Wirriga i Washington

Fredag 1 augusti 2008? Eller vad är det för dag idag? Tiden har stannat upp eller gått alltför fort, jag vet inte!
I alla fall fick vi vår hyrbil igår i New York. Juri körde på Manhattan i kaoset, det sku jag ALDRIG våga! Med hjälp av navigator körde vi iväg mot Washington. Det tog närmare 5 timmar. I baksätet hade vi två kvittrande, skvattrande barn som enligt Adrian aldrig haft en så rolig bilresa i Finland ;) Just innan butikerna stängde kl 9, kurvade vi in på Filene's Basement i Friendship Heights för att köpa några lakan. Vi hade ju absolut ingenting! Sen via matbutiken efter lite morgonmål och så "hem". Det hade hunnit bli alldeles beckmörkt! Det var konstigt att svänga in på uppfarten till det som nu ska bli vårt hem. Allt mörkt och hett och fuktigt! Men huset är fint! Vi rusade omkring en stund i det tomma hemmet och försökte känna efter hur det riktigt kändes men det är svårt att beskriva. Vi var så otroligt matta och trötta att vi bara längtade efter att sova. Efter en kaotisk förhandling om vem som sover var och varför, blev det så att Adrian, Sera och jag delade på dubbelsängen och Juri sov på en madrass på golvet. Adrian måste sova i sängen som vi dammsugit noggrant eftersom det kunde ha funnits katthår på golvet. Ingen ville riktigt lägga sig i ett eget rum ännu första natten. Eftersom vi var så otroligt trötta var det ingen som gnällde även om det var trångt i dubbelsängen (vilken för övrigt är megahög, man får ta fart för att hoppa upp på den). Vi sov tungt ända fram till kl 7 då Juri och jag vaknade. Juri hoppade i bilen, åkte efter kaffe, disktrasor och engångsmuggar och -tallrikar. Under tiden gick jag omkring i huset och såg på det i dagsljus! Det är fint! Just i vår stil! Det som var skönt att märka var att, trots att vi kom "hem" i mörker, kändes huset så tryggt och jag sov gott utan att vara orolig, vilket jag ofta är på nya ställen. Jag öppnade dörrarna till gården, solen sken varm redan och tassade ut barfota i gräset. Redan så här tidigt hade fåglarna (eller är det cikadorna?) börjat med sitt oljud. För oljud är det, ett konstigt, gnisslande, surrande, ihärdigt ljud, som när en gammal motor håller på att skära ihop. Måste ta reda på vad det är.... Igår när vi kom, hördes ljudet genom bilfönstren trots att luftkonditioneringen susade och barnen skrattade! Aldrig hört något liknande. I trädgården flög dessutom en ENORM fjäril! (Allt är tydligen större i USA). Det såg ut som en nässelfjäril fast den hade 8-10 cm mellan vinspetsarna! När Juri kom hem från butiken, stod jag redan och vattnade buskarna med trädgårdsslangen! Se där, det började redan! Nu ska jag bara plantera rhododendron och påta i trädgården dagarna i ända. Vi åt morgonmål ute och åkte sen iväg till Juris jobb för att ta lite saker som han förvarat här under semestern.

Nu sitter jag alltså här och skriver. Barnen och Juri har åkt till en kollega för att hämta en stereo. Sen ska vi äta lunch och åka till en affär för att få internet-koppling till huset. Vi måste skaffa kastruller och annat till köket för att komma igång de här veckorna innan våra egna saker kommer. Ikväll åker vi till Meppu på mat, skönt, det är lite svårt att göra något i ett kök som inte har så mycket i sig.

Talade med Karen och bestämde att vi i helgen ska åka till poolen i Bethesda tillsammans!

Jag kan inte riktigt ännu säga hur allt känns! Underligt, vimsigt, roligt, varmt... Samma gäller Juri har jag förstått. De enda som tar det lugnt och njuter, springer under trädgårdsslangen och hojtar över megainsekter är barnen! De verkar njuta! Och Adrian har inte (ännu åtminstone) fått allergi av katthåren. Vi dammsuger frenestiskt hela tiden vi är "hemma"!

Nu ska jag gå ut i solen en stund! Ljuvligt!