New York dag 2

Lördag morgon vaknade vi tidigt trots att jag somnat så sent. Vi vandrade iväg till en diner för ett härligt morgonmål med omelett, bröd, kaffe. Vi satt länge där för det var kallt ute... Så hoppade vi på metron och åkte till Soho, Little Italy och China Town. Vi promenerade omkring i butiker en stund, var inte så gärna ute mer än några minuter. Det hade frusit på snöslasket från kvällen innan så det var halt, blåsigt och kallt. Efter några timmars vandrande fastnade vi på en mexikans restaurang och beställde varm romtoddy. Vi började försiktigt med varsin men märkte efter några timmar att vi beställt ett otal antal och var lite varma och fnissiga. Det började bli dags att åka mot hotellet för att ta emot Ann och Kalle! Vi var där lite före dem och hann med en kort powernap innan de bultade på dörren. Vi välkomnade dem med traditionell cognag och planerade för kvällen. Vilken känsla! Där satt vi alla 5 i ett hotellrum i New York! Underbart! Önskade att alla i familjen kunnat vara med! Så duschade vi och klädde om oss för kvällens program. Jag hade bokat bord på en känd jazzklubb, Iridium till kl 7. Vi åkte med taxi en bit och promenerade sen för att få se på citylights. Vilken stämning, vilken puls, vilka färger, lampor! Iridium visade sig vara lyckat val och Chuck som var kvällens artist, hade ett fint band med sig. Vi åt jättegod mat, bra service och hade en kiva kväll där. Kalle var ivrig och glad att se bandet (jo vi andra också men mest nervös var jag för att Kalle, trumpetisten, inte sku tycka det var något vidare...) Efter konserten gick vi ut och vandra, mot Times Square. Det snöade stora vita flingor och stämningen där var obeskrivlig! Vi gick omkring med fåniga leenden, munnen öppen av hänförelse. Det var MAGI!! Otroligt underbart!!! Vi gick in i några butiker men mest gick vi ute på gatorna och sög in stämningen. Mot slutet av kvällen dök vi in i en restaurang och drack varm rom igen. Det visade sig inte vara alltför lätt ;) Servitrisen hämtade rom med is i och sen en kanna varmt vatten. Det blev en fisljummen rom som fick värmas i mikron innan den blev drickbar... Stämningen var på topp hela kvällen och sent om sider gick vi ut för att nappa en taxi mot hotellet. Det visade sig vara svårt så efter långa försök, tog vi en svart taxi ;)

Vitsi vilken underbar dag och kväll!!!!!

New York

Fredag 19.12 satte jag mig på Vamoose bus till New York kl 8 på morgonen. Bussen kostade 25 dollar vilket är verkligen litet!!! Jag ville åka buss dit för att kunna se så mycket som möjligt på vägen. Somnade nästan genast och vaknade ett par timmar senare och tittade ut, SNÖ!!! Vägrenen full av snödrivor och det snöade massor! Usch... fick de hemska slaskiga Finlandsvintrarna på näthinnan. Trafiken var kaotisk och jag var rädd att vi skulle bli flera timmar sena till NY. Men bussen rullade in på Pennstation precis när den skulle. Jag hade tänkt ta metro till hotellet men slasket gjorde att jag hoppade i en taxi. Hotellet, Hotel Dauville, visade sig vara ett riktigt kiva, äldre hotell på 29th street. Jag ringde Samuel som vi kommit överens om och vi bestämde att jag skulle åka till Historical Society och träffa honom där. Eftersom det var totalt trafikkaos i New York, bestämde jag mig för att hoppa på metron. Efter 3 byten var jag nära Central Park där Samuel var. Han värmde upp för kvällens konsert som pappa och jag skulle gå på. Jag promenerade i slask, våt upp till knäna och hittade Samuel! Det var jätteroligt att se honom efter 3 års paus!! Han var tyvärr så busy och jag 2 timmar sen så jag fick gå ensam på lunch medan han trimmade sina congas ;) Jag vandrade ut i slasket igen och dök in i en nailstudio och fick en vacker manikyr. Eftersom nästan inga New Yorkare vågat sig till manikyr en så snöig dag, var jag ensam och fick koreanskornas odelade uppmärksamhet. 3 kvinnor satt tätt intill mig och frågade ut mig, allt om mitt liv och jag tentade dem. Däremellan smekte de mig över håret och suckade och sa "you are so beautiful". Så det var inte bara en vanlig manikyr, jag gick ut med högburet huvud och kände mig väldigt vacker! Slank omkring i slasket och dök in i en restaurang som såg mysig ut med vita dukar och levande ljus. Tog en ceasar sallad och ett glas rödvin och kände mig bara superlycklig! Där var jag i stora pulserande New York och älskade det! Så tittade jag på klockan och insåg att jag höll på att missa konserten! Pappa ringde och berättade att hans flyg var sent så att han inte skulle hinna till konserten utan vilade på hotellet istället. Jag sprang iväg och fick precis en fin plats rakt framför scenen. Samuel Torre's group spelade jazz, latinsk jazz med Samuel som huvudaktör på congas. Det var en härlig konsert, jag njöt verkligen, fick kalla kårar av hans solon! Efteråt stannade jag kvar en stund och pratade med Samuel och Ernesto, trummisen, som också var i Finland för 3 år sen. Vi beslöt att vi skulle ses senare på kvällen. Jag hoppade i en taxi och träffade en jetlag-pappa på hotellet! Vi drack en cognac för att fira återseendet och gick sen ut på fransk restaurang och åt. Det var så roligt att "catcha up" allt som vi inte hunnit under de 5 månader vi varit här. 11-tiden blev pappa så trött så han ville gå till hotellet och jag ringde Samuel som plockade upp mig vid restaurangen. Vi åkte till en klassisk jazz-club, Smoke, och lyssnade på Ernesto's band. Efter det stannade vi kvar en stund, drack litet vin och pratade om livet och allt som hänt under 3 år! Så hoppade vi alla i bilen och åkte runt i NY i natten, såg varuhusdekorationer, ljus och liv! Vi tog en tur över till New Jersey där Samuel bor och såg NY därifrån, det var magiskt!! Jag återvände trött och nöjd till hotellet först 5-tiden. Pappa sov som en stock och vaknade inte ens när jag bullrade in!

December i Washington

Värmen återkom, bara en vecka senare. Idag hade vi 16-17 grader igen och även höstjackan var för varm. Solen sken och det kändes som en septemberdag i Finland.
I stadsbilden blingar julljusen ikapp med granarna och i varje jäkla butik spelar man julsånger, dock inte de klassiska utan alla är uppjazzade eller hiphopade men lyssnar man riktigt noga, är det nog bjällerklang eller rudolf där bakom.
Vi har fortfarande inte skaffat en julgran. Adrian börjar bli lite nervös för vi är ju inte äkta amerikaner när vi inte har gran ännu! ALLA skaffade ju den för flera veckor sen. Nå, den här veckan ska vi köpa en, innan fredag då jag åker iväg till NY.

Förra veckan gick i gamla spår och avslutades för min del med en härlig danskväll på Salsa Room. På lördag skulle jag vikariera Meppu i Finnish School så jag hade för avsikt att komma hem i tid, vilket visade sig bli kl 4 på morgonen.... Jag sov tungt 3 timmar, hoppade upp kl 7 och åkte pigg och glad iväg mot Arlington i härlig morgonsol! Det var 7 elever i klassen. Jag gissar att ni som läser förundrar er över hur amerikaner (de flesta var amerikaner, en spanjor) vill lära sig finska och jo, det undrade jag också. Alla hade sin egen historia och de flesta liknande sådana. Antingen mamma, make eller flickvän var finne så eleverna (vuxna allihop) ville lära sig tala finska. Och duktiga var de! Och motiverade! De var mycket fascinerade av att få en ny dimension av Finland - finlandssvenskheten, så vi talade en stund om den och det råkade dessutom vara Luciadag! När jag körde hem på eftermiddagen kände jag mig så upprymd och energisk och visste att jag saknart undervisningen! Jag ska absolut börja se mig om efter ett jobb efter årsskiftet! Måste kontakta svenska ambassaden som ju redan erbjöd ett jobb innan vi flyttade men som jag kände att jag inte hade haft tid eller lust med genast vi kom. Nu är jag redo..

På lördag kväll var hela familjen ut på middag på en härlig libanesisk restaurang i Bethesda. Vi träffade Pasi och Kati, det finska paret som vi bekantat oss med i Florida under min födelsedagsresa, de som bott närmare 15 år här. Vi hade en skön kväll med supergod mat!

På söndag hade SAOCO holiday party på Chevy Chase Ballroom. Vi dansade rueda två lektioner som vanligt men efter det bars snacks och öl in och festen började. Under kvällen visades film av SAOCOs hela dansår och en hel del av den bestod av videoklipp från Miami. Efter filmen tackades "groupierna" som varit med och stött gruppen då den tävlade i Miami och vi fick en egen video med dansmoves designade för oss var och en personligen! Min move hette Ystava ;) och Meppus Mita Kuuluu! Ska försöka få in den här på bloggen om det lyckas ;) Dansen fortsatte till midnatt och helt utmattad och svettig ramlade jag hem kort därefter. Idag har fötterna minsann värkt efter 10 timmars dans under en och samma helg! Men roligt har det varit!

Idag har barnen jobbat hårt med bookreport (Sera) och tema-arbete om "Change" (Adrian). Båda ska ha sina stora arbeten inlämnade i fredag. Det är en fröjd att se hur de jobbar självständigt, utan problem, och vilka fina arbeten de skapar helt själva. Vi ska se om jag får publicera något här på bloggen när de är klara!

Värmen återkom - för hur länge?

Det har varit så skönt och varmt i Washington de senaste dagarna! Igår var här 18 grader! Idag har det regnat hela dagen men för att upprepa mig själv i det oändliga, stör det inte alls! Vi vet ju att solen tittar fram vilkendera dagen ;) Därför känns det jätteledsamt att få de deppiga rapporterna från Finland där vänner och släktingar är trötta, håglösa och bleka. Så är det, jag vet ju!! Tänk att vi finnar frivilligt går med på att leva i ett land där halva året är trist! Efter att ha varit här i litet mer än 4 månader, inser jag att det finns andra alternativ, att det inte MÅSTE vara så!
Å andra sidan är det totalt, förskräckligt, otroligt ofattbart att julen snart är här! Visst, i stadsbilden florerar tusentals julgranar och -ljus men den där stämningen infinner sig inte! Idag var jag i Linens and things och köpte ett set med vackra "julpaket" som innehåller lampor, röda paket som lyser när man sätter i stöpseln! De piggar upp hemmet men en gran måste vi ju ha! I lördag ska vi göra ett nytt försök med granen ;) Annars är dagarna mest fokuserade på att skaffa julklappar. Juri har golfat och jag gått på hot yoga och dans. Barnen går i skola, läser läxor och träffar vänner. I söndags var vi på Battle of The Bands på 9.30 club, ett lokalt Tavastia. Det var en tävling för band i olika åldersklasser. Vi var där för att heja på Jonahs band "The black sparks"http://www.youtube.com/results?search_query=the+black+sparks&search_type=&aq=f och de vann!!! Det lönar sig att gå in och titta på länken, bandet var fyllt av energi och sångaren går faktiskt bara i trean ;) Det var en kiva dag!
Imorgon åker Juri och jag iväg för att stor-mega-julshoppa. Det blir antingen Leesburg eller Potomac Mills, beror på ork och tid.
Nu är det bara en vecka tills pappa och jag träffas i NY!! Och bara en vecka och en dag innan Ann och Kalle dyker upp där! Ofattbart! Det ska bli så spännande!!!!!!

