men jag tror att det också var hemkänslan som var så skön.

Picnicen på fredag var riktigt trevlig! Regnmolnen hotade i horisonten och de oroliga amerikanarna spanade upp i skyn, livrädda för Hanna, redo att slita ihop sina filtar och rusa iväg. Vi blev genast inbjudna att sitta med Emma och Jens, deras barn Algot, Sonja och Hilda. De flyttade hit från Sverige för ett år sedan och Emma har gett mig en hel del nyttiga tips. Adrian försvann ganska snabbt med sin nya kompis Benjamin från Frankrike och de sparkade fotboll hela picnicen. Snart fylldes gräsområdet med barn och vuxna och det var trevlig stämning. Efter en timme började det dugga och inom 10 minuter hade folk rafsat ihop sina grejer och dragit sig mot sina bilar. Vi promenerade hemåt tillsammans med Kim och hennes son Jonah, Leslie och hennes son Brahm. Killarna bad Adrian komma med till Brahm och leka och där var han till sena kvällen! Sera och jag åkte in till Friendship Heights för att skaffa en gardin till gästrummet. Vi satt sen alla uppe och vakade och väntade på Juri. Sera hade gjort en fin välkomstteckning som hon klistrat upp innanför den klassiska amerikanska ytter-glas-dörren! Vid midnatt dök en trött Juri upp med ett enormt leende då han fick syn på oss och på vår stora mjuka soffa som tronade i vardagsrummet! Vi satt uppe en stund och pratade om saker som hänt under de två veckor Juri varit borta. Sera somnade i soffan och Adrian började nysa och pysa så nu har han också den tunga flunssan jag dragits med i snart en vecka. Vi slocknade alla utmattade av olika orsaker och sov länge nästa morgon. Jag vaknade ett par gånger under natten och gick ner för att kolla Adrian, hur han sov (har de hemska allergianfallet från sommaren i färskt minne). Han snusade gott men andades just så tungt som man gör när man är jättetäppt i näsan.

Morgonen kom men det blev inte ljus för orkanen Hanna hade anlänt, dock utan alla hårda vindar. Men det regnade! Och regnade! Och regnade! Det skvalade längs gatorna och var tomt överallt. Vi skypade med momi och Kasper och Hedvig innan morgonmålet och jag gjorde litet spanskaläxor till barnen stora förtjusning. Det är inte bara de som har läxor!
Vilken skön dag vi hade! Regnet droppade och vi slöade hemma. Hayley (Jonahs syster) ringde och bad Sera komma och leka så hon tillbringade några timmar hos Antonellis. Det har slutat regna, solen tittade fram igen innan mörkret föll. Nu ska vi äta middag, cajunräkor till förrätt, biff och klyftpotatis till varmrätt och fortsätta den sköna kvällen, två av oss snörvlande, två annars bara småtrötta. Härligt med eget hem!