En ny vardag...

En ny form av vardag har trätt in i våra liv via skolan. Barnen har ju berättat litet om skolan och kommer säkert att göra det igen (har de lovat...). Dagarna är jättelånga, närmare 6 timmar och speciellt Sera är så trött när hon kommer hem. Vi har försökt att inte göra så mycket på kvällarna, mest vara tillsammans för längs kvällen berättar båda en massa som hänt under dagen. Vi har bara gjort små utflykter på kvällen, gått till Staples, en bokhandel, och skaffat "decoration stuff" åt Adrian som pyntat sin mapp så fint, till bibban och lånat böcker som vi läser högt på kvällen och översätter för Sera.
Skolan är nog väldigt annorlunda jämfört med det vi är vana vid i Finland. T.ex. det här med väder och vind.... Igår och idag har det regnat. När vi kom till skolgården igår för att ställa upp barnen på led och gå in, var den alldeles tom! Jag trodde vi var sena och blev förskräckt (det är en synd värre än döden att vara sen här). Men alla hade gått in och köade inomhus för att det var så dååååligt väder (det duggregnade lite). Som finländare vana vid vatten mest hela tiden, skrattade vi! Vi var också de enda som inte var utrustade med gummistövlar, regnrockar, paraplyer, tröjor (det var 24 grader varmt!). Den enda rasten barnen har under dagen, förlades inomhus IFALL det skulle ha kommit regn! Så barnen var inne hela dagen!
Gällande väder är folk så annorlunda här! Efter att jag fört barnen till skolan tänkte jag ta en promenad till Friendship Heights, vårt närmaste centrum, för att träffa Karen, Liam och Karens mamma. Karen ringde och sa att hon kanske blir sen för Washingtonborna blir galna i trafiken när det regnar... Jag startade min promenad och efter 100 m öppnade himlen sig och jag blev genast alldeles dyblöt! Finne som jag är, traskade jag vidare med högt huvud och när jag nådde F.H. fanns det inte en hårtest eller ett klädesplagg som var torrt mera. Jag stod i rött ljus utanför Chicos, en klädaffär, då jag hörde ett ivrigt knackande på rutan. Jag vände mig om och såg ett ungt affärsbiträde vifta och gestikulera att jag skulle stanna och vänta litet. Så försvann hon och kom snabbt tillbaka med en knallgul regncape som hon gav åt mig! Plötsligt kändes regnet inte alls mera, jag blev otroligt glad!! Sådana är människorna här!
Den översvallande vänligheten har både barnen och jag fått ta del av de senaste dagarna. Barnen i skolan tar så väl hand om Adrian och Sera, helt utan att någon vuxen uppmanar dem till det. I korridorer och på gården ropar barn Hi Adrian och Hi Sera och kommer fram till dem, frågar saker, visar sina häften och tar annars kontakt. Då skolan börjar, stannar alltid några flickor och ser till att Sera hänger med, att hon går till klassen med dem. Efter skoldagen igår, hade en kille kommit fram till Sera och skakat hand med henne och sagt "good job Sera" för att hon klarat av lektionerna fast hon inte talar så bra engelska ännu. Samma hände Adrian på fotisplanen. Gulligt!
Jag har också blivit varmt mottagen av flera mammor här. Michelle, en mexikansk kvinna, och jag går samma väg till skolan på eftermiddagen och vi har pratat massor. Hon bor ett par hus härifrån så vi talade om att ses på kaffe nästa vecka. Kim, en energisk amerikansk mamma, har bjudit mig på hot yoga (yoga i ett kokhett rum...låter galet, 90 min) och idag ska jag på after-school-tea till en mamma som bor på gatan här ovanför. Så blir det workout en gång i veckan i en mammas trädgård med en privat manlig tränare (han lär vara lååång och snyyyggg) säger de o fnissar. Vadå desperate houswives??
Idag åker vi till Meppu, Visa och Pyry och stannar där hela helgen. Sanna kommer också dit, alla våra män är i Denver. Det har varit tomt utan Juri här, sku ha behövt dela skolupplevelser med honom. Samtidigt vet jag att det är en härlig upplevelse för honom att få delta i partikongressen där. Det som stör mig mest är att jag inte sover gott på nätterna, jag vaknar av minsta lilla ljud och ligger där och funderar vad som händer i huset. Det är ju gammalt så det knäpper och knakar hela tiden.
Nu har vi långledigt framför oss, det är Labour Day på måndag så tisdagen går barnen till skolan igen. På tisdag börjar också min spanskakurs så det blir spännande.
Våra möbler har fraktats till fel hamn!!! De ligger i Norfolk och ska köras till Baltimore så vi får väl se dem TIDIGAST om en vecka. Jag kan säga att det verkligen börjar störa mig vid det här laget. Saknar egna saker, bekanta prylar och möbler. Få se vad som händer.
Nu ska jag packa våra saker för helgen, åker direkt efter skolan. Ha en skön helg alla!