Mitt hundrade blogginlägg ;)

Det här blir alltså mitt hundrade inlägg! Tänk vad mycket jag skrivit, lite mer sällan på sistone ;)
Vintern har kommit till Washington. Det är kallt, is på bilrutorna på morgnarna och ibland kommer det t o m lite snö. De senaste dagarna har det varit minusgrader men nu blir det varmare. Imorgon lär det ska bli t o m 15-16 grader, skönt!
Annars har här hänt litet ett och annat! Bl.a. hudade både Juri och jag i vårt körprov..... Det var en fars för sig. Vi hade oturen att ta vårt körkort i Maryland vilken är den strängaste delstaten här i närheten då det gäller att ta körkort. Hade vi bott i DC eller i Virginia, hade vi haft vårt kort för länge sen. Vi kör alltså helt olagligt för tillfället. Inför körprovet var vi tvungna att läsa ett ganska tjockt häfte med Maryland trafiklagar, om trafikmärken och annat viktigt. Vi åkte iväg förra fredagen till DMV för att ta vårt skriftliga prov och körprov. Vi visste också att i provet ingår en tre timmar lång drog- och alkoholföreläsning. När vi anlände till DMV (departement of motorvehicles) fick vi veta att föreläsningen inte hölls just där utan var utlokaliserad till diverse byråer runt Maryland. Det här fick Juri att koka för han hade lusläst hemsidor och ringt DMV otaliga gånger utan att få klara besked. Så här fungerar det här i amerikat. Efter några samtal fick vi tid till en föreläsning en timme senare och fräste iväg dit. I 2-3 timmar satt vi instängda i ett litet konferensrum och såg på video efter video som handlade om snyftande, tragiska knarkaröden. Efter videona gjorde vi ett test med 20 frågor som inte anknöt till det vi sett på minsta vis. Med papperet i hand körde vi tillbaka till DMV i Geithersburg. Där började lustigheterna. När jag skulle registreras, fotograferas, tiltade systemet för att mitt namn matats in fel tidigare. Ett samtal till helpdesken som skulle radera all info och mata in ny - ½ timmes väntan - bara för att sen märka att mitt födelsedatum glömts bort, nytt samtal till helpdesk - ½ timme till.... Jag satt 2 timmar och väntade på att jag skulle kunna registreras för att ta mitt skriftliga test. Jag var hungrig, trött och arg.... Juri hann både göra skriv- och körtestet innan jag fick mina papper i handen. Skriftliga testet gick hur bra som helst! Då jag steg ut ur testrummet kom Juri emot mig och såg trumpen ut. Han hade inte klarat körtestet! Han kom inte ens ut på testbanan ;) Då han rullade ut från parkeringen mot ett stoppmärke, stannade han inte tillräckligt långt ifrån märket utan kvinnan bredvid honom tackade för sig, sa att hans test var över innan det ens börjat, slog pappren i handen på honom och steg ur bilen innan Juri ens hann fråga något... Efter det hoppade jag in i bilen, stannade i goooood tid innan stoppmärket, körde ut på testbanan, FICKPARKERADE, svängde i en liten ruta, backade och körde in tillbaka, tänkte det var piece of cake men nej. Jag hade varit nonchalant med blinkern, inte blinkat ut och in i fickan, satt på den för sent upprepade gånger i korsningar. Suck, så åkte vi hem utan något körkort, sura och besvikna (mera jag). På kvällen gick vi på housewarming till Paula och Pertti och skratten tog aldrig slut när vi om och om igen fick berätta historien om våra förnedringar på körbanan. Nytt försök 22.12. Festen hos Paula hade finska förtecken med karelska piroger, salmiak och koskenkorva! Jag körde hem när barnen började se vita ut av trötthet!
På lördagen var jag ut och dansa, till salsa room och söndagen på Chevy Chase på rueda. Måndag var vi inbjudna till ambassaden på försenad självständighetsfest. Det var riktigt roligt! Vi träffade en massa bekanta och trevliga människor, minglade runt och tog en sväng till drinkbaren med jämna mellanrum, vi är ju finnar för fan! Det var Juris tur att köra och vi tog en sväng via Glover Park och körde hem Mats och Karen. Adrian och Sera hade valt att stanna hemma (smart drag, de sku ha somnat av uttråkning på ambassaden) och satt här så duktigt och såg på tv när vi kom. De har blivit så STORA!!
Idag sku vi köpa julgran men Sera fick sin väninna Kate på besök så vi bestämde att skjuta fram köpet ett par dagar. Alla har sina granar inne här redan men vi tänkte att vi kanske är litet mittemellan och tar in den tidigare än vi brukar men inte så här tidigt! Istället bakade vi örfilar och vräkte i oss smör-, kanel- och sockerdränkta godsaker till kvällsmål. Här doftar så gott nu!
Nu ska jag läsa instruktioner för ett vikariat i finska som jag har i lördag. Meppu åker till London så jag håller hennes timme i Virginia, det blir spännande!!! Återkommer!

Post-thanksgiving

Vi firade Thanksgiving så vi glömde bort lillajul! Ofattbart! Satt och läste statusar på Facebook och såg att Åsa kokade risgrynsgröt och så slog det mig att det var lillajul! Så fjärmad blir man från Finland när man åker iväg över Atlanten. Å andra sidan sku vi nog inte ha orkat med någon lillajul efter alla festligheter här, Halloween och Thanksgiving högst upp på listan.
Festen hos Mika och Meppu var rolig som alltid! Vi träffades tidigare hos Meppu, Mikko och Mark var där med oss och lagade mat tillsammans. Det är alltid så roligt att tillsammans börja kvällen i matlagningens tecken. Snart vällde det in folk och till slut var vi ganska många: Mika, Meppu, vi 4, Janne och Sanna, Meri och Jaakko, Mikko och Mark, Kirk, Paula. Vi åt och drack och stämningen var genast avslappnad och glad. Efter maten hade vi pingisturnering där alla deltog och Juri vann ;) Så åt vi litet igen och därefter spelade salsan! Kirk och Mark blev riktigt bitna av salsan och speciellt Mark var en talang! Det var ingen skillnad om vi dansade salsa, merengue, reggaeton eller bachata så fattade han rytmen och dansade bra!
Vi var hemma först närmare 4! Sanna körde oss hem med rap-musiken dundrande och takluckan öppen, kändes som om vi var ett gäng gangsta's på väg ut till suburbia ;) Adrian diggade hårt!
Lördag åkte jag iväg på ett födelsedagskalas i salsans tecken. Var visserligen litet seg efter Mäkeläinens fest men vad gör man inte för att få dansa! Vi satt på en bar några timmar innan vi åkte iväg för att dansa och så var jag hemma klart före 2 p g a seghet... Söndag dans igen på Chevy Chase. Igår var jag i advanced gruppen för första gången, framsteg!!

Nu börjar julen närma sig med långa kliv! Dags att börja fundera på julklappar! Här i USA tar man in granen redan vid Thanksgiving vilket är virrigt för oss! Jag undrar om det kan vara någon form av äkta gran??? Som ska hålla till jul?? Måste väl börja se efter en gran! Det ska bli spännande att fira amerikansk jul! Granen full med bollar och ljus, massor av glitter och bling, det är nåt för mig det! Få se också hur galna folk kommer att vara med shoppandet! Det tycks nog vara en amerikansk företeelse, precis som klichéerna, folk ÄLSKAR att shoppa. Thanksgiving-fredagen, Black Friday, var en hysterisk shoppingdag. I New Jersey blev en Wallmart-anställd ihjältrampad då folk vällde in för att roffa åt sig det billigaste. Ofattbart!!!

Idag var Sera på fieldtrip till Baltimore till Baltimore museum of industry där de fick öva sig i att jobba på löpande band och pyssla ihop en papp-bil. Det är nog en bra skola barnen går i, mycket program, många utfärder! Sera verkade nöjd och stolt över sin bil ;)

Imorgon är det min four-language-day så jag får väl ta itu med mina spanska läxor nu! Buenas noches, hasta luego.

Förresten, vill ni se nåt roligt, gå in på www.saocodc.com och klicka igång videon, det är våra ruedakillar som uppträder hihiii!

Inbrott i bilen och thanksgiving

Bilden är från igår på Salsa Room, Thanksgiving Extravaganza. Fr.v. Sarah, JoseAntonio, Karen, yo, Roberto

I förrgår hade vi inbrott i vår bil. Juri åkte in till DC och parkerade på sin "gamla gata", Willard St. där han bodde innan vi flyttade hit. Han hade jobbat och skulle sen gå på bio med sin kompis, parkerade bilen som innehöll jobb-laptop och en splitterny navigator (6 dagar gammal). Då han återvände 11-tiden på kvällen var passagerarsidans fönster helt inslaget, bilen fylld av glassplitter och både laptopen och navigatorn borta. Javisst - vi har blivit varnade tusentals gånger om att aldrig lämna t.ex. navigatorn synlig i bilen även om man bara är borta en kort stund. Men nu var de i alla fall stulna. Jag hade redan gått och lagt mig när Juri ringde om berättade om det som skett. Han ringde genast polisen och vi fick senare veta att minst 5 bilar hade råkat ut för samma sak den kvällen, på den gatan. En stund senare dök Juri upp med iskalla öron och dåligt humör.
Följande dag ringde Juri runt och fick tid för reparation av fönstret. Vi bor ju i USA och är klarar man sig inte utan bil, om det så gäller för en dag! Som tur fick vi tid samma dag och för 170 dollar fixades fönstret och städades bilen från glassplitter. Juri åkte via Best Buy och skaffade en ny, och bättre, navigator så nu är ordningen återställd! Vi är kanske litet noggrannare med att gömma undan GPS;en fast vi bara går in i butiken.....

