socialskyddssignum

Igår var vi till Socialbyrån för att undersöka möjligheten att få ett socialskyddssignum. Juri åkte till jobbet tidigt på morgonen för att vara med i Obs och efter det hämtade han en kölapp från byrån. Vi anlände två timmar senare och satt ändå närmare en timme i kö! Allt går så otroligt långsamt här! Det var en intressant upplevelse! Såsom på socialbyrån i Finland, satt där en hel del kufiska typer. Adrian rynkade på näsan och tyckte det var ett av de värsta ställen han varit på. Innanför dörren stod två stora väktare och på anslagstavlan fanns lappar med uppmaningar om att inte äta eller dricka i salen. Därtill fanns två stora bilder med en överkryssad pistol. Dessa två viktiga saker bör man minnas när man går till socialbyrån: att inte bära med sig kaffe, smörgåsar eller vapen.... Konstigt land. Väktarna höll en minutiös ordning i salen. Så fort någon vågade ta fram sin telefon, lyssna på musik, ingrep de. Ifall någon av misstag ställde sig i gången på väg ut, fick han eller hon genast en åthutning på ett milt men bestämt sätt. Vi betjänades av en man med klar rysk accent och som vi gissat, finns det inget som säger att jag skulle behöva ett socialskyddssignum ifall jag inte skulle söka jobb förstås. Men för att söka jobb, måste jag ha ett arbetstillstånd och det tillståndet får jag på DHS (Departement of homeland security) och då måste jag ha ett socialskyddssignum. Så vi gick ut därifrån med ett intyg på att jag inte beviljats signum, detta måste visas upp för att jag ska få ta ett amerikanskt körkort! Krångligt!!
På tal om krångligt... jag var i posten idag. Jag skulle skicka ett kort, en bok och två nycklar. Allt i skilda försändelser. Innan jag hade fått rätta påsar, papper, kort, avin och dylikt och fyllt i fullständiga uppgifter på avsändare och mottagare två (!!!) gånger per paket, var jag alldeles svettig. Varför ska man krångla till allting?

Igår var jag ute och dansade på Barking Dog, en restaurang i Bethesda. Meppu var här på mat och rom. Hon hämtade nya fina tuschpennor åt Sera. Då man använder pennorna på ett speciellt slags papper, blir färgen fantastiskt lysande! Meppu hade också en ny salsaskiva med sig så vi övade grundsteg innan vi åkte till Barking Dog. Det var en restaurang med övre våning för dans, ett stort dansgolv, en bardisk och några bord och stolar. Annars var det mesta ganska likt Finland. Där fanns väldigt många som kunde dansa superbra, de bästa längst fram för en show-off! Som i Finland.... Man kunde se att de dansat länge tillsammans och många dansade bara med varandra. Längre bak fanns nog par av varierande kunskapsgrad. Jag blev genast uppbjuden och med lite skakande knän dansade jag några danser. Jag fick tyvärr sådana superduper-duktiga som partners så jag kände mig helt kass. Tänkte ge upp och gå hem men stannade ännu. En man som bjöd upp mig flera gånger, var jätteduktig och kunde hitta en nivå som passade mig. Mot slutet av kvällen avslöjade han att han var danslärare, Bruce Rosenberg från Mexico ;) och jag var glad att han inte sagt det tidigare för då hade jag nog stigit honom på tårna massor av gånger. Det som skilde det här dansstället från dem i Finland var att folk kom och pratade med oss. Det verkar som om alla har visitkort som man delar ut generöst åt höger och vänster. Jag samlade på mig 5-6 visitkort igår. Tänkte faktiskt kontakta Bruce för privatlektioner, han hade bra stil att lära. Bl.a. bad han mig blunda för att inte försöka leda, det funkade ganska bra. Fast lite fånig kände jag mig, dansade med ögonen slutna... Dansen slutade kl 1 och Mika kom för att hämta Meppu och passade på att köra hem mig också då. Det var en kiva kväll, tror nog att vi går på nytt!