New parent's breakfast och back-to-school-tea

På fredagen efter att jag lämnat av barnen i skolan, gick jag på morgonmål för nya föräldrar i Westbrook. Vi var ett trettiotal föräldrar som försågs med underbara bakelser, frukter och kaffe och fick information om skolan, evenemang och personal. Det var rektorn, John D Ewald som höll i trådarna och hela tillställningen var mycket positiv. Det var härligt att se en rektor som brinner för sin skola och som inte sparar på berömmet av sina lärare, sin personal, sina elever och deras föräldrar. Rektorn är mån om att träffa alla parter och han betonade ofta sin "transparens", d v s att han försöker synas så mycket som möjligt och själv också träffa och se alla parter som behövs i skolan. Ewald ordnar ett rektor-föräldra-morgonmål en gång per månad då han välkomnar föräldrar till en diskussion om positiva och negativa aspekter i skolan. En gång i månaden har han ett "student-principal pow wow" vilket betyder att han äter lunch med en grupp elever, som består av en representant från varje klass! Vilken god idé!! Alla elever som vill får anmäla sig som klassens representant och gå på dessa luncher för att framföra ris och ros från klassens sida. Skolan verkar vara bra på att ta hand om både elever och personal. PTA-föreningen (parents-teacher-association) är väldigt aktiv och föräldrarna deltar i det mesta, från att hjälpa till under lektionerna, kopiera, baka, ordna fester till att vakta barn på rasterna, ha spanskakurser eller pianotimmar. I tisdag är första PTA-mötet på skolan och då ska föräldrar anmäla vilka resurser de har och vad de är intresserade av att hjälpa till med.

På eftermiddagen var jag bjuden till Ann, en kvinna som har barn i Westbrook och som flyttat till grannskapet för en månad sen. Hon bjöd på "back-to-school-tea" (ja, allt måste heta något) och jag blev bjuden via Kim, en annan mamma. Det var en intressant tillställning och jag satt och kände mig som om jag var med i en film, Stepford wives eller nåt annat. 15 välklädda, manikyrerade, friserade, vittandade kvinnor tjattrade och hojtade, minglade och skrattade gällt medan de vant balanserade fat med diverse kex, kakor, bullar, gräddklickar, chokladglaserade jordgubbar i den ena handen och florstunna tekoppar i den andra. Det var en hel del "ooooooh, that's amazing, ooooooooh that's just awesome!!!!! och jag drog min berättelse om varifrån vi kommer, hur länge vi varit här, hur gamla barn vi har o s v för minst sjuhundrade gången. Jag svettades, kände mig inte värst hemma men efter en liten stunds mingel träffade jag en väldigt trevlig kvinna som jag pratade med resten av bjudningen. Hon har barn i samma ålder som Adrian och Sera. Hennes son spelar dessutom fotboll och så bor de ett stenkast från oss. I all villervalla av nya personer som presenteras för mig, ska jag nog hitta några som är trevliga och som jag gärna träffar igen. Proppmätt, genomsvettig, stelt leende, backade jag ut ur huset med ett sconesrecept i handen och lovade att absolut komma igen. Det snurrade i mitt huvud men visst är jag glad att folk här är så sociala och glada och måna om att alla ska trivas!