I dag firar man Thanksgiving här i USA. Det är en jättestor högtid! Den är nästan större än julen eftersom ALLA firar den! Det är en nationell högtid så alla är lediga och man satsar på hemmafester med god mat. För en tid sen fick vi en inbjudan till middag hos Jacob och Andrea, ett par som är goda vänner till Nicke Torvalds som jobbat som korrespondent här tidigare. Vi har aldrig träffat dem men tänkte att det kan vara trevligt att tacka ja. Ett-tiden idag hämtade Jacob oss och det visade sig att de bor alldeles nära oss, på DC-sidan men bara några km härifrån. Jacob och Andrea visade sig var jättetrevliga och sociala! De hade också bjudit två Fulbright-studerande, Nazri, en kvinna från Pakistan och en man vars namn jag trots upprepade frågor aldrig uppfattade, från Afganistan. Vi hade en kiva middag med klassiska thanksgiving-ingredienser, dock inte kalkon!! De hade gjort kyckling istället. Men till det serverades squash-pudding, ugnsgrönsaker, gravy, pumpkinpaj (hmmmm måste medge att inget av det var så där särdeles delikat....). Med tanke på att det var en "blind-date" hade vi verkligen trevligt!
Imorgon blir det thanksgiving nr 2 hos Mika och Meppu med samma gäng som firade kräftskiva i somras. Vi ser fram emot det!

Igår var jag på en thanksgiving-extravaganza-salsafest på Salsa Room! Vi var ett större gäng som först gick till en Thai-restaurang, Bangkok 54, på middag och så gick vi till Salsa room och dansade bort kalorierna några timmar. Det var en fantastisk kväll! Körde sen runt halva Virginia och Maryland, via DC och körde hem folk så jag var hemma först efter 4. Så ikväll tar vi det lugnt, lagar hemhamburgare, ser på amerikansk fotboll och kopplar av eller laddar upp för morgondagens partaj!

Dop

Igår morse väcktes jag före 7 av min telefon. Det var Cami som bryskt meddelade att jag skall upp och hoppa, dopet börjar om 10 min! Jag störtade ur sängen, hade ju bett om lite tid för att fixa mitt morgonfejs, men det var bara att blaska av ansiktet, dra på litet mascara och läppstift och sätta sig framför skype. Det började inte bra, jag ringde upp men hörde inget, såg inget. Så jag satt där och hojtade "nå moikka" "kuuluuko" "huhuuuu" innan jag hörde ett svagt mässande och insåg att prästen redan predikade - nolo! Tystnade snabbt och fick ta del av den högtidliga och lite vemodiga stämning som en finsk präst kan få till stånd. Efter själva dopstunden sattes kameran på och jag fick se lilla söta Amanda Smilla Maria med Annelis dopkolt på sig. Hon hade inte sagt ett pip under hela tillfället! Jag fick också se prästen, Annelis föräldrar och Cami. Jag var närvarande kanske 20 minuter men vad härligt att dagens teknik tillåter sånt! Nu är det bara att vänta på att få se Amanda live!

Efter dopet smög jag tillbaka i säng och vi sov alla länge den söndag morgonen. Efter morgonmålet ringde Martha och undrade om Adrian och Sera ville komma till Sam och Ella och leka så Juri körde dem dit. Vi tog sen en tumispromenad i solskenet och det var skönt att kunna prata lite ostört!

Efter det åkte jag iväg till Friendshih Heights för att träffa Meppu på kaffe innan dansen. Det droppade in andra från SAOCO också. Vi satt på Booeymonger och drack en kaffe och en öl innan vi promenerade till Chevy Chase för dans. Det var jätteroligt att träffa Miami-typerna igen! Det kändes klart att vi var mer bekanta med varandra efter resan och kvällen blev så lyckad med 2 timmar undervisning och närmare 3 timmar social dancing därtill! Kom hem sent helt genomsvettig och glad!

Måndagen har bara rusat iväg och jag tycker att jag inte hinner något alls! Skypade en stund med Victoria och svarade på en del mail. Juri åkte till jobbet och jag till Tenley Town och sen på lunch igen. När jag kom hem var barnen hemma redan och vi lagade mat och bestämde oss för att gå till bibban och låna böcker. I ösregn och mörker, utrustade med ficklampor och paraplyn, traskade vi iväg till vår närmaste bibba som ligger ett stenkast från Adrians kommande skolan, Westland Middle School. Vi lånade en hel kass med böcker och ficklade oss hemåt igen. På kvällen läste vi högt ur en härlig bok om topsecret, things that parent's tell you, sånt som vi föräldrar förmanar våra barn med men som inte är sant; att det är skadligt att bita på naglarna, att man måste dricka mjölk, att man ska kamma håret o s v. Jag märkte när jag läste att båda barnen har ett stort ordförråd, kanske ibland större än mitt ;) De har också lagt sig till med underbara svårigheter att hitta ord på svenska, att blanda in engelska ord mitt i en mening eller att slå ihop ett engelskt och ett svenskt ord. Adrian kom häromdagen med det allra bästa. Han ville berätta något om "grodorna" men utan att reflektera, talade han om "frogorna". Där ser man hur smarta hjärnor vi har, speciellt barnen som är unga och oförstörda!

Tillbaka i vintervardagen

Veckan efter Miami gick ganska snabbt trots att jag kände mig borttappad emellanåt. Det har blivit riktigt vintrigt här. Washingtonborna klagar att det är kallare än normalt (morgon ca 2 grader, dag i sol ca 15 grader) och enligt Karen beter de sig konstigt, surar och är stressade. Smärtgränsen för oss finnar är så hög så jag har inte märkt något. Jag gläder mig fortfarande dagligen över ljuset, solen som kan pigga upp mig även om jag annars känner mig trött eller hängig.
Den senaste veckan har gått i skolans och luncharnas tecken. Har träffat Meppu, Gardy och Karen på dagarna, kvällarna har vi gjort läxor, lagat mat och annat vardagligt. På torsdag var jag på hot yoga för första gången i mitt liv. Det var en intressant upplevelse!! Jag blev ditlockad av Kim som gått regelbundet i 3 års tid. Hot yoga är Bikram yoga i ett hett rum. Här i Washington är rummet ett stort sådant med speglar, fönster och heltäckande matta (urk urk urk). Längst bak i salen står värme-aggregat som blåser ut het luft, ca 100F (närmare 40 grader) så man svettas redan då man kommer in. Så pågår en 90 minuters yogasession till mantrat av en ledare. Det är svettigt, hårt och beroendeframkallande. Jag har nu varit två gånger och tänker gå åtminstone tio gånger för att kunna fatta beslut om jag gillar det eller inte. Båda gångerna har jag svettats som en gris och känt mig alldeles lugn och samtidigt energisk efteråt. Och törstig.
Läs mera om Bikram yoga; http://www.bikramyoga.com/

Fredag eftermiddag var vi några stycken från SAOCO bjudna hem till Meppu på lunch för att underteckna "modellkontrakt" :) Det låter fint! I verkligheten skulle vi skriva under kontrakt på att vi ger vår tillåtelse till att hon säljer bilder på Istock, bilder där vi finns med. Hon visade också några av dem hon kommer att sälja, de var fina! Vi satt länge och åt och pratade och dansade. Så åkte vi iväg till Salsa Room för att dansa någon timme till. Kom hem i den kalla natten och sov som en stock till 10. Efter morgonmålet åkte vi iväg till en Finnish Bazar här nära oss. Det är en årligt återkommande basar där folk säljer allt från Iittalas glasfåglar till sillsmörgåsar. Det var onekligen ganska mysigt att vandra omkring, höra finska talas, smaka på karelska piroger med äggsmör, dricka glögg och umgås. Vi träffade en trevlig, intressant amerikansk familj som bott några år i Grani och nu flyttat hem tillbaka. De hade två barn varav det ena var autistiskt och kvinnan i familjen hade fått cancer. De pratade väldigt öppet med oss om det och efter en lång diskussion om livet, Finland, USA, sjukdomar och annat, bytte vi telefonnummer för att träffas också en annan gång!
Efter basaren åkte jag iväg med Kim på yoga igen och idag orkade och kunde jag göra alla postitioner med större effektivitet så jag är nu alldeles totalt slut och matt, men skönt matt. Juri for iväg med Colin på bio. Sera kom just hem från Hayley och nu ska barnen i säng så jag kan sätta mig framför tv:n och halvslumra framför en film.
Imorgon bitti stiger jag upp 7 för att delta i lilla Amandas dop som gudmor! Det blir spännande!!

3 magiska dagar i Miami

Övre raden fr. v. Roberto, Stephanie, Paloma, Carmen, Linn, Jessenia, Dalia, David
Nedre raden fr. v. David, Ernesto, Richard, Joel


Bilden ovan visar SAOCO, gruppen som gjorde att jag åkte till Miami över veckoslutet. De deltog i tävlingar i salsa-rueda och ville ha så många som möjligt av SAOCOS medlemmar med sig som stöd. Då jag går och dansar på söndagar, är det Paloma, Ernesto, Richard och Jimmy (koreograf, inte med i gruppen) som drar timmarna för SAOCO. De övriga gruppmedlemmarna är också alltid där. De har tagit oss (Meppu, Karen och mig) så väl med i gemenskapen att det känns som om vi dansat där hur länge som helst! Så när de bad oss komma med, tvekade vi inte en sekund! Vilken chans! Att få dansa salsa i MIAMI, wow!!!

Tävlingsdeltagarna åkte iväg tidigt på fredag morgon men det flyget var fullbokat så vi var några som åkte med ett annat flyg mitt på dagen på fredag. Meppu och jag anmälde oss till resan först en vecka innan tävlingarna så vi fick bo på ett annat hotell, snett över gatan från hotellet där evenemangen hölls. Det var alltså en salsa-rueda kongress med workshopar, tävlingar, shower och fester i tre dagar. Hotellet låg på Miami Beach, alldeles vid havet.
Efter 2,5 timmars flygresa landade vi i ett hett Miami, helt otroligt eftersom vi lämnat ett kyligt och grått DC bakom oss! Genast blev vi uppringda av SAOCO medlemmar och gick tillsammans och äta till en Brasiliansk restaurang. Så dusch och klänning på och till tävlingskväll nr. 1. SAOCO klarade sig fint och gick till finalen som hölls på fredag. Det var fantastiskt att se hurdan stämning det var mellan de rivaliserande ruedagrupperna (9 st). De hade så roligt tillsammans och stödde och hejade på varandra! Efter tävlingarna följde en flera timmar lång räcka uppvisningar som gjorde att publiken höll på att stelna och bli rastlös för alla ville ju bara dansa! Vid midnatt kom den fria dansen igång och inleddes med en gigantisk rueda! Vi dansade några timmar tills svetten rann och salen stängdes och då gick vi via hotellet, tog vår ipod och en flaska rom och flyttade oss till stranden. Det var alldeles mörkt men både månen och stjärnorna lyste så det stora öppna havet såg magiskt ut! Vi dansade i sanden, simmade och dansade igen innan vi 6-tiden bröt upp för att få några timmar sömn innan morgondansen började! Det var en alldeles otrolig natt!

