Bilregistrering

Efter den här dagen är vi igen en erfarenhet rikare. Vi besökte DMV (Departement of motor vehicles) för att registrera vår bil i Maryland. Den var Virginia-registrerad tidigare. Vi åkte långa vägar till ett stort kontor med en massa människor som köade till olika diskar. Registreringen gick överraskande smärtfritt och mot en större summa pengar och en extra 20 dollar fick vi en gladare registerplåt med storkar och färger på. Nu är Adrian nöjd, han protesterade mot att köra med en registerplåt där det står Virginia! Vi passade på att fråga hur vi får våra amerikanska körkort och förpassades till ytterligare en kö vid en annan disk. Där stötte vi på den allra värsta typen av byråkrater, vilket det tyvärr finns en hel del av här. Dessa typer är inställda på en enda sak, att följa alla punkter som finns på papper. Några avvikelser finns inte, ett eget kritiskt tänkande finns inte för att inte tala om att försöka göra saker och ting smidiga. STÅR det inte i papperet, existerar det inte! Kvinnan bakom disken radade upp sitt mantra om att vi måste delta i en "drug and alcohol lesson, 3 hours", läsa in oss på alla trafikregler och göra ett körprov. Därtill granskade hon noggrant våra pass och visum och finska körkort. Så skulle Juri bevisa att han bor i huset vi hyr, ett brev adresserat till honom med vår adress på dög. Men så borde jag också ha ett sådant och det hade jag inte. Vi försökte visa mitt pass där det står att jag har ett "dependent visa" (jeeee, känner mig självständig) och att jag är här på Juris I-visum. Den som är dependent är då spouse, gift med den vars visum man "hör till". Eftersom det inte stod ordet "spouse" i mitt visum, dög det inte! Vi försökte förklara för kvinnan hur det ligger till men hon bara tog till sitt papper och med pekfingret underströk hon vad som behövdes för att bevisa att jag är gift med och bor på samma adress som Juri. Aj, är ni gifta? Har ni ett äktenskapsbevis med er? Våra ord och avsikter möttes aldrig. Däremot bemöttes vi av ett nollställt ansikte som radade upp samma ord gång efter gång. Det var bara att ge sig. Slutligen informerade hon oss om att då vi besiktigat bilen i Maryland (den besiktades för 2 v sen i Virginia, men BYRÅKRATI FRAMFÖR ALLT) och har våra "tags" så duger det som bevis för att vi hör ihop. Varpå vi undrade vad en "tag" är. Hon upprepade att då vi får vår riktiga "tag", då kan vi bevisa att vi hör ihop. Det här för att vi båda är ägare till bilen och efter besiktningen står detta i våra officiella bilregister. Vi förklarade att vi är nya i landet och att vi inte vet vad ordet "tag" innebär men hon sade samma sak tills Juri slet upp vår tillfälliga registerplåt och irriterad frågade om det där är en "tag". Yes, svarade hon! Hade lust att smälla den i huvudet på henne men vi log ansträngt och önskade henne en trevlig dag medan vi på svenska svor ymnigt och promenerade ut.

Juri skulle ut ikväll med sin chef och de andra finska utrikarna och kameramannen så vi körde honom till metron och fortsatte till Meppu som ville bjuda på mat. Jag skulle köra ensam för första gången. Hittills har Juri alltid suttit bredvid och vi har tillsammans kunnat tolka navigatorn och skyltarna. Jag råkade slänga mig ut i trafiken i värsta rusningstid och dessutom ta de största ringvägarna med 13 filer! Jag kan säga att jag verkligen höll på att kissa ner mig, det var ärligt talat för jävligt! Så fort jag trängt mig in i filerna längst till höger på en ringväg, berättade navigatorna att jag sku ta filen längst till vänster, alltså tränga mig fram över minst sex filer för att nå den filen för en exit till vänster och tvärtom. Jag var helt slut när jag kom fram och ARG, mest för att jag varit nervös. Tur så tröstade Meppu mig och sa att det tog henne ett halvt år att bli van med den galna trafiken. Usch! Vi var ganska länge hos Meppu och hade en skön kväll. Vi lagade hemgjord glass och tittade på Jupiter i teleskop. Fascinerande! Jupiter syntes väldigt tydligt och fyra stycken av dess månar också! Det hann bli kolmörkt innan vi åkte iväg men som tur var trafiken lugnare på hemvägen. Det passade mig utmärkt eftersom gatorna här är mycket mörkare än i Finland, gatubelysning finns på få gator!

Nu i säng för vi ska stiga tidigt upp och åka till Leesbury för att inhandla kläder till skolstarten. vi går ju i samma kläder som vi hade för en månad sen då våra saker packades ner för frakt hit. Det börjar kännas lite ensidigt att ha så få plagg att välja mellan.... Våra saker borde anlända till Baltimore hamn 23/8 och förhoppningsvis, om inget oförutsett sker, komma hit till Wriley Road några dagar efter det!

Glada nyheter, två stycken: Anns och Kalles Hobbe-hund har fötts idag och de får honom om åtta veckor!!! Peter, Jenni, Kasper och Hedvig har köpt flygbiljetter hit. De kommer att vara här hos oss 13-28/6!!! Härliga nyheter!