Paul Mitchell

Torsdag morgon efter att jag fört barnen till skolan, körde jag iväg till Tyson's Corner i Virginia. T.C. är ett stort, stiligt köpcentrum som väcker shoppinglusten i vem som helst. Jag hade bokat frissa hos Paul Mitchell, en salong där det är endast studerande som klipper. De är visserligen skickliga, vem som helst får inte jobba där och de är övervakade av professionella frisörer.
Jag skulle vara där kl. 10 och var vid Tyson's Corner redan halv. Tänkte parkera på Macy's parkeringsplats där jag varit förut men den var ännu stängd, kedjor hängde framför ingången. Jag stannade, skrapade mig i huvudet och funderade. Då dök en bil med "Security" på och gula blinkar upp bredvid mig. En vakt frågade vart jag sku och då jag berättat om frissan, visade han på ett parkeringshus en bit bort och sade att jag skulle åka upp till Level 3. Jag åkte iväg, in i ett det närapå tomma parkeringshuset Level 1 och snurrade runt våningen tre varv utan att hitta någon ramp för att åka upp till följande våning. Kände mig som en fjantig lantis och tänkte just parkera och GÅ sista biten då de gula blinkarna dök upp igen. Vakten såg glad ut, vevade ner rutan och sa att han gissat att jag skulle ha problem att hitta "so follow me, I'll show you". Så följde en rallyfärd genom parkeringshuset, upp i level 2, en ännu vingligare sick-sack färd och upp till tredje våningen. Herregud så vi körde och vad roligt det var! Hoppade ut ur bilen och vakten kom skrattande fram till mig, tyckte jag hängt bra med ;) Jag tackade för personlig service och så stannade vi en lång stund och pratade. Han var från El Salvador och hette Salvador mwwoooaahhaahaa! Hann utbyta åsikter och tankar om många saker innan jag måste rusa iväg till frissan. Jag var på jättegott humör efter det!
Hos frissan fick jag en relativt ny flicka som skulle klippa mig. Efter håranalys och funderingar samt rådslag med övervakaren, hittade vi en frisyr som skulle göra mitt hopplöst tunna och fjuniga hår litet mer levande. Så klippte hon mig och klippte och klippte.... Noggrant, långsamt... Men det blev riktigt bra! Fjuniga toppar klipptes av och håret blev betydligt kortare men friskare.
Meppu var med i Tyson's Corner så efter frissan strövade vi genom butikerna, shoppade litet och gick sen på lunch till en restaurang. Åt en ljuvlig sallad och drack en mango martini. Så strosade vi en stund till och halv 5 började jag åka hemåt. Hade tänkt åka innan rusningen men det hann jag inte. Hemvägen tog närmare en timme i en alldeles galen rusning. Jag har nog fortfarande fjärilar i magen i rusningstrafiken men samtidigt kör jag gärna då för jag hatar att ha fjärilar i magen. Jag vill kunna sitta med armen på armstödet och se skitcool ut, kasta mig mellan filerna utan att behöva nervöst blänga på navigatorn och fundera på vilken exit jag ska ta till näst. Min rädsla för att bli beroende av navigatorn gör att jag försöker memorera och räkna ut vart jag kör även om "damen" i apparaten alltid högt och ljudligt vägleder mig. Men så galna som vägarna är här har nog de flesta (om inte alla) navigatorer i sina bilar.
När jag kom hem tog det inte länge innan Juri dök upp med taxi. Han kom ju från New York, trött men nöjd. Adrian och Sera var på playdate hos Sam och Ella och kom hem 6-tiden.
Juri jobbade hela kvällen i källaren, barnen gjorde läxor och jag tog ett glas vin, satt mig i soffan och tittade på säsongstart för Gray's anatomy, 2 hela timmar! Vilken skön dag!