Lördag morgon sken solen igen och det var hett! Hela gruppen var nu samlad, de sista "groupina" hade kommit och vi var sammanlagt 30 st! Vi åt morgonmål på en liten kubansk restaurang och gick sen till beachen. Där hade man riggat upp en ipod med högtalare och vi dansade rueda i sanden och i vågorna! Att dansa i havet var en otrolig upplevelse! Vågorna slog in över oss och ibland hamnade något par under ytan. Det var någon som filmade dansen så jag ska efterlysa den så jag kan sätta in den här på bloggen! Mot eftermiddagen flyttade vi till poolen och fortsatte dansen där, både på land och i vattnet. När solen började gå ner, gick vi till hotellet och duschade för att sedan träffas igen på middag på en Argentisk restaurang. Alla började vara ganska trötta efter fredagskvällens fest och en lång dag av dans i solen så vi gick till hotellets "ballroom" och dansade en stund men alla tog det ganska lugnt. Hotellets bar, en liten trevlig restaurang-bar, hade ett kubanskt live band som spelade så vi satt där någon timme och dansade till son toner. Vid midnatt var de flesta så otroligt trötta att vi bröt upp för att orka dansa och fira på söndagen då finalen hölls.

Söndag tillbringade vi vid poolen med musik och några mojiton! SAOCO-medlemmarna var trötta, spända, nervösa inför kvällen så alla höll låg profil den dagen. Vi gick senare mot kvällen ut och äta på en italiensk restaurang och träffade en hel del andra kongressdeltagare på stan. Vi hade ju träffats i två dagar på dansgolvet så det var många bekanta redan i det skedet! Alla rörde sig på en och samma gata så man visste nästan att den man mötte var en salsero eller salsera ;) Jag kom hem med väskan full med visitkort och löften om nya salsaresor och danser! Det var jätteroligt att träffa så många nya människor och de allra flesta var på strålande humör, öppna, glada och intresserade! Kl. 9 på kvällen började tävlingarna, först med parsalsa och sen med salsarueda. SAOCO klarade sig fint igen, dansade med glädje och energi men det fanns ett par grupper som var klart mer meriterade och jag tror alla insåg att det inte fanns en chans att komma bland de tre bästa. Vinnarna annonserades vid midnatt, SAOCO var inte med i medaljtävlingen men det visste de nog innan. Genast efter prisutdelningen samlades alla 30 på ett hotellrum och det dukades fram snacks, vin och öl för att fira att spänningen var över och för att se igenom videon av uppvisningen. Folk var på strålande humör och besvikelsetårarna torkade. Efter en stunds mingel och hojtande, var det någon som bestämde att alla skulle hålla tal och berätta om sitt förhållande till SAOCO och sina känslor just då. Det blev en massa känsloladdade tal och vi skrattade högt och grät ibland av alla de fantastiska saker som sades. Det kändes helt otroligt att få ta del av en sån grupp, ett sånt tillfälle för under helgen hade det så tydligt kommit fram hur stark sammanhållning de har inom gruppen. Många talade om att det är som en familj för dem. 2-3 tiden hade alla tal hållits, alla kramar utväxlats och vi visste att det skulle vara tidig väckning nästa morgon så vi gick till våra respektive rum (de flesta utom några tappra som hade festat tills flyget gick...).

Måndag åkte de flesta iväg redan 8 men Meppus och mitt flyg gick först 3 så vi träffade sådana som också åkte senare och åt morgonmål tillsammans. Vi checkade ut, gick till poolen och satt i solen med några cuba libre tills vi hoppade i en taxi och åkte till flygfältet. Flyget landade i DC 17.30, Juri och barnen mötte oss och DC var IIIIISKALLT! Vilken kontrast igen! Vi körde hem Meppu, åkte via McDonald's och så ramlade jag i säng utmattad men glad efter en helg som jag bara kunnat drömma om!

Silver Spring Courthouse

(inlägg nr 2 samma dag)

Min väninna Gardy åkte en varm vårkväll bil med sin svägerska, på väg hem från butiken. Vid rött ljus stannade hon och blev påkörd bakifrån av en stor bil. Varken svägerskan eller Gardy skadades men blev naturligtvis chockade. De satt kvar och väntade att chauffören som kört på, skulle komma fram och fråga hur det gått. Deras förvåning kunde inte mätas när de i backspegeln såg att båda framdörrarna i bilen som kört på dem, slogs upp och två personer rusade åt varsitt håll rakt ut i skogen! Poliserna larmades och de kom snabbt med 6 (!!!) patruller, sirener och blåljus på men fick inte tag på chauffören och passageraren. Den fina bilen stod kvar och på sätet låg en kvinnas skattepapper prydligt framme. Några månader senare fick Gardy en kallelse till rättegång, och den var alltså idag. Eftersom hennes man Atle är på resa i Norge, ville hon ha sällskap av mig. Vi träffades i Silver Spring centrum på en kopp kaffe för att lugna Gardy som naturligtvis var litet nervös. Hon har aldrig varit nära ett courthouse tidigare. Jag var jättenyfiken och glad att jag fick gå med och ser hur det går till vid en rättegång i USA. Månne det skulle vara som i filmerna?

Vi vandrade in i det enorma komplexet en halvtimme innan rättegången, gick genom säkerhetskontroller, metalldetektorer och skickade väskor, paraplyn, ytterkläder i genomlysning. Rum 302 hade en glasdörr och därinne såg det ut EXAKT som i filmerna! Jag måste skratta högt, vände mig om för att se om Matlock kom gående på väg in i salen ;) Då man kom in i rättegångssalen, fanns det bänkar på båda sidor om en gång. Längst fram fanns domarens bord med två enorma flaggor bakom, en USA- och en Marylandflagga. Till vänster om domaren fanns stenografen som idag använder sig av dator. Till höger om honom fanns en stor tavla, en sån där vit där man i filmerna ritar upp en dödande kulas penetrering genom kroppen.

Innan vi släpptes in i salen, satt Gardy och jag ute i korridoren och pratade när Gardy fick syn på en kvinna som liknade den som rusat ut ur bilen som kört på henne. Det måste ha känts konstigt! När dörrarna till salen öppnades, vandrade ett trettiotal människor in och köade med sina papper fram till en district attorney för att anmäla sig. Så satte vi oss och plötsligt var vi med i en film. Domaren tågade in och med bullrande röst ropade han: "All rise". Så började det. De flesta "case" var trafikförseelser av mindre mått. Det var en ung kvinna som kört utan körkort. Nu dök hon upp med ett körkort och "case dropped". Det mest fascinerande var hur man kunde förhandla om det mesta! En latino hade kört utan körkort och advokaten kallade in ett vittne, latinons fru. Tårdrypande berättade hon att mannen varit tvungen att köra för att hon, som har körkort, var sjuk då det skedde. De hade inte fått tid till sjukhusets mottagning per telefon så de måste köra dit och kvinnan var för svag för att köra. Mannen stod med huvudet sänkt och såg så ynklig ut. Domaren frågade om det var sant det hustrun berättade, om mannen trots allt förstod att han gjort fel. Så höll advokaten en plädering där hon med känsla förklarade hur duktig mannen är, att han jobbar hårt, har skött sig klanderfritt och inte fått en enda bot. Åtalet förkastades, mannen ombads skaffa ett körkort omedelbart och inte göra om sin dumhet. Straff: 500 $ böter.

En annan man hade i fyllan kört över i fel fil och krockat med två bilar och ställdes nu inför rätta. De två påkörda bilarnas chaufförer var på plats och fick tid att berätta om sin upplevelse. Igen var vi i en film. "I am soooo happy to stand here today, this wonderful day, I was given a second chance".....o s v. Det visade sig att ingen av männen blivit ens lindrigt skadad. Den åtalade grät ångerfyllt och förklarade att han vid tiden för dådet haft en nyfödd baby hemma som hållit honom vaken på nätterna. Den kvällen hade hans vänner firat babyns födelse med honom och så åkte han ut på vägen. I Finland tror jag inte att man ens lyssnat på förklaringarna utan gett ett straff oberoende av omständigheter. Här tog domaren sig tid att förklara att vi alla har problem men att vi måste lösa dem på ett sätt som inte skadar omgivningen eller strider mot lagen. Att inte kunna sova p g a en baby är förståeligt men förstår du (den åtalade) att du gjort fel? Han vädjade till den åtalades känslor med att göra en jämförelse där det var den åtalade hustru och 4 barn som är ute och kör och krockar med "one like you". Domaren hade tidigare, innan rättegången, lagt fram olika alternativ på bestraffning som de påkörda männen tillsammans fick välja mellan, vilket de tyckte passade rattfylleristen bäst. Här idag förklarade domaren att männen valt ett mycket lindrigt straff trots allt, ett veckoslut i fängelse. Intressant bestraffningsmetod! Fylleristen ska alltså sitta en helg i mars, fredag till söndag och därtill betala $ 2000.

Så kom de till Gardys case. Försvarssidans advokat hade tidigare smugit fram till Gardy och frågat om hon med säkerhet känner igen den kvinna som kört på henne och om denna kvinna finns i salen nu. Eftersom Gardy, innan vi kom in i courthuset, inte skulle kunnat peka ut kvinnan, var hon ärlig och sade nej. Faktum var ganska galet eftersom 98 procent av personerna i rummet var män. 5 kvinnor satt där varav 4 var magra, mörkhyade. Gardy hade sett i backspegeln att kvinnan var ljus och rund. Av de 5 var det en enda som var ljus och denna ljusa var också rund. Konstigt sätt att peka ut den skyldige. Eftersom Gardys moral sade att hon inte kan peka ut kvinnan, lades åtalet ner och kvinnan kom undan.

Efter några timmar i rättssalen, fick vi gå. Vi hade båda, av olika orsaker, spänt oss och var både lättade och hungriga. Gardy bjöd mig på thairestaurang och vi satt länge och pratade om upplevelsen. Gardy var glad över att allting nu var över, ingen hade blivit skadad och försäkringen hade sett till att bilen var fixad.

Det var en intressant dag! När jag kom hem packade jag flera timmar (jävla packningstrauma) för Miami. Det känns spännande att åka iväg!! Nu sitter jag här och skriver, borde sätta ner det sista i väskan och sen gå i säng. Förresten, jag kom att tänka på att idag i rättegångssalen hördes inte ett enda "objection - objection overruled". Kanske det inte var nån film heller ;)

Utvecklingssamtal

Den här veckan har varit utvecklingssamtalens vecka. På måndag träffade vi miss Horos och talade om Sera, på onsdagen var det miss Vincent som talade om Adrian. Efter dessa två möten kan vi bara konstatera att vi är fruktansvärt glada och stolta över våra barn!

