Screen on the green

Screen on the green är ett begrepp i Washingtons sommar. I juli-augusti visas 5 gamla filmer på en utebio på Washington Mall, en stor gräsbelagd "park". Se http://dc.about.com/od/specialevents/a/Screengreen.htm
Vi hade turen att hinna se den sista filmen, Superman 1 från 1978. Förstås är det inte bara filmen som lockar, folk samlas i stora skaror redan 4-5-tiden för picnic och samvaro. Man satsar på mat och dryck (alkohol är förbjudet, poliser patrullerar med hökblick och folk är påhittiga, har vin i limuflaskor o.dyl.) Filmen börjar när mörkret faller, idag 20.40. Vi åkte till Mall 7-tiden för att träffa Mika, Meppu, Visa och Pyry som varit där från 5. Där fanns också en del av deras vänner och bekanta som slagit sig ner med mat och vin! Vi träffade några intressanta typer där som vi säkert kommer att bekanta oss mera med. Upplevelsen där på gräset var fantastisk! Även om det för Washingtonborna var en "kall" kväll, var det för oss finnar en härligt varm och len stund. När mörkret sänkte sig, filmen startades och publiken, som på given signal, steg upp och hoppade jämfota, viftade med händerna, kändes det bara så härligt! Så började filmen. Det blev alldeles kolmörkt, stjärnklart och den stora screenen framför oss hade ett upplyst Capitolium i bakgrunden. Ljudet var högt, människor satt på gräset och njöt och ibland hördes brandbilar, ambulanser i bakgrunden så man kunde ana att man var i en stor stad där pulsen slår även om Mallen stannat upp för ett par timmar. Jag hade stundvis svårt att koncentrera mig på Clarke och Lois Lane, satt bara och tittade omkring mig och njöt. Mina tankar fördes till en liknande situation, 1993 i Paris, en julikväll framför Eiffeltornet där Juri och jag satt på gräset och njöt av en konsert av Pavarotti. Det slog mig plötsligt att vi, trots att Finland är ett härligt land på många sätt, är ganska svältfödda på upplevelser som det här! Åtminstone känner jag det så! Mina bloggläsare må gärna protestera ;) och kommentera!
Filmen slutade sent och vi körde hem i en lugn och mörk Washingtonnatt, hem till Wriley road som sakta börjar kännas som ett hem.

Tidigare idag var vi till skolkontoret igen för att föra papper som saknats för en regelrätt registrering av Adrian och Sera. Vaccinationsintyget från Nordsjö hälsocentral visade att allt var ok utom Hepatit B, vilket man inte ens ger automatiskt i Finland. Båda barnen fick den och testades därtill med en TB-spruta som skall ge utslag till onsdag då vi är tvungna att åka dit igen. Vi fick dessutom diskutera skolfrågor lite mer ingående, detaljer pratar vi om sen när vi går till barnens skolor här i närheten. Bl.a. vet vi nu att skolorna börjar 26/8 och slutar 16/6 nästa år IFALL inte vädret spelat Marylandborna ett spratt. Om det snöar häftigt, stormar eller blir iskallt, stänger skolan (mannen som informerade oss om det här var från Canada så vi skrattade rått i samförstånd med honom). Ifall skolan stänger pga väderleken i 5 dagar under läsåret, förlängs det med en dag och slutar sålunda 17/6. Snöar, stormar, isar det i 8 dagar, slutar året 18/6 o s v. Intressant!

För övrigt är det slående att man så gott som överallt blir bemött av icke-infödda amerikaner, av diverse nationaliteter som invandrat hit. Det mesta går parallellt på engelska och spanska. Det betyder ju att det inte borde vara något problem att lära sig spanska här!


Imorgon dyker Verizon wireless-gubbarna antagligen upp tidigt och börjar installera vårt nät. Hoppas allt går som det ska och de faktiskt kommer!