Ashley strödde bara beröm över Sera! Eftersom Sera tillhör ESOL-nivå 1, d v s de som kommit utan förkunskaper i engelska, får hon inte ett betyg efter den första quartern som slutade den här veckan. Hon får en utvärdering och den diskuterade vi med Ashley. Sera har gått framåt med stormsteg och utvecklas dag för dag. Hon talar, läser och skriver på engelska i allt längre meningar. Efter att ha blygt och lågmält svarat på frågor, vågar hon nu ta utrymme, markera och svara med hög och klar röst. Hon är väldigt duktig på att ta emot instruktioner och förstår genast vad som krävs av henne. Ifall Ashley korrigerar något i hennes språk, behöver hon inte göra det mer än en gång, Sera gör aldrig samma misstag på nytt. Vi fick se Seras utvärdering av sig själv och hon hade, på typiskt finskt vis, gett sig själv låga poäng. Hennes mål var: I will listen and focus more! Ashley skrattade hjärtligt och sade att det knappt finns någon i klassen som fokuserar och lyssnar bättre än Sera! Hon sade också att Sera är duktig i både läsning, skrivning och matematik. Sera läser åk 4 matematik redan! ESOL-läraren berömde också henne och Ashley konstaterade att Sera talar bättre engelska än den andra utlänningen i klassen, en kille som redan varit ett år i USA. Det enda kruxet var att Sera de senaste veckorna har börjat stava sämre, kasta om bokstäver. Vi har märkt detsamma när det gäller den svenska stavningen och jag tror faktiskt att det beror på att engelskan kommit så starkt in i hennes värld. Hon behöver tid att få alla pusselbitar på plats. Det var två leende föräldrar som vandrade hem till Wriley Road för att ge Sera en jättekram!

På onsdagen träffade vi Claire, Adrians lärare. Eftersom Adrian är ESOL-2 elev, får han betyg redan såsom alla andra. Claire kunde bara berömma Adrian och hon var framförallt imponerad av hans förmåga att stava rätt och ha en perfekt interpunktion. Hon sa att han stavar bättre än de infödda amerikanerna och undrade vad det beror på. Ja, det undrar vi också! Månne det kan bero på att han har en perfekt svenska? Ofta går språken hand i hand. Han lär också ha en otrolig känsla för nyanser i engelskan. Här ger man bokstavs-vitsord där A är det bästa. Adrian hade flera A:n och några B:n, inte ett enda C eller D! I matematik var han O=outstanding! Han läser åk 6 matematik redan. Det sämsta vitsordet var - surpriiiise - art! Adrian hatar att rita, måla och vara kreativ...
Claire sade också att Adrian gått framåt då det gäller det sociala. I början hade han inte vågat säga när han inte förstod och då Claire gick fram till honom för att fråga om han förstod, nickade han alltid men kunde inte alltid förklara. Nu har han lärt sig att det inte går att "juxa" för att komma lättare undan. Han blir tvungen att förklara sig och när han inte kan, måste han medge ;) Svårt för coola Ade!!
Adrian fick massor av beröm, liksom Sera av ESOL-läraren. Bådas språk är väldigt bra!
Lika breda leenden på föräldrarnas läppar när de gick hem för att ge Adrian en jättekram!
Ofattbart och härligt att det gått så bra!

Ett fartfyll veckoslut i november

Söndag kväll. Sitter i soffan, äter Fazers Blå och tänker tillbaka på en helg som varit väldigt fartfylld.
Fredag var det bastukväll på ambassaden. Innan det träffades Karen och jag i Georgetown för att gå till en nail studio. Vi satt i masserande stolar bredvid varandra och skvallrade på svenska högt och ljudligt för ingen förstod oss ändå. Samtidigt satt en kvinna vid fötterna och skrapade, masserade, smorde och lackade medan en annan filade naglar, masserade och lackade. Vad lyxigt det kändes och vad FINT det blev! Jag har alldeles perfekt formade, grannröda tå- och fingernaglar. Färgen har hållit hela helgen utan att flaga det minsta trots att jag duschat, diskat, krattat. Dit måste jag gå igen! Efter manikyr och pedikyr körde Karen Juri och mig till ambassaden där vi åt, bastade och pratade med andra journaliser och respektive. Mot slutet av kvällen drogs Vodkan fram och shotar skulle drickas ur drinkglas.... Den som inte svepte sin, var en looooooser. Det behöver väl inte sägas att vi var ganska många som var tämligen lulliga. Vid midnatt hoppade vi i några taxin och åkte till Madam's Organ, en krog i tre våningar i Adams Morgan. Vi ockuperade en soffgrupp och gick ibland för att dansa till ett live jazz-band i nedersta våningen. Det var ganska livligt ska jag säga! Först när krogen stängde gav vi upp, hoppade i en taxi och åkte hem. Jag vaknade med århundradets huvudvärk på lördagen. Den höll i sig nästan hela dagen!
Adrian, Monica och Juri åkte till Adrians sista match för säsongen, Sera och jag blev hemma och jag sov till 12 utan att må bättre. Drog på mig joggingbyxor och gick ut i trädgården för att kratta bort min morkkis och alla löv som singlat ner. Att kratta ihop gick ändå an men att böja mig ner och lyfta upp lövhögar för att placera dem i en säck gick bara inte! Efter ett par timmar kom Juri hem med kinamat och kraft att samla ihop lövhögarna. Då satt jag ute i solen i bara t-shirt och läste spanska i trädgården! Vilken dag!
På kvällen åkte vi till Kennedy Center i Virgina för att se "Shear Madness", en helt fantastisk pjäs, en komedi om ett mord i en hårsalong. Den var jättebra och alla, både vuxna och barn älskade den! http://www.kennedycenter.org/calendar/? fuseaction=showEvent&event=TGMAD

Söndag åkte vi på utfärd till Arlington Cemetery för att se på den enorma gravgården och främst J.F Kennedys grav. Vi kom precis till den mastodontiska, disciplinära vaktbytesceremonin och fick i varmt solsken se många lackskorklädda hälar slå ihop och många honnörer visas. Det var intressant, allvarligt men samtidigt litet smått skrattretande med alla stelbenta, spatserande vakter. Efter gravgårdsbesöket tog vi bilen till Georgetown, till Paper Moon, en italiensk restaurang där vi åt en delikat lunch-middag innan Karen kom och plockade upp mig och vi åkte till Chevy Chase Ballroom för danstimmar. Idag var det fundraising för Miamikongressen. SAOCO, gruppen som ska uppträda, samlade in pengar för resan och så fick vi som avslutning se de danser de ska uppträda med nästa veckoslut. Vi dansade till kl 10, i 5 timmar så fötterna var verkligt sjuka!
Nu en bit choko till och så i säng!

Obama - 08!

Det lönade sig att hålla tummar! Vilken historisk dag 11/04/08!!! Var man än rörde sig såg man människor med ett klistemärke på bröstet - I voted. Vilken stolthet!
Juri åkte på jobb 4 på morgonen och vi visste att vi inte ser honom innan onsdag kväll. Meppu kom till oss på valvaka och vi satt klistrade vid tv:n efter en god middag. Det framkom i ett relativt tidigt skede att Obama var segrare och vid midnatt fick vi alla höra det fantastiska tal som kommer att gå till historien. Det känns faktiskt fint att få ta del av det stora som händer i det här landet! Samtidigt är det på nåt sätt skönt att det är över. Vi har levt några månader här då presidentvalen dominerat vår vardag på alla sätt! Juri (som levt i det mer än ett år redan) har jobbat mer än någon kan klara av och nyhetssändningarna har avlöst varandra. Vardagen har präglats av reklam och sloganer. Och så plötsligt är allt bara över! Nu följer några månader av tom tid då Bush sitter i sitt vita hus och väntar på att Obama tar över!
Till natten bäddade vi åt Juri på soffan nere i vardagsrummet och på morgonen när vi steg upp till en vanlig skoldag (efter 4 dagars ledighet!) var han redan på jobb.
Monica åkte iväg på en egen tur till muséer i Washington och Meppu och jag tog vår bil till Potomac Mills, ett stort outlet-köpcentrum ca 1 h från oss. Jag köpte klänningar till Miami-resan. Ja, vi har nu beställt flyg till Miami veckoslutet 14-17 november för att njuta av sol, värme, dans och trevliga människor!

Idag, torsdag, skypade jag länge med Anneli och fick se Amanda som vuxit så mycket! Vad härligt söt hon var! Och Anneli fräsch som bara vad! Meppu kom på morgonen och hann tala en stund med Anneli innan Bruce kom för privatlektioner. Meppu var superduktig, hon dansade cha-cha som aldrig förr och videofilmade våra timmar. Jag hade en sämre dag, var aningen spänd och irriterad så det märktes.... Bruce hade fint tålamod och i slutet av danstimmen, då han försökte lära mig salsa on two, lyckades det plötsligt! Vilken utmaning! Ska det aldrig liksom gå att vila på lagrarna och njuta av t.ex. att man lärt sig SALSA och bachata och sånt. Nej, sen ska man vidare och lära sig salsa on two då allting kastas upp och ner igen. Istället för att starta på clavens första takt, startar man nu på den andra. Det som nu sitter i ryggmärgen ska dras ur och modelleras om. SUCK! Å andra sidan njuter jag mer av salsa on two för det ger en mjukare, mer sensuell dansstil!

Efter att Bruce åkt, for Juri och jag och handlade inför kvällens släktfest. Mats, Karen, Liam, Oskar, Kea och vår familj med Monica träffades hemma hos oss för mat och prat och vin och stoj! Det var en härlig kväll då barnen njöt av att vara tillsammans och vuxna satt och pratade över god mat. Kvällen var osannolikt varm och vi satt med dörrarna öppna ut i trädgården medan barnen lekte därute i mörkret! Det var säkert 17-18 grader på kvällen ännu! Imorgon har de lovat sommarvärme och sol! Juri och Monica ska åka med Sera på fieltrip till en trädgård här i Maryland. Hoppas de har en härlig dag! På kvällen ska Juri och jag till ambassaden på bastukväll med andra finska journalister och det känns härligt för vi har barnvakt!!!! Lyx!

Lördag-tisdag i början av november

Lördag, matchdag. Vi steg upp till en underbart het dag, över 20 grader redan tidigt på förmiddagen. Vi åkte alla till Adrians match i DC och Panthers vann 6-3, Adrian gjorde hattrick!! Vi njöt i solen, hejade på killarna och pratade med andra föräldrar som stod vid planen. Hemma hade vi krattalko och fick både fram- och bakgården att se riktigt fina ut!
Mot kvällen åkte Juri och jag iväg till stan för att träffa Annina, Colin, Mats och Karen. Vi satt på Café Citron och åt och drack mojiton tills musiken blev så dundrande att killarna inte stod ut. De gick över gatan till en irländsk pub, satt där och drack öl och skrävlade. Karen och jag stannade på Citron och dansade en timme innan vi joinade killarna. Vi tog taxi hem i fiffig tid, Juri skulle stiga upp kl 6 och göra juttu och ja... han var lullig och hade raspig röst när han talade in sin juttu ;)

Söndag promenerade vi omkring i våra kvarten och visade Monica skolan och omgivningen. På kvällen åkte jag iväg på mina danstimmar och njöt som bara vad av att få dansa, träffa trevliga människor. Vi blev tillfrågade om vi (Meppu, Karen och jag) vill komma med till Miami när Saoco deltar i ruedatävlingar 14-16 november under en salsakonferens. Hmmm..... låter super!

Måndag åkte Monica, barnen och jag till Air- and space museum och såg månraketer, flygplan, film och annat spännande. Så tog vi taxi till Kramer Book and Afterwords på lunch/middag och gick i bokhandeln och shoppade böcker. Det var en skön dag! Juri jobbade och har 2 hysteriska dagar framför sig. Vi håller tummar för Obama!!!

Catching up!

Vad tiden går! Jag har inte hunnit skriva på länge så jag måste ta ett hopp tillbaka några dagar, ända till fredag, Halloween!
Hade en tidig morgon för att hinna packa ner alla dräkter, hårspray, örhängen, skor och sånt för skoldagen. Adrian och Sera hade en helt vanlig dag fram till lunch. Då bytte alla om till skrämmande kostymer för att paradera ut ur skolan 13.30. Föräldrar var på plats för att beskåda den långa paraden av söta små barn i Tingeling-dräkter och fruktansvärda monster med groteska masker i de högre klasserna. Femmorna som är äldst i skolan kom sist med en liten fördröjning för att förhöja stämningen. Med en ghetto-blaster i högsta hugg kom så miss Vincent med sina coola femmor tågande. Det fanns en hel del Obaman och Palinare i leden ;) Paraden avslutades inne i skolan där alla klasser hade fest. Vad de hade satsat!! Klassrummen var inredda till små skräck-kammare med spindlar, nät, fula masker, blinkande ljus, talande små gubbar o s v. I femmornas skräckabinett satt spågummor och spådde framtid för barnen. De hade limbo- och munkätartävlingar (Ann, fick du ordet rätt nu ;) Så dukades ett godis-smörgåsbord fram med en massa karkki som skulle sättas på söta kex. De flesta måtte ha fått en sockerchock och det där var bara början ännu! Lärarna var utklädda till nördar! Det som var mest annorlunda jämfört med de finska skolor jag besökt var lugnet! Barnen var så glada, ivriga men lugna och sansade. De lydde de vuxna, tog det coolt och njöt av situationen. Jag kan bara ana det kaos och skrik och den villervalla som en dylik fest skulle åstadkomma i Finland. Jag har försökt fundera på vad det kan bero på. Kanske en orsak är det stora antal vuxna som deltar och engagerar sig i evenemangen i skolan. De ger barnen en signal att det här är fint, viktigt och att det är något man vill satsa på för att barnen ska ha det bra. I finska skolor är läraren allena ansvarig för allt som ska göras utanför det sedvanliga skolarbetet.
Klockan 3 slutade dagen och barnen hann hem för att vila en stund för den stora smällen. Juri åkte till flygfältet för att möta Monica som fick dimpa ner i ett veritabelt kaos ;) Sera, Adrian och jag gick till Antonellis på pre-trick or treat-pizza med en massa andra barn och vuxna. Så delade barnen upp sig i grupper, flickorna och pojkarna skilt för att gå ut på sin trick or treat runda. Jag gick med flickorna och Kim. När mörkret föll vällde det ut monster och spöken ur alla hus och barnen sprang från dörr till dörr för att få godis. Många vuxna hade också klätt ut sig och det var en härlig stämning på gatorna! Vi gick några kvarter och tittade på håll när flickorna artigt knackade på och fick sina karameller. De flesta hade sin dörr på vid gavel och största delen av husen var väldigt fint dekorerade med pumpor, lampor, spindlar, nät och spöken. En del hade satsat riktigt mycket och gjort house of horror! Sera och Adrian besökte ett sånt där vinden ven via en bandspelare och psyko-musiken spelade. Inne på bordet låg spindelnät, blodiga huvuden och annat hemskt! De som ägde huset var ett gammalt par som aldrig själv haft barn men som vill satsa på halloween för andra barns skull. Mannen hade tagit på sig rollen som en vålnad och smög omkring på gatan utanför huset i en lång cepe med mask och huva på. Han så vääääldigt skrämmande ut där han tyst som en vindpust kom fram bakom ett träd för att lika tyst försvinna igen. Jag måste säga att jag fick kalla kårar fast jag är vuxen! På en gård satt folk runt en brasa och grillade marshmallows och drack varm cider och alla vuxna som kom på besök fick smaka. Det var en alldeles speciell kväll!
Monica och Juri kom direkt till Antonellis och satt där med Kims föräldrar och talade politik en stor del av kvällen! Så kom vi alla hit till oss och som tur var kom några sena trick-or-treatare hit också men vi har nog flera kilo godis kvar!
Jag hoppade snabbt i duschen och klädde om mig till djävul för kvällens salsafest. Meppu och Karen kom hit och hämtade mig och så åkte vi iväg till the Salsa Room på Halloweenfest. Det var en fin kväll där alla satsat verkligen på sina kostymer! Där dansade sjuksköterskorna med The Cat In The Hat, Scream med pirater och Zorro med fångar. Folk var på superhumör och några t o m i fyllan vilket är ovanligt för salsan ;) Vi dansade till kl 2 och då var jag nog ganska så trött! Ser redan fram emot nästa Halloween!!

Pumpkin-night

Dagen innan Halloween, tog vi in två av de största pumporna för att karva ur dem. På bilden intill skrapar vi oss i huvudet och testar knivar, märkningsredskap och läser instruktioner. Allt ska man göra för festligheterna här! Det var faktiskt svårare än jag trott att få kniven att gå igenom det hårda skalet. Visserligen hade vi en sorts "engångs-set" från Safeway men det ska ju funka. Öppnade först ett lock i pumpan och gröpte sen ur den. De vackra kärnorna sparade vi för jag minns att vi en gång ätit sådana hos Freddi och Vonne och de var supergoda som rostade och saltade! Adrian fick i uppgift att slita bort slem-senorna som Ceti kallar dem ;) Så valde barnen vilket mönster de ville ha på sina respektive pumpor. Adrian valde ett smilande ansikte och Sera en katt. Adrian försökte tappert skära en liten stund men överräckte leende kniven åt mig och bad mig fortsätta. Så jag skar hans medan han såg på och uppmuntrade. Han tyckte den blev fin! Sera surade för att hon inte fick skära ut locket vilket var jättesvårt men sen insisterade hon på att få skära ut katten själv. Nästan allt gjorde hon! I slutändan klädde barnen på sig sina dräkter för att prova att allting satt. Så satt vi ljus i pumporna och förde ut dem i mörkret och vad fina de var!!!

Oooops, medan jag sitter här också skriver hände nåt scary! Jag såg i ögonvrån att nåt rörde sig utanför fönstret och min första tanke var att det är en stor hund. Men det var en vitsvans-hjort som irrat in genom en smal grind och ställde sig att tugga på buskarna på vår bakgård! Hann fota den, oj stackarn, hoppas ingen kör på den för den var nog helt borttappad när den rusade iväg och ut på gatan!

Svärmors-invasion ;)

Lars-Einar skämtade att Washington får en veritabel svärmors-invasion i dagarna! Kea är hos Mats och Karen just nu och imorgon kommer Monica! Av en slump infaller deras besök samtidigt! När annars ska man komma till Washington den här hösten än när det är presidentval?

Adrians träningar förblev ett frågetecken för mig. Vi åkte iväg till en fotbollsplan ganska långt härifrån.. Det var kallt och blåsigt och en massa små killar som sprang av och an med bollar. Adrian tränade med dem (det visade sig vara travel-teamet plus 5 utvalda pojkar som skulle visa vad de går för) i närmare två timmar och slutresultatet - niente! Tränaren sa att han vill se alla pojkar en gång till, att laget i princip är fullt, att träningarna slutar för vintern nu (suck) och att han hör av sig senare. Jaha - och? Vad händer sen? Jag överlämnar hela ansvaret åt Juri som har större insyn i fotbollen än jag. Adrian verkade dock helt nöjd med träningarna men tyckte att de inte avvek så mycket från Viikkarits träningar förutom att de spelade mera igår.

Jag stod vid fotbollsplanen och frös trots vinterjacka och halsduk. Vinden trängde in i varje por och jag svor. Här är exceptionellt kallt för den här årstiden, säger alla. Men å andra sidan, kallare än det här lär det inte bli mitt i vintern ens, så nog ska vi väl överleva. Idag är det redan varmare, solen värmer så skönt. Nåväl, jag stod där och funderade om jag skulle ta en rask promenad eller göra som alla andra föräldrar, gå och sätta mig i bilen, starta den och vänta där i värmen. Träffade på en av Adrians skolkompisars, Voytas, mamma. Voyta är från Tjeckien. Mamman, vars namn jag inte minns, var mycket trevlig och öppen så vi pratade, promenerade runt kvarteren och märkte att vi då träningarna tog slut hade hunnit få veta massor om varandra! Henne träffar jag gärna på nytt!

Idag har jag inhandlat godis för ett helt kompani! Kassarna vägde som synden men jag har förstått att man bara MÅSTE ha en massa karkki när trick or treatarna kommer på besök. Jag fräste runt på olika ärenden, hämtade dansskorna från skomakaren, bytte Adrians halloween-dräkt, köpte mat och godis och så åkte jag till Friendship Heights, till Booeymonger på brunch med Karen, Kea och Liam. Solen sken in och vi åt Booey-platter med scrambled egg, korv, bacon, bagels och kaffe. Vad är väl mera amerikanskt? Måste svänga runt med dammsugaren i grym fart idag för att göra av med alla kalorier ;). Ikväll ska vi gröpa ur pumporna och försöka göra diverse skrämmande face på dem. Få se hur det ska gå! Köpte pumpkin-kit i butiken, där finns knivar och gröpar och modeller för olika ansikten. Väntar hem barnen kl 3 och då börjar vi. Nu ska jag ta en liten tupplur (vadå lyx...) och sen dra fram dammtrasa och -sugare!

Inhiberade träningar - p g a regn!

Igår åkte jag till Union Station för att träffa Gardy. Vi promenerade runt inne i stationen och andades in atmosfären av människor som är på väg någonstans. Vi verkade vara de enda som flanerade och tittade, njöt. De flesta rusade mellan metrotåg, vanliga tåg och Greyhound-bussar. Vi tog en avstickare i Victoria's secret och rotade bland alla vackra underkläder och doftburkar. Det är en sinnlig affär! Därefter tog vi en brunch på en italiensk restaurang där vi satt och pratade ett par timmar. Juri hade åkt till jobbet för att träffa en kollega från Finland och 12-tiden ringde han att han var klar. Vi stämde träff på Macy's för att skaffa jeans åt Adrian. Trots att många går i shorts ännu, ville vi köpa ett par långbyxor åt honom ;) Macy's är en fantastisk butik för Sera så hon fick flera plagg än Adrian sist och slutligen. Vi hann precis hem och hämta barnen och Juri fick snabbt packa sina grejer för nästa resa - till Ohio den här gången.
Adrian, Sera och jag slängde oss i bilen och körde iväg till träningarna bara för att precis innan fotisplanen få ett samtal om att träningarna är inhiberade p g a regn. Javisst, det droppade litet på rutan, inte en tillräckligt för vindrutetorkarna. Suck, svängde om och åkte till Bruce Variety för Halloween kostymer åt Adrian och mig. Vi hade jättekiva när vi botaniserade i butiken! Det blev en skelettkostym åt Adrian (den saknade masken fick vi märka när vi kom hem...), en djävulskostym åt mig och diverse nät och spindlar därtill!
När vi kom hem, packade Sera och Adrian två påsar godis och gick och "ghostade" till grannarna. Det var litet spännande att i mörker och duggregn smyga in på främmande gårdar och ringa på för att sen rusa iväg!

Idag har det varit iskall! Förde barnen till skolan, åkte till spanskan. Vi är nu på fortsättningsnivå fastän jag känner mig som en nybörjare ännu. Två timmar i veckan är inte tillräckligt! Efter timmarna körde jag till Tyson's Corner för att träffa Merja, Nina och Meppu på lunch. Vi hade en riktig trevlig stund på Nordströms restaurang! Efter lunchen gick Meppu och jag och såg på klänningar i Macy's och så åkte jag hem. Nu är Meppu på väg hit på middag. Jag ska laga indisk mat som tack för allt hon hjälpt till när vi flyttade! Salsan spelar och det doftar kardemumma-kapslar i köket! Tack Juri för tipset ;)

Söndag kväll

Så har helgen gått, snabbt... Fredag, hårdagen, hade gått fint i skolan. Båda barnen fick beröm för sina frisyrer! Adrian duschade snabbt bort sin färg när han kom hem från skolan och Seras rufs redde vi ut på lördagen med en ansenlig mängd balsam.

Fredag är dansdag på The Salsa Room eller Cecilia's som det också heter. Då samlas salsafreakar från hela DC-området, uppklädda och glada för att dansa till live band. Här är en länk till The Salsa Room: http://thesalsaroom.net/main/index.php?option=com_salsa&Itemid=26 Här ordnas dans onsdag, torsdag, fredag och lördag. Jag klädde också upp mig och blev hämtad av Ernesto, David och Roberto (3 killar från SAOCO, söndagsruedan i Chevy Chase). Meppu var redan på plats när jag kom. På The Salsa Room ordnas alltid två timmar undervisning innan själva dansen kommer igång. Det var en jättehärlig kväll! Jag dansade från kl. 8 till kl. 2 på natten i ett sträck! Blev uppbjuden innan jag ens hann gå och sätta mig. Dessutom fungerade allt så bra, jag kände att jag KAN dansa! Jag var helt euforisk när jag kom hem med två ömmande tomater till fötter, svettig och klibbig och utan nyckel. Juri däremot var inte alltför euforisk när jag 3-tiden ringde hans telefon och att bad honom komma och öppna......

Lördag vaknade jag med varenda muskel öm men var fortfarande glad! Det ösregnade ute men vi fixade litet halloween-stämning med lysande spöken, skrämmande skelett-bilder o s v. Vi åkte till en kyrka här i närheten som sålde pumpor på gården. Under en himmel som öppnat sig helt och hållet valde vi några vackra pumpor som vi ställde på gången till huset och som vi sen ska skära ut innan själva Halloween.
På kvällen kom Kari och Krista, Olivia och Verne på besök. Vi åt indisk mat som Juri lagat - behöver väl inte säga att det var ljuvligt gott! De kom med bil men halvvägs genom kvällen fattade de beslutet att lämna den här och hämta den nästa dag. Vi hade jätteintressanta diskussioner om finnar kontra amerikaner, förhållanden, lite politik och en massa annat kiva. Kari och jag tömde min Havana Club och blev båda ganska knäääx. Efter midnatt ringde de taxi, packade barnen under armen och åkte iväg. Jag låg en stund och pratade i den vita luren innan jag gick och lade mig småfnissig och rätt yr. Vaknade dock utan krabbis nästa morgon!

Söndagen var solig och vacker! Vi tog en promenad efter morgonmålet och Adrian vände hem halvvägs eftersom han inte ville missa Washington Redskins match på TV. När vi kom hem från promenaden hade barnen blivit "ghostade" vilket betyder att på trappan låg en påse godis och bredvid ett papper. Där stod att du har blivit "ghosted" och skall låta spökandet gå vidare. Vi ska göra två påsar med godis och kopiera papperet vi fick. Så ska barnen gå till någon på gatan (helst på kvällen), lägga påsen på trappan, ringa på och springa iväg. Det ska förbli en hemlis vem som har ghostat dig! När man fått en påse, skall man klistra upp ett spöke (medföljde ghostgodiset) på dörren så alla vet att man redan blivit ghostad! Vilken härlig idé!
Litet senare ringde Krista och bad Sera komma till Olivia och leka. Juri och jag var bjudna på en parent-teacher coctail hos ett par föräldrar till Adrians klasskamrat. Det var en potluck - ett knytkalas. Så minglade vi omkring bland diverse mer eller mindre okända amerikaner och drog samma story gång på gång; "Vi are from Finland" "yes there is cold and dark" "oh, yes we like america sooooo much, everything is awsome" "yes I think Sarah Palin is awful" o s v o s v. Folk åt och drack och pratade VÄLDIGT HÖGLJUTT men det var sådär småtrevligt och riktigt mysigt! Efter ett par timmar körde jag hem Juri och gick till Chevy Chase på dans. Karen och Meppu var också där. Vi dansade en timme och så körde jag hem Karen. Vi satt en lång stund i mörkret på parkeringsplatsen och pratade.

Det har varit en ganska kiva helg!! Imorgon åker Juri till Ohio och jag ska träffa Gardy på kaffe inne i DC. På kvällen har Adrian en annorlunda fotisträning. Det kommer talangjägare som kollar in några killar som tränar för att se om de platsar i "travel team", ett lag för litet mer begåvade spelare. Få se hur det går! Dock vet inte Adrian ens om han riktigt skulle vilja spela i det laget, han trivs i sitt Panthers. Men det tar vi ställning till OM han blir tillfrågad.
Nattinatt!

The Wacky Hairday!

Adrian älskade att gå till skolan med wacky hair, det ser man ju tydligt på bilden ;) I alla fall har vi sprayat, tuperat, färgat och fixat den här morgonen. Just innan vi skulle gå iväg, tyckte Adrian att det här var den dummaste idé han någonsin hört. Han ville ha bort sin "tofs" och såg just så här sur ut hela vägen till skolan. Sera däremot gick glad i hågen med huvudet högt! När vi kom upp på kullen för att svänga ner mot skolan, gick Juri en bit före för att se om det säkert var Wacky Hairday och ifall någon annan också har gjort sitt hår crazyt. Barnen och jag mötte Jonah som - panik panik - inte hade gjort något åt sin kalufs! Adrian höll på att gå i bitar och riva av sig sin orange tofs tills Jonah fick syn på honom och gapskrattade och skrek "Oh that's AWSOME!!!!". Jag låtsades inte om något, gick flera meter framför med Sera. På skolgården märkte vi att vissa hade satsat med peruker, svansar, färger och tofsar medan en stor del inte hade gjort nåt alls. Sera tyckte ändå det var ok! Jag var säker på att Adrian skulle ha dragit bort sin svans men där kom han gående som om inget hänt. Några minuter senare stod han glatt mitt i gänget med sitt spjutformade hår och såg helt nöjd ut. Yessss! En seger! Coola Adrian vågade vara annorlunda! Vi var jättestolta! Sera fick också en hel del glada kommentarer och innan de sprang in, dök Jasmin upp med en stor vit peruk så sera viskade "jess mamma, jag är inte den enda som "nolar" mig idag". Så började vår wacky hairday här!

American way

Juri är tillbaka i vardagen igen -för en tid. Han kom hem igår från sin Floridaresa nr 2, stannar över helgen men åker igen på måndag för att återvända på torsdag. Han gästspelar här hemma ibland, lagar god mat och fräser sen vidare. Men allt blir bättre efter presidentvalet. DÅ börjar livet. DÅ ska allting hända....
Men innan det rullar vardagen på här. Sera var hemma från skolan idag. Hon mådde dåligt i morse och sa att det kändes som om hon skulle kasta upp. Vi är lite fundersamma med henne, har svårt att tro att hon har "magsjuka" så ofta. Kanske det är något hon funderar på och inte hittar ord för. Vi försökte prata idag när vi var på tumanhand men hon tycks inte riktigt hitta på någon klar orsak själv. Igår, innan jag lämnade henne vid skolgården som vanligt, sa hon med tårar i ögonen att hon känner sig sämre än de andra när de ska skriva skrämmande Halloween-berättelser. Hon upplever att hon inte kan skriva lika fina sagor som de andra (som har engelska som sitt modersmål!!!!). Vi pratade mycket om det idag och jag försökte få henne att se hur duktig hon är! Hon ligger och läser engelska böcker på kvällarna och förstår det mesta hon läser! Hon leker obehindrat med sina amerikanska kompisar, hon ser på Disney Channel och skrattar åt humorprogram där jargongen är snabb och inte alltid så enkel. Oj oj att de höga kraven på en själv börjar så tidigt!! Ikväll har hon mått bättre och vill gå till skolan imorgon. Det blir en rolig dag, de har WACKY HAIRDAY i skolan! Vi ska stiga tidigt upp och göra galna frisyer med vax, färg, tofsar och spray. Det blir spännande att se vad de andra barnen åstadkommit ;)

Det händer en hel del i skolvärlden nu! W-Hairday, Halloween och utfärder. Halloween blir en grej för sig. Det verkar som om hela landet håller andan inför den stora dagen (nej jag talar inte om valet utan om Halloween)! Man talar inte om annat, det är costumes, pumpor, karameller, trick or treat, dödskallar, blinkande spöken, spindelnät i alla knutar. Seras kostym är klar (foton följer efter festen) men Adrian är inte riktigt på det klara med hur han vill se ut. En mask kanske räcker säger han... Fredagen den 31.10 smäller det! Kl 13.30 rusar alla barn ut ur skolan iklädda kostymer för att sen springa mellan husen och skrämma livet av de vuxna och äta karameller.

MEN - innan vi alla, barn och vuxna, kan njuta av festligheterna, måste vi ju få veta vad vi får och inte får göra, vad som är bra för barnen, hur vi ska kunna skydda dem.... För något eget vett har vi ju inte, vi klarar inte av att tänka själva, än mindre sköta våra barn på rätt sätt. Därför har vi fått ett brev från skolan, ett brev som vi måste läsa noggrant och begrunda innan vi kan starta firandet. Här följer utdrag ur brevet: (observera att brevet inte gäller skolan eller det som sker under skoldagen utan efter den, den tid då barnen är på föräldrars ansvar)

"HALLOWEEN SAFETY

While Halloween is a tradition for many of the nation's youth, the excitement of the night can make children forget to be careful.

Both children and adults need to think about safety on this annual day of make-believe. The NSC (national safety council) urges motorists to be especially alert on Halloween and offers the following driving tips:

- slow down in residential neighborhoods and obey all traffic signs and signals (som om man annars aldrig gjorde det!!!)
- watch out for children walking on roadways, medians and curbs. If youngsters are wearing dark costumes, they'll be difficult to see at night (really???)
- Make sure your headlights are clean and working so you can see and be seen (!!!!!)
- If you are driving your children on their "trick or treat" rounds, be sure that they exit on the curb side, away from traffic. And of course, make sure everyones safety belt is fastened (hur långt kan man gå? Se till att barnen gått och kissat innan de sätter sig i bilen. Javisst, att de ätit och helst sovit en lång natt innan)
- If you are on the way to a costume party, do not wear your mask while you are driving and avoid costumes that make it difficult to move your arms and legs" (så de ser till att även de VUXNA klär sig rätt, inga spiderman-tights där inte)

Nå, nu har vi fått veta hur vi ska bete oss ifall vi väljer att köra bil under trick or treat kvällen. Sen måste vi också veta hur vi ska klä våra barn. Inga problem, vi får fina tips om vi orkar läsa vidare:

"When designing costumes, parents should keep safety in mind to ensure that the children have a fun-filled and safe Halloween. The Council makes these suggestions about costumes:

- only fire-resistant materials should be used for costumes (ska man till brandverket och köpa Halloween-dräkt åt barnen? Hur många av t.ex. Targets kostymer är brandsäkra??)
- costumes should be loose enough so that warm clothes can be worn underneath and to allow freedom of movement
- costumes should not be so long that they are tripping hazards. Falls are the leading cause fo accidents on Halloween (herregud, tänk om mitt barn snubblade på sin häx-dräkts-fåll och fick skrubbsår på knät. Då kan jag stämma grannen, skolan, gatu-underhållaren, dräktförsäljaren, Halloween-påhittaren och hela jäkla landet! OCH mitt barn kunde få traumor för livet)
- outfits should be made of light colours and strips of retro reflective tape should be used to make children even more visible (just det, ljusa, synliga kläder är precis vad man förknippar med Halloween-firandet)
-consider using makeup instead of a mask so that the child's vision will not be blocked
- for youngsters under the age of 12, attach their name, address, and telephone number (including their area code) to their clothes but not in an easily visible place (kan någon tänka sig Adrian gå med en lapp runt halsen där det står mammas och pappas namn och telefonnummer ifall han sku tappa bort sig, djiiiisus, jag trodde det gällde 3-åringar på Sverige-färjan)

o s v, o s v

Jag är mållös, no more comments.
Happy Halloween to you too!

Amerikanskt överbeskyddande, men bara ibland

Det är mycket jag inte förstår mig på i det här samhället. Ju längre jag bor här, desto intressantare blir det. Idag har jag funderat mycket på det amerikanska överbeskyddandet. På morgonen fyllde jag i 4(!) lappar om fieldtrippar som barnen ska på. Skolan ska ha en lapp och utflyktsmålet en. Lappen ska fyllas i med namn, telefonnummer till 3 personer som kan kontaktas ifall av nöd. Vi förbinder oss till en massa genom att skriva under, skolan har "ryggen fri". Dessa lappar åtföljs av en bunt information. Vi får veta ALLT om stället barnen skall åka till, vad de ska göra, hur det är utformat, vad de ska lära sig. Vi informeras om att vi måste se till att barnen har kläder som passar väder och vind, det KAN faktiskt regna (säg det en gång till, vi är faktiskt finnar) och är det FÖR dåligt väder (hurdant är det? orkan?) så inhiberas fieldtripen. Barnen måste ha mat med sig i sin lunchbag och vi får även instruktioner om hurdan mat det borde vara för att de stackrarna inte skall vara hungriga. Att ge sitt barn lov att delta i en fieldtrip kan ta upp till en halv timme. Och sen ska vi inte glömma checken! För den ska ju alltid med. Allt kostar, precis allt i denna gratis public school! När lapparna är ifyllda, ser vi på klockan, måste rusa iväg till skolan. Innan det tittar vi på termometern, huuuuuu 40F, under 10 grader! På med jackor och halsduk, det blåser dessutom. När vi kommer till skolgården ser jag återigen en bunt killar med SHORTS!!!! Deras ben är blålila men glatt springer de omkring! På vägen hem ser jag en samling dagisbarn utanför ingången, de är säkert på väg på en fieldtrip. Prinsessflickorna vimsar runt i små kjolar med bara ben!!!! Var kommer allt överbeskyddande in? En 3-åring med bara ben o frillkjol i 7 graders snålblåst? Det skulle aldrig hända på en dagisgård i Finland. De är allt bra konstiga de där amerikanarna.... Traskar hemåt i blåsten, känner mig glad när jag vet att en kopp kaffe och ett varmt hus väntar. Vid ytterdörren stannar jag, vänder mig mot solen som är så varm redan kl 9 på morgonen. Den känns som vår sol gör i början av april när den äntligen kommer fram efter kamoset. Det bådar gott för Washingtons vinter. Kyla, snålblåst ibland men en sol som aldrig riktigt slutar värma!

p.s. förstod att det varit problem att kommentera min blogg, hoppas det inte är nåt fel, den beter sig lite konstigt. Meddela gärna per mail om så är fallet!
Kram

Back to normal, eller...?

Tillbaka i Washington. Kallt, konstigt! Vardagen borde börja men det är svårt att komma i gång. Juri borta igen. Värmen fungerade inte de två första dagarna vi kom hem. Eller visst fungerade den men vi hittade inte termostaten. Här var iskallt!!! Efter att ha letat hittade jag en termostat som såg ut som en fuktmätare men den satte igång med ett brummande och vips hade vi varmt i solrummet och i källaren, övriga rum var fortfarande iskalla. Idag, måndag, ringde Juri till husägaren Mike McMahon som skickade ner mig i basement för att knäppa en plastknapp i ett annat läge och vips brummade det igen och nu har vi ganska varmt och skönt. Men man märker att det här är ett gammalt hus, det drar i alla knutar, vissa springor är så stora att man kan se ut genom dem. Adrians rum hör till de kallaste, håret fryser om man lägger sig med vått hår. Han har sovit två nätter med tre täcken och ändå varit frusen på morgonen. Vi ska se hur den här natten går!
I morse var det ett tunt tunt lager is på bilfönstren men när solen steg, blev det snabbt 20 grader igen.. Konstigt väder. På morgonen har man gärna jacka på sig men mitt på dagen kan man gå i t-skjorta och shorts igen. Barnen i skolan har klart två olika sätt att tänka. De flesta har sina jackor och stövlar men en stor del (speciellt killar) kommer tappert vandrande i shorts på morgonen.
Jag förde barnen till skolan och tillbringade sen dagen vi datorn, chattade, skypade och försökte få koll på vardagen. Hämtade barnen kl 3, fixade Adrian klar för träning och åkte sen med Sera till Strawsnider för att inhandla Halloween-rekvisita. I Bruce Variety hittade vi en häxdräkt som Sera ska ha på sig på trick-or-treat-kvällen! Den var fin! Lite ljus och girlanger och blinkande örhängen åt Sera. Ljus i massor! Har tillbringat kvällen med att hänga upp en girlang med lysande bollar i alla färger och tända ljus i hela vardagsrummet och matsalen. Nu ser det mysigare ut här! Ska se på "Dancing with the stars" om en stund. På tal om dans har jag tänkt massor på salsan och känner att jag nu vill satsa till 100% på den! Här finns möjligheten att lära sig den svåra dansen och öva så mycket man vill. Har beställt Bruce till onsdagen för en privatlektion igen och i fredag ska jag försöka gå till Salsa Room för att öva. Var igår på ruedan och där var massor av glada människor! Filade på "siete al bortado", en rolig "pattern"! Stannade en timme efter lektionerna och dansade så jag kom hem på ett strålande humör.
Längtar tillbaka till Florida och är rädd för vintern, kylan... Hoppas den är drägligare här än hemma i Finland.
Längtar efter alla mina vänner och släktingar! Massor!

manateen äter sallad

delfinerna hoppar

en haj simmar nära oss

fula fisken

en röd underlig fisk

en jättestor krabba

nemos vän

En morgon vaknade jag glad för att jag visste att vi skulle gå till mote Aquarium. Vi åt först morgon mål och sen for vi iväg. När vi va framme so gick vi in i ett hus. Sen kom vi in till aquariett, och där va jätte fina fiskar o maneter. Sen sku vi till alla skölpaddor o delfiner o manatee. Vi såg först skölpaddor o dom va stora, där sto om man stopar fingrana i vattnet så kan dom bita dig. Sen for vi till manateena, dom va jätte stora och söta, dom hadde mat tid o dom åt salad. Djurskötarna hadde satt hög talare så man hörde när dom tugga salad. Manateena va två och dom åt 72 kina kåls huvud. När vi var till delfinerna så sku det just vara en show med delfinerna. När jag sprang så sprang jag för hårt o jag hadde inte så bra skor att springa med, PLADASK så föll jag på bara ben på asvalt o det gjorde ont o jag hadde ont hela showen. Alla stora krabbor och fiskar o maneter finns i havet där som vi har simmat alla dagar. En dag när vi var och stranden så såg vi en död krabba o alla möjliga muslor. Och en annan gong så jag en delfin hoppa på nära håll och vi såg en jätte stor manet och den var snygg! Stora kramar av sera.

Bilder från Signorelli Drive!

Se längst ner på sidan, där har vi satt in bilder från olika rum och vinklar i huset börjande från den första svängen in på gården! Spännande! Kan rekommendera huset!

Myakka State River Park (Adrians blogg)

Sista dagen i Florida for jag, pappa och mamma till Myakka State River Park. Det är ett ställe där man kör igenom en skog så kommer man till en sjö. Där finns massor med alligatorer, en massa olika fåglar och sköldpaddor. I skogen där finns det mycket vildsvin, copperhead ormar, skallerormar o olika insekter. Vi åkte på en guidetour igenom sjön. Guiden var jättebra, han kunde en massa om alla fåglar och ormar, han visste hur lång och hur mycket den vägde bara med att se alligatorns huvud. Vi såg några ungefär 10 alligatorer, några såg vi hela kroppen på och några såg vi bara huvudet på. Vi såg också många olika fåglar.
För några år sedan blev det ovanligt kallt i Florida och i vattnet i Florida, så tusentals fiskar dog och flöt upp till ytan. Då kom kanske några hundra gamar och åt upp varenda en fisk.
Efteråt satt alla gamar i trädet och rörde sig inte en fläck, då trodde alla som jobbar där att det var nåt fel med fiskarna så dom trodde att gamarna hade blivit sjuka. Några gånger hitta dom en liten fisk på marken och då flög den ner och hämta fisken, men när den var nere o hade fisken i munnen föll den. Efter en stund förstod dom vad det var med dom. Dom hade ätit så mycket fisk att dom var så mätta att dom inte kunde röra sig.

Efter att vi hade varit på guidetouren och sett många alligatorer gick vi och köpa en glass åt mig och så gick vi till bilen och åkte hem. Hemma hade Sera och momi värmt mat i mikron, vi åt spaghetti bolognese snabbt, sen åkte vi till stranden för sista gången.